LGB

Tidigare i veckan Larry Hagman och nu ännu en stor man som gått ur tiden. Det känns lite tråkigt att behöva konstatera att kreatören av ungdomens lägereld på lördagseftermiddagarna nu inte längre finns med oss. Jag har Lars-Gunnar Björklund att tacka för avtrycket av varmkorv och pommes frites, en tummad enkelrad med stryktipset där det tippades mer med hjärtat än hjärnan och bilden av en furiös far som trodde att hästarna sprang bättre i matchpaus och efter avblås om det var knäpptyst i rummet.

Det här var också en tid när det var kul att hålla på Liverpool. Det är lättare att hålla sig för skratt idag. Tycker det här är en fin bild från tidernas begynnelse.

nedräkning (14)

Ska inte hålla er på nagelbitarhalster längre - serverar därför del fem av sex i denna synnerligen intrikata historia.

dagens nynn (3)

Skönt... jag har tagit mig ur det nynnande träsket av barn-TV-jinglar och faktiskt landat i nutid. Eller har jag det? Soundet låter misstänkt som en uppfräschning av S.A.W från slutet av 80-talet. Men det går liksom inte att värja sig emot Olly Murs charm. Killen som har det där typiskt tjocka engelska ansiktet med utstående öron som är inavelssignumet i områdena kring Manchester, påminner om en korsning av Holly Johnson (hmm...Jonsson och inavel...ok vi droppar det) och Rick Astley. Förbannat catchy är det och Papi är torsk.

första sparet

Tidigare i höstas när Ester började skolan - eller förskolan/nollan för att vara exakt - så startade vi ju upp det här med veckopeng med tillhörande motprestationer. Initialt så gick hela pengen, det vill säga trettio riksdaler uteslutande till snask och skit från sådana där vridautomater. Men efter ett tag så insåg hon att man faktiskt kunde lägga undan lite och spara i porslinsgrisen.

Sakta men säkert så började grisens mage svälla och när man sedan lade till lite tandfe-troféer och hitta pengar på marken så blev det ännu roligare. Där i början hade hon inget riktigt mål med sparandet men någonstans i november när LEGO presenterade året kalendrar så sade det ping. Efter det har det varit ett dagligt spörsmål att diskutera kring hur mycket som saknas och vad kalendern kan tänkas innehålla.

Därför var det en mäkta stolt klutt som stegade in på Clas Ohlson idag och slängde upp två hunkor på disken för att rekvirera en dyrgrip. Nu har vi istället startat en nedräkning inför lördagen när den första täckelsen ska falla. Bra där kärleken.

jag och min stora trut!

Höll det två dagar eller, så säg!? Synnerligen vidrigt ofog att börja vräka ned sådär - men jag hoppas nu verkligen att alla höst- och vinterälskare tar vara på det här festivalintrot och beger sig ut och njuter. Mer regn i morgon, som sedan följs upp av blötsnö och slutligen övergår till det onämnbara. Därefter stundar minusgrader, kanske ända ner till minus tio - som gjort för isgator. Tjoho chimey hey motherfucker...

Det var enkelt att sitta fundera på lite billigare kontinentala friktionsdäck när inte detta fanns på både nät- och hornhinna. Igår kväll lade den här snubben om både kurs och budget när han klickade hem ett par rediga Michelindäck. Inte värt att vara dumsnål när man sen sitter där i snödrivan eller ute på en åker. Får dra in på annat istället.

jag borde inte...

...säga något - men varje dag utan snö från och med nu är fan en seger för mänskligheten. Eller i alla fall för mig. Jag ryser med okonstlad obehag när jag tittar på bilden ovan. Fy hundan.

Annars fortlöper tragedin och följetongen kring tvivelaktiga nyetableringar i den tokigaste av städer. Och här måste jag tillstå en liten rättelse angående det nybyggda huset i kvarteret Humlan. Jag påstod att det fanns tre lokaler för affärsverksamhet och där två redan var tjingade av en mäklare och ett solarium. Jag hade fel - fyra är det rätta, och vi har nu kunnat snegla lite genom en öppen dörr och skymtat vad som väntar bakom de dolda fönstren... och håll i er nu... trumvirvel!... en pizzeria eller kebab...eller både och, fan vet jag. Vad jag däremot vet är att jag aldrig har varit lyckligare... Äntligen! pizza...här i vår lilla stad!

Och för att fira detta så kan jag fläska på och låta meddela att Apotekets gamla lokaler vid Stora torget har fått en ny ägare. Om du har tröttnat på att tvätta pengar vid centralstationen eller inne i Lunagallerian kan du nu ramla in hos Forex/Western Union. Satan vad praktiskt, tyckte faktiskt att det var lite ont om sådant i just det kvarteret, Dessutom har vi en liten revival eller pånyttfödelse i mäklarlokalerna mellan Ticket och Crocs Inn. De gamla turkpresentshopparna med krimskrams du inte ens i dina mest perversa drömmar trodde existerade har fått en ny kompis efter en tynande tillvaro.

Det klockrent lockande och inbjudande namnet "Min Nalle" välkomnar dig som söker orientaliskt fejkcrap - och naturligtvis en och annan nalle. Hallelujah! 

nedräkning (18)

Jag har tänkt lite och kommit fram till att jag ska snåla lite den här gången. Mina 50-100 mil per vinterhalvår motiverar inte riktigt för LM-fälgar i 16 tum rent ekonomiskt. Det får därför bli stålfälgar under de bistra månaderna. Bilskalet kommer ju ändå ha det skönt och bra där det står och myser i sitt garage med snöstormen piskande utanför. Frågan är ju bara om man ska försöka piffa till hjulsidorna lite i alla fall, om inte annat för att skydda hjulbultarnas huvud.

Om så blir fallet, vilken av ovanstående plastskapelse tycker ni att jag ska slå till på.

För övrigt funderar jag på vad jag ska fylla denna blogg med sedan när jag inte kan köra dessa nödnedräkningsinlägg...

Åk nu farsan!

Oj! vilken härlig dag det blev - det tråkiga vädret till trots. Fick en bonusdag med DJ Ester när tant Anna-Karin skulle ha ett heldagsfirande för att celebrera sitt intåg i haggisåldern. Vi kickstartade dagen med att ta ett morgonlöp med slutdestination Konsum för att proviantera frukost, middag och lördagssnask till kvällen.

Därefter tog vi tjuren vid hornen och begav oss bort till Sydpoolens äventyrsbad för att lajja bort några timmar i vattnet. Och sjuttsingen vad kul vi fick! Efter en lite trevande start bland vågor och simleksaker så gjorde hon stora ögon över de två vattenrutschbanorna och sedan var det kört. Samma ögon lyste som parabolantenner i tre timmar medan vi svischade om och om igen  ned för krumbukterna till det avslutande watersplashet. 

Blev lite samma lyckokänsla som vi upplevde på Furuvik i somras. Den tösen är verkligen galen i allt som stavas åkattraktioner. Och där andra barn plöjer tecknat på youtube så sitter denna och letar upp världens mest galna berg-och-dalbanor och drömmer sig bort. När det gäller sådant finns det ingen rädsla.

Dessvärre är det modet som bortblåst när det kommer till att njuta av papsens gastronomiska utsvävningar. Tyckte själv att jag lyckades rätt bra med min sambalkyckling med myntasås och tillhörande färska fettuccine men det blev kalla handen direkt. Men efter en sådan här lyckad dag så överlever jag det. I morgon är det simskola igen så jag misstänker att paniken är tillbaka - men den dagen den sorgen.

Ps. Smälter faktiskt lite för varje vecka vad det gäller Sylvia Wrethammar - hon är allt lite skön ändå. Och vad snygg hon var när hon var ung. Hon och Siv Malmqvist var verkligen pinglor på den tiden.

Penga' Per

Okej, jag har bestämt mig - det har tagit nästan ett år, men den här snubben var tvungen att hamna under lupp. Och jag vet att jag kommer få ocreddiga faceslaps från tex Bryant & Artinian - men så här är det... Penga' Per har något att tillföra den svenska hiphop-scenen... word.

Neeeeeejj!!

mein Gott! vad har ni gjort? riksklåpare... varför gå in och pilla på ett koncept som stått sig starkt i säkert tio år. Papis favoritschampo, Barnängen Aloe Vera Youghurt har nagelfarts och tilldelats en proteinformula. Men det är väl bra och trevligt tänker du... jo, om det inte vore för den lilla detaljen att den krispiga fräschören helt har försvunnit och ersatts av något som påminner om unkna bondbönor i en jordkällare. 

Kan väl inte vara någon större katastrof med tanke på ditt snagg?

Katastrof? Det är värre en så. Den här snubbens värld har rasat samman - just det här med schampon har alltid varit en stötesten. Med tanke på hur ofta jag duschar så har det alltid varit viktigt med ett schampo som fungerar även som duschcreme och inte torkar ut huden. Dessutom ska den lukta neutralt fräscht - jag vill ju helst inte lukta alls, det räcker så bra med amoniakdressen till löparkläder.

Antar att det inte går att få Barnängen att ta sitt förnuft till fånga - så det blir väl till att dammsuga södra Stockholm på de ex som finns kvar ute i butikerna.

nedräkning (22)

Vi kör väl ett litet längt i brist på annat - dessutom hettar intrigen till ytterligare i del 4 här nedan.

Fantasilöshetens ansikte

Det sägs att den man älskar agar man - men med tanke på att mina känslor för Södertälje är på upphällningen så får vi nog sortera in detta inlägg under ren och skär sadism. Men jag kan inte låta bli att sucka över att fantasilöshet och enfald har upphöjts till konstform i denna gudsförgätna håla. En håla som i förhållande till sitt invånarantal ståtar med den mest komprimerade stadskärna som går att erhålla inom Svea Rikes gränser. En centrumkärna sönderstyckad av två trafikleder, en kanal och ett tågspår som prompt måste gå ända in i zenit av stadsbebyggelsen.

Man skulle ju då kunna tänka sig att det krävs lite planering rent utbudsmässigt för att tillgodose invånarnas krav på service och kommers. Think again. Det finns en centrumförening som säkert har nobla ambitioner och tillika intentioner kring att stärka centrumets attraktionskraft  - och visst gör man med jämna mellanrum undersökningar i lokalpress och på eget bevåg för att ta tempen på Täljebornas önskemål. Men någonstans på vägen så går det fel... väldigt fel. För med tanke på att dessa stadsbor med eld och frenesi droppar realistiska och spännande förslag och önskemål så är det ju jävligt märkligt att ingen aktör hörsammar detta. Istället belönas vi med ytterligare en sinnessjuk överetablering av en marknad som var mättad redan 1979. Är man bara dum i huvudet när man öppnar ytterligare en frisör, pizzeria, körskola, solarium, fotobutik, kebab/grek, bröllopsbutik eller har man blivit lurad?

Jag fattar liksom inte - andelen lokaler är verkligen begränsat och på något sätt lurar man sig själv varje gång det ser ut att dyka upp en nyetablering eller rent av nya lokaler. För att ta några exempel:

• Åh! Något nytt på gång i gamla Bakfickan på Park Hotel... aha...ytterligare en bilskola.
• Hm.. Bröllopsbutiken på Järnagatan blev en... pizzeria - skönt, det började bli ont om dem.
• Kinarestaurangen i Campusbacken blev en... ta dam! Pizzeria!
• Barnbutiken på Nygatan som inte klarade sig i konkurrensen blev en.... barnbutik!
• Närlivs vid Campus blev en... kebab/grill.
• Hela Lunagallerian är även den ett stort skämt - borde vara skottpengar på att lyckas få ett 3-våningskomplex att innehålla 70% crap-butiker.
• Om man skulle ta å hitta på något i Gamla konditoriets lokaler... jag vet, vi öppnar en sportbar!

Och så här fortsätter det... Senaste nybygget, dvs. kvarteret Humlan längs med Nygatan förärades med tre butikslokaler i bottenplan. I den lokala tidningen kunde man läsa att husägaren förhandlade med synnerligen spännande aktörer och att det snart skulle visa sig vad Södertäljeborna kunde vänta sig i utökat utbud. Nu har två av dessa tre aktörer lättat på skynket och jag kan återigen bara hånflina åt hur epitetet täljetokar bara matas i en allt stridare ström av vansinne. En mäklare och ett solarium so far... och folket går man ur huse under jublande former. Trummor och trumpeter ljuder över stadens gator kring denna vardagslyx. Tänk så förunnade vi är.

Snopp!

Det är ju väldigt märkligt... plötsligt har vägen som går till garaget blivit poppis att ta igen för Sveriges i särklass mest snopp- och pungfixerade 6-åring. Det ekar SNOPP! mellan husväggarna när vi skyndsamt tar oss förbi och pappan hukar sig med neddragen luva aningen förläget. Får hoppas på kommunens klotterpolicy så att detta är hart när ett övergående stadium. Jag som annars är pro-grafitti.

Annars har veckan från helvetet precis tagit slut - och här ska ingen skugga falla på flickebarnet för hon har skött sig bra. Men jag kom in helt fel i denna kalenderlängd med ett fiaskoförsök till att vända en nattvecka till dagtid. Detta renderade till att i måndags morse hade jag sovit en timme innevarande natt och sedan kom jag aldrig ifatt eller på fötter igen. Vad jag än gjorde så kändes det som att jag låg ett steg efter med hjärtat i halsgropen. Så det blev bara en enda räcka av korta nätter, tidiga lämningar, jäktiga hämtningar, jakt på matlagning och kvalitetstid... eller som Peter LeMarc säger, det var livet som for förbi.

Söndagen har dock genomgående haft den trevliga auran av comeback och näsa ovanför vattenytan igen. Inledde dagen med ett frivilligt morgonlöp på en timme i hög luft och novemberdis. Vi följde sedan upp det med att träffa Esters favoritkille Elliot och hans bror Alvin vid lekplatsen i Dalparken. Ester var ju inte hemma när Elliot fyllde år så vi körde en catching up med tillhörande lunch på Atillas. Trevligt att få samspråka med Alex och Råbert till barnens glädjetjut i bakgrunden. Detta stojeri tog dock udden av Esters framträdande på simskolan senare på eftermiddagen. Gjorde hon framsteg förra veckan så var det tvärvändning denna. Samtidigt kan jag inte bli arg, för jag kommer så väl ihåg min egen respekt för vatten och jag kan kanske tycka att man går lite väl fort fram i gruppen. Å andra sidan är det väl svårt att hitta en balans som simlärare när utvecklingsnivån på barnen spretar så markant. Att från en ena veckan gå från att öva bentag till att denna dyka efter ringar på botten hade varit overkill även för mig. Jag tror att det får bli så att vi kör klart den här vändan och att jag och AK snappar upp övningarna - sedan får vi bli bättre på att ta oss till badhus eller dylikt och i lugn och ro låta Ester bekanta sig med dem utan stress.

Nu stundar kvalitetstid med en ny stjärna på korvhimlen. GÖL har den ytterst goda smaken att kombinera wienerkorv med lite hetta. Tro mig, det här har den här korvkonnässören väntat länge på. Det var brodern Jerry som tipsade om detta - jag stötte dock på patrull tidigare i veckan då de exemplar som gick att uppbringa i ICA Maxis hyllor hade ett datum som passerat lämplighet. Men nu så - andra vändan gick det bättre. Antagligen har de bara packat om samma korvar, man vet ju hur det går till på den där firman. Så om ni inte hör något mer från mig så vet ni alla fall vad jag dog av...

Nynäsviken

Se på fan, är det inte Esters favorit-Pröke - även känd som Per-Åke Åkesson som stävar ut med Stensviks drottning Stella. Och allt detta i denna vackra hyllning till Nynäshamns skärgård. Måste bli en etta på Svensktoppen i 274 veckor.

Tack!

Tack för showen igår il direttore! Det måhända vara så att Colin Nutley regiserade den officiella invigningen av Friends Arena - men vi vet alla vem som är arenans egentliga regissör. Betänk då att det fortfarande finns människor som bestrider denne mans storhet - och så sent som i början av veckan starkt ifrågasatte hans sjunde guldboll. Knock off wankers!

Den stora snackisen i världen idag är naturligtvis det osannolika fjärde målet, med all rätt. Tajmingen och spänsten är grym, men jag kan ändå inte låta bli att ge surpitten Drillo ett minimalt rätt... "målvakten var ju inte där..." Istället är det 2-2-målet som jag finner vara kvällens delikatess. Den som spelat fotboll vet vilken enorm känsla och avvägning det är i Anders Svensson lyftning mot Zlatan som sedan gudabenådat tar ned den på bröstet och drar till på helvolley vid vänster stolprot. Magnifikt.

Och appropå mål... i måndagskväll satt det en dansk dåre ute i Pershagen och hävdade med bestämdhet att Milosevic (AIK) borde ha fått priset för årets mål... Men ha må kanske vara ursäktad, det är länge sedan nu som Preben Elkjaer gav danskarna något att glädjas åt.

Hörde ni förresten Stan Collymores brunstvrål från TalkSport igår? Bara det värt en massa.

nedräkning (28)

Del 3 och mystiken tätnar...

dagens nynn (2)

Så var det dags igen... en slagdänga har satt sig på farsans hjärna, och vi kan väl på en gång fastslå att detta inte rör sig om ett av mina musikaliskt stoltaste ögonblick. Vem den skyldige syndaren är denna gång torde inte vara så svårt att räkna ut och jag kan bara lyckönska er läsare att jag inte lyckats uppbringa en musikfil eller video. Denna enerverande nödlösning till barn-TV-jingel unnar jag ingen att snärjas av... "i Sysselstad!!" 

vuxen

Tänk att det skulle ta drygt fyrtio år innan den här pöjken kunde uppbringa någon slags känsla av att vara vuxen. Men i morgon bitti smäller det... klockan 05.30 ringer klockan och då ska jag upp å rodda varm choklad och matlåda åt den lilla parveln som ska på utflykt. Vet egentligen inte varför just detta får fram adulta känslor men så är det. Och det här är ett uppdrag med ansvar för jag har fortfarande en traumatisk upplevelse på näthinnan från mina egna skolår...

Vill minnas att det var i tvåan eller trean och en utflykt till Drottningholm där en gul Snobben-termos i plast spelade huvudrollen. Curlingverksamheten bland föräldrar var ett okänt fenomen och "man-tager-vad-man-haver-mentaliteten" var rådande. Självklart höll inte en leksakstermos tätt så i botten på väskan simmade mackor och frukt i någon brun sörja. Och det må väl vara hänt - men ni känner också till den lukt som uppstår när varm mjölk torkar i kombination med tyg. Det blev lite för mycket för en åttaårig perfektionist att hantera.

Så vis av egna erfarenheter tog jag yrvädret i handen och gick all-in på en robust termos i stål, en redig kåsa och en tätslutande matlåda efter skolan idag. Här lämnas inget åt slumpen. Nu ska jag bara plugga lite chokladrecept innan läggdags. Vi säger väl så...

Vägen hem (del 10)

Det tar sig sa mordbrännaren... nu börjar man ana konturen av en grund på källarplan. Och borta i högra hörnet bakom grävskopans arm ser jag gjutgrunden till min "skrapa".

nedräkning (31)

Måndag och almanackan skvallrar om vecka 44. Det är nu det börjar hända grejor, det är nu det är på riktigt. Nere i Brüssel mullrar produktionslinan igång med en beställning från Sverige. Det är tydligen en dude som vill ha en helsvart Audi A1 Sportback med mediasystem och Bose  concert. Fyra veckor tar det att mejsla fram detta mästerverk inklusive leverans - känns ju nästan överkomligt med tanke på den väntan som förelegat. Nu kör vi... vorsprung durch technik.

steam

Fördelarna med att bo hos allmännyttan är egentligen fantastiskt få - och sämre blir det med åren. De få ljuspunkterna brukar vara under bistra vintermånader när elräkningen på cirka 300 kronor ramlar in, eller när någon vitvara eller ett avlopp rasar ihop. Annars ganska mycket pengar i sjön. Å andra sidan... i sjön finns det vatten, och uppvärmt dylikt är Jimmys livlina mellan oktober och april. Den snubben är så sjukt frusen att han utan problem tillbringar minst trettio minuter per dag under heta vattenstrålar.

Nu avsierar dock bostadsbolagen om att nya inventioner är att vänta. Successivt ska möjligheten att ta betalt för varmvatten per brukare byggas in - och i nybyggen ska det vara standard från start. Känns ju jävligt tryggt med tanke på vart vi är på väg. Det huset ska dessutom byggas med ekologisk och miljövänlig förkärlek så chansen att detta skulle missas ser jag som minimal.

Det är ju jävulen att man ska behöva bo på dessa människofientliga breddgrader.

Mao

Modeinläggen har accelererat här på bloggen den sista veckan och jag känner att det bara är att rida på vågen. De som har förmånen att ha accepterats som vänner på FB av undertecknad, kunde för ett par dagar sedan notera att this dude tydligen deltar i Taylorstores europeiska designtävling. Denna gång med en Mao-inspirerade skapelse. Nu är väl varken risken eller chansen särskilt stor att han skulle knipa segern sin obotliga tur till trots. Men, man kan om man vill faktiskt köpa denna utsökta skapelse via länken här nedtill. Bellar loss på 744:- vilket jag kan tycka är oförskämt i underkant och lite av en skymf mot dess skapare. Tänk att få kränga på sig, och gnida sig emot en tvättäkta Papi Casual.

Haffa Papis skjorta!

nedräkning (34)

Spänningen tätnar så vi droppar väl del 2 redan idag. 

smakråd efterlyses

PÅ eller AV? gillar den på något mysko vis - och då har jag väl egentligen svarat på frågan.

nedräkning (35)

Det börjar närma sig... är ni redo att hänga med på en actionnovell i sex delar? Då så, då kör vi!

Praise the lord

Jag har snuddat vid ämnet tidigare, men det fanns som sagt en tid när den här snubben var ett modeorakel av rang som plöjde herrmagasin, sprang i boutiquer och spenderade en avsevärd del av sin inkomst på kläder, prylar och krogliv. Detta var innan barn och andra prioriteringar tog över - och jag ska inte klaga för allting har sin tid och plats här i livet. Dock tänkte jag inte ägna dagens text över att vältra mig i memorabilia essäer. Däremot har en tio år gammal jakt nått sin ände, eller ja... i alla fall nästan.

Vill minnas att jag med vild frenesi frekventerade ett flertalet boutiquer i en jakt på den ultimata vinterrocken. Jag hade sinnesbilden klar för mig gällande dess utförande både vad det gäller material och detaljer. Men hur jag än letade, och hur många krokar jag än lade ut så fick jag aldrig napp. Vet att jag förde ändlösa diskussioner både på Johnells och Ninves här i centrum - och varje besök in till stan renderade i Biblioteksgatan upp och ner. Men nada.

Så plötsligt händer det... Tiger of Sweden aviserar sin höst och vinterkollektion, och där är den ju! Min rock! Utgångspunkten för min sinnesbild var en prästkappa med hög hals och slag. Dessutom skulle den ha en symetrisk utsvängd form med lätt markerad midja. Knäppningen fick gärna sticka ut lite och överraska, och vad mer kan jag säga... Den är ju där för bövelen!

Men så var det ju det här med priset... 5999:-   ...hm... vinterdäck... rock... vinterdäck... rock... vinterdäck...

Election day

Så där ja... då var det amerikanska valet igång. Vallokalerna har öppnat och the natives vallfärdar till dem för att droppa ett beslut om framtiden. Frågan som infinner sig är huruvida man som svensk ska bry som om denna maktsoppa och intrikata spel som kanske är av mer global betydelse än inhemsk. Oavsett vad som sägs. Jag tycker att man bör det - dock med ett litet sunt förhållningssätt ute i marginalen.

Fredrik Reinfeldt förespråkar Obama - vilket är för mig väldigt märkligt. Hade jag varit låginkomsttagare och amerikan hade jag förstått honom - nu är varken han eller jag det. Jag är svenne banan och anställd på ett multiglobalt läkemedelsföretag. Dessutom är jag orolig över den fundamentalistiska pesthärden som breder ut sig över världen. Fredrik är statsminister för ett litet land i norden där exporten motsvarar mer än 50% av vår BNP - think of that som Mitt Romney säger. På ingen av dessa punkter lyser Obamas namn som en framtidskandidat.

Bara en liten tanke och infallsvinkel bland alla andra. Har man en blogg ska man ju tycka något...

dagens nynn (1)

Jag har overheard lite bloggbesvikelse gällande att bloggen dels har tappat lite i up-to-date gällande musiken, och dessutom en aning i personlighet. Det måste vi råda bot på... eller i alla fall lite. Således introducerar jag en ny avdelning som går under rubriken "veckans nynn". För visst är det ju så att vi alla lite till mans/kvins/hens går omkring och nynnar på melodier och låtar utan att egentligen veta varför riktigt. Det kan vara något man hört på radion i bakgrunden, kanske något de spelar i kundradion i butiken eller en ny plåga som ens barn spelar på repeat.

Ofta är det också så att dessa låtar inte riktigt representerar den prettofasad man själv byggt upp kring sin musikkult - och de signaler som vill att ens musikaliska outfit ska sända ut. Jag kan tex. gnissla tänder över när AK använder min Spotify eftersom jag då på min profil tvingas outa att artister... eller nej, crap som Laban, Patrick Swayze och Chesney Hawks är musikgudens gåva till mänskligheten.

Nu är jag ju trots allt mänsklig och ingen audioton führer - och solen har ju som bekant sina fläckar så därför vågar jag öppna upp den skräppåse med musik som sitter som ett mantra för tillfället. Först ut Roxettes Almost unreal - och jag tycker väl egentligen inte att den är jättedålig så vi kan väl se det som en mjukstart. Nästa vecka får det bli Schnappi das kleine Krokodil.

Min bästa vän...

En höstlovsvecka är till ända och vi har precis återvänt till civilisationen och staden. Vi - det är jag och min bästa vän det. Ester Jonsson, den mysigaste och bästaste lekkamrat man kan ha. Tillsammans med morfar har vi njutit utav vad en sakta somnande skärgård kan ha att ge i november.

Långa promenader där vi parallellt med allt upptäckande och bus varvar med lite allvar i form av räkning och framför allt ordlära. Jag är imponerad, för hon börjar bli riktigt vass nu - det har hänt massor bara de sista veckorna. Farsan droppar 3, 4 och 5-bokstavsord som hon sedan ska bryta ned och ljuda ihop rätt stavning på. Glädje byts med vansinnesvrål om vart annat, men Papi är benhård för det finns bokslukargener att leva upp till. Undertecknad läste Wahlströms gröna ryggar redan vid sju års ålder så det är bara att öka.

Bara att komma ut till kustbandet gör att tiden helt plötsligt går långsammare, blodtrycket sjunker och en känsla av välbefinnande infinner sig. På något sätt hinner man så mycket utan att känna någon stress. Vi har hängt med de inte allt för friska surfbumsen som tyckte att surfing är en självklarhet i november. Och då pratar vi inte om ett fåtal dystra entusiaster för på fredagseftermiddagen så räknade vi in minst femtio parkerade bilar. Dårar... men trevliga. Ester var överlycklig över att få dra av en snubbes våtdräkt... hade hon varit en sju-åtta år äldre hade jag kanske känt att njae... Men, men - hon är social och det är inte jag så vem är jag att döma.

Annars kommer den här veckändan gå till minnesanteckningarna gällande en UNO-torsk som klev ut ur garderoben. Vi har inte varit med om något liknande - för det skulle spelas UNO i parti och minut. Och när inte jag eller morfar hade tid så satt vraket och spelade matcher mot någon låtsaskompis där hon styrde båda given. Jag tror hon vann varje gång... Och blev det extra tyst så kunde man ge sig den på att hon hade smugit upp på övervåningen och körde UNO-appen. Knasuggla! Samtidigt var det kul att äntligen kunna involvera henne i kvällshänget över lite spel, snacks och några glas rött. Ja, hon fick såklart Ramlösa.

Just det ja... en annan grej att minnas från denna helg är att familjens interna skämt kring Stora Vika fick sig en ny slev på kvarnen - fast i motsatt riktning. Morfar hade lånat en bok om ortens uppgång och fall - och undertecknad som har en nyvunnen faiblesse kring nedlagda bruksorter, industrier, bensinmackar etc. slukade boken med hull och hår. Dessutom blev ju boken en bra berättargrund för minnesoraklet Lars Einar som avslutade helgen med en bilburen turné på plats i det lilla samhället. Klart läsvärd.

Så ett stort tack till de finaste vänner man kan ha. Den här veckan har verkligen varit super. Nu ska jag duscha av mig doften av tång och vedeldad spis och sakta acklimatisera mig inför den stundande arbetsveckan.