vorsprung durch technik

Blivande Audiklubben på jobbet hade stormöte sent igår kväll. Fransson hade varit förutseende nog och tagit en sväng förbi Audihandlaren borta på Bårstagärdet för att plocka på sig lite stuff och erhålla en kontraktsidé. Interiör och tilläggspaket diskuterades i samma andning och mening som för och nackdelar. Körsträckor och proline-paket gjorde att nyfikna åhörare anslöt sig och frågan är väl vem som landar först och med vilken modell under det kommande året. Fransson har aviserat en A3:a - Papi som egentligen inte ska ha bil överhuvudtaget håller sig kvar på samma typ av bottenplatta som nuvarande bil och suktar efter en A1:a. Herr Lind kan man nog tänka sig vill maxa upp ytterligare en nivå - men vi får väl se. I Papis kristallkula så handlar det om att traggla med olycksbilen ytterligare ett år och sedan sälja av den för den spottstyver man kan få. Ekonomiskt blir det lite dyrare, men det är marginellt med tanke på vad privatleasingpaketet innehåller - och bara att slippa att tänka och oroa sig för allt som kan hända med bilen är värt dessa få extra hundralappar.

schedulelayer

Tisdag och vi kliver in på dag två för denna mastodontvecka. Ägnade gårdagen till att försöka få tag på den som lagt in mig på fyra raka 10-timmarspass med en grand finale på fredag till 18.00. Det visade sig dock att det var jag själv - synnerligen obegåvat. Försökte hitta att detta skulle kunna ge avkastning med en kortvecka lite längre fram, men så icke. Fan, han Jonas i kommunistpartiet kanske inte är helt fel ute med den där arbetsveckan med 6-timmarsdagar. Men jag får avvakta tills gycklaren har klurat ut hur detta skulle finansieras.


Förresten, ni har väl sett att ni kan benchmarka eder homeboy här till höger. Eller nej, det har ni ju inte alls... 3 röster på 8 dagar talar sitt tydliga språk. Så om ni inte har kommit helt fel, bloggen har ändå under sin femåriga existens promotat hiphop, r&b, skwee, dubstep och bra clubmusic, så är det bara att klicka i eran Daddy-O. 

Det Hårdaste Någonsin

Måste säga något fullt nu... men det här är så knullbra. Jag skulle nästan kunna säga att det är årets låt, men sådant har jag fått äta upp förut. Så vi säger väl att det är Theee Hit [diiii hitt] fram till juni. Äh, måste lyssna in den en gång till... och videon... den videon asså...

Aragorn

The return of the king för att titelrecitera J.R.R Tolkien... Mästaren av mello förkunnar ödmjukt att han med sin slutkommentar avseende Alien Perrelli med lite puts faktiskt prickade hela startfältet. Jag tycker vi lämnar det så... kom till Papi när ni vill veta. Lite senare i veckan ska jag leverera min egen favoritlista på årets låtar. Men nu off till närmaste Statoil - CD:n släpptes 21.31. (När fan köpte du en skiva senast Papi?!)

Papi har en plan...

Men först ska vi köra sönder det franska aset...

Gala! preview (5)

Oj, har ni väntat länge? Fan det ligger på just nu... The Voice gick ju live ikväll, och det får man ju inte missa - giltig orsak torde i så fall vara att man är past 50 och föredrar frågesport i en rälsbuss. Innan vi ger oss på dagens topic så passar jag ändå på att hylla kvaliteten på de deltagande wannabeesen - flera av dem skulle lätt klassa nedanstående startfält.


Vi har alltså kommit fram till sista deltävlingen anno 2012 och vi ska bege oss till en stad som med nuvarande takt avseende mord på öppen gata snart har passerats av Uppsala som Sveriges tredje största stad. Jag pratar naturligtvis om Malmö, en av få orter som har sämre socialt rykte än skumhålan jag själv huserar i. De mest fragranta likheterna ligger naturligtvis i ett långvarigt styre som rimmar på död, bröd, göd och knappast glöd. Det musikaliska då? Kvaliteten höjer sig faktiskt ett snäpp, men inte så att man baxnar - tror faktiskt hela tävlingen var avgjord redan där i Växjö.


Nåväl kvällen bjuder på the return of Lisa Miskovsky, en läcker scenshow av Danny fast med en rätt tråkig låt, ett helt nytt koncept och idé vad det gäller allt utav Håka...Axel Algmark och slutligen en vädjan från Stefan Löfven och hon med bugg och Coca Cola. Så här går det i vilket fall som helst, för det var ju därför du tittade inr:

1. Lisa Miskovsky - Why start a fire
2. Danny Saucedo - Amazing
3. Dynazty - Land of broken dreams
4. Charlotte Perrelli - The Girl
5. Lotta Engberg & Christer Sjögren - Dont let me down
6. Axel Algmark - Kyss mig
7. Hanna Lindblad - Goosebumps
8. OPA! - Allt blir bra igen

Är jag osäker på något? Ja, det skulle väl vara Alien Perrelli - för handen på hjärtat, vem vill skicka henne en tredje gång?

osmakligt

Det kliar i fingrarna, och jag skulle vilja ösa invektiv över gubbfan här ovan. Men kanske mest av allt känner jag ett sting av besvikelse. Jag har verkligen uppskattat och imponerats av hans värv för den svenska historien, och hur otroligt påläst han är. Samtidigt så påvisar han hur en sekunds verk kan rasera den bilden totalt. Kvar tronar bara en sur aura av en bitter, ynklig och missunnsam spillra. Det måste ha brunnit rejält i huvudet på honom när han en dag efter den nya prinsessans födelse går till hårt, ja nästan hatiskt angrepp mot namnvalet. Kan tänka mig att relationen till hovet kommer att vara något ansträngd ett tag framöver.

Jag hade förstått hans utspel - för jag kan köpa infallsvinkeln att vissa namn är olämpliga för en kunglighet - om hon skulle döpas till tex. Samantha, Britney, Roxanne eller Gun-Britt, men Estelle klingar både friskt, strikt och lite krispigt nytänk. Det har en lite spännande gåtfullhet över sig och slår an en ton om monarkins upprättelse. Dessutom tycker Ester att det är ett alldeles ypperligt namn, och jag kan förstå henne. Däremot enades vi om att Herman är ett synnerligen olämpligt namn för en idiot... 

ny tronarvinge

Man får lätt en känsla av att Södermanlands Nyheter (SN) är en republikansk tidning - eller så har annonsavdelningen bara en osedvanligt dålig tajming.

Semesterlistan

Semesterlistan hade kommit upp på jobbet.. och det var nästan en liten andaktsmässig stund att få plita dit sina kryss i tabellen. Tänkte först helgardera genom att markera alla rutor som gick, men hejdade mig vid 5 semesterveckor plus en föräldravecka... Ska du inte spara något? Skulle inte tro det... om man som jag lever för sommaren så ser jag ingen anledning till att inte utnyttja den. Dessutom gör jag mer nytta på fabricum när snålblåst och pisseregn tapetserar detta ogästvänliga land. 20 veckor kvar...hm, sounds like an evighet.

SSK 110 år

Ni vet hur det är.. var sak har sin tid. För 20 år sedan hade jag antagligen dragit ihop tre helsidor här på bloggen för att förkunna att laget i mitt hjärta och tillika arbetsgivare under 21 år fyller 110 år idag. Tittar vi tio år tillbaka så hade kanske handlat om en helsida kring laget som jag reste land och rike runt för att stötta. Men nu är idag, och idag blir det inte mer än en blänkare. Jag är mätt på svensk hockey som företeelse och de relativt anonyma profilerna triggar inte igång den där spänningen och hjältedyrkan riktigt. Nu blir det två pliktskyldiga matcher per säsong för att Ester ska få chans att utöka sitt galleri av skarpa svordomar och till det lite text-TV. Inte ens Klimpens blogg levererar några sensationer längre, utan dem får man dra ur honom in real life på jobbet... Men 110 år är inte kattskit så grattis Sport! För övrigt så slog Öster Halmstad med 3-0 idag - det om något förkunnar att en vår är i annalkande. 

H to the Izzo

Dääm it! Världens 8:e underverk enligt honom själv... H to the izz-O, V to the izz-A. HOVA and Kanye on the same stage i ett ägg nära dig den 29:e maj. Ord till mamman!

vindruvetorkare

När man ändå är hemma kan man fundera över viktiga saker här i livet. Som till exempel när Volvo övergav konceptet med de små vindrutetorkarna framför frontlysena. Vågar man dra till med en gissning som landar runt 2004/05? Någon som vet? Eller bör jag författa en skrivelse till Torslanda? Ett märkligt fenomen trots allt i vårt tidevarv.

Jag har vandrat vid din sida...

Har varit på återbesök vid Hovs Hallar och under föregående vecka utspelat ytterligare ett schackparti med oviss utgång. Kulmen för denna dramatik skedde under torsdagen när han i kåpan kallade mig till akutintaget på Rosenborgsgatan. Och för första gången i mitt liv kände jag faktiskt en oro och rädsla för hälsa och leverne. Insikt om livets förgänglighet spelades upp för revy framför mig, och den intalade styrka och ståndaktighet som jag tidigare invaggat mig i var plötsligt borta. Värk och hugg i hjärttrakt och bröstben ackompanjerades med bortdomnande armar. När sedan min lekamen i ren eufori adderade spasmer i benen och en groende känsla av att något inte stod rätt till så var det bara att kasta in handduken.

Vilken mara det är och var som red mig är ännu fördolt i det outtalade, men som ansvarig läkare så lättsamt uttryckte det... "vår primära uppgift är att konstatera att du inte är akut döende, vilket du inte är - i övrigt kan vi bara vänta ut läkeprocessen eller ytterligare symptom. Alla tester visar att det inte är hjärtrelaterat i alla fall". Och det får väl erkännas vara good enough. Trodde jag var på bättringsvägen, men en lätt intensiv helg gav ett bakslag nu i början på veckan, så måndag och tisdag tillägnas hemmets härd. Det krävs mer för att få kål på den här gubben, med en insikt rikare och lite ödmjukare inför livet så stänger vi det här fallet tills vidare.

Tompas Tutte

Söndag och Papis arbetsgivare bjuder på heldag hos Tompas Tutte med både fika, rockshow, föreläsningar och experiment. Eller bjuder och bjuder - allt är ju relativt, men med tanke på amusementparkens (som jag förövrigt är delägare i med tanke på Telgekoncernens inblandande) ordinarie priser så kändes det gratis. Och gratis är ju alltid gott. Hur som helst en trevlig och uppskattad dag. Ester som börjar bli hemmastadd innanför tegelväggarna konstaterade det självklara, att det är bäst på sommaren när utomhusparken är öppen. Och där är du någonting på spåren mitt flickebarn. ALLT är bättre på sommaren! Bit ihop nu - tre månader kvar.

Gala! deltävling 3 - Leksand

Den framsynte, och eventuellt skadeglade, har naturligtvis redan noterat gårdagens major failure utav er tillförordnade mellociceron. Symptomet är av upprepande natur och brukar infalla i höjd med just deltävling 3. Orsakerna är säkert en blandning av överdriven självsäkerhet och underskattning av boskapens förmåga att rösta efter vad tabloidernas löpsedlar trumpetar ut. Hur som helst så missade den där självgode fan båda finalplatserna den här veckan. Förvisso prickade han ju in 3 av 4 topplåtar men det förlåter ändå inte det sätt hur han vilseledde er läsare i fredags. Han borde ha sett det komma... han borde ha insett att Suedes brittpop är död hemma i stugorna, han borde ha förstått att om man upprepar hundra gånger att Björn Ranelid är en cool dude medan hans låt är skit, ja då röstar folk. Och han borde framför allt ha känt till det anglofixerade och pekorala förhållandet till amerika, där törsten efter en egen Britney och Justin-saga var innehållet övermäktigt. Då kan det bara bli Cowabunga! Så slå på stora trumman som dum-di-dam.

Samtidigt så finns det ju ingen anledning att bli upprörd. I slutändan handlar det ju ändå alltid om att 8-9 låtar fungerar som finalutfyllnad till vinnarlåten, och så länge vi skickar rätt låt så är det andra ett underhållande skådespel. Fast så har vi ju det där med svenskarna och deras emotionella röstande och då kan det ju tex. hända att vi skickar en Anna Bergendahl i bara farten. Gårdagens stora behållning var istället att se hur Mattias Andréasson har skakat av sig sin valpighet och levererar streetsmart eget skrivet material paketerat i en cool outfit. Precis som Nunstedt på Expressen säger det... "nutida svensk pop lämplig att sortera in mellan Aleks och Kaah". Kan bara hålla med och förstår att det måste kännas bittert att bli utmanövrerad av en ickelåt och ett patetiskt svenskt pojkband som bjöd på alla pastischer som går att bjuda på, plus några egna hemmasnickrade för säkerhets skull.

Nästa vecka åker vi till Malmö och undertecknad har tydligen lovat att stå för matmenyn under discokulans sken i den Lovisinska våningen. Fan trot!

Gala! preview (4)

Jag börjar känna en viss, troligen motiverad, oro för årets upplaga av Melodifestivalen... denna veckas deltävling andas samma anonymitet som föregående. Inte jättedåligt, men väldigt lamt - och det känns lite som att manegen är prydligt krattad hela vägen till Baku för Loreen. Denna vecka möter hon inget motstånd vilket gör att en tung börda vilar på Lotta Engberg och Christer Sjögren nästa vecka... nä förlåt, jag bara skoja... menade naturligtvis Danny.

Vi ska alltså till knäckehäxornas hemvist denna vecka. Landskapet som hela Sverige älskar eftersom ingen jävel bor kvar där längre. Och de få som är kvar inavlar ihop två ishockeylag som går kräftgång i allsvenskan varje år. Jag pratar naturligtvis om Dalarna och Leksand. Så hur går det då? Tja... Om Papi Jam lät kaxig och självsäker i början av den här cirkusen så är han nu en svag avbild av sitt forna jag. Begrepp som kanske, förmodligen, väl, antagligen är mer frekventa än distinkta riktlinjer, men vi gör väl ett försök.

1. Andreas Johnson - Lovelight
2. Youngblood - Youngblood
3. Björn Ranelid & Sara Li - Mirakel
4. Mattias Andreasson - Förlåt mig
5. Love Generation - Just a little bit
6. Molly Sanden - Why am I crying
7. Carolina Wallin Perez - Sanningen
8. Maria Benhajji - I mina drömmar

Alltså Papi... vadå, tror du på en så framskjuten placering för Mattias Andreasson? Nä egentligen inte men det är nog mer ett uttryck för vad jag själv med lite ansträngning kan tycka är bra. Kom bara ihåg var ni läste det först.

lavett

Rakt i din fejja! Efterlängtade nya videon från Ison & Fille. Snygg piece av Ardalan Esmaili. Å du... Ge Tillbaka!

Fillibånger

Papi är en uv som vägrade sitta... eller om det är mer tillämpligt en hund... fast Papi gillar inte hundar om de inte heter Snoop Dogg - så därför får det bli uv. Uv är tillsammans med till exempel tapir, surikat och lemur bra tillmälen på folk. Hur som helst så hoppade han aldrig på den där überfula trenden med boxerkallingar/shorts där på 80-talet när Nick Kamen klev in i en laundrette i ett par Levis. Inte som ett politiskt ställningstagande, utan helt enkelt av bekvämlighets- och passformsskäl - plus att boxer ser rent för taskigt ut. Dessutom far och flänger den där förhudslösa saken friskt vilket inte är helt angenämt för en löpare av kaliber.

I och med Kamens boost på dessa styggelser så började de stilrena briefsen försvinna från varuhyllorna för att till sist tyna bort i någon rea-korg på H&M. Vill minnas att när det var som värst runt 1995-98 så fick undertecknad springa runt på barnavdelningarna för att hitta ett par anständiga y-frontare. Nu blåser dock nya vindar och trägen vinner som jag brukar säga. Inte så att de fula folket har insett vilket skräp de bär runt på - däremot har den vardande hipstereran fått tillverkare av underkläder att inse briefsens potential. Numera stoltserar varje anständigt brand med en parallell kollektion av guldklimpar. Ta gärna en titt inne på Uppercut.se som är en mycket trevlig bekantskap när det gäller att paketera in det heliga. Hittade idag ett par ruskigt cleana briefs från Tiger.

Lägg därtill David Beckhams samarbete med H&M som resulterar i en kollektion där, voilá, även briefs ingår. Dessutom till det mycket överkomliga priset 99:-. Ni förstår att er röst i bloggetern andas vårluft.

Första intrycket...

Jag vet att det ute i de södra delarna av staden sitter en fackpampsmormor och väntar på ett första omdöme gällande Socialdemokraternas nya partiordförande Stefan Löfven. Att det har dröjt ett tag beror mer på objektet själv som valt att vara helt tyst - vilket antagligen upplevs som befriande under de röda fanorna eftersom hans företrädare gärna pratade först och tänkte sedan. Nu gjorde han dock ett utspel i TV-soffan hos Agenda i förra veckan, där han öppnade upp för en bred diskussion över partigränserna avseende kärnkraftsfrågan. Och Stefan som har sina rötter i ett industriförbund hymlade inte om var fokus i frågan ska ligga även om det självklart ska ske parallellt med utveckling av förnybar energi. Intressant dock detta fenomen att den socialdemokratiska approachen alltid är att man ser sig själva som statsbärande. Det var ett tag sedan nu - så Stefan, det är bra att du är öppen för diskussion men det är regeringspartierna som bjuder in till detta - eventuellt, om, kanske.


I övrigt så lanserade han ett nytt mantra - "Det får vi återkomma till..." jag tror jag slutade räkna vid sjuttonde gången. Men det är klart, har man ingen åsikt eller lösning i en fråga så är det bättre att vara tyst. Men i längden blir det lite ihåligt. Slutligen en eloge för att man väljer att ligga lågt i frågan som har varit på tapeten den senaste veckan... förlängd pensionsålder. Socialdemokraterna är medvetna om problematiken, man är dessutom medveten om sin egen roll som designer av dagens pensionssystem. Det hade annars varit ganska enkelt att vinna billiga poäng när gemene man "väljer" att missförstå eller inte lyssna på vad som sägs. Så det initiala betyget är godkänt - men han har en bit att vandra. Det viktiga är att få i gång oppositionspolitiken så att Moderaterna med vänner får känna lite flås i nacken - det vore det bästa för Sverige. Alliansen börjar visa upp en lite oroväckande lättjeattityd - det är dags att de får en match igen.

Den växer...

Inte för att jag på något sätt försöker mig på att skriva om historien - melodifestivalen är ett tre-minuters-verk och de spelreglerna är alla medvetna om, det gäller helt enkelt att kliva genom rutan. Men ju mer jag lyssnar på Aldrig Aldrig så växer den, dessutom så tycker jag att det finns detaljer i koreografin som faktiskt sticker ut. Men som helhet så fick den nog ur ett tävlingssammanhang den plats den förtjänade.


Ni får stå ut med att det är mycket fokus på Mello-cirkusen - för er som hängt på den här bakgatan ett par år så är det inget nytt. Papi är sedan barnsben såld på dessa glädjeveckor i ett kallt och pissigt Svedala. Håller förresten på med att komponera ihop en ny spellista på Spotify med tema just mello. Har kommit en bit i urvalet, och det är en intressant resa tillbaka i tiden. Vad mycket man har glömt och vilka skatter som finns att återupptäcka - just nu när jag en känsla om att 2003 kan vara tidernas mello-år. Så fort jag är klar lägger jag upp en länk här. Ni som är FB-kompis med mig kan redan nu följa processen med hur den växer fram.

My name is not Whitney

Världen vaknade upp - i chock enligt tabloiderna - till den tragiska nyheten att Whitney Houston lämnat detta jordeliv vid en ålder av 48 år. Inget jobb till 75 där inte. Huruvida det var chockartat får väl stå för var och en, men om det hade funnits någon form av morbid betting på denna topic så är jag av den uppfattningen att en spelad hunka på miss Houston inte gett så mycket tillbaka. Tråkigt och tragiskt är det naturligtvis - det är det alltid när en älskad celeb går bort. Saknad av många - men handen på hjärtat så har hon varit saknad de senaste 15 åren på sin resa i sitt eget kemikaliska universum. Kvar lämnar hon en låtskatt med en av de renaste röster världen skådat - i alla fall så länge hon själv var ren.


Personligen har jag väl inte varit något av hennes större fan - även om jag förstår hennes storhet. Fast en låt som fastnade genom åren var den lilla saken "My name is not Susan" där vårat gemensamma intresse för swingbeat förenades under en magic moment. Lean back och njut...

Anna-Karin Jonsson

Fick en sån där tanke idag... var tog Grynet vägen?

Gala! deltävling 2 - Göteborg

Som väntat bjöd Göteborg på en rätt slätstruken show och således svårtippad. Detta till trots så prickade Papi in de fyra toppbidragen eftersom han gjorde en sen korrigering på DiLeva och Timoteij under fredagkvällen. Han hade dock underskattat den accelererande popularitet som David Lindgren byggt upp under den gångna veckan. Detta tog honom direkt till Globen, vilket är kul för David, men i vilket tuffare startfält som helst så hade det blivit respass. Visst, låten sätter sig men trots kopierade Saade-moves så kliver inte David ut genom rutan. Han ser ut som en liten musikalfarbror (vilket han också är) som någon har försökt dressa med streetcredibility utan framgång. Dock en eloge för den windmill han genomför - inte helt lätt.


Papis favorit Andreas gör vad man kan förvänta sig - ett stilfullt nummer men ack så menlöst. Jag förstår inte riktigt grejen med att åka ner med en flat discohistoria på svenska. Det må vara bögarnas fest - men motståndet ute stugorna är stort och då måste du ha något rejält chockoboom att komma med. Alcazar i olika konstellationer har aldrig vunnit även om det har varit berättigat flera gånger. Därför får folk i dassiga t-shirts som står på en ståbas åka till andra chansen i Nyköping. Men ja e int bitter!


Kvällens största wow-känsla frambringande istället Systembolagets nykomling Tapiz från Argentina. En eldig shiraz som verkligen värmde i vinterkylan och som gifte sig bra med kvällens meny. Rekommenderas. 

Gala! preview (3)

QX-galan rullar på TV och discokulan i den Lovisinska våningen har precis snurrat igång - precis den uppladdning som förpliktigar inför deltävling två. I morgon ska vi till Sveriges ändalykt Göteborg och något symptomatiskt med Papis känslor för den staden så är de deltagande bidragen rent för jävla erbarmliga. Inte ens Papis stilguru Andreas Lundstedt lyfter tävlingen, så bäst för honom att han queerar till kvällens föreställning. Vad jag i täckta ordalag försöker säga är att det är nästan omöjligt att förutspå morgondagen. Men om inte jag gör det, vem ska då göra det. Så let's go:

1. Ulrik Munther - Soldiers
2. Thomas DiLeva - Ge aldrig upp
3. Top Cats - Baby Doll
4. David Lindgren - Shout it out
5. Timoteij - Stormande hav
6. Sonja Aldén - I din himmel
7. Andreas Lundstedt - Aldrig Aldrig
8. Mimi Oh - Det går för långsamt

Och som vanligt... Det här är inte vad Papi Jam tycker, utan vad han som beteendevetare och galaexpert förutspår... Men egentligen kan ni skippa skiten i morgon och plocka fram gamla toarullar och göra ert eget Mini-Mello. Så illa är det. 

doctor in the house

Det är inte ofta det sker - men i morse plockade jag ut lejonet från garaget för att ta mig till jobbet. Kände av en lite märklig smärta i vänster bröst igår kväll som inte hade gått över när jag vaknade. Självdiagnosen är lite diffus - enligt nätet kan det vara allt från kärlkramp till en begynnande förkylning. Får jag gissa själv så skulle det kunna vara så att lungan är överansträngd efter all löpning i extrem kyla de sista veckorna - det som motsäger det är att jag kan fixera punkten där det värker genom att trycka med fingret. Borde betyda att det inte är invärtes... eller invärtes invärtes om ni förstår vad jag menar. Hur som helst så har man blivit en aning mer försiktig nu när man har blivit äldre - annat var det förr när man var odödlig. Man vill ju gärna inte att det ska röra sig om tex. hjärtmuskelinflammation, men åter igen... då borde jag inte kunna trycka på smärtan. Nåja, det lär väl visa sig... skulle kunna dra något skämt om "att har ni inte hört något ifrån mig..." men känner att efter förra helgen då min gamle lagkamrat i fotboll och innebandy, Andreas Bolin, gick bort så känns det lite opassande. Greppade en flaska hjärtmedicin i förebyggande syfte inne på glasbanken hur som haver.


Annars känner jag ett litet sting av avundsjuka till skorpklutten Ester som får åka på äventyr ut till ön med kusinerna och mormor & morfar. Förväntningarna har legat på topp och stegrats hela veckan. Har väl aldrig varit så lätt att få med henne till dagis som i morse. Först en studsande krabat och efter henne en packåsna till pappa som släpade vinterutrustning och kläder. Hörde något om att hon skulle agera fotomodell tillsammans med morfis innan avfärd för en artikel i DN. Låter hemligt men man får väl vänta och se... Hon kommer säkert att få en alldeles förträfflig helg - själv får jag en efterlängtad sovmorgon från skridskoskolan imorgon. Win/Win liksom - dessutom är det ju dags för Gala! imorgon. Titta gärna in här lite senare ikväll så ska ni få facit.

Måste nog säga...

Omröstningen är avslutad och jag måste nog säga... att lite äckliga är ni allt. Av 213 unika besökare under den gångna veckan så var det bara 11 stycken som borstade tänderna. Jag kan dock lugna er med att jag varken kan se vilka det var som röstade eller lät bli - men jag kommer nog att bli varse det ändå eftersom andedräkten lär avslöja er. Inom kort en ny omröstning, men för att inte hänga ut er allt för mycket så lovar jag att den inte kommer att ha ett hygien-tema.


Vinnare då? Det blev delad pott för Pepsodent, Colgate och Sensodyne.

ignorance is bliss

Dagens tanke:


Är det mödan värt att besvara tomma tunnor - eller räcker det med att konstatera att okunskap är rätt skrämmande... När de orangea kuverten rullar ut i år kommer samma människor att skrika efter att få jobba till 80 år...

Sanningen gör ont ibland

Det var ett tag sedan som bloggen var propolitisk men idag hettade det till lite ute på de politiska twitter- och bloggscenerna efter statsminister Fredrik Reinfeldts utspel i Aktuellt. Givetvis förvanskades kontentan i det han proklamerade ganska snabbt eftersom det är ett mänskligt drag att projicera försvarsmekanismer mot sanningar som gör ont.


Utspelet gällde, observera möjligheten, att förlänga arbetsför ålder fram till 75 år där så är tillämpligt och intresse finns. Defacto så visar det på styrka och ansvar att lyfta problematiken inför den smältdegel som den enorma grupp av blivande pensionärer som 40-talisterna utgör. Enkel matematik orimlig gör ekvationen där färre ska försörja fler under en längre tid då medelåldern på gemene svensk har ökat med 11.2 år sedan riktlinjen för pension (65 år) klubbades igenom. För övrigt en riktlinje som idag är väldigt flexibel beroende på förutsättningar och profession . Och det säger väl sig självt, vem fan vill jobba mer och längre - men om alternativet är existensminimum och annalkande ättestupa så kanske man får bita i det sura äpplet.


Höga röster gör gällande att det är beklagligt att denna proklamation inte bemöttes av företrädare för oppositionspartierna - de mest konspiratoriskt lagda mässade om statsövertagande av public service. Men vad ska de bemöta detta med? Innehållet i dagens pensionssystem är framtaget av samtliga riksdagspartier vid omröstning 1994 & 1998 - och där Socialdemokraterna och Moderaterna har varit de starkast drivande krafterna. Den insatte är medveten om problematiken, den kommer vi inte ifrån. Nu handlar det istället om vem som sitter med Svarte Petter och måste agera ansvarsfullt. Klart som fan att det är bekvämt att hålla tyst då. Visst, man ska inte sparka på någon som ligger ned - men det är lätt att ta Grekland med en liknande demografi vad det gäller åldersfördelning som exempel. Fast med skillnaden att det har funnits transparens i deras pensionssystem att kunna stämpla ut redan vid 45 års ålder - förutsatt man har varit statligt anställd. (Och den sektorn är fascinerande stor i det landet). Jag säger inte att det är huvudorsaken till att man står på ruinens brant - men till en betydande del. Och om det är så vi vill ha det så tycker jag att ni ska fortsätta att gnälla om morötter och färdtjänst till jobbet.

Time flies

Det är skrämmande vad tiden går fort... liten håller på att bli stor, och det är väl en tidsfråga innan man inte kan göra som Torsten Flinck längre - dvs. nypa kluttis i rumpan utan att få en svartbottnad blick tillbaka. Sitter med papper och konvolut framför mig och dammsuger nätet på information om Oxbacksskolan. Jajjemän, samma skola som de driftiga pojkarna från Bellevue förärade med en SIK-graffa 1988. Och samma skola som faktiskt är Södertäljes äldsta med sina 350 år på nacken. En tradition som borgar till förpliktelse med andra ord.


Och av vad jag kan utröna så är det en fullt funktionell skola med bra resultat - vilket inte är en självklarhet i en kommun som harvar på bottenträsket i mätningar år efter år. Kanske hänger ihop med att vi har haft samma styre mandatperiod ut och mandatperiod in - men det är mest spekulationer från mitt håll. Dessutom är jag inte särskilt imponerad av den oppositionspolitik som bedrivs lokalt heller. Man har en tydlig IT-prägel där både elever och lärare jobbar med datorer... bra där. Dessutom gillar jag det faktum att man är den enda skolan i kommunen som har en sådan där touch av innerstadsskola - extra plus att skolgården är så varierad i sitt begränsande enviroment och att den verkligen lever upp under varje rast. Mera plus då? Självklart närheten och att fritidsverksamheten är integrerad i grannbyggnaden. Dessutom förs diskussioner om att involvera ett högstadium - vore guld rent logistiskt. Samtidigt så skär det ju i hjärtat över att min bebis redan har blivit så här stor - å andra sidan så ska det bli spännande att  vara en del i allt som hör till... läxläsning, jobbiga killar, inköp av kläder som man bara måste ha men som mamma vägrar att köpa till kompisar på rummet och att få vara fluortant. Damn, det här blir nog bra trots allt.

Mad-donna

Ni vet väl att den störste av dem alla är tillbaka...

Gala! deltävling 1 - Växjö

Den uppmärksamma noterar att Papi i sedvanlig ordning hade bra koll på startfältet och plockade in båda finalisterna redan på fredagen. I farten plockade han även med den där bananen som motvilligt måste erkännas bjuda på en rätt rolig show. Däremot missade han den sedvanliga sympatiröstningen som i år fick klä gestalt i form av en halvpsykotisk pundare med utstuderade gester och manér. Har väldigt svårt att förstå hans påmålade storhet, och än mer efter greppet runt Gina Derawis bakdel - fy fan. Dessvärre skedde denna orgie i drogromantik på bekostnad av glädjeinjektionen från Afro-Dite. Med risk för att bli tjatig - men vilka kvinnor!


Över lag tycker jag att gårdagens deltävling höll en förvånansvärt hög klass för att vara just en perrong på resan mot slutfinalen. Det bådar gott inför de kommande fem helgerna så discokulan får fortsätta att snurra i den Lovisinska våningen. Och vet ni... nästa vecka har vi Papis stilguru på scen - Andreas Lundstedt!


Och vet ni en sak till... jag tror banne mig att vi hörde vinnaren för hela konkarongen igår kväll. Det är Loreens år i år! Kom ihåg var ni läste det först. Eller Lorren som hon heter enligt lokala NEWZs förstasidor. 

Gala! preview (2)

Det börjar dra ihop sig... känner ni det i luften?! Sex raka helger med gala, glamour och balsam för själen i form av mat, vin och tilltugg. Melodifestivalen är äntligen här igen!


I år det dessutom 10 år sedan Christer Björkman red in på en vit springare och gjorde om hela mello-konceptet till den folkfest det är idag. En kväll blev till fyra, plus uppsamlingsheat med "andra chansen" och så big baboom final på det. Fler artister fick möjlighet att visa upp sig och ambitionen att bredda hela tävlingen blev verklighet. För 10 år sedan slog Afro-Dite rakt igenom TV-rutan med sin catchiga up-tempodisco och Papi Jam föll som en fura. I samma veva sprang han på en skitunge på en klubb i centrala Södertälje som tydligen delade samma intressen - dvs. melodifestival och Jimmy själv. Man kan väl säga att vi har hållit ihop sedan dess från och till - mest till tror jag - och på vägen adderat ytterligare ett intresse, Ester. Och vem har sagt att det behöver vara mer än så för att det ska funka. Därför känns det lite symptomatiskt att Afro-Dite dyker upp i den första deltävlingen i år och levererar en lika chic sak som då. Papi älskar den, men inser att deras bäst före datum rent musikaliskt ligger i det förgångna. Å andra sidan kan man knappast påstå att Blossom Tainton lever på lånad tid - fatta att den pinglan fyller 50 år i år. Vad går hon på egentligen?


I morgon kväll beger vi oss alltså till Kronobergs pärla - dvs. Växjö, och för er som inte kan vänta tills dess så får ni resultatet redan här och nu. Håll till godo:

1. Loreen - Euphoria
2. Dead by April - Mystery
3. Afro-Dite - The Boy can dance
4. Sean Banan - Sean den förste banan
5. Marie Serneholt - Salt and pepper
6. The Moniker - I want to be Chris Isaak
7. Thorsten Flinck - Jag reser mig igen
8. Abalone Dots - På väg

Och för den som undrar så är det inte Papis personliga val, utan baseras endast på hans expertkunskap.

hålets hemlighet

Okej, jag ger mig - berätta hemligheten nu... I kvarteret här intill så ligger det ett hål i väggen. Ett anskrämligt sådant som vi per definition kan kalla för Restaurang Babylon. Att ens kalla de få kvadratmetrarna för restaurang är bara det en skymf mot den yta som min gästtoalett utgör. Ja, när jag tänker efter så har hela etablissemanget inte ett enda rätt. Skylten utanför är så ful att mitt estetiska sinne smider självmordsplaner. Inredningen är som hämtad från början av 1990-talet i ett tappert försök att få det att se ut som... hm... oklart. Menyn sänder inte heller den några kittlingar längs ryggraden och de som jobbar där skulle behöva en makeover rakt av. Lägger man därtill aspekten att Södertälje som stad är dubbeletablerat vad det gäller just sådana här affärsrörelser - så övergår det mitt förstånd kring hur det kan komma sig att det alltid sitter folk och äter där.


Whats the mother fucking hemlighet!! - finns det någon läsare här som kan belysa tillvaron lite? Det spelar liksom ingen roll när på dygnet jag passerar - likt förbannat sitter det människor och frossar i flottyren på sönderdiskade keramiktallrikar. Horribelt för fan.

R&D

Idag skänker vi våra vänner och kollegor inom R&D på AstraZeneca en extra varm tanke efter det tråkiga beskedet som kom på förmiddagen. Ett beklagligt beslut som svider både för företaget, Sverige som forskningsnation och inte minst Södertälje som stad. Ja, inte bara Södertälje naturligtvis, utan även Montreal och Mölndal. Samtidigt sänder det en signal om att man precis som inom sportvärlden inte är bättre än sitt senaste resultat. Och det senaste som poppade ut på marknaden från Södertälje-pipelinen var så långt tillbaka i tiden som 1991. Med andra ord finns det begränsningar för tålamod även inom AZ. Detta säger jag utan att på något sätt försöka sätta mig på höga hästar - istället triggar det mig till att prestera ännu bättre framöver.


Sådär... nu kan förste man/kvinna klicka i "idiot" här nedan. Det brukar komma varje gång jag skriver om AstraZeneca.