nedräkning (43)

den röda tråden

hem till Pugh.

Tisdag och andra dagen på höstlovet - Farsan och dotti trotsade den regnmatta som parkerat över Stockholm sedan måndagkvällen och klev på bussen till Östertälje Station. Därifrån äntrade vi förortssnigeln och roade oss med 30 minuters beskådande av det mänskliga släktet på vägen in till stan. För regnväder är om något synonymt med bi-o-väder. Egentligen skulle vi ha plöjt av lite höstlovskul ute på Skansen först, men vädrets makter fick oss att utan problem välja en turné bland stadens leksaksbutiker istället.

Ester tindrade, klämde, provade, funderade, noterade, och proklamerade högljutt vad tomten borde för sitt eget bästa dyka upp med om cirka två månader. Å ena sidan visade hon upp en slags form av måttlighet genom att bara fylla i en rad på en anslagen önskelista - å andra sidan så stod efter att hon ljudat och bokstaverat klart ett "ALLT" på raden... så jag vet inte.

Eftersom det var Esters dag så stod det henne fritt att välja film borta på Sergel - och in i det sista så hoppades jag på att hon skulle välja Skyfall eller Dredd - eller i alla fall Hotell Transylvanien - men tydligen hade en ny Tingeling-crap-urk-sak haft premiär så det var bara att bita ihop. Papi låter stöddig men han tycker det är så jobbigt med de här animerade filmerna eftersom de alltid triggar hans tårkanaler. Fan Disney, Pixar och hela Hollywood - hålla på att spela på känslor sådär...

Bio gör en alltid hungrig och eftersom klockan passerat två så begav vi oss till stans bästa barnhak där en liten fadersgestalt även kan betinga sig ett glas rött. Jensens Böfhus är i särklass framkant när det gäller kombinationen barnvänlighet, hyfsat käk och någorlunda trivsam miljö. Lägg därtill de humana priserna och jag kan inte göra annat än att ge tummen upp. Jag tror att de finns på en tre-fyra platser i innerstan men jag brukar föredra den på Vasagatan eftersom det är rätt kul att studera alla turister som släntrar förbi utanför fönstren.

Då Ester nu låg på plus, och att vi kände oss lite dästa av maten och värmen så styrde Farsan upp en promenad till Kungsholmen där hans korvmecka skulle bevistas. Taylors & Jones tillverkar den absolut godaste färskkorven i egen lokal på Hantverkargatan och är värt ett besök bara för dofternas skull. Visst, kötthandlare med lite självaktning runt om i länet brukar pynta sina diskar med rariteter från denna källa - men här får du nästan hela menyn på plats. Plockade på mig en påse gott och blandat med lite kryddig hetta som jag och morfar Lasse ska förtära senare i veckan. För i morgon beger vi oss äntligen ut till ön - inplanerat sedan länge - en veckända i fnularnas och strosarnas glada lag. Kan ett höstlov bli bättre så säg... ja det skulle väl vara om de svenska hösttemperaturerna var jämförbara med Cyperns.

NOTERAT 1: Stockholm och dess inhabitants vill så gärna vara en storstad, en världsstad... men så länge man inte vet, eller vägrar fatta vilken sida man går på i tunnelbanan, trottoarer och gallerior så är och förblir man kusinen från landet. Pröva att gå på fel sida på tex. Tottenham Court Road and you will see...

NOTERAT 2: Har för mig att höstlov härstammar från bondetiden i Sverige, där barnen anmodades att vara hemma för att hjälpa till med allsköns skörd. Jag funderar med en blick ut genom tågfönstret och landskapet som svischar förbi... exakt vad var det man skördade vid den här tiden på året?

NOTERAT 3: Vad är det för jävla miffo som har dränkt hela Södertälje Centrum med singelgrus?

simskolan

så här kul är det med simskola,

eller så fryser hon bara,

hur man nu kan göra det med 32-gradigt vatten,

eller kanske just därför.

I månens sken...

...studeras och memoreras årets skolkatalog.

pappan hjälpte till och ringade in namnen på de snyggaste fröknarna.

Mycket Audi just nu

Jag vet... det är mycket Audi på bloggen just nu - men ni får ha lite överseende med att den här snubben går i väntans dagar och att det har börjat krypa lite i honom avseende avsaknaden av bil. Kommer ni förresten ihåg att han hade lite thoughts i samband med att han gjorde slut med Peugeot? Det uppdagade sig ju nämligen att hans maynman Petter luffat runt i Peugeot en längre tid utan avisering - annoying in deed. Vilken tur då att en annan av Papis rolemodels som av en slump dyker upp och frontar en A1. Då känns det lugnt igen. Yey yeahr!

fars dag del 2

Årets viktigaste dag närmar sig med stormsteg och nyfikenheten eskalerar kring vad en liten pappis kan tänkas föräras med i år. Hade Ester sysslat med hedgefonder och Anna-Karin styckat av lite av tomten på Torö så skulle man kanske kunnat önska sig ovanstående magnifika skapelse. Perfektion i sin fulländelse. Eller varför inte en varm och gosig vinterjacka att ersätta den senast införskaffade... vill minnas att det var 1998.  Men nu ligger ju inte riktigt landet så... undertecknad är ju både provider och soppkök i ett för dessa barskrapade damer. Därför gäller det att sänka ribban - och då pratar vi inte om den ribban - och marknadsanpassa sina önskemål. Såå mina kärlekar, i år önskar sig farsan:

BUDGET:

En Audi-nyckelring, finns hos skomakaren på Kringlan - 59:-

MEDIUM:

En CRAFT polotröja svart eller vit, finns på Stadium - 199:-

LYX:

En Nike vindjacka, finns på Sportamore - 499:-

TROLIGT:

En påse lussebullar från Konsum - 29:-

Så nu är det bara att sätta sig ned och tindra förväntansfullt.

Sam tar över

Jag har ju blivit så gammal att jag numera ser det som en rättighet att tycka att allt var bättre förr - och speciellt då barnprogrammen som fanns när jag växte upp. Men ibland dyker det upp små guldkorn - jag tipsade ju tex. om Sixten & Snilleblixten för ett år sedan ungefär och nu är det dags igen. Sam tar över en genuin och varm serie som jag och Ester nästan slåss om att få se så fort det är dags för ett nytt avsnitt. Det går att catcha upp med de tre första på SVTplay och det tycker jag ni ska göra. En hel del kända ansikten är med, som tex Olle Saari och Magnus Härenstam mfl.

Nedräkning (49)

det hade ju varit praktiskt med bil nästa vecka... bara att bita ihop.

Åfa-n!

Man kan tro att den här farsan har sådan satans koll på allting - think again! När det kommer till det statliga pyramidspelet som drivs under Försäkringskassans omsorg med kringhörande tentakler och features så var det länge sedan jag kapitulerade. Har inte ens orkat höja summan för årsinkomst som jag uppgav för sex år sedan - istället har jag varit glad över att jag har fått något alls i samband med föräldraledighet och VAB-dagar.

Men efter att ha lyssnat mig till döds på ett engagerat skyddsombud senaste nattveckan - där jag fick slå på fackfiltret förvisso - så hajade jag till lite bland alla haranger kring att jag borde skicka in ditten och datten kring min olycka. Jag hade då försökt förklara att jag aldrig nådde sjukpenning och att självrisken är på femhundra kronor vilket skulle innebära en massa pappersarbete för mig. Ett pappersarbete som på sin höjd skulle generera en hunka max. Men någonstans i det där malandet så kom han in på det lite mer intressanta stuffen.

Nu har jag förvisso inte tagit ut mer än en sextio föräldraledighetsdagar men tydligen är det så att dessa dagar inte har varit tjänstepensionsgrundande (vilket kan tyckas rimligt så här i efterhand). Dock kan man genom att anmäla detta till något som heter AFA Försäkring kompenseras för detta. Det ska fan inte vara lätt att vara medborgare i Svedala. Hur som helst så gjorde jag detta, och sedan gick det fort. På tre dagar var allt uppstyrt och klart med ett bevakat ärende som följer de sista dagarnas uttag. Kan vara värt att tänka på, speciellt för de som har varit hemma längre tid med kidsen.

För övrigt noterar jag att vissa bilar som åker förbi utanför köksfönstret ikväll har något vitt på taket. Jag har mina aningar, men jag vill verkligen inte veta. Avskyvärt!

Vatten-detox

Jag går på avgiftning den här veckan... kom på att jag förvisso kanske inte håller på att torka ut, men det är sannerligen inte mycket vatten som rinner ner i den här strupen. Istället samsas mjölk, morotsjuice, öl, red bull och rödvin om uppmärksamheten - och då mest av de två förstnämnda. Tänkte därför att det kunde vara idé att vara lite snäll mot njurarna och försöka få i mig endast kranvatten och lite smaksatt bubbla när man vill lyxa lite. Har som ambition att få i mig 2,5 - 3 liter per dag - så får vi se om det ger någon boost i det allmänna levernet. Än så länge har det bara resulterat i att jag börjar känna igen toalettdomänerna både här hemma och på jobbet. Kärleksraketen jobbar stenhårt på att slå ut Kärcher från marknaden.

Något som däremot uppvisat förvånansvärt positiva framsteg är löpningen. Började småjogga i förra veckan och kan nu ta ut stegen ytterligare. Visst, det känns att stabiliteten inte är hundra och om jag felbelastar så hugger det till. Men vem hade trott det för en månad sedan när jag ynkade fram med gips och kryckor. 

Passa förresten på och njut den här veckan - för till helgen blir det om möjligt än jävligare på den här delen av planeten. Klockorna ska vridas tillbaka - vinterdjävulen är här. Brrr..och tvi!

Vi är tillbaka!

för vi har Freddy Söderberg

Ibland säger en bild mer än 1000 ord - och jag skulle kunna låta det stanna där. Enligt media har vi varit klara för Allsvenskan sedan juni, men i den stora världen utanför Sundbyberg så har det ju inte riktigt varit så. På slutet har vi visat upp en fantastisk oförmåga att avgöra detta själva och när Halmstad ledde med 2-0 i 87:e minuten så hade i alla fall jag ställt in mig på ytterligare en veckas otålig väntan.

Men småländsk broderskärlek ville annat - låt gå för att Värnamo kämpar med näbbar och klor för att hålla sig kvar i Superettan, men jag väljer att tro på att gammal kärlek inte rostar. Höll på att ramla av spinningcykeln när man efter 1-2 i 88:e minuten ser hur Halmstad forcerar in ett självmål i 90:e. Och av bara farten så passade man på att avgöra och tillskansa sig tre poäng på övertid. 

Vilken fantastisk fotbollsvecka vi ändå har haft... Miraklet i Berlin - jag byter in Sterling i mitt dreamteam som avgör för Liverpool - mitt eget hattricklag tar en stabil 4-0 seger och så nu detta... Nu ska vi bara få Per Mårts att förstå varför fotboll är världens största sport.

Kaj! Du simmar ur bild

Det var en pirrig liten tjej som gick och lade sig ikväll med det myndiga förkunnandet om att morgondagen kan bli både "läskig och kul, det vet man inte...". Tror jag det - nu när föräldrarna gjort slag i saken och satt ned foten ordentligt. Man kan inte glassa runt hela somrarna på en skärgårdsö utan att kunna simma. Därför blir det hårddrillning hela vintern och våren om så krävs under Trampolins omsorg och tillsyn - kosta vad det kosta vill...nästan, för det var fan inte gratis. Samtidigt gnager farsans dåliga samvete när han ska vara sådär snusförnuftig, för han kommer själv ihåg att han var ganska räkig när han var liten. Å andra sidan är det aldrig fel att ha respekt för vatten - däremot är det en gåva att kunna behärska det.

Vill minnas att jag inte lärde mig simma förrän jag var nio år och att bussresorna till simhallen varje vecka med klassen var pest och pina. Därför är jag den siste att pusha för hårt. Har ambitionen att fota tillställningen i morgon, men misstänker att jag kommer att stöta på patrull hos någon som provade simdräkten idag... inga namn. But we love her!

Fars dag

Visst är det väl fars dag snart? Bäst att lägga ut en liten hint... torsdagar verkar bra, tycker jag.

Nedräkning (57)

Den som gapar efter mycket...

...mister ofta hela stycket. Jag får för visso äta upp mitt bryderi - även om det inte mättar - kring fenomenet Ester och hennes avoga inställning till att pröva något nytt. Och när hon nu skrider till verket så var det kanske inte lussebullar som jag såg som hennes första erövring. Borta är den tid då man kunde sitta och mysa med en egen bullpåse... nu ska det delas både broderligt och systerligt, och gärna med slutklämsfavör till den yngre av oss. Idag hade hon till och med gjort ett intjack i skafferiet och vittjat en undangömd påse. Hon är dock dålig på att dölja spåren... en liten hög med urplockade russin avslöjar ständigt detta blonda yrväder med uppspärrade ögon som dyrt och heligt förnekar illdådet.

Motorburen ungdom

Blogspot har fått spel ikväll och vägrar leverera ovanstående foto i ursprungsutförande, det vill säga liggande. Landscape för den som finner ligga stötande. Detta hindrar dock inte den eufori som bubblar i Papins kropp. Äntligen har kortet kommit - eller lappen som vi grabbar i gänget kallar den. Lappen till frihet - nu kan vi åka vart vi vill, och när vi vill. Det här är stort - äntligen behöver vi inte längre låna farsans gaffeltruck...

psykadelisk

Alltså... Sjukstugan måste banne mig vara det mest geniala och intelligenta på den svenska hiphop-scenen på många år. Man blir helt enkelt så himla glad av det.

collage

Tillbaka i stan

Tillbaka i stan igen efter den bästa form av rekreation och depressionsutjagare som tänkas kan. En hel hösthelg på den vackraste av öar tillsammans med klanen Jonsson/Bergqvist/Drol. Så nu tror jag att jag kan hålla ut ytterligare två dagar innan jag är nere i det nattsvarta djupet som kallas höst igen.

Eftersom Papis nya bil inte anländer förrän vecka 50 så gjorde vi ett intjack på den nyopererade farfarns landsvägsgondol och rullade sonika ut till dessa livsbejakande nejder tidigt i fredags eftermiddag. Ester skulle bara klara av en tandläkarundersökning eftersom hon tror att hon är cirkusartist och således kan hänga benkrok där till och med Cirkus Cirkör hade tvekat. Ut kom vi i vilket fall som helst och den traditionstyngda combon med eldfest och spökhelg kunde ta sin början.

Vi lyckades kanske inte toppa föregående års härliga väder - även om SMHI lovat högtryck och kylig sol hela veckan. Den försökte jobba sig fram men fick allt som oftast ge vika för lite mer dramatiska moln. Men ingen sordin på stämningen för den sakens skull. Ungarna lekte glatt både ute och inne och vi vuxna skrotade i köket eller tog friska kustpromenader för att andas liv  och friskhet i nordan som svepte längs med farleden.

Däremot vågar jag nog påstå att vi rent frosseri- och gourmetmässigt kickade stjärt ordentligt i år. Och i högsätet av alla delikastesser satt "det jävla rådjuret" som tillsammans med lagrade viner, syrlig sås, smäktande ostar och en gigantisk potatisgratäng tog musten ur var och en. Dock en förnöjd och lycklig must.

Nu stundar två veckors stadsleverne innan i alla fall jag och Ester kan göra morfar sällskap i samband med höstlovet för skolan. Jag var ute i god tid i somras och lyckades stjäla till mig en veckas ledighet eftersom jag av erfarenhet vet att jag kommer att vara ett nattsvart dallrande kolli så långt in på förruttnelsens höst. Detta blir ett andningshål att se fram emot... Mys och lite arbete i blandad kompott. Bland annat ska brygghuset plockas ihop och bommas inför vintern - sedan finns det säkert lite mer småpyssel att lulla runt med. Japp, det var väl det hela för den här helgen... over and out.

Eld över hav & land

Ni kan det här nu... det finns två ljus i denna vedervärdiga tid som spänner över äckliga sju månader. Ja, egentligen ska väl Ester-klutten räknas in som ett tredje ljus - men hon är inne i en lite obstinat period just nu med en smått stöddig 6-års attityd. Avdrag på veckopengen för tredje veckan i rad talar sitt tydliga språk. Så hon sitter i utvisningsbåset, lite på vänt kan man säga... Å andra sidan så heter det ju att money talks - så hon ska väl fatta till slut.

Det första ljuset, dvs. lussebullarna har vi redan avhandlat så då återstår endast den sista strimman hopp och livsglädje. Helgen den 19-21 oktober firar skärgården traditionsenligt "Eld över hav & Land". Ni vet när skärgårdskrogarna och skärgårdsfolket manifesterar över den tysta och vackra arkipelagen genom olika arrangemang. Här tänder man även upp eldar på stränderna för att visa att den vackraste av platser på jorden även har ett liv efter att sommargästerna har åkt hem. Också en tid för att tillsammans knyta an, och uppskatta förmånen av att få vara en del av detta vackra.

Vi på Ören fuskar lite i år och tidigarelägger detta en vecka för att det ska passa alla inblandade. Vanan trogen så adderar vi även helloweenutstyrsel för alla youngster och monster.
Ryktet har redan nått mig gällande läckerheter som får gomspalt och segel att krulla sig lite extra, lägg därtill mustiga och kryddiga italienska viner tillsammans med ett utlovat kyligt högtryck med krispig sol. Kan bli riktigt bra det här. Ska även låta foten få jobba lite med en kustvandring för andlig själsro.

Årets eld tillägnas även den idag bortgångne Hasse Tellemar - kanske den sista genuina förespråkaren och tillika Södertäljeambassadör. Vila i frid... "det var kul att komma fram"

Nedräkning (64)

Har inget roligt att förtälja idag så det får bli en nedräkningsbild.

Bosse Hansson

Nej, jag har ingen åsikt om Bosse Hansson och den debatt som just nu rasar - det är det så många andra som har. Däremot kan jag höja lite på ögonbrynen åt AIK:s agerande i själva frågan. Jag har väl aldrig varit med om att de har agerat så snabbt, bestämt och resolut i frågor som rör deras fans beteende. Oftast är det locket på oavsett vad som har hänt - grindar som har forcerats, familjer som mejats ner, nazihälsningar på Norra Stå, bygdegårdar som bränts ner och fan vet allt. Eller förresten, locket på är fel ordval - det är snarare så att man sprungit gatlopp för att klia fansen medhårs och nästan sanktionera varje vansinnesdåd. Men en förvirrad 78-åring tog det bara en kvart att porta från Råsunda. 

it's about time!

Ja det var fan på tiden... låt gå för att jag aldrig varit med om att de gyllengula gulds(katterna) har dykt upp så här tidigt i butikerna. Men som jag alltid har sagt, lussekatter kan man sälja året om - det måste vara någon slag traditionsmaffia som har bestämt annorlunda. I allt mörker och jämmerdal så är dessa små kissar ett välkommet ljus i tillvaron. Tänkte på det när jag staplade hem från butiken att det är ju en jäkla tur att det är dessa lucifers som jag har en craving på och inte hummer. Nu bellade årets premiärkatter loss på 4 för 29:-, lite behagligare än årets första hummer som brakade loss på 102 000 kr kilot.

Förresten, jag glömde ett attribut för Sportamore som jag berättade om igår: Snabba leveranser! Beställningen från igår ligger nu på mitt köksbord. Så nu kan det börja snöa. Fast det menade jag ju inte.

rapport dag 14

Vi skriver dag 14 i skadealmanackan och undertecknad har precis genomfört ett första cykelpass sedan olyckan. Känns fantastiskt befriande att äntligen få börja svettas igen under förvisso kontrollerade och statiska former. Foten känns mycket bättre och svullnaden nästan obefintlig - ja till och med de groteska blånaderna är på upphällningen. Samtidigt känner man hur skört ledbandet är för minsta felbelastning så nu gäller det att vara försiktig - även om kroppen skriker efter endorfiner.

Ska iväg ikväll/natt och pröva att jobba - tror nog att det kommer att gå ypperligt bara jag får sitta en massa. Blir två kryckor ikväll för säkerhets skull men jag tror nog att vi redan i morgon kan dumpa den ena. Utöver det har jag idag roat mig med att lägga en to-be-prepared-beställning från Sportamore. Snart blir det ännu kyligare hur nu det ens kan vara möjligt, men 40 års livserfarenhet har lärt mig det - och den här gubben tänker inte frysa i vinter när han studsar runt i det vita onämnbara. Om du själv inte har varit inne på Sportamore så är det hög tid - och det säger jag utan att få en spänn av dem. Bra varierat utbud, bra priser, bra kampanjer, fri frakt och olika betalningsmöjligheter om man så vill. Bra nätskit helt enkelt.

inget är gratis

Jag anade oråd redan från start. Ja egentligen tvekade jag om jag över huvud taget skulle ta mig ut till Södertälje Fotbollsarena eftersom min närvaro med kuslig precision brukar vara en garant till förlust. Samtidigt så ville jag inte hamna i det scenariot att jag missade den efterlängtade och förlösande känslan av att vara tillbaka i allsvenskan.

Men när jag först cashade in gratis bussresa ut till arenan för att där upptäcka att det var gratis entré så borde jag ha gjort en helomvändning i vändkorset. För om det är något jag har lärt mig här i livet så är det att det inte finns något som heter gratis. Du får alltid betala på något sätt i slutändan - och som jag fick. Öster gick inte att känna igen idag - intentionslöst redan i uppspelsfasen, avsaknad av aggressivitet en ganska dålig förstatouch. Med andra ord väldigt långt ifrån det välspelande maskineri vi är vana att avnjuta.

Å andra sidan... vem vill fira ett avancemang på detta blåshål till arena som saknar all den finnish och charm som "Myran" i Växjö uppbådar. Vi kommer igen! För... vi ska tillbaka!

kulturvandring

Det finns mycket som är skit med den här staden, och undertecknad är den förste att skriva under på det. Samtidigt är jag ju inte dummare än att jag förstår att det måste föreligga någon slags utjämningsprincip för att det ska bli trovärdigt. Och dyker det upp något positivt så bör jag även apostla sådant. Såå... jag har ju tidigare varit inne på att det är föredömligt när staden går emot den för länet uppdiktade nolltoleransen mot målningar på offentliga byggnader och dyl. Här har man istället upplåtit ett gäng elskåp åt både proffs och amatörer att måla på. På så sätt har man skapat en urban konstutställning som även ger betraktaren lite motion.

I samband med Kringelfestivalen i augusti utökade man antalet elskåp vilket föranledde att Ester och jag fångade denna soliga oktoberlördag med en liten kulturvandring i innerstaden. Kul och intressant där vi hittade våra egna favoriter.

Esters favorit 1

Esters favorit 2

Farsans favorit

Däremot ställer jag mig lite frågande till hur målningen med The PedoBear utanför Svenska Jaktförbundet på Saltsjögatan slank igenom det kommunala censurögat.

Minnesfragment

Hittade en bild på Facebook som väckte ett gammalt minne till liv. Det vi ser är Södertälje Folkpark numera skövlat till förmån för ett bostadsområde. Tillfället ifråga är skolavslutningsdagen i juni 1984 och på scen står Herreys som månaden innan vunnit melodifestivalen. Med det faktum att jag börjar bli lite till åren så har jag bara en del luddiga fragmentsbilder kvar i hjärnbanken kring det här tillfället. Men om jag inte har helt fel så slogs publikrekordet den kvällen. Kan ha varit 14 000 personer, men lika gärna 9 eller 5000 - någon som vet?

Har för mig att jag var där med någon bekant till mina föräldrar och deras två döttrar. Är osäker på om brorsan var med. Kommer ihåg att jag mötte en klasskamrat som hade ballongbyxor (mode då) på sig som jag inte tyckte var snygga. (Bestämd herre redan då). Vill också minnas att Herreys var totalsponsrade av New Ballance och att man gärna ville ha samma vita sneakers som de hade. Fast jag kommer också ihåg att jag funderade på om de kanske bara fick ett par skor för på bilderna senare samma sommar så var de ganska smutsiga. (observant redan då)

Morgonen därpå åkte vi som vanligt ut till landet, men först svängde vi förbi Hovsjöhallen (ICA) och köpte en grillåda. Detta var jävligt häftigt på den tiden att man kunde få ett ihopplock med kött och korv för en lyckad grillstund. Sverige på den tiden var verkligen ett U-land när det gäller kötthantering och idag hade vi antagligen spottat på det förmarinerade köttet, men då satans vilken lyx. Kommer ihåg att jag fick en Lollipop-glas (alla tiders favorit) att äta på i bilen. Ni ser, ganska förvirrade fragment - men det är det jag minns. Fatta att man verkligen åkte till Hovsjö för att handla mat... men det här var innan alla jättevaruhus smackats upp - det här var på den tiden när den lokala ICA-handlaren kunde profilera sig vilket också gjorde att folk vallfärdade till tex. Wasahallen i Geneta, Saltinen i Saltskog och Hovsjöhallen i Hovsjö. Det här var också tiden när fredagsmyset inhandlades på Metro nere på stan. Those were the days.

Nedräkning (69)

det gäller att hålla humöret uppe...

Vägen Hem (del 9)

Hur går det? Händer det något i gropen?

Mer än sist - men mindre än vad jag hade hoppats på.

Hemsidan förtäljer att hösten kommer att vikas till betonggjutningar.

Säger ni det så...

med en lätt känsla av uppgivenhet

Väl medveten om att Ester egentligen är ett väldigt lätthanterligt barn sitter jag ändå här med en smygande känsla av uppgivenhet. Visst, hon är i princip alltid ett under av artighet, glädje och empati - inga diagnoser, dysfunktioner eller defekter som annars sätter tillvaron på sin spets för otaliga familjer. Därför känns det lite futtigt med denna mättnad som är status för kvällen - å andra sidan så är det ju bra att någon är mätt...

För är det något som frambringar komplikationer, dueller, skrik, stön och suckar så är det barnets obefintliga aptit eller nyfikenhet på att utvidga sitt kulinariska "har prövat-förråd". Och jag skulle ha viss förståelse om det bara rörde sådant som man med lite intuition kunnat ana skulle skapa skepsis och snörpningar. Men här pratar vi hela registret - ungfan vägrar sylt, grädde, glass eller socker på pannkakorna, hon vägrar pizza, hamburgare, varma mackor och korv med bröd, hon spottar på godis om det inte är choklad. Alla barns drömfrukter såsom jordgubbar, hallon, smultron, äpplen, päron... eller vänta, jag gör det enkelt... ALLA frukter utom banan och vattenmelon har inte passerat hennes brödsax. Ester är 6 år och har precis vågat smaka på coca cola - bara en sådan sak. Och visst, man borde kanske vara nöjd men ändå... Det känns som om man har förvägrat henne något och jag fasar för den dagen som hon verkligen vågar prova. Vrålet och den vansinniga blicken... " VARFÖR SA NI INGET!!!"

Den här farsan är inget köksämne men försöker så gott han kan och har de sista två åren öppnat upp för att försöka och våga lite mer i de vitkaklade regionerna, och då menar jag inte duschrummet. Det här blir dock en ekvation som är svår att få ihop för så fort jag börjar jobba med mat från grunden så ser jag föraktet som lyser i barnets ögon och det slutar som det alltid gör. Pappan sitter ensam kvar och försöker uppbringa en slags påhittad mysighet samtidigt som ett berg av disk tornar upp sig i bakgrunden. Fast samtidigt, hur ska man kunna utvecklas om man inte provar...

Ja ja, vi fattar Papi - du har i-landsproblem som andra familjer skulle köpa på stående fot. Bryt ihop och gå vidare. Vad vi däremot undrar är vad den där hunken på bilden ovan har med texten att göra? Jaså den... jag tänkte att den skulle symbolisera den separationsångest jag börjar känna över att snart få lämna ifrån mig kryckorna. Det är förvisso långt kvar tills man får börja springa men snart tar stapplandet över och jag måste säga att det var nog länge sedan jag hade en så välsvarvad överkropp som efter de här två veckorna. Det är till och med så att jag vågar påstå att en vecka till med pinnarna så är den gamla klassikern från anatomin på Stensund/Vackstanäs ett faktum. Serratus Anterior Royal!!

adept

Får man inte springa själv så kan man alltid på öststatsmanér släpa ut sin adept till innergårdens löparrundel och initiera 10 varv för brödfödan. Spring så får du mat unge! Och som hon sprang...

Jag är faktiskt lite imponerad över hur hon som 6-åring redan har rätt kroppshållning för ekonomisk löpning och ett renodlat driv i löpsteget som ofta är grabbar förunnat. Kan bli något av det här. Det gäller bara att hålla "hungern" vid liv.

För övrigt har jag fuskat lite idag och stött lite på den deformerade foten när jag linkat omkring här hemma. Just då, tidigare på dan kändes det lite okej att göra så - dessutom uppmanades man till dessa aktiviteter enligt medicinska rön som jag hittat. Just nu känns det inte riktigt lika kul - men det är väl priset man får betala... Ont ska med ont förgås. Vägen tillbaka har startat.

celibat har sina fördelar

Det har sina fördelar med att ofrivilligt tvingas in i ett celibat leverne - jag menar egentligen är ju det här med sex synnerligen överskattat. Varmt, kladdigt, bökigt och en massa könslukter... Tur då att det finns en högre kraft - inte nödvändigtvis den som en skenhelig värld tävlar om att vara mest till lags - utan kanske mer en slags rättvisegud. Jag har förvisso tvivlat lite på honom...henne... hen då för fan - då sommaren och inledningen på hösten ur ett rättvisperspektiv varit ganska skral. För att inte säga obefintlig.  Kan å andra sidan har varit det där midsommarligget som förstörde solskensavansen.

Men så ikväll plingade det till i inboxen och på fröjdig norska så förkunnades det att jag numera kunde titulera mig som iPad-ägare. Förutsatt att jag valde färg på den lilla paddan. Alla skrek vit - så jag valde svart. För i och med detta så uppstår ju ett visst problem - hur ska den här äppelprodukten kunna matchas in i detta SONY-hem? Svart är det minsta jag kan göra åt detta eftersom Bravias pianolack ändå kommer att vara den överlägsen. Dessutom är SONY Tablet S tio gånger snyggare, men här får man inte vara så sparsmakad. För i bakhuvudet tickar en idé... I och med detta så kan ju faktiskt Skrutts julklapp vara löst. Tror att det får bli så.

SONY Tablet S

Nedräkning (73)

My point of view...