Idolbild

Ester ville ha in en idolbild i bloggen - så det här är tydligen poliskonstapel Elin ifrån Västeråspolisen. Ja ja.. jag vet vad ni tänker - men det kunde ha varit värre också.. Hon kunde ha haft Södertäljenätverket som förebilder. Shulilulu!

Jukken

Ny skit i jukken här till höger. Beredningens Galagoboy tipsar om DaCosta och hans nya Välkommen. Papi Jam gillar när han inte har koll på scenen.

Riktigt Stål

Ska inte sticka under stol med att Esters födelse där vid 2006 förändrade mig som människa på flera plan - vilket antagligen är ganska normalt om man naturligt funtad. Förutom att hon är det viktigaste jag har här i livet så påverkades och påverkas jag hela tiden av hennes presence for bad and for good. Jag tänker närmast på sådana världsliga saker som att ens egen ambitionsnivå sjunkit lite, att sådant som var viktigt förr har halkat ned lite i seriesystemet. Och att ens eget yttre vad det gäller både kropp och kläder får stå tillbaka för den lilla solstrålen. Jag tänker också på att man numera tänker väldigt proaktivt och i princip devalverat allt risktagande eftersom man känner, och vill finnas i hennes närhet.


Jag tänker också på ännu världsligare saker som att den forna globetrottern inte har satt sig i ett flygplan sedan just 2006, och det har inte bara att göra med att det är ebb i kassan. Farbror har blivit flygrädd på gamla dar. Dessutom har en hårdhudad patina smält vad det gäller filmer - och nu är det mer regel än undantag att tårkanalerna rensas när det vankas animerad pixarfilm eller typiska hollywoodklichéer. Filmen ovan och dess trailer är inget undantag - jag hade egentligen inga förväntningar på den och trodde nog att det skulle vara en plåtig framtidsfilm med robotar som boxas. Vilket det förvisso är, men filmen har också en varm genomgående tråd som slår an strängen om att betyda något för ens barn - och den stolthet och sårbarhet som kan lysa i deras ögon. Det kanske inte är någon biofilm, men om du är förälder precis som jag och är ensam hemma någon kväll, varför inte hyra detta alster och bänka dig med en liten näsduk. Ibland är det ganska befriande.

Omröstning

I brist på annat så kör vi en liten ovetenskaplig undersökning huruvida vem det är who makes you smile. Eller på svenska - vad har du i badrumsskåpet egentligen? Klicka på det alternativ till höger som känns bra i själen.

Gala! preview (1)

8 glas vin sedan Lucia... Papi ligger lågt, ja nästan lägre än ett lågvattenmärke i höjd med Öja. Men från och med nästa helg är det dags att stegra ambitionen lite. Då ska denna vita period premieras med druva för läckergom. Äntligen stundar ett blekt sken i denna jämmerdal och deppresionshöjd - Papi åtnjuts lite konstgjord andning i form av årets Melodifestival. Och följer du med så släpper jag lite artisttankar och förväntningar under den kommande veckan. Det enda vi dock kan vara helt säkra på är att denna galaturné även detta år "missade" eventarenan AXA Sportscenter.

Dåligt med inlägg

Stängt på grund av orsak - Har jobbat kvällar och stapplat upp 04.15 på mornarna. Är tillbaka på lördag eller söndag. Tills dess får du gärna läsa det senaste här: http://nyheter24.se/blogg/tokmoderaten/

vad tänker du på Jimmy?

Egentligen ingenting sådär... men det slår mig ibland att det dyker upp ortsnamn som bevisligen existerar - men har du någonsin hört, eller träffat någon som verkligen bor där... Tänker till exempel på Masmo, Täljö och Krigslida - alla berikade med stationer längs med t-bana, pendeltåg och roslagsbana, men likväl anonyma. Ville lägga till stadsdelen Vantör också, men då visade det sig ju såklart att Anna-Karin hade varit skriven där i sina enträgna försök att vinna Heinz välsignelse.


Har du också någon sån där ort här i Stockholm som lever i någon slags medvetandeperiferi?

pink cop

Ordningen är numera återställd och 112 På Liv & Död rullar oförtrutet på till liten klutts oförställda   glädje. Idolerna från polisenheten i Hässleholm och Västerås är tillbaka, precis som fajerbrigaden Johannes brandstation i centrala Stockholm. Frågorna är många och man får som förälder tänka till lite över hur mycket av verkligheten som ska yppas. Förra veckan avhandlades skottsäkra västar och idag var det handklovar som prompt skulle Googlas.


Till hjärtebarnets lycka så fastnade hon direkt för ett par rosa cuffs, så säga vad man vill men det kommer att bli glamorösa ingripanden så fort hon har klivit ut från polishögskolan. Tro mig. Dessutom var det viktigt att jag poängterade att hon kommer att sitta till höger om föraren i polisbilen - annars får det vara. Okej, då är det gjort.

P3 Guld - efterfest

Så dök han upp ändå i TV-rutan... den där Papi Jam, och levererade en poetisk motivering om hur betongpaletten i Bredäng penslas med stil. Och vem var mer värdig eftersom han har varit down since "Vi glider".

P3 Guld

Har ni hängt på den här bakgården ett tag så känner ni till Papis vurm för institutionen och feel good-fabriken P3. Då kan det heller inte komma som en överraskning att januari är en speciell månad för honom och övriga subsumerade i och med P3 Guld.


I år firar spektaklet 10 år och sänder i sedvanlig ordning från Götelabörj. Tittar vi på själva prisutdelningen och de nominerade i år så kan man väl lite krasst konstatera att det är ett ganska ordinärt fält. 2011 var ett ganska förutsägbart år där de etablerade P3-artisterna befäste sina positioner vilket också återspeglas här. Egentligen är det väl bara kategorin Årets HipHop/Soul som triggar några känslor - och självklart hoppas jag på att Ison & Fille får det erkännande de förtjänar, risken är dock att Timbuktu rider på Så mycket bättre-vågen och plockar hem det.


Det är istället gruppen live-akter som väcker det största intresset och jag skulle givetvis ljuga om jag inte tillstod att både oxöga och periskop är inställd på västkustens finest, Fibes, Oh Fibes! Kvällen till ära lovar man att leverera en helt ny slagdänga, lite julaftonsvarning för vuxna liksom. Utöver detta guldkorn hittar vi även Rebecca & Fiona, Laleh, Maskinen, Markus Krunegård mfl. och vem vet, kanske blir det även en hemlig surprise också. Matmässigt tänkte jag kreatera en klassiker fast i gourmetstil - varma mackor i ugn gör en bejublad revival-tour och förseglar på något sätt kvällen. Bänka er ni med! (kreatera fungerar inte i wordfeud, vet i tusan om det fungerar någon annanstans än just här)

smaklöshet som konstart

En stor del av fotbollsvärlden, och minst 2/3 av Barcelona går just nu bananas i samband med att de första bilderna på de nya matchställen för 2012/13 har släppts. Jag brukar normalt agera förkläde åt Nike, vilket jag gjort sedan jag började tjäna egna pengar och hade råd med dyrgriparna - men inte ens jag kan uppbringa tillräckligt med support denna gång. Det ser helt enkelt förjävligt ut, som en sådan där rave-tröja på nittiotalet som bytte färg i takt med att man svettades. Å andra sidan så kunde jag inte bry mig mindre då Barcelona som lag inte triggar några emotionella band.


I stället vänder jag blicken norrut - eftersom jag låtsas att jag befinner mig i Spanien - och hälsar på i vackra Merseyside där fotbollens vagga är placerad. Och just vagga verkar ha spelat en central roll i utformningen av 'pools tröjor till nästa säsong. Herregud, hur tänker man - det ser ut som om ett amerikaniserat spädbarn har fått utforma en kreation som gjord för en suburb till Seattle, eller annan håla som inte har ett anständigt hockeylag. Jag menar, årets kreation kan mycket väl vara en av de snyggaste i klubbens historia. Stilrena, futuriska, prudentliga med skarp finnish som inger respekt. Prudentliga tänker ni... ja ja... det är mest för att tillfredställa alla helgerotiska lingvistiker där ute, men jag tror ni greppar budskapet i alla fall. Annars tar jag det i eldskrift: Gör om - gör rätt, annars blir det en lika miserabel vinter igen - precis som de senaste 20 åren. Det slår mig då hur tålmodig jag är i min väntan på en framgång...


Östers IF - 31 år
Södertälje SK - 27 år
Liverpool FC - 21 år


Medgångssupporter... mm jo. (klicka gärna på bilden för att förstora upp den)

idolbild

Ingen återvändo

Hemma och princip vänder i sen nattimme - fick ett piskande blötsnöväder i ansiktet på vägen hem. Lite som en bitchslap som förkunnande att nu kör vi... nu finns det ingen återvändo. Jag pratar naturligtvis om de kommande 20 dagarna som länge låg som en förtrolig horisont långt bort. Det är ett fagert minne just nu - nu handlar det om the real deal med 10-11 timmars dagar, där det dessutom föreligger stor risk för återfall i RedBull-träsket. Papi och hans utbildningskollegor ska försöka bestiga det symboliska berg som de kommande workshopsen i SAP och PAS-X utgör.


Är du konfident med materialet?  Inte direkt...
Har du ont i magen?  En aning ja...
Kommer det att gå bra?  Alltid!


Och ja, konfident fungerar i wordfeud - men Papis användningsområde är synnerligen tvivelaktigt. Vi förstår vad han menar, och han tycker antagligen att det låter smuckt - men särskilt rätt är det ju inte.

men bestäm dig då

Har radarn inställd med daglig basis på SMHI:s hemsida, konstant med förhoppningarna nedkörda i halsen. Ska det vara så förbannat svårt för det här pissevädret att bestämma sig för lite minusgrader. Jag behöver inget snö, minusgrader räcker gott och väl för att snökanonerna ska kunna jobba upp en någorlunda artificiell miljö ute vid Ragnhildsborg. Med det här velandet som är nu så har man bara lyckats bygga upp lite vit napalm till första liftstoppet. Och eftersom en fullskalig Ragnhild innebär fem svängar så fattar ju vem som helst att this aint enough. Nu verkar det dock som att på torsdag eftermiddag sveper det in chilly som kan ligga kvar över helgen. Bra - då släpar vi väl upp laggen igen.


- Men vad är det för satans plankor du har Papi?!


Tyst i klassen, Papi har varit med wayback från oldschool raka ELAN med stålkanter som skulle ha gjort Globalknivarna avundsjuka till dagens mesiga miniskidor. Well, jag köper att de är förlåtande och förstärker accelerationen ut ur svängarna men var är känslan av working up some sweat. Var är konstverket? Det här är lite som att jämföra CDJ:s med forna tiders vinylvändare, visst det låter bra - är enkelt och smidigt - men var är konstverket, var är hantverket? Papis Xscream från Salomon är den bästa av två världar. Timglas i lagom dos - längd som garanterar speed, och så lite grovjobb som gör att korven i Backstugan smakar lite godare. Där hör ni... dessutom har jag ändå inte råd att köpa nytt så gubbjäveln får väl tåla några hånflin i liften - men jag väntar på er där nere sedan...

all reklam...

...är kanske inte alltid bra reklam - oavsett vad talesättet säger. Hoppas innerligt att schablonkostnaden för dessa annonser var gratis just den dagen.

my precious

Vanessa Paradis - pojkrummens våta dröm på 80-talet - börjar onekligen få vissa drag av Gollum. Hon är precis som undertecknad utavlad 1972, vilket naturligtvis innebär att vissa följdfrågor infinner sig... 

när seklet var ungt

Esters morfar och jag har ett gemensamt intresse... eller ja, jag inbillar mig i och för sig att vi har flera, men just det jag tänker på nu rör staden och dess historia. Jag har alltid varit fascinerad av arkitektur och infrastrukturer, kommer speciellt ihåg att jag kunde hänga i timtal som liten över en flygfotobok som farmor och farfar hade. För att inte tala om euforin som infann sig när SimCity och dess efterföljare släpptes - många spelnätter på Vegagatan tragglades igenom som borgmästare i fiktiva städer med stilrena avenyer.


Därför är det en ynnest att få ta del av den berättarskatt och framför allt det minne som denne urbana Staffan Mählqvist är i besittning av. Förvisso tror jag att han ibland kryddar vissa historier med okontrollerbara fakta såsom väder, vind och klockslag men det är väl en förmån alla kåsörer förunnat. Framför allt så skänker det ju en krydda till den bild som förmedlas. Vårat intresse brukar ta sig uttryck i form av att vi går på föreläsningar hos Taberman, ett slags stadsorakel med en gigantisk fotosamling. Vi studerar morfaderns böcker när tillfälle ges på Bodastigen och undertecknad har en faiblesse för att kopiera gamla vykort på Tradera som sedan gubben får orera kring ute på landet.


Här ovan en spännande bild från början av föregående sekel. Lilla Nygatan tänker kanske du, och så hette den lutande gatstumpen fram till 1917 innan den bytte namn till lite mer välkända Lovisinsgatan. Och nu blir det genast mer spännande för vilka nutida referenspunkter går att utmynna ur bilden? Ja, inte många... direkt till vänster ser vi den utskjutande torndelen på Lovisinsgatan 10. En byggnad som enligt utsago rymmer tomtens verkstad och snart låser klockans visare på halv åtta. Lite längre ned kan man urskilja silhuetten av stadshotellets byggnad, men så mycket mer är det egentligen inte. Jämför gärna med bilden nedan och vi kan konstatera att det har hänt saker i disponentkvarteren. Se där, lite kulturgryning i lördagsnatten.

Rent krasst...

...borde jag nog vara död - eller i alla fall under en kraftig strålningscamp. Det går tydligen att doktorera och forska i allt - och nu är det en Susanna Larsson, docent vid Karolinska Institutet, som kommit fram till att korv och leverpastej är djävulen om man vill undvika cancer i bukspottkörteln. En riktigt elak form av cancer med hög dödlighet. Procentsatser brukar vara ett bra hjälpmedel om man vill framhäva eller förvilla något. Jag tolkar det som det sistnämnda i det här fallet. För tydligen ökar chansen/risken med 20% för varje korvstackare man stoppar i sig.


Undertecknad som högaktar denna skapelse och säkerligen dragit i sig ett par tusen under sitt liv borde således vara stoft i en krypta någonstans i höjd med trappan ned mot forna B&B. Appropå död och korv så vidhåller jag även det jag alltid har sagt - skulle jag mot all förmodan... eller i alla fall viss förmodan hamna på Death Row där över i staterna, med ett erbjudande om en last supper så blir det otvekligen (funkar inte i Wordfeud) 3 danska pölser med den starkaste senap som går att uppbringa. Wurst for life liksom.

win-win-win

Nu för tiden pratas det ofta om win-win situations... och jag ska väl inte sticka under stol med att även en annan anammat det från och till. Går även att göra snygga kopplingar till skyldigheter kontra rättigheter. Förstå då euforin när man kör en trippel - hade jag varit av det täcka könet kunde jag kanske gjort associationer till multipla orgasmer... men nu är jag ju dessvärre inte det.


Har precis avslutat en 3 dagars intervju (3x30 min) som redan i ett tidigt skede avslöjade sig själv och sin beställare. Så ni kan ju tänka er hur den gamle surgubben njöt när han fick spruta ur sig invektiv kring den Socialdemokratiska partiapparaten och hur de färgade moderatorerna slet sitt hår i sin iver att inte framstå som jäviga. Bra betalt var det dessutom... så bra att Ester plockar hem en bonuspresent till födelsedagen i form av en bärbar dvd. Blir perfekt i bilen och på landet - det har ju varit uppe på tapeten tidigare men jag har dragit på det. Nu blev det kosta gratis istället. Win-win-win you know...

sunt eller tragiskt...

...ja, det är frågan. Jag noterar i vilket fall som helst att spinning-jonnen gick fyra gånger så långt som bilen förra året. Inte ens Kylie Minogue "spinning around" så intensivt.

Inglorious fail

Hmm... jag har en liten klump av olust och ofullbordande i magen. Och den har inte bara sitt ursprung i det omöjliga utbildningsuppdrag som jag och några till ska försöka leverera under vecka 4 och 5 på firman. (Men det är en annan historia). Istället handlar det om att jag känner att jag har failat - ja, nästan svikit den gode Quentin Tarantino. Denne filmmogul i genren att fånga det bisarra/absurda och få det att te sig fullt normalt.


Undertecknad håller bland annat filmer som De Hänsynslösa, Jackie Brown, Kill Bill och så kronan på verket - From dusk till dawn - mycket högt på den cinematiska himlen. Därför kan man tycka att det är lite konstigt att det är först nu som han har befattat sig med kritikerhyllade Inglorious Basterds. Antagligen är det så att jag redan hade på känn vad som komma skulle - och att jag lite motsträvigt höll ut på oskuldstagandet. Men samtidigt kändes det paradoxalt som något helt omöjligt. Nåväl, jag lät mig övertygas av den gode Tony på jobbet att jag verkligen hade missat något och fick en blåstråle i handen innan jul. Jag gick således och klämde på den asken under nästan tre veckor innan jag fattade mod i lördags och gav den en chans. Och chans var verkligen vad den fick för jag höll ut i nästan 75% av filmen innan jag nästan gråtfärdig stängde av den. Den hade inte berört mig ett dyft - inte ens den psykotiska Bear Jew fick mig att dra på mungiporna.
Förlåt Quentin! Jag försökte verkligen, men det gick inte... förlåt.

Puder

Shitten Pommes Fritten... Är helt slut i hela kroppen, men också lite sådär bomullsaktigt tillfreds med dagen so far. Kickstartade den med att åter igen vara på plats i AXA för skridskoskola i arla morgonstund. Inte helt bekväm med att behöva gå upp så tidigt en lördag, men det är bara att bita ihop - snart är flickebarnet fjorton och då får man väl hota med "fluortanten" för att hon ska gå upp. Passade även på att slipa hennes grickor så nästa gång lär hon väl sitta smetad i sargen, men den dagen den sorgen.


Ingen rast och ro då friluftsdag stod på schedulen, och så fort avblåsning och "raketen" var avklarad lät vi den franska hingsten stegra sig ut till Ragnhildsborg där Friluftsfrämjandets snökanoner jobbat sig blodiga de två senaste dygnen. Närde en ursprungstanke om att hänga vid Backstugan och sippa choklad + trycka varm korv samtidigt som Ester rodeobetvingade den nya snowracern. Eller "snor-räjser" som pappan kallade det way back i begynnelsen. Dessa intentioner försvann någonstans mellan "Pappa" och "kan du..." så det hela slutade med att vi hade en fantastiskt rolig dag i backen. Som vi släpade, drog och swischade utför branten - och framför allt skrattade tillsammans. Visste väl att det här med en kälke var en bra idé.


Samtidigt kan jag inte förneka att jag slängde trånande blickar mot skidbacken - och om vi kan behålla de här minusgraderna så borde det inte vara någon utopi att kunna släpa med sig sina carvinglagg till nästa helg. Dessutom än en gång ett stort tack till mina Chilkats som gör det möjligt för en überförfryst pappa att faktiskt genomföra sådana här vinteraktiviteter. En av de bästa investeringar jag gjort.

det var tydligen urgent

P: - Vem ska du ringa?
E: - Tommy Körberg, så stör mig inte!
P: - Okej...(?)

#dryg5åringsäljesbilligt#

Vägen Hem (del 4)

Jag kan tänka mig att en och annan av bloggens läsare tycker att den marginellt har blivit lite enahanda. Jag är beredd att hålla med - men betänk att det här med att flytta är en viss mental resa som inte skadar att göra proaktivt. Och eftersom jag ändå var på en heldagsutbildning i kvarteret så tänkte jag att jag ändå kunde insupa lite av atmosfären i form av ett par foton. Här ser ni granngatan, dvs. Kronstrandsgatan - tillika fasaden för AstraZenecas huvudkontor. 


Sitter uppe just nu i sen nattimme och väntar in andra perioden för vm-finalen i juniorhockey. Borde kanske sova eftersom klutten Ester ramlar in här om fyra timmar, men what the heck.

Underskattat

Januari är en bra månad - i alla fall om man är sugen på att känna hur Grekerna har det. Eller som de själva illustrerar det... Indiska löner och svenska skatter, så får man ett hum om hur det vänds på sekinerna. I deras fall känns det nog ganska hopplöst - för en annan handlar det om en eller två månaders uppoffring innan man är på bestånd igen. På köpet har man dessutom inkasserat en lite slimmare kropp - om det nu går.


Decembermånad är annars en enda lång minusraka kantad av utgifter, därför känns det som en ynnest att Ester och mitt favorittugg är både nyttigt och billigt. Jag pratar naturligtvis om moroten, en underskattad liten rotfrukt med multipla användningsområden. Tänk bara smaken av färskpressad morotsjuice, eller hur gott det är med riven saftig morot till den mustiga maten som kantar de mörka vintermånaderna. För att inte tala om hur gudomligt gott det är med honungs- och sambal oelek-glacerade rotfrukter i ugn. Och istället för flottiga chips är det minst lika gott att doppa en orange stav i guckan. Och, med betoning på just och... om man vill vara lite onyttig - kanske efter ett träningspass, så är det väl helt okej med lite morotskaka... 

Vägen Hem (del 3)

Fjättrad i sjukdomens bojor har ändå haft det goda med sig att jag har kunnat ta mig tid för lite research. Hittade en planlösning som till viss del gav svar på en del frågor. Något garage verkar det inte vara tu tal om, däremot en parkering med ett antal carports. Å andra sidan kan det ju fortfarande vara ett alternativ att ha kvar garaget på Dalgatan - så långt är det inte, och med tanke på hur lite jag kör så... Utöver det så är det tydligen en ambition att kvarteret ska öppnas upp mot kanalen för utsikt - bra där. Däremot är jag lite fundersam till bilden ovan, för det ser ut som en hel del balkonger är riktade ut mot Storgatan och hur kul på en skala kan det vara?


Väntar nu med spänning på att se vilka materialval man har tänkt sig invärtes. Vore kul om man tänkte lite nydanande och frångick lite av allmännyttans 90-talsstandard. Och framförallt, hur ser den digitala framförhållningen ut.

Vägen Hem (del 2)

Inga nya bilder idag... så mycket har det knappast hänt borta i kvarteret, Däremot har jag gjort intresseanmälan hos fastighetsägaren vilket innebär att jag kommer att få fortlöpande information om nyheter via mail. Har dessutom korrigerat min ansökan lite så att den torde passa de kommande kriterierna. Kontrollerade dessutom hur många poäng jag har att svinga i ansökningsracet. Just nu nära 22000, vilket i och för sig inte säger mig särskilt mycket.

Eftersom jag blir hemma även i morgon med den här förkylningen så tänkte jag ägna lite tid till att jaga en planlösning. Är nyfiken på hur de har tänkt lösa parkeringssituationen - drömmen vore ju ett garage i källarplan, precis som det var på Vegagatan.

baggy

En kompis lade upp den här på facebook - tycker den är underbart charmig.

Nyår 2011

Tänk så kontrasterande två dagar kan vara varandra. Sitter just nu ihopkurad under en varm filt, nyss hemkommen efter vådlig färd på förrädiska vägar hem från ön. Med i bagaget en begynnande feber och förkylning. Nog för att jag är en vanemänniska men det här blir ju nästan löjligt - vill minnas att jag kickstartade även 2011 med att var sjuk och hängig. Kanske är det effekten av att ha varit på topp hela december med allt fixande och roddande inför julen - så när väl kroppen slappnar av så öppnar den upp vindbryggan för attack. Blir det inte mirakulöst bättre under natten så blir det hemmavarande imorgon.


Annars har vi haft en toppen-weekend ute på ön i glada och opretentiösa vänners lag. Fredagen och nyårsafton bjöd på underbart soligt väder med hög luft och lätta minusgrader. Som gjort för en Papi att trippa runt med lätta löpsteg och bara insupa enviromentet för själsro. Det värmer även ett litet pappahjärta att se hur harmonisk Ester blir så fort vi kommer ut till våran egen drömmarnas trädgård. Hon påtar runt, och fixar och donar bäst hon vill utan några curlande förmaningar om att vara försiktig och se sig för. Endera stunden hänger hon med bästa kompisen morfar och idkar Hemliga klubben som tydligen har ett grundincitament som går ut på att inmundiga choklad. I nästa sekund fixar hon i lekstugan eller vid gungorna, såvida hon inte retas med hunden Dimma - eller som den här gången, stolt är med och pysslar om nya sysslingen Vincent. Det var en mäkta stolt liten tjej som själv fick hålla den lilla spädisen i sina armar.


Nyår betyder uppdressning, så även ute i skärgården. Till detta ackompanjerades en härlig meny bestående av ugnsmarinerade humrar med recept som vi plockade med oss från Hallstorps Gästgiveri på Öland. En varmrätt innehållande oxfilé som bäddats med skogens guld i form av olika svampar och därtill en potatisterrin som smakade mera. Papi är ju inte så efterrättig av sig, men den ska tydligen också ha varit god... någon passionsbaserad mousse. Han gick istället ut till Rakt över disc med Clabbe som rullade igång vid 22-tiden och som pumpade härligt klassiska discospår. Mycket uppskattat - och en liten kontrast till det lösta Melodikrysset tidigare på dagen. Och appropå tidigare på dagen så hann Ester, mormor och morfar med en sväng till kyrkan för en fullsatt konsert med andliga förtecken - allt för att säkerställa att barnet frälses ifrån ondo.


Tolvslaget bevittnades sedemera under stjärnklar himmel nere vid bryggan - och det är en mäktig syn att i tystnaden höra havet som svallar in samtidigt som man ser hur den södra skärgården briserar i fyrverkerier. Själv såg jag ett stjärnfall och passade på att önska mig något innerligt, så vi får väl se om det slår in. Alltid lika vemodigt att lämna ön, men något enklare blev det av dagens urriga väder som inte framställde detta paradis i sin bästa dager.