ortens alkoholister

Ingen beef, inget tjafsis - bara skön parodi.

Saker som stör Jimmy (del 23)

det märks att han har börjat jobba, för nu är han sur igen...

Ok. vi kan inledningsvis fastslå de rent akademiska förutsättningarna för innehållet i detta inlägg, och där erkänner jag på stående fot att nej, jag har inte studerat på Chalmers. Istället promenerar jag runt med en strandbag innehållandes en två-årig handelsutbildning på gymnasiet som merit. En utbildning vars främsta syfte var att främja förvaring utav lätt ambitionslösa elever under deras sista juvenila år. Visst, vi hade kul - alla ämnen strävade nivåmässigt mot att vi skulle driva en videohörna med lite godis alternativt en kemtvätt. Underförstått hette det att detta är lukrativa branscher för pengatvätt - och var passar en sådan utbildning bättre än i en stad under Sankta Ragnhilds omsorg.

Lägg därtill de facto att jag ägnat åtskilliga år inom restaurang och kiosk/spelbranschen plus att jag inte upplever mig som dum i huvudet - vilket borde räcka som grund för att få tycka till i detta ämne. Ett ämne som berör relevansen i prissättningar. Och här finns en uppsjö utav avarter. Det som är viktigt att komma ihåg är att dels tillgång och efterfrågan styr dessa incitament, men också typ av butik, dess öppettider och läge. Jag menar, på något sätt har vi förlikat oss med det faktum att vi inte längre förväntar oss samma priser på Statoil/7-eleven som på Willys. Det känns på något sätt okej att påslaget för Felix micromat ligger runt 85% när man ramlar in vid 02-snåret på natten. Att sedan Statoil är billigare på både mjölk och skivad ost än tex. Coop ger bara en twist till vardagslivet.

Men det som stör Jimmy, vilket är en förutsättning för just den här delen av bloggen, rör istället drycker. Jag kan, även om jag tycker att det är sjukt, gå med på att 1.5 liter kolsyrat mineralvatten är billigare än samma dito i 50 cl-versionen. För här har tillverkarna identifierat att den köpstarkaste gruppen är on-the-go-folket som greppar en mindre butelj på väg någonstans. Däremot verkar Papis ikoner Red Bull vara ute rejält och cyklar när man nu försöker lansera drycken i en plastig 330 ml-pet. Uppenbarligen drog man inga slutsatser av fiaskot med att försöka lansera minishots i just plastflaskor. Ok, vad är haken tänker ni... Jo, Red Bull-addictives överlag föredrar den iskalla drycken i aluminiumburkar - ett inövat och fungerande koncept. Att då försöka lansera ovanstående dryck med ett pris som genomgående, oavsett butik, ligger 1.5 till 2 kr över det som en 355 ml-burk bellar. Panten är den samma, så inte ens där finns ett bärkraftigt argument. Hur fan tänker ni Red Bull?

Denna dagen - ett liv

Vi tog farväl och på återseende idag - det oundvikliga knackade på dörren och vi packade in ännu en sommar på ön i sjöboden. Visst sved det av vemod men i år var jag ståndaktig och fällde inga tårar av sorg. Ty på något sätt har årets semester varit så överväldigande och vacker att det vore synd och skam att vanhelga den med självömkan. Lägg därtill att vädret hade sinnesnärvaro att inte strö havssalt i såret genom en solskensdag. Jag när också en känsla av att sex veckors ledighet är precis vad som behövs för att fylla en arkipelagkopp och ladda sin tvåtaktsmotor. 

Dock kom tårarna när jag satte mig för att plita ned detta inlägg. Jag hade egentligen tänkt lägga upp ett sista sommarfoto från viken men råkade hitta detta klipp från ett Saltkråkeavsnitt. Och den känsla av vemod, eftertänksamhet och värdighet som genomsyrar klippet är precis vad jag känner en dag som denna. De visdomsord som Melker yppar är precis den känsla av privilegium och lycka som jag själv känner över möjligheten att kunna ge Ester. I dagens hårda och stressiga samhälle är det en ynnest att kunna fly ut till en miljö som fortfarande andas oskuld och renhet. Känslan av att vara en del av naturens karghet på dess egna villkor är obeskrivlig.

Nu känner jag mig redo att ta mig an både jobb och en mörk höst som senare ska övergå i det vita onämnbara. För jag vet att om ett år väntar min sommarhamn på mig igen... och jag kan åter låta livet genomsyra mig.  (Ja ja.. jag vet att det stundar åtskilliga helger - men jag är ett sommarbarn, punkt.)

P som i Porr

Så där ja... nu är man med i matchen igen - fråga mig bara inte vilken match. Ny lur och 98% funktioner som jag antagligen inte har någon användning av. Jag är nöjd så länge det står Sony på pianolacket och att det är anständiga hastigheter för själva porrsurfandet. Och med den här tingesten ska jag tydligen kunna nakendräggla även i starkt solsken. Bara en sådan sak...

Vägen hem (del 8)

Efter att under ett par månader ha svalt förtreten över den inkompetens som låg till grund för byggets försening, tog vi i torsdags en promenad bort till kvarteret Lampan för att kolla läget.

Det var ju sagt att klåparna skulle påla hela sommaren och även förunnas några veckors semester - och just den tidsplanen verkar ha infriats. Så nu är det väl bara för er byggjon att sätta igång med bottenplatta och armeringsjärn så att det bara sprutar gnistor. Men med det sagt så kan man väl ge sig fan på att ni hittar en gammal ritning som förtäljer att det har funnits en pissoar på marken runt 1948 och som nu måste kulturbevaras.

Smällbär

Heter man däremot Ester von Linné så har man inga problem med höstens annalkande - Hon ser möjligheter där farsan anar tordönsproblem. Bland annat är det ju en höjdare att plocka de eget namngivna (som det anstår en botaniker) smällbären. På riktigt heter de tydligen snöbär vilket jag var tvungen att googla innan jag knapprade ned dessa rader. Tänk att barn i alla tider roats av de små smällarna som uppstår när man trampar på dem. Dock låter rykten förtälja att i vissa av stadens satellitområden så har dessa bär konkurrerats ut av försåtsminor...

väder(o)värdigt

Börjar bli svårt att blunda för sanningen... anglofiler och dess antagonister var något på spåren när man döpte det till "fall" kontra "autumn" vilket låter som en gammal kärring, en aunt. Är väl egentligen bara ordet "vinter" som är vidrigare och mer vedervärdigt. Den förstnämnde börjar ta sig ton och som en objuden gäst tumlar den runt i marginalen. Likt ett gammalt QIX-spel till Atari mutar den in ruta för ruta, med all självklarhet som årets sommar saknade.

DN förkunnar och bekräftar i dagens kreation att endast 6 dagar under sommaren levererade högsommarvärme - att jämföra med förra årets 28. Och då ska man komma ihåg att det inte heller var någon höjdarsommar. Förvisso har vi ute vid kustbandet varit förskonade från det mesta av regnet, men avsaknaden av varma sommarkvällar går nu in på årgång fyra. Å andra sidan är jju jag i ämbete av världsvetare aware kring orsaken till detta. Där Henrik Dorsin skyller på bögarna hävdar jag att det är ungdomarnas fel. Allt sket sig nämligen när dessa juveniler övergav Wellas hårspray där någonstans på slutet av nittiotalet. Jag menar, ozonlagret måste ju garva åt all den gel-smet som kletas in i håret nowadays. Så alla brats, slickers och hipsters - se vad ni har gjort! Och inget jävla gnäll om att det är kyligt på Storstads och Snaps uteserveringar.

Här på hemmaplan firar det gråa våtulliga vissa triumfer. Kuddarna ute från pation plockades in igår och i morse hade Ester och jag det första jeansbråket. Pappa vann. Lägg därtill att trädet utanför sovrumsfönstret hånfullt byter ut sina gröna blad mot röda. Nä skit är bara förnamnet och det övergår mitt förstånd att det finns folk som sitter och jublar åt detta mörker. Belsebub på er!

bäbis

meen farsan... jag går faktiskt i skolan nu!

Veckopeng

Skolstartsvecka den här veckan och det är mycket som är nytt, stort och pirrigt både för liten och stor. Nya rutiner ska tränas in, nya ansikten ska scannas av, formulär ska fyllas i och någonstans i allt detta ska även en återgång till vardagsliv infogas. Det initiala intrycket är att Oxbacksskolan blir en alldeles ypperlig plats för vår lilla solstråle att utvecklas på. Och hon verkar trivas som fisken.

En annan nyhet som vi har förannonserat för henne är att när man börjar skolan så är man en stor tjej och då höjs förväntningarna på en. Men höjda förväntningar kräver också erkännande och belöning. Hur skulle det annars se ut, då kan man ju bli LO-ansluten. Alltså är det dags för veckopeng. Vi har pratat lite löst om vad vi förväntar i motgäld för de 30 bucks som hon kommer att inkassera - vi går ut lite löst och har följande kravlista:

• Plocka undan efter sig när vi har ätit.
• Lägga in smutstvätten där den ska vara.
• Plocka i ordning sitt rum innan läggdags.
• Ställa ytterskorna på avsedd plats.
• Hämta öl till farsan från kylen.

En del kanske tycker det är för mycket, och andra för lite - vi tycker att det är lagom och so may it be. Vad ska då dessa pluringar räcka till? Ja, i huvudsak till lördagsgodis, tidningar, glass, krims krams och på eget bevåg sparande. Det viktiga är att hon börjar få ett hum om att saker och ting kostar, och att man ibland måste försaka något för att få det man vill ha i slutändan.

Så där ja, nu förbereder vi oss för skolfotografering i morgon. Någon som är pirrig? Skriv upp det... och jag som inte ens ska fotas.

Cliff Barnes

Jag svär...handen på hjärtat...honestly... jag hade inga intentioner alls att ens ägna detta en sekund av min dyrbara tid. Men så började folk outa det hela på facebook under veckan - och när de första tonerna på signaturmelodin svävade ut från vardagsrummet så var det som en jättemagnet hade slagits på. Jag drogs av okända nostalgikrafter in i högsätesposition. Och så här 60 minuter senare så är jag faktiskt beredd att ge spektaklet en chans. Förvisso haltar det lite här och där, men man öppnar ändå i ett bedrägligt cliffhanger-tempo som gör att man sitter kvar.

Ska man komma med lite konstruktiv kritik så är det lite synd och skam att man inte har hittat mer intressanta skådespelare och karaktärer - det blir så uppenbart när en 80-årig Larry Hagman som JR är den som fortfarande lyser ondskefullast. Å andra sidan kan jag knappa in fyran bara för att få tråna efter Jordana Brewster. Men tre dagar i rad! Hur tänkte 4:an där? Blir till att nyttja playfunktionen annars blir det lite för mycket TV-chock för en kropp som är van med ungefär två timmar TV i veckan. Men en bra start i alla fall.

smygare

Förvisso är jag som stor Fibes-fan både jävig och part i målet - men håll med om att det här lilla alstret liksom har lurat i vassen hela sommaren och sakta vuxit sig starkare. Förbannat bra om du frågar mig.

Nr.5

Så skimrande var aldrig havet,

och stranden aldrig så befriande,

fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra,

och blommorna aldrig så ljuvligt doftande

som när du gick vid min sida

mot solnedgången, aftonen den underbara

Ett stråk av vemod svepte över mig när jag under gårdagskvällen hängav mig till människans litenhet under en mörk och stjärnklar himmel. Där på bryggan under ackompanjemang från havets kluckande, syrsornas fiolspel, lekande fiskars ytploppande och det svaga sorlet från en av nu få kvarvarande sommarboende i viken summerade jag sommaren. Och det slog mig hur fantastiskt vi har haft det, och vilket privilegium det är att få vara en del av detta hjärtslitande vackra enviroment. Det värmer ett fadershjärta att få kunna ge sin dotter möjligheten till dessa sommarmånader och insikten av att detta är minnen som hon alltid kommer att förvara på ett speciellt ställe. Samtidigt är det ju inte jordens undergång som jag nu förutspår - skärgården lever kvar och vi med den. Och årstidernas skiftningar är aldrig så påtagliga som här ute - men ändock finns det inget som slår sommaren. Därav denna traditionsenliga ångest som sakta kryper sig på mig. Men än är det inte över - än återstår en veckas semester, dessvärre så ska fyra och en halv sjundedelar av denna tillbringas hemma i stan...

Nåväl, redaktionen ger er sommarens femte och sista nummer av Toröbladet.

BADTEMPERATUREN

Vi har varit rätt så förskonade från nordan här i viken vilket gjort att badtemperaturen till alla barnens stora glädje legat stadig på 20 grader. Tror dessutom att vi var uppe i 21 någon av dagarna. Passa på nu så länge det går, finns ingen fräschare känsla än att kliva upp på bryggan och låta solen värma en saltstänkt kropp.

SJÖBODARNA

Håller öppet på helgerna fram till september. Åke och Lotta tackar för en fantastisk sommar.

LV528

Undertecknads gnällande på vägarna här ute verkar ge effekt. Nu asfalteras LV528 från Tottnäsbron ända bort till Älgviken och det var väl på tiden. Kan vi sen få lite fart på vägföreningen vid Ören så kanske man kan få till en hyvling den här sommaren. Man ska fan ha jeep här ute.

TORÖ BUTIK

Nya öppettider från och med i måndags. Mån-Fre 10-18 Lör-Sön 10-16. Stöd din lokala handlare, en lakritspipa kan man alltid köpa.

TABBERAS

Denna skärgårdssommar på Ören/Stenstrand avslutas med två balunser i form av en genuin och äkta TexMex-afton i regi av El Miguel Primozo. Och naturligtvis den årliga kräftskivan som av någon outgrundlig anledning blir mer och mer städad för varje år. Kanske dags att råda bot på detta - vi har ju inte haft en enda okynnesfylla i år.

VÄDERLEKSRAPPORTEN

gäst i gästriket

Jag hade nästan glömt bort det, men blev glatt uppmärksammad på det så fort vi passerade länsgränsen efter den kinesiska vederstyggelsen i höjd med Älvkarleby. Gästrikland gör skäl för sitt namn genom att genuint och genomgående visa upp en för oss sörlänningar ovan och alldeles underbart kärvänlig attityd. Allt från hotellpersonal till entrevärdar, djurskötare, tivolipersonal, och minsta lotteristånd hade den gemensamma nämnaren att de alla uppvisade en sådan där skön gammaldags värme och naturlighet. Bara det var väl värt ett besök till Furuviksparken.

Det var ett yrvaket gäng som steg upp i ottan vid femsnåret i onsdags morse för att äntra dödskallebilen från helvetet. Målet var att om fransk lågbudgetkvalitet ville väl så skulle vi hinna checka in på hotellet, hämta ut biljetter samt hänga på låset vid parken klockan tio - och det gjorde vi. Vi konstaterade också att vi verkligen hade prickat in rätt dag... solen sken från en klarblå himmel utan att vara så där tryckande kvalmig. En svag bris från nord gjorde att man kunde svalka sig i skuggorna när så behövdes. Men framför allt... obetydligt med folk. Inga köer till några attraktioner och vi slogs än en gång över hur vacker och lummig Furuviksparken är.

Jag skulle vilja påstå att den är allt som inte Kolmården är för jag får ofta känslan av att djuren nere i Östergötland är så urbota uttråkade och att hela konceptet bara går ut på att skinna folk på pengar. I Furuviksparken känns djuren mer harmoniska och nyfikna - och det är en helt annan närhet där besökarna gärna får interagera med djuren. Över lag så är stämningen som vilar över parken mer harmonisk och då ska man ändå komma ihåg att det börjar närma sig slutet på säsongen - så både djur och personal skulle kunna vara ursäktade om de började känna en viss mättnad, men inte då!

För Ester-klutten var en höjdpunkterna besöket på Äventyrsön, dvs. den halvö där senaste säsongen Wild Kids spelades in. Hon har under vinterhalvåret varit helt kiosk på det upplägget och tragglat programmen om och om igen. Förstå då euforin som lyste i hennes ögon när hon fick sitta på samma tältsäng som idolen Meja, utföra flera av de kluriga utmaningarna på Wild Track-banan eller bara strosa runt och insupa de välkända miljöerna. En riktig höjdare värd varje entrépeng.

Det som gör Furuvik extra superduperbra är att man även ståtar med en tivolidel i lagom size. I alla fall om man är 6-12 år, eller 40 och inte lider behov av att byta ut kroppens inre krängningshämmare. Tänk då en sådan här dag när flickebarnet som älskar alla sorters karuseller kunde springa från attraktion till attraktion och alltid hamna längst fram i kön. Borta var det lätt tragiska kö-traumat från Gröna Lund för två veckor sedan. Pappis fick kasta in handduken efter ungefär 13 åk när ansiktsfärgen förvandlats från onkel Tom till Hulken. Detta bekom inte Ester som bara accelererade i åkandet, galningen.

En helt underbar dag avslutades sedan med en avslappnad middag på hotellet med ett välförtjänt glas vin. Lite snacks på rummet innan vi somnade ovaggade... eller ja, i alla fall de två av familjen som har utvecklat snarkandet till en konstform. Och frågar du Ester om vad som var bäst med hela trippen så kan det hända att lyxen med att få hoppa i sängarna kommer på första plats. Lite av ett tuktat barns bekännelser.

No. 32750

Känner att jag bloggmässigt har lite to catch up with. Så vi startar väl helt sonika med ett litet bildcollage från tisdagen som bjöd på en liten båttur ut till Landsort. En sådan där härlig dag utan krav - bara att strosa runt bland de genuina sjökvarteren och insupa miljöer och lukter.

En kycklinglunch vid fyrens fot, en fika på solvarma klippor och ett avslutande barhäng vid Saltbodens pub. En landsortslager och ett glas vin smakade gudomligt efter en solig och vindig dag.

Lägg därtill en uppskattad konstvandring bland öns alla spännande friluftskonstverk som placeras ut varje år av både kända och okända konstnärer. Dagens vinnare får nog trots allt tillskrivas Ester som kammade hem en Landsorts-hoodie som pappis slängde lystna blickar efter. Men hur gärna, eller ogärna han än vill vara en XXL så sa den taniga kroppen ifrån. Nästa års kollektion släpps inte förrän till kristi himmelfärd - då blir det till att hänga på låset.

Die another day

Inget varar för evigt även om diamonds are forever... på något sätt hade jag farhågskänslorna på känn redan när jag vaknade i morse. I en tidig tankeupplaga hade jag tänkt mig själv på plats på Grimsta IP ikväll, men mina bad feelings gjorde att jag avstod. På något sätt symptomatiskt att vi som klarat oss alldeles förträffligt från både skador och avstängningar naturligtvis skulle ha två tongivande spelare i centrallinjen avstängda till seriefinalen mot Brommapojkarna. Därför dök säsongens första förlust upp så sent som den 13:e augusti för smålands stolthet Östers IF.

Jag vet att det har höjts både det ena och andra ögonbrynet hos flertalet bekanta att jag inte har outat Östers framfart i Superettan under den gångna säsongen. Men what to do när jag vet vilken bad karma jag har på mina favoritlag. Vis av tidigare erfarenheter så har jag valt att hålla käften även om hjärtetrakten har slagit frivolter av lycka för varje uppradad seger. Tro mig, jag har velat skriva om det men helt enkelt inte vågat.

Kan pojkarna bara studsa tillbaka efter den här nesan så finns det inget som inte talar för att det blir Allsvenskan nästa år. Laget har ett fantastiskt vackert grundspel med ett kortpassningsspel som torde göra flertalet lag avundsjuka. Alla lagdelar är välbalanserade och det verkar råda en fantastisk harmoni i truppen. Ekonomin i föreningen är god och sponsorer är villiga att skjuta till mer kapital vid behov av spetsvärvningar. Lägg därtill det viktigaste anfallsvapnet... den nya arenan som står färdig att tas i bruk nu i september. Alla vet vilken boost en sådan förmån kan ge. Och framför allt! Vi har Denis Velic och Freddy Söderberg! Det småländska liret sedan 1930 på en allsvenska arena, snart nära dig.

saltstänk och ond bråd död

De flesta jag känner är nu tillbaka till vardagen med jobb och rutiner, själv unnar jag mig lyxen med ytterligare två veckor i förskingringen. Det här är den viktigaste delen av året och bör inte slösas bort i steril läkemedelsmiljö. Har aldrig haft några ambitioner till vinterresor utan det är här och nu som jag lever upp.

Och det är något visst med att sitta på en saltstänkt och solblekt brygga samtidigt som havet kluckar under en. På havsytan jagar solstrålarna tafatt med reflekterande solkatter och i bakgrunden hörs på avstånd ljudet från en tvåtaktsmotor på en fiskesnipa. Att i allt detta kunna sjunka in i någon av de otaliga svenska deckare som utspelar sig i skärgårdsmiljö är bara så pricken över i:et. Det blir liksom mer påtagligt och inspirerande då. Och har man sedan en liten kall pilsner brevid sig så ser jag ingen anledning till att inte ta ut sex veckors semester på somrarna.

Dock kan man ju inte låta sig försoffas helt så på tisdag piper vi över till Landsort för lite häng och förplägnad - och under onsdag till torsdag är det dags för våran lilla wild kid att äntligen äntra Furuviksparken igen. Bara så ni vet var vi är...

Slutet gott... det mesta gott

Med facit på hand och vetskapen om att det gick ganska hyfsat så känns det okej att förmedla dagens dramatik som utspelade sig i viken med oss på medelst första parkett. Ja, vi var till och med så nära händelsernas centrum att vi bara lite förstrött från vårt solgassande på bryggan nöjde oss med att konstatera att det kom ett lågflygande pontonplan inglidande. Därför missade vi det sekundära debaclet när han missbedömde vindarna och doppade både vinge och ponton i plurret vilket fick hela flygplanet att slå runt och gå till djupet.

Det var först när det dundrade in två båtar från sjöräddningen med tillhörande helikopter som vi började fatta allvaret i det hela. När det sedan började dykas med ytbärgare och dessa farkoster fick sällskap av kustbevakningens stora plan tillsammans med polisbåtar så var det hela mer ett faktum än ett konstaterande. Spänt följde vi händelseförloppet som de trynhalsar vi nu är... utrustade med kikare och hejarflaggor... ok, kanske inte det sistnämnda men i alla fall.

Lite senare fick vi reda på att piloten klarat sig oskadd men att planet gått till botten. Dock ser vi vrakspillror borta vid Skårnö som berättar om dagens äventyr. Alltid händer det något på Torö.

Mopedum

En fantastiskt trevlig dag börjar närmar sig sitt slut och jag sitter lite däst på min kammare och knappar ned dessa rader. Utanför har mörkret lagt sig över viken och det är med ett visst uns av vemod som jag konstaterar att de ljusa sommarkvällarna nu börjar naggas lite i kanten. Denna vecka klev vi ned under 21.00 och de ångestladdade hösttendenserna morrar ute i periferin - de senaste dagarna har man även kunnat ana en aning kyligare och högre luft också. Men än ska vi inte måla fan på väggen, det är fortfarande början av augusti denna märkliga sommar så ett par högtryck till ska vi nog hinna med.

Idag tog vi emot farmor och farfar på besök inne i Nynäshamn. Det hela blev till en jättetrevlig upplevelse som inleddes på nyöppnade Mopedum. Ett underbart litet museum som dels fokuserar på gamla mopeder, men lika mycket på memoriabla saker längs minnenas allé.

Stället är uppbyggt så att man följer en tidsepok som löper från 1952 till 1979 och längs med vägen får man titta in i tidstypiska rum med de möbler, kläder, prylar och detaljer som var gällande just då. I anslutning till rummen finns också en berättelse där man följer ett par personer genom livet och dess skiftningar.

Utöver detta fanns det otaliga montrar och hyllor där man kunde titta på prylar och åter prylar med hög igenkänningsgrad från sin egen uppväxt. Det som gör detta utflyktsmål extra roligt är att det spänner över så lång tid vilket gör att flera generationer kan mötas upp kring både egna och gemensamma minnen. En fantastisk nostalgiresa som är väl värd den billiga entrépengen. 

I anslutning till entrén fanns dels en liten butiksdel där man kunde fynda roliga skyltar, nostalgiböcker, foton och gamla hederliga filmisar. Men också ett café som går under det passande namnet radiokakan. Där stannade vi till för lite hembakt och fika. Farmor fick igång jukeboxen samtidigt som Ester matade 25-öringar i den enarmade banditen tills hon blev svettig.

Därefter tog vi oss ned till hjärtat och pulsen i underbara Nynäshamn, dvs. hamnområdet med alla sina bodar, restauranger och folkmyller. Efter att ha spatserat lite och gjort diverse inköp väntade förplägnad på Kroken till utsvultna magar. En mysig stund tillsammans och tillfälle att diskutera de intryck som Mopedum givit oss.

Stinna och belåtna lät vi sedan magen få jobba av sig lite under en promenad på den nyanlagda piren som tydligen ska vara en av nordens största, om inte den största till och med. En mysig dag närmade sig sitt slut, men innan vi skiljdes åt tog vi en tur runt strandvägen för att få oss ett sista bestående intryck av denna vackra avkrok.

Saker som stör Jimmy (del 22)

Long time, no see... senast Jimmy störde sig på något var i oktober förra året - harmonisk kille det där. Nu är väl det inte hela sanningen men nog krävs det lite mer nu för tiden för att den här farbrorn ska brinna till.

Å andra sidan så är det kanske inte the topic of the world som kommer att dryftas idag, men väl lite lättjefull semesterdramatik. Dessutom är det något han har gått och stört sig på en längre tid. På bilden ovan ser ni ett urklipp från Expressen.se förstasida - dagens faktiskt. Under getingen frontas alltid tabloidens förstasida för någon av utgivningsregionerna, eller om det är en allmän mischmasch. Hur som helst... är det någon som någonsin har hittat den nyhet som frontas inne på nätdelen. Det är fan lögn i helvete... eller så är det bara ett kvitto på det som alla vet - tidningarnas locklöpsedlar är inget annat än ickenyheter som inte är värt att publicera.

Enough said!

En vandring längs kusten

Usch ja... vi har varit lite bortskämda med att ha sol varje dag. Därför blev det lite panikartat när vi väl vaknat upp ur vår bedrövelse och insett att det gråa lock som lagt ankar över viken inte tänkte ge sig av. Dessutom har den varit oförskämd nog genom att från och till droppat både hagel och väta över vårat paradis. Men skam den som viker ned sig... Där vissa tog tag i att rensa ur pannrummet där klev andra helt sonika i sina vandringspjuck och begav sig ut på exkursion längs med kusten och kringliggande småvägar.

Det kanske är lite larvigt, men jag finner full belåtenhet i att trava runt på okänd mark. Där varje krök lurar på något nytt och spännande, och där man gärna hittar spår och detaljer från tider som flytt. Det händer ofta att jag stannar upp vid ett torp, ett röse, en vattenpump, en skylt eller varför inte en hel ruin och fantiserar om dess historia.

En annan insikt som slog mig när jag forcerade ett klippmassiv var att forna dagars spänsthet börjar vara en inte riktigt lika självklar lyx. Sedan jag lade av med både innebandy och fotboll, och numera bara matar löpning och cykel så har tydligen en hel del flex gått förlorat. Därför började jag fundera i banor kring att vi kanske ska ta och komplettera befintlig vildmarksutrustning och börja göra kortvandringar på Sörmlandsleden med Ester till hösten. Japp, så får det bli! Farsan är ju för bövelen utbildad.

F-eck-tivi-T

Hinns det med något då? Jovars! Vi är ju som bekant hemma i staden för lite inskolning på 6-årsverksamheten för Ester. Den fortlöper väl och Ester-prutten verkar ha acklimatiserat sig snabbt. Detta till sina föräldrars förtjusning eftersom längtan ut till kustbandet är synnerligt påtaglig. I morgon kör vi sista passet innan skitbilen får stegra loss och bege sig iväg på de vindlande vägarna som 225:an utgör.

Men du kan väl inte bara gå hemma och slå dank i väntan på att få återbörda dig själv? Nepp... är man Lean Machine ut i fingerspetsarna så vet man att aktivera sig. Steppade upp redan kvart i sju i morse och inledde dagens första tvättstugematch - och medan maskinerna snurrade så hoppade jag i min andra kostym som hotellföreståndare, och roddade i ordning frukost till mina gäster. När sedan tvätten hängts in för tork så gjorde jag ett inhopp i disken och tog den också. Därefter lämnade gästerna etablissemanget för dagens aktiviteter vilket föranledde att jag tog värvning som kurir och bud. Tydligen hade en av de boende problem med sin cykel vilken jag då transporterade till ombud i Grusåsen för översyn.

Väl på plats där fick jag snabbt svida om till samaritutstyrsel då farbrorn som trippade över parkeringen helt plötsligt gick omkull i en saltomortal och tillika släng av fönstertittsjuka. Lite ruggigt först eftersom jag trodde att han antingen var packad eller ett freak. Men kylig som man är så finner man sig ju i situationen. Efter cykeloperationen och en sista titt på min ofrivillige patient så ringde köket och undrade om jag kunde ta dagens inköp till hotellet. No problems svarade jag.

Tillbaka på hemmaplan hade gästerna återvänt och undrade lite uppfordrande om faciliteten möjligtvis kunde uppbringa en frisör. Naturligtvis inte, men eftersom jag sedan unga år är hjärntvättad med servicemindfulliness så tog jag med damen ut på staden och lotsade henne till en välrenomerad salong.

Åter igen tillbaka på hotellet så stundade dagens andra tvättstugematch - men vem är den som sitter och tittar på när färg torkar? Inte jag... så med medelst våld så släpade jag med en av inhabitanterna till den närliggande vårdcentralen för lite vaccinering. Lite så tänker jag. Vet inte om det var vaccin eller speed i sprutan för när vi kom tillbaka så spratt det betänkligt i någons ben. Här var goda råd dyra, och läge för ett nytt kostymbyte. På med PT-dräkten och iväglubbandes till Scaniasjön för lite rekreation.

Just nu väntar disken efter kvällsvarden och ni hör ju själva... det är ett helvete att driva hotell, men någon måste ju göra det!

lite bra mjuss

Den äter sig liksom in i huvudet. Dessutom har det varit lite dåligt med mjuss på bloggen i år. Lovar bättring på den fronten.

Grekland?

Nej, bättre upp faktiskt! Det slog mig att jag faktiskt har mörkat lite kring firandet av min 40-årsdag, for some reasons. Dock har ju vissa fragment kring tex. brygghusfestival och utflykt till Taxinge sipprat igenom etervågorna - där jag bland annat kammade hem en vuxenkånken och ett Popkultspel från Designtorget. Vad jag däremot inte har yppat så mycket om är en liten tillställning på Glashyttans Värdshus där undertecknad höll hov för att fira en åldrings uppgång och förfall...

Tydligen har jag gjort något rätt här i livet för tillbakakakan i form av ärebetygelser - paket med andra ord - höll oförtjänt hög klass. Dels kvitterade jag in uppdatering av mina rödvinsglas från Kosta Bodas Chateau-serie och ett startkit av champagneglas från samma serie. Utöver det så var det några som hörsammat ett outtalat rop från Papis själs inre. Eller så var det helt enkelt så att de känner till gubbfans faiblesse för fyrar. Hur som helst så cashade han in ett presentkort avseende båttur, övernattning och middag för två personer på Stora Karlsö. (Ja, även barnvakt ingick tydligen)

Vad de däremot inte visste var att undertecknad har Stora Karlsö på sin topp-3 lista tillsammans med Vinga och Landsort, så det var ju verkligen ett lyckoskott. Kolla in miljöerna... visst ser det ut som hämtat ur en ungdomsbok med Fem-gänget och smugglare. Nu ska jag bara hitta ett bra datum.

Sommarkollo

pappa älskar dig bebis!

Nr.4

Vi passerar snart halvlek för denna underbara sommar ute på paradisön och nästkommande vecka tenderar till att bli en mellanvecka. Detta passar förvisso bra eftersom vi öburna tvingas att rycka upp vår bryggpålar och bege oss hem till staden i dagarna tre. Det är tydligen någon sexåring som ska skolas in på nytt fritids. Kommunen säger fem dagar - Papi säger max tre, och ni vet att Fantomen alltid har sista ordet. Men helt dött blir det inte här ute, se bara:

REFLOW

Butiken för kvinnliga återbrukskläder nere vid Mossen har sommaröppet utöver sin webbutik. Ta gärna en titt på www.reflow.se och inspireras. Speciellt kollektionen "Vit sommar" ser riktigt läcker ut.

BADTEMPERATUREN

Håller sig vid stadiga 19-20 grader. Om det sedan är bra eller inte beror nog på om du frågar ett barn eller en vuxen.

TORÖ MARKNAD

I skrivande stund pågår förberedelserna för fullt vid bygdegården inför den förväntade och årliga invasionen av öbor och utsockens. Marknaden är en populär sommartradition som inte bara handlar om att kränga prylar utan även om att träffas och umgås. 

LOPPMARKNAD

Svärdsö vill inte vara sämre än the finest part of the island och anordnar därför en loppis på lördag den 11:e augusti. Startskottet går klockan 11.00 så det gäller nog att vara på plats då.

PETTER

Den som följer bloggen utöver dessa Toröblad vet att undertecknad varit down med Petter since way back. De vet också att snubben har fått en crush på att surfa vilket föranleder en hel del besök borta på Stenstrand när vinden är rätt och stark från syd. Han har blivit lovad fika och fralla i utbyte mot en tag i fotoboken - så håll utkik här när våra vägar och vågor korsas.

LANDSORTS FYR

Målas om och kommer inte att hinna bli klar till den årliga Fyrens dag som firas den 18:e och 19:e augusti. Men Landsort är ändå värt ett besök bara för miljön och omgivningens skull.

VÄDERLEKSRAPPORTEN

belöningsdagen

Efter ett år av tukt och förmaning, lirkande och stundtals förtäckta hot gällande kopplingen mellan intagande av mat - det vill säga äta upp allt på talriken - och en växande kropp så var det äntligen dags för belöning och besiktning. Hade vildbattingens lekamen nått de magiska 120 centimeterna eller skulle hon falla på målsnöret?

Vid kontrollmätningen kvällen innan nådde hon 119 cm så en aning ovisshet förelåg även om Papi bedyrade att par schyssta Converse skulle fixa den sista centimetern. Och visst höll det! Således var det en ganska kaxig tös som kunde visa Nyckelpigan "fulfingret" och lite malligt ställa sig i kön till bland annat Twister, Vilda Musen och Flygande Mattan.

Farsan hade dock gjort en liten miss i besöksplaneringen detta år... Förvisso var vädret helt perfekt - inte för varmt, inte för kallt... inte för mycket och inte för lite sol. Däremot glömde han bort att alla inte har hur lång semester som helst och uppenbarligen var innerstadsborna hemma igen och letade desperat efter ett ställe att bonda och gnida sina kroppar emot. När vi kom var det drägligt, men ganska snabbt förvandlades köerna till varje attraktion till ett 45-minuters projekt. Förvisso ok för undertecknad som har högskolepoäng i socialpsykologi och gillar att studera interaktion mellan individer i grupper - däremot inte lika ok för en spattig 6-åring. 

Ett annat bakslag var att farsan här hade laddat hela veckan för Spökhuset - gjort situps och chins på bryggan, uppsahopp på stället, lyft sten från havets botten och spurtat fram och tillbaka till brevlådorna för att kunna ge monstrena en ordentlig magsopp i mörkret. Det sket sig direkt! Både initiativet och i Esters brallor... kolla bara in skräcken i ögonen på henne.

Och till viss del förstår jag henne... även jag höjde ett skeptisk ögonbryn när jag fick se Freddy Krueger med fem suspekta vänner genomföra en spontan dansshow till LMFAO:s Party Rock Anthem.

Nåväl, sammanfattningsvis var Ester mer än nöjd med dagen - men frågar man henne om vad som var bäst så var det nog ändå avslutningen. Förstå att den morbida ungens lystmäte fylldes till bredden när det dundrar innan Brandkår,Ambulans och Poliser på Medborgarplatsen och börjar evakuera och spärra av Söderhallarna. Förstå också ögonsizen på henne när hon inser att en av hennes TV-idoler från Johannes brandkår är med... och jag tror nästan att det gick i brallan på henne när en av poliserna dessutom pratade med henne... Tydligen var det fråga om ett gaslarm, och det hade ju varit pricken över i:et med en explosion också. Men jag tror nog att både hon och räddningstjänsten är rätt nöjda med utgången trots allt. En bra dag var det i alla fall!