Rackisar

Det är en stolt liten klutt som ligger och snosar inne i sängen... högtidligt bärandes på ett fästingplåster på ena armen. Den ve och fasa som byggdes upp under det gångna dygnet förbyttes mot ett "jaha...?!" efter att elefanten Tusse och en klubba lotsat henne genom proceduren för fästingspruta vid fästingbussen.

Nu gäller det bara att hennes usla föräldrar inte gör om förra årets vanvård där vi inledde med den första sprutan och sedan tappade konceptet. Lite roulette-aktigt och dessutom oekonomiskt. Nästa spruta blir om två veckor - och Ester som är i gasen nu tycker att vi ska fråga om man kan få köpa sådana där plåster med fästingar på. Vi får väl se.

Annars drar bäjbis och jag ut till ön i morgon där mormor och morfar väntar för en helg där vi båda trivs som bäst. Mamin får hålla ställningarna här hemma - hon är dessutom sjuk och snarkar än mer än vanligt så det känns som ett vinstlotteri.

memorabilia beröringspunkter

usel bildkvalitet - but everything counts

Ibland är det lite märkligt hur saker och ting hänger ihop, och hur de korsar varandras banor på ett ologiskt sätt... En av mina chefer ämnade härom veckan att sätta den självutnämnde musikprofeten på plats genom att namndroppa rätt ut i luften vid fikabordet.

- Pelle Pop!

- Jimmy! Pelle Pop!

- Ja, vad är det med honom?

- Vet du vem det är!?

- Snarare så vet jag vem han var... en gitarrspelande sidekick till Ben Marlene och de finska tvillingarna i Trance Dance. Förbaskat bra musik när det begav sig.

- Ahaa... han höll i underhållningen på en fest jag var på i helgen - tänkte väl att du skulle veta vem han var.

Och det är här de märkliga sammanträffandena tar form. För jag kommer så väl ihåg den där sommarlovsdagen 1986 när jag hörde ovanstående låt för första gången. Det var samma dag som jag, Gringo och Kring hade tagit våra cyklar från Ronna och jonnat ut till Gärtuna som då var en gigantisk byggarbetsplats. Jag kan tänka mig att det var det stora laboratoriekomplexet som byggdes då. Allt för att i ungdomlig tristess skrota runt och leta "coola saker". Vill minnas att vi hade en faiblesse för att släpa blinkande vägkoner till föreningslokalen - allt för att få lite discokänsla. Betänk då att jag på samma plats, 26 år senare, sitter och diskuterar Pelle Pop. Outgrundliga äro herrans vägar.

sommar 4.0

Under inrådan av Papi, och godkännande av Ester så är nu årets sommarbok till godnattsagostunderna utsedd och berställd. Föga otippat är det en  Astrid Lindgren. Men eftersom det är Papin som ska pina sig igenom själva högläsandet så manipulerade han själva urvalstillfället och styrde processen till att landa på Mio min Mio. En spännande saga som jag tycker har fallit till glömska lite - antagligen för att den saknar en SF-filmatisering och därför inte ingår i det utbud som matas både på Bompa och på dvd. Dock finns det ju en liten juvel från Nordisk Tonefilm och Gorkyfilm med den absurda rollbesättningen av Christian Bale som Bosse. Lägg därtill att den är regisserad av Timothy Bottom och att även Susannah York och Christopher Lee finns med bland rollerna så förstår ni det märkliga. Jag tänkte att en filmkväll blir själva finalen på den här sommarläsningen.

Nu ska jag bara öva lite på att få fram samma vemodiga skorrande som Astrid själv hade patent på under sina levnadsdagar. Dessutom har jag bunkrat upp med ett gäng påsar Fishermans för att hålla rösten i trim. Så bring it on.. riddar Kato här kommer vi!

midsommar 2012

Den här Papin är inte mycket för varken storhelger, högtidsdagar och födelsedagsfirande - men en gång om året lever han upp och njuter i fulla drag. Midsommar, som i hans sinnesvärld gärna får epiteras som nationaldag firas enligt konstens alla regler ute i den försommarprunknande skärgården. Så ock i år. Dock uteblev det sedvanliga premiärdoppet till följd av ett kylslaget och regnigt juni. Havstermometern kunde med lite god vilja pressa sig upp till 16 grader på grunt vatten - så vi fick nöja oss med lite bendopp och initiala arbetstag på stranden under söndagen.

Just det miserabla vädret under månaden som gått låg därför som ett orosmoment vilket föranledde flertalet besök på SMHI:s hemsida under veckan. Till slut ordnade det dock sig till det bättre och midsommarafton bjöd på sol och klar himmel om än lite blåst. Blomsterkransar knöts, delikatesser i mängder dukades upp, kyld etanolbaserad vara korkades upp, rökeri besöktes, tipspromenad spatserades och sällskapslekar triggade stämningen. Kort och gott en helt underbar dag tillsammans med Torö-ligan.

Om fredagen bjöd på sol så gav vädret igen lite under lördagen med ett molntäcke som låg som ett lock under hela dagen. Detta gjorde dock inget - istället gav det utrymme för lite långdistanslöpning och ett besök in till underbara Nynäshamn. Och se där, lagom till eftermiddagen och startskottet för grillning så lättade de olycksbådande molnen upp och det blev en skön kväll med rött i glasen och sotstänkta delikatesser.

Planenligt bjöd således söndagen på alldeles strålande sol och värme. Så är det jämnt - oavsett vilket väder du har haft under besöket i arkipelagen så vet du att hemresedagen alltid bjuder på lite bättre, lite varmare och lite soligare väder. Men det får man ta - och för en soltörstande Papi så var det mumma och försmak av den semester som nalkas att få ligga och steka på den saltstänkta bryggan. Nu gäller det bara att uppbåda intresse, inställning och profession för att ta sig igenom de två och en halv vecka som återstår. Bit ihop!

olof

Ah.. fantastiskt att få springa hem en kväll i detta års juni utan att behöva mötas av hotfulla moln eller regnskurar. Vi som bor i Stockholmsområdet har varit med och slagit rekord, om än av det  oangenäma slaget - det har nämligen pissat på oss till den grad att det inte har varit sämre någonsin, eller i alla fall sedan man började mäta 1758. Jag ska inte säga att det var ljuvligt varmt, snarare lite svalt - men jag kan ha överseende med detta just nu. Dessutom kantades vägen av underbar kaprifoldoft lite här och där, vilket sänder nostalgiska strings. Ska tydligen vara den första doft som slog emot mig när jag kom till världen för fyrtio år sedan.

Nåväl, nog om detta. På bilden ovan sitter Olof och myser - det var 10 år sedan och just nu är debatten och övertalningsförsöken intensiva för att få honom att följa med in i VM-kvalet. Jag är tudelad till detta - självklart skulle jag också vilja ha med Sveriges kanske bästa back genom tiderna. Jag var ett tag inne på att jag tycker att Patrik Andersson uppbär det epitetet, men när jag tänker efter så är det nog bara så rent meritmässigt. Olof däremot har varit en gigant under en så lång tid att jag tror att det väger över, men frågan är om han inte gör både sig och Sverige en björntjänst om han väljer att sakta fäjda bort på tråkiga kvalarenor. När han nu ändå har lämnat detta EM som kung och härförare - låt oss behålla detta minne istället.

Fast egentligen skulle jag vilja säga: Skit i Olof - ta en titt på pjucksen han har på sig. Åh vad jag älskade när Najkee körde med dragkedjor. Här ovan ett par Shox - själv hade jag ett par silverfärgade Air Max som var ett par riktiga klenoder. Om det är något jag ångrar här i livet så är det att jag inte har fotat alla Najkisar jag har haft. De är så många att jag har glömt en stor del av stordåden. Ja ja... i nästa liv då.

sommar 3.0

Som bekant så omgärdas sommaren för undertecknad av flertalet procedurer och traditioner. Ett återkommande inslag här på bloggen är utnämningen av årets sommarvin. Så ock i år. Men låt oss först fräscha upp förutsättningar och kriterier genom att recitera mig själv och tidigare års regelverk:

Vad krävs då för att få titulera sig som årets sommarvin? Själv har jag följande kategorier:

• I första hand ska det vara ett lättdrucket pratvin som ändå har ambitioner och kan kombineras med det som halstras på grillen.
• Prismässigt bör det inte vara en monetär koloss, utan något som du med lätthet utan att behöva vända på örena ska kunna plocka på dig en 2-3 st. åt gången.
• Det får inte vara en BiB - lite stil om jag får be ändå. Det kommer ändå att krylla av BiB:ar.
• Den bör sticka ut - antingen med buteljens design eller med etikettens formspråk.

I år slår vi dessutom till med ett matvin och ett pratvin. Först ut har vi en angenäm ny bekantskap från Italien. Il Cuore Per Martina - som med lite google-italienska skulle kunna översättas med Ett Hjärta För Martina. En Appassimento från Venetien till det absurda priset 69:-. En eldig och förförisk ton som gifter sig utmärkt till nötkött vilket passar bra då vi har utfärdat ett smärre förbud på fläskkött denna sommar - såvida det inte handlar om grillspett.

Under avdelningen pratvin så är det inte en nykomling som föräras titeln. Istället är det morfars slumpköp till "Eld i skärgården" från i höstas som har levt kvar under hela vinterhalvåret. En helt grym shiraz från Portugal som också slumpas ut till det olydiga priset 69:-. Fördelen med detta vin är att det faktiskt med fördel kan kombineras till diverse mat och tilltugg. Dessutom blir Ester glad eftersom hon får fortsätta hojta inne på Systembolaget "Ska du ha en gräshoppa pappa!". Se där det var väl inte så svårt - nu ska vi bara få stopp på detta ihärdiga regnande. Än har inte oron satt in då det fortfarande är fyra veckor kvar till semestern - förhoppningsvis har det tömt sig klart tills dess. Vill minnas att det var skitväder fram till midsommar även den mytomspunna sommaren 1994. Å andra sidan så krånglade inte sommaren 2006 utan rivstartade i början på juni och lade inte ner förrän i mitten på augusti.

det fladdrar till i en tyggardin...

Det är både en skrämmande och vemodig insikt att Papis lilla älva inte är så liten längre. Idag manifesterade vi det faktum att dagis is no more och att skolåldern är de facto. Vad som däremot varken förvånade eller skrämde var att guds barn från Missionkyrkans förskola även detta år förärades med ett friskt hällregn. Ni vet sådant där som gör att all planering och logistik flyter så smärtfritt. Detta var femte året i rad - so much for the direktkontakt till han där uppe.


Barnen tog dock ingen skada, säkert inga vuxna heller - dessutom var det en fördel att det låg lite väta i kyrkan då både det ena och andra ögat tårades över hur fint och duktigt barnen sjöng sina inövade sånger. Det har varit en fantastisk tid de här åren och jag skräder inte med orden när jag på stående fot utnämner Kvarnbergets förskola till Södertäljes absolut bästa. Kanske inte rent materialistiskt men väl, och framför allt för personalens engagemang, inställning och förmåga att se och bekräfta varje barn och deras personligheter. Personaltätheten och deras kunskap och pedagogik har gjort Ester och de andra barnen till riktiga uppslagsverk - men de har också lyft fram empatin och ödmjukheten hos alla de små trollen.


Att som förälder lämna och hämta sitt barn har varje dag varit förenat med en känsla av trygghet och tillfredställelse. Och den kanske största frågan som inställer sig är hur man i höst ska kunna förklara att ...nej gumman, skolans mat smakar inte som Leylas...


Nåväl, efter själva tillställningen begav sig hela sällskapet hem till mormor och morfar för lite sommarfika och planering inför midsommar ute på ön. Därefter var det bara för Papsen att krypa i löpartrikåerna och bege sig till jobbet. Han har ju tydligen själv ett litet jubileum som ska firas om en månad och till det behövs det alla riksdaler som tänkas kan.

sommar 2.0

Confession time... Jag försöker komma på när jag var på Allsång på Skansen senast men minnet vacklar. Jag vet att Håkan Hellström var där... men det är han väl varje år så det ger inte så mycket hints. Jag vet att det var en sådan där ljuvligt varm kväll med massvis av luftballonger över Stockholms kvällshimmel och att det var knökfullt. Så fullt att vi till slut valde att sätta oss vid storbildsskärmen en bit bort åt Logen. Om jag ska dra till med en gissning rätt ut i luften så säger jag 2003. Men det kan även ha varit 2005 för jag har för mig att Jerry var med också - och eftersom Peter Jöback uppträde samma dag så känns det rimligt.

Hur som helst så funderar jag på om det inte är läge att återupprätta sin presence där här sommaren genom att förära etablissemanget med min närvaro den 24:e juli. En bisak i sammanhanget är förvisso att Fibes, Oh Fibes är där - likaså Amanda Fondell och Tomas Ledin. Dessutom dyker Sten & Stanley upp så då kan ju Anna-Karin få följa med. Är bara vädergudarna på humör så kan det allt bli en trevlig kväll. Jag tycker att vi gör en stående bokning.

Garbo, Astrid & Taube

Så fick vi en video också till försommarens gladaste comeback - all day 'ör day!

den feta damen har sjungit

Sverige är ute ur EM men jag kan inte riktigt bli arg för det... vi skulle kunna ägna hela natten åt att diskutera spelförståelse, teknik och inställning - men samtidigt så måste man vara medveten om att ett EM-slutspel antagligen är det tuffaste du kan ställa upp i inom fotbollsvärlden, om du ens lyckas ta dig dit. Jag förlikar mig nog hellre med att vi försöker att spela lite offensiv fotboll och förlorar än att vi tråkar ihjäl varje match i jakten på en 0-0-poäng.

Ester och jag lämnade TV-soffan och tog oss ner till den spanska trappan vid Marenplan. Provianterade med snaskväska, sittkuddar och mysfilt för att deltaga i den svenska gemenskapen. Ester i gul matchtröja som ganska omgående skyldes med en hoodie eftersom den svenska sommaren ännu inte levererat några medelhavskvällar. Spännande match som pendlade mellan hopp och förtvivlan och ett trivsamt arrangemang - vi får väl se om vi kör en repris vid Frankrike-matchen. Dessutom verkar ju Holland också ha spelat sig ur denna turnering - den där Papi har fan inte många rätt nu för tiden.

sommar 1.0

Ett knallsäkert sommartecken så här års - både rent allmänt och här på bloggen - är när årets sommarvärdar, tillika sommarpratare presenteras. Det finns liksom en liten spännande och barnslig iver över att få botanisera i startfältet och pricka in datum med intressanta människor. Årets laguppställning ser efter en snabb titt riktigt lovande ut. Nu vet jag ju av erfarenhet att jag oftast, av olika anledningar, bara lyckas pricka in ungefär 4-5 stycken. Men ambitionen är lovvärd trots att det är flera issues som måste införlivas för att det ska bli av. Ska jag lyssna dagtid så krävs det antingen att jag är på resande fot i bilen eller att det är en sådan där härlig sommardag när man bara ligger och dåsar på bryggan med en fot i plasket. Rör det sig om reprissändningen på kvällen så får det inte krocka med våra spelkvällar på ön - dessutom måste kvällsvinet ha fått ett sådant där mysigt fäste... ja ni hör ju... det är inte så enkelt trots allt. Nåväl - här kommer årets viktigaste spots:

• 30/6 - Yngwie Malmsteen
• 06/7 - Neneh Cherry
• 26/7 - Christer Björkman
• 28/7 - Jan Scherman
• 04/8 - Hannes Holm
• 11/8 - Johannes Brost
• 15/8 - Ison Glasgow

Vi får väl se vilka jag prickar in i slutändan. Ofta blir det så att man fastnar vid någon man inte hade tänkt lyssna på från början men som visar sig vara synnerligen intressant. Dock kan jag redan nu meddela att jag tar ledigt den 10:e augusti. Det var tydligen någon Stefan Löfven då - ni vet han som inte har sagt någonting på sex månader. Har svårt att tro att det skulle ändra sig tills dess.

Tiden går fort...

när man har roligt. I dagarna är det ganska precis ett år sedan som jag klev in i askGFK:s kosumentpanel och fick en scanner hemskickad. Den initiala tanken var naturligtvis att förskansa sig premier och belöningar, men jag fann ganska snart att det fanns ett annat mervärde i själva upplägget. Tanken är att man scannar och registrerar sina alldagligvaror - det vill säga det du handlar för att hålla kroppen i form, hemmet skinande och ungjävlarna tysta.

Insatsen är ganska måttlig och jag gissar att jag lägger ner ungefär 40 minuter i veckan på detta, och för det får jag således poäng som jag kan omvandla till schysta prylar i deras premieshop. Papi går naturligtvis all in och satsar högst upp - en videokamera från Samsung, och med den poängutveckling jag haft hitills så rör det sig om att bita ihop ett år till - men det är det värt.

Jag pratade om mervärden... för om man bortser från det rent monetära så är detta upplägg fantastiskt praktiskt när det gäller att få kontroll över sina utgifter, motverka impulshandling och framför allt få koll på vilka varor som är billiga i vilka butiker. Fast å andra sidan, svaret på den sista frågan brukar vara Willys i 8 fall av 10. För jävla bra affär!

No more Nalle

Nalle Knutsson har gått ur tiden, och det smärtar lite i nostalgiroten. Estradörer som han skapas sannerligen inte längre - och det extravaganta leverne som han gav sken av att leva ut i fingerspetsarna var det länge sedan som det ansågs rumsrent. Vila i frid. Den största frågan kvarstår dock... "vad ska Jugge Nohall göra nu".

Uppladdning

Den tredje EM-dagen är till ända och vi har bjudits på ytterligare två högkvalitativa matcher med ivrig intensitet och spänning. Spanien och Italien spände musklerna så att det svällde i trikåerna och visade att man är givna kandidater att gå vidare från den gruppen. Dock seglar Kroatien med en psykologisk medvind efter segern över Irland så den kommande matchen mot Italien blir hyperspännande.

I morgon kliver det blågula landslaget - eller de kanske jag borde säga - in i turneringen och det är ingen lätt uppgift för Sverige att möta en av värdnationerna i premiärmatchen. Jag ger dem en 50/50-chans till seger, så det troliga är väl att matchen slutar 1-1. Ester och jag laddar dock än mer inför fredagen då England står på agendan. Om vädergudarna är på vår sida så blir det kvällssittning i Marentrappan för oss med picknick-korg och medhavda plädar. Ester planerar omsorgsfullt vad den där korgen ska innehålla. Jag gissar på snask.

Noterbart 1: Utmana dig själv med att försöka hitta svarta fotbollsskor på någon av spelarna. Inte helt lätt.

Noterbart 2: Inget lag har Freddy Söderberg.

Noterbart 3: Ett par lag skulle behöva Freddy Söderberg.

Farfar 65

Andra helgen i juni innebar baluns ute vid Körartorp där en Farfar som inväntar operation firade 65 årskalas, tillika pensionspremiär vid påtagligt god vigör trots allt. Den Bergkvistska släkten slöt upp almost mangrant och det blev en trevlig stund i minnenas allé där solen faktiskt visade sig både en, två och tio gånger. För många var det första återbesöket på väldigt många år och det kändes kul att uppleva de forna sommaråren när 13:e juli var den stora firardagen med kalas och tipspromenad. Dagen till ära hade farsgubben gjort en potpurri av gamla frågor vilket rönte både huvudbry och glada tillrop. Den här Papin var för ovanlighetens skull typ nästan sämst - men sådant bjuder man ju på. Speciellt när man trots avbedjan faktiskt fick ett litet firande inför den kommande domedagen. Framför allt så väckte den specialbakade Succétårtan som var min farmors specialitet en varm glädjekänsla i hjärteroten. Farfars barnbarn hade samlat ihop till ett presentkort på Björcks resor som de hoppas att han får användning av och utnyttjar så fort operationen är över.

EM-studion

EM-fotbollen rullar vidare och under dag 2 har vi fått bevittna två riktiga kvalitetsmatcher. Danmark chockar med att slå Holland med 1-0, men jag håller ändå Nederländarna som segrare i slutändan trots allt. Men spänningen stiger i och med att man i nästa match möter Tyskland i denna dödens grupp. I skuggan av det sportsliga har det dock seglat upp en diskussion kring huruvida SVT:s EM-studio är klascherii eller bara en gillestuga att runka i. Själv hyllar jag formspråket med en biografateljé och idén med att sända inifrån biografen med fans på läktarna. Helt klart ett nytänkande. Dessutom är bildspråket med fabricerade bioaffischer klockrent. Jag brukar såga SVT och deras taffliga out of date-initiativ, men i år är man definitivt med i matchen. Rock on!

Att man sedan har ställt en Nannskog i studion som verkar gå på speedade droger, mediatränad av Ranelid och med ett läte som David Batra får man ha överseende med. Man kan inte ha alla rätt.

Well... SWELL!

Okej... tjejerna fick en vecka på sig ute i Salazars Red Line Studio i Norsborg och i dag premiärspelades resultatet på Metropol. What ya say!

EM 2012

Sommarens stora TV-begivenhet är äntligen här och Papis tittande på burken ökar med ungefär 460% jämfört med en vanlig månad. Fotboll är den vackraste och intelligentaste idrotten som finns att bevittna. Ett fysisk schackspel med balettens flärd inackorderat. Så vilka vinner då? Holland. Vi behöver inte diskutera den saken, för så är det bara.

Men eftersom Ryssarna precis leder med 4-1 över Tjeckien så kanske det trots allt finns ett uns av sanning från den diskussion jag hade med Grådman tidigare på jobbet idag. Han gjorde sig nämligen lite rolig över att jag vill hem för att beskåda bolsjevikerna från öst - men jag kontrade med att han inte skulle bli förvånad om dessa får fira med de dansande babushkorna på Röda Torget om en månad. Tro det!

tortyr från hell

Droppade en note på facebook i morse om att jag befann mig på Folktandvården och firade triumfer. Hade nämligen gått omkring under veckan med en diffus molande värk där det inte riktigt gick att precisera om det var tand eller käke det rörde sig om. Denna note var märkbart populär i vänskapskretsen och renderade en mängd gillanden och glada tillrop - verkar finnas en sadistisk ådra i den kretsen må jag säga. Fast i närheten av den sadism som tillförordnade dentist praktiserade kommer de aldrig... Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig vilka illvilliga metoder det finns - och hur svårt kan det egentligen vara att krama ut sanningen ur brottslingar när denna arsenal finns tillgänglig.

Röntgenbilderna - naturligtvis fyra stycken eftersom hon "ville vara säker" - visade i princip nada. Möjligtvis kanske en antydan till en inflammation vid en av tandrötterna - men ändå tveksamt. Därför skulle vitaliteten i den tandens rötter utforskas och det gör man tydligen med ekopulser som skickas ner i varje nervrot. Tro mig... har ni sett folk som defibrilleras? Den här Papin skakade värre än på ett strobo-rave. Detta räckte inte för djävulen i vitt - utan nu skulle alla tänder runt omkring testas, och då ska man komma ihåg att varje hörntand har tre rötter. Shake it baby! Efter det chitt-chattade vi lite och kom fram till att det antagligen rör sig om att jag är för sammanbiten när jag sover. Här skulle bettskena kunna vara ett alternativ men jag förordade avvaktan för att se om den annalkande semestern eventuellt skulle kunna dämpa denna omedvetna press. Jag var redo för att gå, men då vaknade belsebub till liv igen och plockade fram en ny innovation. Små bomullskulor som sprayades med flytande kväve... nja, eller något liknande. Huvudsyftet var i vilket fall som helst att få denna arma lekamen att skaka igen - och som de lyckades. Som belöning lämnade jag en svettpöl i läkarstolen när jag till slut äntligen fick resa mig och stapla iväg.

Åttahundra kronor fattigare och med rådet att knapra Ipren i fyra dagar. Hallelujah!

kontant är kung

Idag firades tydligen den plastigt tillrättalagda nationaldagen för de närmast sörjande...ja men då så...

Nånting för dig som jobbar 9-5

Nånting för dig som kan göra vad du vill

Nånting för dig som måste åka bussen hem

Nåt för dig som glider hem lugnt i din bil

Nånting för dig som håller fanan högt

Nånting för dig som söker tröst

Nåt för dom stora, nått för dom små

Nåt för hela jävla Sverige, gul och blå

Påtvingat, konstlat och allt dyrare gör diffusa krafter allt för att mata in en lyckokänsla kopplat till det döda datumet 6:e juni. Visste jag inte bättre så skulle jag gissa på att det rörde sig om samma klientel som försöker få liv i mission impossible - svenska cupen i fotboll. Bara likställt med en dåres envetna försök till konstgjord andning på ett nyss uppgrävt lik.

Vi andra lyckliga och världsnärvarande svenskar väntar två veckor till, innan vi firar det svenskaste och vackraste vi har - midsommarafton. Skärgården har lovat vackert väder med allt som hör till. Snaps, sill, färsk potatis, kall öl, rökta delikatesser från Tottnäs, mormors kulinariska utsvävningar, bad från bryggan och varför inte lite grill. Sjöbodarna vid Ankarudden utlovar brunch i år på midsommardagen - blir bra så. I väntan på denna nationaldag så går det bra att heja lite på våra killar nere i de mest förorenade delarna av europa som ska försöka försvara våra färger i EM-slutspelet. Det går nog åt helvete men det gör inget för fotboll är... vackert! 

Själv rådslog jag med pluskan som tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att använda förmiddagen till att övertida och således kamma in kontanta medel till semestern. På vägen hem fick jag min dos av nationalistisk yra i och med att jag sprintade genom stadsparken där Nationaldemokraterna hade en tillrättalagd familjedag i sin iver att försöka framstå som rumsrena - ivrigt påhejade av kvinnor i slöjor och övervintrat vänsterfolk som antagligen satt och stoppade bilar på övergångsställena i Stockholm i början på 90-talet. Därefter blev jag med barn vilket inte är fy skam - så bums hem och på med trikåerna för ett kombinerat löp- och wild kidspass i över en timma. Vädret gäckade oss lite men vi hann även med en halvtimme i lekparken nedanför galgbacken.  Dubbel dos av överskottsenergi med andra ord vilket renderade en belöning i form av en kebabtalrik på Nygatan. Låter det torftigt? Det är det... men what to do när ynglet äntligen hittat någon form av etablissemangsmat som går hem. Vem vet, snart kanske vi kan börja dinera på ställen som även tilltalar en Papi.

Har den äran Sverige!

Gringojäveln

Fenomenet Roloj eller kanske mer känt som Gringojäveln, alternativt kort och gott idiot för ju en allt mer tynande tillvaro i detta forum. Mestadels självförvållat då ingen vet var han bor, vad han pysslar med eller vad han jobbar med. Förr kunde man i alla fall nattetid ett par gånger i veckan få en något subtil bild av Stockholms nattliv i form av otydbara sms - dessa har dock upphört helt.

Men så plötsligt plingar det till och tydligen har han under arbetstid varit extra produktiv de senaste två veckorna och lyckats få ett alster publicerat på Youtube. Nu kanske inte det är en bragd i sig men att få till över 225 000 views på så kort tid är lite imponerande - även om jag aldrig officiellt kommer att tillstå detta. Den naturliga fråga som infinner sig är naturligtvis om det går att köpa andelar i den firma som han sliter sitt anletes svett på - för en dylik kreativism växer sannerligen inte på träd.

Garbo, Astrid & Taube

knock knock... några är tillbaka... 

summerburst

Okej... vädret i helgen har avhandlats i flertalet sociala medier så jag känner väl inte direkt att jag har något att tillföra på just den punkten. Kan dock inte hjälpa att jag alltid får en oroskänsla som sätter sig på lynnet varje gång ett lågtryck får fäste på dessa breddgrader. Det finns något olycksbådande över det...

Tur då att jag och Ester begav oss till ett enviroment som är vackert och har en sällsam charm oavsett väder. Jag vet inte om det var förra eller förrförra året som blev startskottet på denna trevliga tradition där vi har hela Örenresidentet för oss själva. Låt gå att vi har haft betydligt större tur med vädret dessa år, men vi var ändå vid gott mod när vi sprängde över Tottnäsbron och lämnade fastlandet i fredags. Jag hade dessutom kört dubbla träningspass hela veckan så jag intalade mig att detta var precis vad jag behövde. Lugn och ro i brasans sken tillsammans med en bok och ett glas vin... ja, åt gången.

Ester fnulade med pysselböcker och sånger när hon inte var ute på tomten eller vid stranden på upptäcksfärder - och själv tog jag mig an att slipa bänkskivor i Vargstugan när aktivitetsnerven pockade på. 

Riktigt ensamma blev vi nu inte - istället avlöste det ena trevliga besöket det andra. Först ut var morfar som hade lite ärenden för sig - fast mest tror jag att han var ute för att ha klubbmöte med Ester. Deras hemliga klubb går mig på nerverna =) för hon inkasserar chokladdelikatesser som hon sedan vägrar att bjuda på. Jag är tydligen "inte med i klubben". Efter det kom nästa ekipage med yrväder rullandes och ut tumlade Mami och Merinda som iscensatte ett av de effektivaste grillbesöken jag varit med om. Gudomligt gott var det i vilket fall som helst - de hann dessutom rulla iväg i tid så att jag och Ester kunde avsluta kvällen med lite Fia med knuff och en skål chips. Lägg därtill vuxenfaiblessen att i försommarskymning få sitta och avhandla Karlavagnen som numera huserar på P4. Jag har jättesvårt att förlika mig med att Peter Wahlbeck leder detta program - istället sitter jag hela tiden och funderar på om han ironiserar eller bara driver med en hel genre. Det är dessutom en märklig samling människor som ringer in till detta program... den här helgen var det verkligen mytomanernas afton.

Allt har dock sin ände och idag städade vi huset innan hemfärd och tog en långpromenad längs Stenstrand där en ensam "kajtare" trotsade vädrets makter. Men snart är vi tillbaka - faktiskt redan på lördag kväll efter att vi har varit ute och firat farfar på Körartorp. Sommaren är hur som helst igångkickad - och ett bevis på det är skylten utanför rökeriet som förtäljer öppning fredag den 15:e juni klockan 13.00. Mark my words.

äpplet faller inte långt

Under slutet på 80-talet och början på 90-talet var Papi Jam mer känd under signaturen METRO i stilistiskt format - även kallad tag. Jag hajade därför till lite nu när jag var nere i tvättstugan och i ögonvrån uppmärksammade ett välkänt bomärke. Jädra unge!

SWELL

Ja men då så... vad säger ni? Jag menar - ni som likt jag är down med Metropol och en kärleksattack på svensk hiphop på P3 har följt det skööna upplägget med att droppa ett beat för uppladdning från The Salazar Brothers. Sedan var det upp till alla sköna fly's över hela Stockholm att mecka ihop någonting kreativt, enda förbehållet var att Stockholm skulle ingå i texten. Vinnaren skulle sedan kunna kvittera ut en fullskalig produktion i grabbarnas studio samt heavy rotation på radion. Och jag säger bara dääm vad det bubblar av quality i hüüden. Jag är sjukt imponerad över hur proffsigt flertalet av alla demos är framlagda för röstning. Under föregående vecka hade redaktionen plockat ut fyra finalister som lades ut på sms-röstning. Man kan naturligtvis diskutera urvalet - men av de fyra var det ett bidrag som stack ut lite extra. Bra flow, bra lyrics och snyggt proddad video - SWELL!. Ta en titt på videon här ovan och begrunda det faktum att det finns en tjejscen som lever. Dess tjejer går nu in i studion och på fredag presenteras det färdiga resultatet på Metropol. Tune in som Sanna Bråding ylar om.