rapport dag 6

Söndag morgon nådens år och Jimmy fick nog. Vad är det för liv att sväva runt i en innerstadsvåning med gips, värk, domningar och en tom debet-rad på know-what-kontot. Därför drog vi katten i svansen och tog tjuren vid hornen och ringde in en droska till Lovisinsgatan - och redan här kunde vi addera till upplevelsepaketet att när Södertälje Taxi lovar att bilen kommer om tjugo minuter så betyder det femtio.

Väl på plats så slog Papi näven i bordet så mycket som hans små handlovar nu tillät och krävde översyn och rekond. Gärna sakralt helande om så gick att uppbringa. Det gjorde det inte. Men den här killen är inte så nogräknad utan såg det som framgång att någon kunde tyda hans journal och muntligen ge en vettig analys av den. Därför:

Brutet: Nej

Spricka: Nej

Ledbandsskada: Ja

Grad 3: Nej

Grad 1: Nej

Grad 2: Ja

Gips: Nej

Jobba: Nej

Verkligen?: Ok, då om 3 veckor.

Verkligen?: Ja, du kan väl känna dig för om 7-10 dagar om du verkligen måste.

Kryckor: Ja

Springa: Är du dum i huvudet?

Verkligen?: Ja,verkligen. Om 4-6 veckor kan du antagligen börja rehabba.

Verkligen?: Ja, men va fan... sätt dig på spinningcykeln om två veckor då! Moron!

Ni ser! Är man bara lite på så får man besked - så nu glider jag runt i en innerstadsvåning med ledbandsskydd, värk, domningar och en nollbalans på kreditkontot. För jävla bra dag må jag säga.

Fotnot: Har funderat på hur läkare egentligen har tacklat det här med alla digitala nymodigheter  som gör att de inte längre i lika stor utsträckning kan exklusivisera sig själva genom en oläslig handstil. Efter att ha läst det utprintade sjukintyget gör jag det inte längre - man klämmer bara in en tre fyra stavfel och ihopdragningar i varje mening. Fantastiskt, jag är imponerad!

Nedräkning (76)

Come to daddy...

rapport dag 4

Det fanns de som hoppades på mer frekventa uppdateringar här på bloggen i och med att jag ofrivilligt kedjades vid detta hem. Tyvärr... jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om - mitt liv är ganska händelsefattigt just nu. Och varje liten ansats till truppförflyttning är ett smärtsamt och enerverande projekt i sig som kräver sin planering.

Om det fanns några sekunders omotiverad eufori där i måndags kväll över att få bocka av gipsning och kryckor på the bucket list så är den som bortblåst - jag hatar fan de här kryckorna. Jag hatar valkarna och blåsorna i handpalmarna. Jag hatar att allt blir så komplicerat, och mest av allt hatar jag ovissheten. För när de första dagarnas chocktillstånd lagt sig så slog det mig att det gick ju inte att få ut något vettigt av läkaren med det inte allt för svenskklingande namnet där på kvällen. Så egentligen har jag ingen aning om hur bra eller illa det egentligen är - jag har ingen prognos på hur lång läketid som väntar. Jag vet inte ens om jag är sjukskriven eller inte. Ska tillbaka på tisdag och träffa någon Sabir Khudir - i kallelsen står det att det finns möjlighet att beställa tolk. Vet i fan om det inte vore bättre om det stod att "hör av dig om du tror att vi behöver en tolk".

Är du rasse Jimmy? nej, bara reflekterande över den rådande världsordningen, och jag hyser den största respekt till läkare och deras kunskaper. Jag tror nämligen inte att man bara kvitterar ut en läkarlegitimation på posten så där. Men som patient så skulle det underlätta om det gick att kommunicera lite. Ambitionen är att vara tillbaka i jobb så fort som möjligt men jag måste veta lite mer. Att bara ta sig ut till Gärtuna är inte det lättaste, dessutom ska det duschas och tvättas enligt rådande hygienkrav. Såg förresten folk som genomför maror på kryckor - hur är det möjligt? Bara att ta sig ner till centrum och ett varv där gör mig sjöblöt och helt utmattad.

Nä, det här var banne mig ingen höjdare.

Nedräkning (78)

78 dagar kvar tills svarta katten rullar in i garaget.

Vi kör väl en foto-turné för att hålla humöret uppe.

Gravitonas

Har det senaste två åren lite på avstånd följt Alexander Bards senaste projekt Gravitonas och sett hur de utvecklats i positiv riktning. Egentligen inte så mycket att säga om det, catchy modern pop med electroinfluenser och smarta melodislingor - ja, ni vet - Bards signum.

Och det är just det som är så fascinerande med den människan - Inte bara för att han är (och det kommer visa sig än mer postumt i framtiden) en av de viktigaste innovatörerna inom svensk musik tillika provokatör och klädsamt galen. Utan också för den fingertoppsförmåga att hela tiden utveckla sig utan att ge avkall på sitt musikaliska signum. Du hör oftast direkt när en låt är producerad av den skäggige shortskillen - men genialiteten ligger i de små tidsenliga looparna som nästan alltid lyfter låtarna i en nutida samklang.

De flesta människor stannar någonstans där runt 40-årskrisen och förkovrar sig istället i det man kan, det som känns tryggt och det som alltid har funkat. Jag menar, när prövade Per Gessle ett fjärde ackord utöver de tre som han kan. När slutade Peter LeMarcs hjärta att smärta och när bytte Jerry Williams hand från höger till vänster öra?

Retro

Kommer ni ihåg när alla skulle ha någon form av tröja från Adidas och Stefan Edberg-edition.

Vill minnas att jag hade en collegetröja med ribbad turtleneck och snörning.

Det har runnit lite vatten under broarna sedan dess.

break a leg

Har du någon gång funderat på vem som befinner sig längst ned i näringskedjan på ett akutintag? Well, I can tell you - det är löpare i gay-tights med förmodade fotfrakturer. Och hade det till slut inte gått att uppbringa mer fall så hade jag nog suttit där än - så det var nog tur att det inte dök upp någon med en sticka i fingret eller skrubbsår på knät under de fyrtio minuter som de förbarmade sig över mig. Men då gick det också undan - på den korta tiden hann vi med både att dressa om till landstingets sexiga svettisbyxor, röntga foten och bygga gips. Ja faktiskt hann vi till och med att ta ut en avgift för kryckorna. Utsugare.

Och allt detta bara för att en velande kvinna på väg till jobbet inte kunde bestämma sin placering på gångvägen vid vårt möte. Detta gjorde att jag tvingade släppa fokus på kommunens inte så efterhållna surfaces och det räckte. Foten vek sig i en skreva och gubbfan rasade ihop som en fura vid kvinnans fötter. Nu är ju den här farsan en superhjälte så han bedyrade självklart att det inte var någon fara med honom för att sedan när hon försvunnit utom synhåll medelst krypande och linkande ta sig till närliggande Statoil.

En kväll och halv natt på sjukhuset hade kunnat vara uthärdligt om jag hade haft telefånken med mig - nu fick jag istället gotta mig åt SVT1:s hela tablå samt att studera hela spektrat av människospillror som liksom jag i vår jakt på umgänge hittat dit. Kommer förresten ihåg att det var lite coolt när man gick på mellan- och högstadiet att glida omkring på kryckor - själv lyckades jag inte få till mer än en stukning när jag hoppade från portvaktens garagetak. Just nu känns det dock inte så coolt - mest opraktiskt faktiskt. Och glider kan jag inte heller påstå att jag gör. Ska tillbaka nästa tisdag så får vi se om naturen och evolutionsteorin har haft sin gilla gång.

Retro

När pappa var ung...

Och nåde den som hade en usel kopia.

Fråga mig...

deutsche löwe

Finns det verkligen tyska lejon? Frågan är befogad eftersom Papis bilbestånd nu lämnar de sydeuropeiska savannerna nere i Spanien & Frankrike och klättrar upp till det tredje riket. Hur som helst så har ett samlag initierats till den gestapostyrda fabriken i Brüssel och förväntad förlossning är satt till vecka 46. Det går alltid snabbt när tyskarna går all in i avelsbranschen. Därefter väntar fyra veckors genetisk finputsning, allt efter kundens önskemål - ni vet, allt från blont tak till blåa framlyktor...

Egentligen skulle vi bara droppa förbi och provköra denna regniga lördag men när vi ändå var där så slutade det med att en beställning lades. Som LEAN-farbror kan jag ju förstås ha synpunkter på 12 veckors end-to-end-tillverkning men är man en Papi som är bestämd på de kosmetiska punkterna så är det inte bara att greppa första bästa fordon i bilhallen. Så nu är det bara att sätta sig ned och vänta - tur att man inte står och faller med biltillgängligheten.

DJ Papi Jam

Sitter och myser med en shiraz i glaset, det är fredagsmys in the house, och vi har just avnjutit en pestolax direkt från ugnen. På soundsystemet poppar följande playlist och det slår mig hur bra den är. En bättre laidback musikfredag får du inte... I den här godispåsen väntar nya upptäckter, chilla aha-upplevelser och sådant där du hade glömt bort men som egentligen är för bra för det. Såå... in och subscriba så har du hela vinterns fredagar fixade.

Och det är fan synd och skam att inte Papi Jam har en barhörna att förgylla längre här i staden.

zigåjners

Ester är förvisso pådyvlad en relativt könsneutral uppfostran - dock inte så att vi har anammat hen-vansinnet, utan kanske snarare att vi blandar friskt mellan pastell, nitar och sporty. Hon är ju som bekant en liten pojkflicka med allt vad det innebär.

Likaså tillämpar vi en ganska laidback attityd till hur man för sig, bara man är trevlig, ärlig och korrekt. Men det finns dagar då man som farsa känner att man kanske skulle ha lagt ned lite mer tid kring det här med kulturarvet och rights and wrongs avseende detta.

- Pappa! 

- Ja...

- Dom är hemskt fina de där klänningarna - jag skulle vilja ha en sådan.

- (?!)

Retrospektivt

Ni vet hur landet ligger... den här bloggen brukar med jämna mellanrum uppmärksamma prylar eller företeelser med retrofeelings. Och idag har vi kommit fram till ett lekparksfenomen. Jag kommer ihåg när jag själv växte upp i de västra delarna av staden att det placerades ut ett gäng med linebaneanordningar lite godtyckligt - och då inte som nu när man för en belöningsfilosofi som går ut på att de områden där det vandaliseras och eldas mest får de nyaste och fräckaste parkanläggningarna. Hur som helst så minns jag att vi hade för jäkla kul med de här åkdonen och kunde tillbringa timmar med att dra det där satans däcket fram och tillbaka för en åktur på ungefär fyra sekunder.

Ester är ju en kläng- och klätterapa av kaliber så tanken slog mig att det skulle säkert vara en höjdare för henne att också få fara fram som ett juhu. I samma tanke kunde jag också krasst konstatera att min sinnesbild inte sände några ahakänslor över huruvida det finns några av dessa tingestar kvar. Som hobbystadsvetare och tillika före detta brevfarbror så tycker jag att jag har ganska bra koll på hur stadens enviroment ser ut, och jag kan inte frammana någon bild av att jag har sett dessa på länge. Här får ni lokala läsare gärna hjälpa till.

Likaså trodde jag ju att detta kanske var ett forntida lekredskap som kanske plockats bort på marknaden i någon slags svensk säkerhetsiver - men när jag googlar så inser jag snabbt att varenda djävulusisk stad i Sverige har uppdaterade anordningar in absurdum. Ja, alla utom detta råtthål. Upp till kamp för linbanan alla Södertäljebarn!

En sten har fallit från mina axlar

Peugeot är död!

Länge leve Audi!

Vi pratar förhållanden och kärlekar här på bloggen den här helgen.

Vill bara meddela att jag har gjort slut!

Ana Johnsson

Gammal kärlek rostar inte - man kan dock tycka att sex års total tystnad hade fått den mest hängivne att erodera, men inte den här gubbtjyven. De på årsbasis återkommande efterlysningarna här på bloggen verkar ha gett önskad effekt till slut. Sveriges vackraste kvinna  är tillbaka med nytt alster till nästa år. Ska bli sjukt spännande att höra hur det låter, nästan så man blir lite fnissig. De enda livstecken som med lite nöd kunnat uppbringas under dessa år är ett par Disney-dubbningar. Välkommen tillbaka!

Och ja ja... fick man inte en Ana Johnsson så är ju en Anna-Karin Jonsson nästan lika bra. 

Lite besviken trots allt

Likt en övergiven sommarkatt är Papis kvar i stan för att kränga bildjävul medans de andra studsade ut till ön. Studerar morgondagens forecast och kan inte låta bli att känna lite besvikelse över att det här med Prippspromenad inte verkar finnas med på septemberagendan i år. Hade sett fram emot att få deltaga i år istället för att hålla i trådarna - men DJ Fjomp och jag får väl ta ett snack om vi ska styra upp något till nästa år istället. Jag tycker att det är en tradition väl värd att upprätthålla - om inte annat för det trevliga umgänget under lättsamma former.

Får bli en lång powerwalk i morgon istället, och varför inte avsluta med en brittsommaröl i Gästhamnen... så får det bli.

Run again?

Damn it! Jag är så satans torsk på det här spelet...

Helt IQ-befriat - men sjukt beroendeframkallande.

Och jag som hatade Pitfall från Activision där 1981.

iFån

Hörde ni det där >pyyysssssset< igår? Det var luften som gick ur hypen kring lanseringen av iPhone5. Vi Androider garvar åt er idag! Visst, den hade lite större skärm, lite bättre kamera - lite lättare här och lite smalare där. Men so what... allt det där har andra mobilleverantörer redan lanserat - och dessutom i bättre förpackningar. Det enda som är kvar är den hjärntvättade sektgemenskapen hos alla äppelplockare vilket självklart gör att Jobs skötebarn kommer att sälja en humangus många lurar. Och det sjukaste är att folk betalar en massa pengar för en sämre produkt bara för att få känna sig utvald och exklusiv. Men det är å andra sidan inget nytt i världshistorien så där kanske jag ska hålla in hästarna lite.

Men nog borde ni väl se att kejsaren inte har några kläder på sig?

Facial

Kommer till godishyllan på ICA Maxi när?

Tung Baba

Tung Baba... det är ju jag.

SSK

Är inne i ett bloggmörker där jag lider lite lack of inspiration - dock är jag ändå kapabel och allstädes närvarande för att notera att Hockeyallsvenskan startar idag. Likväl sker det med samma axelryckning som de senaste fem, sex åren. Jag kan helt enkelt inte uppbåda något engagemang kring laget som inte gjort en människa lycklig sedan mitten på 80-talet. Och det enda jag har gemensamt med laget nu för tiden är väl att Robban Carlsson och jag upprätthåller samma frippa. Och det är ju inte så mycket att hänga i granen.

Nåväl, Ester gillar hockey så det lär väl bli ett par pliktskyldiga matcher tillsammans med Gudan och de andra i DunderKlossarna. Tänk, det känns helt absurt att jag/vi under så många år plöjde landet runt för att få se vuxna män vika ned sig i parti och minut. För att inte tala om hur mycket pengar detta intresse kostade. Men det är väl som med allt - till slut faller skygglapparna även för den mest inbitna dåren.

Om jag ska ge mig på en helt ovetenskaplig gissning så tror jag Sportklubben slutar femma eller sexa i år. Bra så... eller som Esters kusin Ludde säger, "det bryr man sig inte".

Kalifornien

Asså shiiit! Den svenska hiphop-scenen fortsätter att höstleverera.

Det här är bara för bra liksom bara...

Rahbalder visar klassen med ett par odödliga rhymes.

Big ups till Mofeta & Jerre för att de aldrig gör avkall på sin grej!

höstgärning

Var det inte han tokskallen Stephen King som way back publicerade novelleposer med årstiderna som teman. Well...jag tycker också att höstens antågande är horrifying och kunde i dag pricka av ytterligare ett tröttsamt tecken på att vi är där nu... Ingen tur ut till ön... istället fredagsmys med kärleksflickan som plockades upp vid rökrutan på Oxbacksskolan för deportering mot Kringlans deli och pappas druvhörna på Systemet.

Till farsans stora lycka (not!) har TV4 pumpat igång evighetsprogrammet Fångarna på fortet igen - antingen i brist på fantasi eller så har de helt enkelt identifierat att det finns en mängd hjärntvättade kids ute i landet som tvingar upp tittarsiffrorna till tredubbelt då deras stackars föräldrar fastkedjas till ackompanjemang av Gundes hurtighet och Agnetas präktliness.

Tur då att den här gubben har nosat upp en alldeles förträfflig italienare i form av Boira' - en sangiovese från Marche med livlig syra som får det att spritta i gomseglet. Tre glas senare även i de lurviga. Lägg därtill att det är ett vin under hundra kronor (89) och du förstår att du får mycket för pengarna. Ekologiskt odlat och passar bra till lamm och fläsk - kan där tillägga att häst också funkar alldeles ypperligt. Detta är höstens vin och en anledning till att ta sig igenom denna dimmiga period på året. Bara på "Ge mig Fem" - din Frithiofsson på nätet. Och då är det skit-samma att det är skruvkork.

Nu ska du dö ditt vrak!

För ynka 56500 kr. är den här pärlan din.

Felfri och aldrig något strul.

Vad du än har läst här på bloggen så var det inte sant.

Ett erbjudande once in a lifetime. 

Skambud belönas med nattlig stalking.

Trägen vinner

Man ska aldrig ge upp... där andra har försökt häva LO:s jantetäcke och äskat löneförhöjningar så har Papi enträget malt på kring önskemålet avseende en truckutbildning. Det tog bara nio år. Och nu sitter han där i skolbänken och nickar förnöjt. Förvisso outtalat om det är för att han håller på att somna eller om det är en MS-glintch i antågande. Hur som helst så måste han ha snappat upp ett och annat under den första teoridagen eftersom han chanskryssade ihop full pott på det avslutande provet. I morgon går vi live i sittbrunnen och då jävlar ska det köras. They call me mr.360 - ja jag kan redan höra hurraropen skandera i fabricum.

Frågan är bara vad jag ska börja tjata om nu då... ett torkskåp för blöta löparkläder i omklädningsrummet kanske. Ska vi säga till 2021?

Hårresande

Man ska inte vara elak... men ibland måste vän av ordning ta bladet ifrån munnen när ingen annan gör det. Kennedy Bakircioglü var tillbaka på Söderstadion igår. Och först, jättegrattis till Hammarby att han inte valde någon av de största ligorna i europa, typ Cypern och Norge - men för bövelen vad är det för styggelse han har på hjässan?

Jag menar vad är grejen... killen är uppvuxen i nutid, dessutom i Ronna där det går en frisör på var tredje invånare. Någon måste väl kunna hinta grabben lite. Han får ju mitt eget bakåtsträvande babyhårfäste att påminna om George Clooneys. Ta fram den där rakapparaten omgående och do the job istället för att se ut som en utsprungen 73-åring från Mariekällgården.   

jag säger vad fan som helst...

...det låter ändå bra. Eller som DJ Don hade sagt way back: "En special request for tonight till AK". Hon vet inte om det ännu, men hon kommer att gilla den här låten förr eller senare. Just nu mest troligt senare. Själv är jag kiosk.

Out of PIN - out of REACH

Veckostjärt alternativt ända ute på ön med höstfeelings och en snubbe som dribblade bort sig själv i kontakten med omvärlden. Ja, det var inte mycket leftovers från sommaren som uppenbarade sig i fredags när vi gränslade den lynniga fransosen i hällande pisseregn och begav oss mot Ösmo där mormor stod och väntade. Denna väderavart valde sedan att fortsätta en bra bit inpå lördagen innan den kapitulerade.

Men det gjorde faktiskt inte så mycket... den mentala inställningen var att det skulle bli en recoveryweekend efter ett idogt nattarbete hela veckan. Lägg därtill att jag kört ett upplägg med tre löppass per dag om än av de lite kortare slagen - så kroppen tyckte också att det var okej med en ovanlig och oväntad tvådagarsvila. Istället kurade vi in oss i varglyan där morfar förberett med eld i spisen och gottade i oss smaskig tortellini  och mustigt rödvin samtidigt som nordan piskade fönstren åt havssidan.

Någon gång under natten mellan fredag och lördag lyckades jag med konststycket att köra slut på batteriet i den nya telefånken och det hade väl inte varit något problem om det inte varit för att jag blev med ett sådant där micro-simkort när bebisen föddes. Jag menar, jag har ju haft samma PIN-kod sedan 1994 så försök då att få den här hunden att sitta. Det fanns inte på världskartan. Så om någon mot förmodan - kanske en WF-spelare - saknade mig så vet ni varför. I skärgården kan ingen höra dig feuda. Jag förlikade mig dock rätt snabbt med faktumet att jag vänt civilisationen ryggen och fokuserade istället på bokläsande och umgänge. Två böcker betades av till följd av operation dygnsomställning.

En annan bra sak med den här helgen var att jag fick tillbaka min bästa kompis igen. Inte för att det har gått någon nöd på henne eftersom hon hela sommaren har haft två av sina kusiner i släptåg och dessutom grannungar som suktat efter Örens bäst strandvaskade playa. Men den här pappisen har saknat sin lilla Ester och deras upptåg. Därför kändes det bra att på tu man hand kunna ge sig iväg på både spök- och kustvandring med ingredienser såsom trädklättring, helikopterspejning, klippfika, fotspårning och svampslaying.

Nu är vi dock hemma igen och både skol- och arbetsvecka stundar. Tänkte kolla lite om Zlatan har något löd i dojjorna innan jag nattar och jagar ikapp i WF-träsket. Fjorton dagar till nästa övistelse... håll ut...