Moonrise kingdom

Så kom den då, i sjätte timmen minst sagt. (Ett ordstäv som väckte min nyfikenhet och renderade i ett googlande. Likt mycket annat ska det ha en biblisk hook och anspela på det klockslag Jesus ska ha avrättats.) Vad jag försöker säga är att årets film ur Jimmys synvinkel äntligen har gläntat på grannlåten (ett annat ordstäv men det får ni fan söka på själva). Likt förra året - då jag också preciserade kriterierna för att passera det snäva nålsöga som krävs för att tilldelas just detta epitet - så kom den sent i år.

Men så är det också en fantastiskt vacker och subtil pre-teen-kärlekssaga som utspelar sig i ett Edward Hopper-landskap. Året är 1965 och platsen är ett sensomrigt New Penzance på amerikanska östkusten. Detaljrikedomen är abnorm, ständigt svävande på gränsen mellan sinnessjuk och genial. Stämningen är lågmäld med tydliga tecken på det dysfunktionella hos karaktärerna. Egentligen är handlingen underordnad de drömskt svävande dialogerna och vi får här stifta bekantskapen med två trettonåringar som bestämmer sig för att rymma. I hasorna har de en scoutkår, en ö-polis och ett advokatpar i form av flickans föräldrar. Alla med en egen agenda och uppsåt. Fotosvepen är otroligt vackra och färgsättningen är så där gulaktigt varm med klara pastellfärger som accenter.

Wes Anderson, filmens producent, verkar ha hittat samma tillflyktsort i sitt inre som David Lynch gjorde i Twin Peaks. Jag tror inte så mycket på att försöka förstå allting i detta mästerverk - låt er bara översköljas av allt det vackra. Kan vara ganska skönt ibland.

ESS-ESS-KÅÅ!!

En eftermiddag och kväll under julhelgen är av tradition och hävd vikt åt världens bästa gudfar Clubba Clabbe. Så ock i år. Vi mjukstartade lite hemmavid med att jag lämnade de båda fjantarna med det legopaket som gudan hade med sig samtidigt som jag gick bort och handlade lite i centrum. För det är ju just sådant gudföräldrar är till för har jag läst i den heliga skrift.

Därefter stundade uppladdning nere på O'Learys med god mat som grund inför den kommande bataljen ute vid rinken. SSK drog en rejäl vinstlott i år i och med att man fick Leksand på besök under det som går under namnet hemvändardagarna. Nu var det dock lite mindre Leksandsupportrar på plats än brukligt vilket antingen beror på att de liksom laget går på stöd och bidrag. Eller så har det med att göra att de flesta dalmasar numera bor utanför Dalarna och således hade vänt hem under julhelgerna. Sak samma, nästan fullsatt och bonnjävlarna fick smaka på besk medicin och tvingades slinka hem med svansen mellan benen när krutröken hade skingrats.

Högst upp på Sektion N stod en nyutexaminerad fältherre med galen uppsyn och berikad med ett vokabulär värdigt ett medlemskap i anrika supporterföreningen DunderKlossarna.

Lugnet råder åter...

Lugnet råder åter på den Lovisinska våningen och julen har äntligen tagit steget in i den andra andningen. Föräldrar tillåts sätta sig ned och lägga alla bestyr och måsten åt sidan för en stund. Jullov there is och kalendern på TV är över vilket innebär efterlängtade sovmorgnar för oss som är lediga. Förvisso råder viss post-Greveholm-depression vilket vi till viss del botade i dag genom att bege oss ut i snöstorm och decemeterhöga drivor. Målet för expeditionen och äventyret var att bestiga branterna i Kusens Backe samtidigt som vi skapade ggä till Dioda. Kul för både Papin och Dotti. 

Annars är det surfplatta och legobyggande för hela slanten så fort vi kliver innanför hemmets härd och väggar. Ögontindrandet är stort men frågan är om inte den här farsan är lyckligast - äntligen får han access till både dator och telefon igen vid tider på dygnet då inte enbart spöken och gastar är vakna.

Nu återstår bara att se hur mycket reversed lycka det blir när även AK inser att det är en WiFi iPad vi sitter med. Hon kommer inte fatta först efter de tekniska beskrivningarna men jag anar ändå ett annalkande tordönsvrål när faktumet växer in. Nåja Ester är lycklig och det är det viktigaste.

God Fortsättning på er!

Veckan som gick

Pappa, han gör ju som du brukar göra när vi spelar på landet.

Det är bra Ester, berätta för alla som du känner, och ännu hellre de som jag känner.

Mack the Knife

Vi kör lite feel-good idag också. Det är ändå jul snart. Sitter i sen kvällstimme och bara njuter av julledighet och den tillfredsställande känslan av att vara klar... mer eller mindre. Lyssnar på alternativ julmusik med lite sipp och tugg bredvid. Dessutom nöjd över känslan av att den femte Globalkniven är på väg hem till en liten Papi. Dessa ruskigt bra knivar, men ack så dyra som jag hittills lagt hela noll kronor på. Vänta...hur då farsan?! Tja, insatsen är ganska låg... jag svarar på ett par undersökningar lite då och då, samlar poäng och kvitterar ut en ny kniv ungefär var nionde månad. Simple as that. Vill du också testa så är det bara att droppa en hint så skall du få en bra länk... och det bästa är att jag får poäng för det också. Win-win like.

bilfritt

Jag tror vi tar en bilfri dag idag - ingen idé att vältra sig i sådant som bara skapar bitterhet och vämjelse, bättre då att celebrera både det ena och andra.

Först ut så slår vi på stora trumman för att det forna musikoraklet, numera bara nätplayer, Papi Jam för tredje året i rad hittat den alternativa jullåten. För två år sedan var det Petter, Ison & Fille som tillsammans med Mogge hängde på "Stationen". Förra året droppade Mauro Scocco ett melankoliskt julkort ifrån New York. I år är vi tillbaka i förorten för att bland betongen plocka upp mästerverket "Det kommer att vända". Riktigt bra.

Vad mer att fira? Kanske det viktigaste av allt. Märkte ni att det vände vi elvasnåret? Nu blir det äntligen ljusare igen - apropå att det kommer att vända. Nu tar vi sikte mot värme och sommar igen. Ni tror att det är hundar som lämnar gula fläckar i snön - tänk igen... det är jag som springer runt och pissar på vintern.

Dessutom kan vi lite kort fira att jag i dagarna har hållit upp med coca cola i två år - och jag känner fortfarande inget sug. Har dessutom bytt ut det mesta av det kolsyrade vattnet mot rent kranvatten.

Ja.. så kan vi ju fira att jorden faktiskt inte gick under idag - om nu någon hade väntat sig det, Jag vill nog påstå att jorden redan har gått under och att vi i ett mera logiskt tidsperspektiv kan inrikta oss på att människan och mänskligheten kanske max har 100-150 år kvar. Sedan börjar det om igen. Gör om gör rätt typ.

Ester och jag kickstartade hennes livs första jullov idag med en radda aktiviteter. Vi har bland annat åkt snowracer i Badparken där hon fann en kopia av sig själv från Uppsala. Vilket ledde till att en frusen pappa blev överflödig och fick titta på i över en timme. Till slut fick jag med henne hem för lite julpyssel. Apelsiner kläddes med nejlikor samtidigt som julfika spred goa dofter i våningen. Därefter tömde vi ut allt Lego på golvet och byggde ihop allt efter ritningar. Kan tyckas vara fantasikvävande - men en gång per år tycker jag att man kan vara lite stel och skitnödig. Dessutom vet jag ju att det kommer att ramla in en del nytt på måndag så då passar det ju bra att ha gjort en inventering.

Nu är det nattis så att vi är utvilade inför morgondagens löppass. En runner vilar aldrig, lika bra att hon lär sig det från start.

Lunarglide 4

Det här kan vara den snyggaste löparsko jag någonsin sett - helt klart topp-5 i alla fall!

Var fan är min bil?!

Dum fråga egentligen, för jag vet... Tröttnade på tystnaden från korsningen Ottesångsvägen och Forskargatan och ringde upp dem på eget bevåg. 

- Ja tjena, Jimmy Bergqvist här, vi snackades vid förra måndagen och jag tänkte kolla lite kring statusen på min bil.

- Ja hej, din bil har kommit till hamnen där den väntar på att bli körd till vår monteringshall där dina tillval ska monteras på. När det är gjort så ska det inte behöva ta mer än 3-4 dagar innan du har den.

- Uumm, men det där sa du för tio dagar sedan också.

- Jo, men du vet det har snöat så och det är rent kaos där ute i hamnen.

(okej, men samhället i övrigt repade sig ganska snabbt - men inte hamnen *tänker*)

- Vet du, jag ska faktiskt åka ut dit i morgon och kolla läget så ringer jag dig sedan. Målet är att du ska kunna få den till nästa vecka, men jag kan inte lova.

- Ok. (måttligt imponerad)

Vet i fan vad det är med mig och bilar men det här förhållandet har inte riktigt fått den kickstart som jag önskade. Men jag ska inte måla fan på väggen än - det viktiga är att bilen sköter sig och rullar när jag väl får den. Men just nu ligger Audi på minus - vad annat att vänta med en LEAN-farbror med vurm för leveransprecision och ledtider.

Maya Hi

Tillhör du dem som letar efter tecken på att mayaindianernas domedagsförutsägelser ska vara sanna? Vilket skulle innebära att jorden går under lagom till den kommande helgen. För några veckor sedan hade jag avfärdat det hela som nonsens, men nu börjar jag bli osäker. Vad annat kan man bli när Papi Jams två favoritlåtar just nu levereras av hans tillika värsta hatobjekt. Taylor Swift & Justin Bieber... amerikansk kräm och crap i sin linda - ändå sätter sig låtjävlarna som klister och det går inte att värja sig.

Tanken slår mig att om jag hade haft min bil kunde jag ha lyssnat på dem när jag rullade runt... undrar var fan den är...

Insane in da membrane

Jag hade egentligen inget riktigt bra uppslag till dagens blogginlägg - jag gick mest omkring och funderade på... var fan är min bil! Men som av guds försyn, likt en uppenbarelse så bjöd Södertälje Centrum på en insikt. Vi har ju tidigare avhandlat tre av fyra lokaler i det nybyggda huset på Nygatan - och för den som inte kommer ihåg så citerar jag byggherrens ord i lokalpressen för ett par månader sedan.

"Vi förhandlar med flera spännande intressenter, och det handlar inte om restauranger el. dyl utan butiker".

Nu vet inte jag vad projektledare Alf Tördals sinnesvärld avser vara butiker (och inte restauranger) - men hittills har vi alltså noterat vansinnet och fantasilösheten i form av en mäklare, ett solarium och en... tadam! pizzeria/kebab. I min värld två icke-butiker och en restaurang.

Hoppet har således stått till den fjärde och sista lokalen som hittills jobbat i det fördolda. Förväntningarna har med tiden sakta stigit, för tänk om... tänk om det är någon som vågar tänka nytt - någon som har sonderat terrängen - någon som har tagit fasta på södertäljebornas önskningar - och framför allt någon som har gjort sin hemläxa och businesscase. Bloggen kan därför stolt presentera den sista "butiken" av de fyra som skulle bredda centrums utbud och bidra till att spetsa konkurrenssituationen gentemot handelsladorna i stadens ytterkanter. Så håll i er nu! 

RIMAS HAIR STUDIO - jajjemän! särskrivet och allt, men vad gör väl det. Södertälje har äntligen fått en frisör och hårstudio. Inte en dag för sent om ni frågar mig.

julgrunka

Hon är för go den där Ester - allt eller inget liksom... På frågan "vad önskar du dig av tomten?" så svarade hon inte helt otippat likt de flesta barn i hennes ålder - en iPad. Jag tänkte först dra upp den gamla historien om att Pappa minsann var 10 år när han fick sitt Atari, och den hade han jobbat ihop till själv. Men jag lade ned den intentionen eftersom jag minns att man bara ruttnade på vuxna som jämt skulle köra de där historierna. Hur som helst så förstod det här godmodiga barnet att varken tomten eller mamma & pappa har råd att skaffa så dyra klappar - så kanske kunde hon tänka sig något annat?

En julgrunka!

Julgrunka?

En julgrunka!

Ok, vad är en julgrunka?

En sådan där med snö i!

Det slog mig då att jag egentligen inte har en aning om vad sådana där kulor med snö i heter egentligen. Googlar man så går den under massa benämningar - så jag tänker att det kanske vore på sin plats att styra upp det hela och sätta en standard. Och varför då inte "julgrunka". Nu får hon ju en iPad i alla fall eftersom hennes sugardaddy i sedvanlig ordning vid den här tiden på året springer hem en schysst vinst i sina tävlingar på nätet. Men det får bli en överraskning.

Annars tänker jag mest på: Var fan är min bil!

Strike!

Vi trotsade den arktiska snöstormen och begav oss ut på en mångfaldsresa i Nobinas regi. En intressant upplevelse där vi prickade av ett flertal av de södra förorterna. Bussbyte i Fittja där Ester spärrade upp ögonen och tyst viskade... "Pappa, det är ett fult ord." Själv spärrade jag upp mina egna själaspeglar när mannen till sidan om mig i busskuren lyckades med konststycket att spotta matrester varvat med harklingar och spott med adress till vänster om mina skor. Detta följdes sedan upp med att kvinnan snett bakom lade in en välriktad armbåge i ryggen på mig när hon kom på att hon skulle ut och röra på sig. Här hade jag i alla fall sinnesnärvaro att framföra ett "Varsågod" men jag är tveksam om den drypande ironin uppfattades. Vi kan väl säga så här att jag avböjde att ta seden dit jag kommit. Buss 707 for the word!

Målet med denna utflykt var Heron City där kusin Oliver höll hov och 8-årskalas på O'Learys med tillhörande discobowling. Ester gled in som en bloddopad Big Lebowski och krossade motståndet. De äldre killarna muttrade något om ej tillbörlig utrustning inför en oberörd donna.

Denna fysiska aktivitet fick tydligen igång binnikemaskens magmotorer för efter denna viktoria så tryckte hon i sig nästan fem pannkakor. Som vanligt utan vare sig sylt eller glass - det är ju något uppenbart fel på henne. En lyckad tillställning med härlig frenesi, vad annat att vänta med 13 stycken lågstadieungar.

Dagens fundering: Var fan är min bil?

bah!

Den som känner Jimmy - om det nu är någon som egentligen gör det, integritetens mästare - vet att han föraktar och äcklas av december och dess julhysteri. Visst, han spelar spelet och håller god min så långt hans självdistanserade uppenbarelse tillåter. För sitt älskade barns skull om något då.

Ett speciellt kapitel i detta fadda låtsasspel har alltid varit avarten av julmusik som lägger sig som en billig matta över detta land - och här får Esters farmor sin beskärda del av sleven. Den terror hon utsatte sina barn för under deras uppväxt kunde omöjligt gå effektlöst förbi. Låt gå, broder Jerry har ju haft runkobjektet (för att tala Uggla-termer) Peter Jöbacks julskiva att tråna och lysa skenheligt till. Själv har jag mest stått med ett sträckt finger i luften och frustat efter luft - tills nu... Mauro Scocco levererar nämligen en lagom bitter och melankolisk platta med mestadels egenskrivet material som berör och slår an en aning julkänsla i denna förhärdade och patinerade lekamen. Den har flera guldkorn och främsta favoriten är kanske Grand Hotell - gör en provlyssning på Spåttifaj vettja!

Annars är dagens tanke: Var fan är min bil!?

nedräkning (?)

Bakslagen hopar sig i decembermörkret. I morgon skulle bilen ha levererats men så blir det inte. Det är möjligt att Audi har försprång genom teknik, men det är fan inte vorsprung durch Perfektion. Sanningen är den att bilen inte har lämnat hamnen ännu för monteringen av alla tillval. "Men så fort det är gjort så har du bilen inom 3-4 dagar" - tro det... Och Esters morfar som har talat så väl om August Horchs skapelse.

ge hit!

Just nu fnulas det ute i landet. Släktingar, familj, gamla ex, vänner från förr och lärare från mellanstadiet... alla lägger pannan i djupa veck och utbrister unisont: Vad ska vi ge Jimmy i julklapp i år? Här kommer svaret: En orange liten låda med dessa mästerverk i. Just do it.

baddaren

Glömde ju att berätta att det faktiskt har tagit sig ordentligt sedan jag och Ester började hänga på Sydpoolen på lördagarna. Den initialt avoga inställningen till simskolan har därför förbytts till förväntan - och i söndags var det en stolt krabat som plockade hem både Baddaren blå och gul. Dessvärre är det bara ett tillfälle kvar den här terminen och då skulle de tydligen testa klädsim med flytväst. Sedan får den här särbofamiljen gräva i pluskan och ta ett djupt andetag igen och klirra in vårterminen. Dyrt, men ack så viktig aktivitet.

Btw. var förvarar man sådana där märken på ett snyggt sätt - och kom inte med någon tacky 80-ish märkesköld nu.

klart mormor ska ha en julklapp...

Jag är förvisso lite osäker på om fackpampsmormor har en iPhone... eller jag är ganska säker på att hon inte har en - men med tanke på att hon och hennes bloodhound gang tänker höja avgiften till a-kassan nu igen så kanske det går att köpa in en åt henne i pensionspresent.

musikhjälpen

Vi som inte är så fancy över den här nekromantiska årstiden letar av naturliga skäl ständigt efter en livboj att hålla oss flytande vid medan fimbulismen översköljer oss. De är inte många, men de få som finns är istället av hög kvalitet.

För femte året i rad i det som av någon anledning har blivit en angelägenhet för Malmö och Göteborg allena så kliver tre programledare in i en offentlig glasbur för att representera. Uppdraget är att under sex dygn endast förtära flytande föda samtidigt som man sänder kvalitativ radio med happenings, auktioner och livespelningar. Syftet är att samla in pengar till ett behjärtansvärt mål och du som radiolyssnare kan hjälpa till genom att önska låtar och således betala för dem.

I år recyklar man föregående års asketer i form av Timbuktu, Kodjo och Gina - vet inte riktigt varför... mer än att de gjorde ett übergrymt arbete förra året. Av de liveakter som hittills har outats så ser bla. Lorentz & Sakarias, El Perro del Mar och Fibes Oh Fibes mest intressanta ut.

Appropå radio... har ni sett att Morgonpasset börjar sändas i TV-format efter nyår? På vardagarna via SVTplay och på helgerna i SVT2. Kan funka.

vägen hem (del 11)

BAKSLAG!

Vet inte riktigt vad grejen är men ibland får jag känslan av att jag inte på något sätt skulle ljuga om jag petade in öststatsleverne i mitt CV. Enligt Telgekoncernen så flyter allt kring bygget på enligt plan ändå noterar jag att inflyttsdatum lite snyggt korrigerats från andra till fjärde kvartalet 2014.

Samtidigt slår man på stora trumman och presenterar en livekamera vid bygget som uppdateras var 5:e minut. "Följ bygget" - vilket bygge? och vadå var femte minut? Uppenbarligen händer ju så lite att ett halvår hit eller dit är en droppe i den närliggande kanalen. hashtag: #fokuseraparattsaker

switching to hyper-mode

Papi gillar.

helkväll

Efter en helkväll och sushiorgie uppe på Boda 1 är det nog bäst att jag lägger ett litet inlägg. Inte så mycket för att det var genuint trevligt och avslappnat och att vi fick stifta bekantskap med den nya familjemedlemmen Tussen... nej då. Utan för att farmor nu är upplärd i konsten att kunna kommentera på denna blogg. Än finns det under kvar här i världen. Och det stannade inte heller där...

Gjorde även en virussökning (den första sedan augusti), en diskrensning och en defragmentering. Avslutningsvis spetsade vi till det hela med att byta webbläsare till Chrome och vips var den där burken ett gäng snabbare.

Och i bara farten så körde jag en introduktion i Wrapp - så nu vore det väl fan om det inte skulle ramla in lite Wrapps även till den här gubben. Har öst sådana över min FB-baserade vänkrets under hösten utan en knapp reaktion. Själv tycker jag att det är en grym app och funktion - speciellt Wrapparna från Clas Ohlson. Å förresten, i morse fick jag en triss efter att ha delat ut Wrapps till fem vänner och på den var det vinst. Den vinsten omvandlade jag sedan till ett Lången-spel som också ramlade in - så nu är jag nog fast i spelträsket. Skämt å sido, jag har en liten småskalig spelidé som om den funkar ska rendera i något bonusbra till våren.

Ja ni hör ju... han har ju fått djävulen i sig.

Nu kan farmor kommentera...

dagens nynn (4)

Nattveckor på jobbet brukar tendera till mer nynnande. Här är veckans pick.

ett levande centrum

Där andra sysslar med klappjakt bedriver Jimmy istället hetsjakt och obstinerar ännu en gång mot de centrala delarna av den stad han allt mer kommit att förakta. Ambitionen med centrumkärnan är enligt utsago ett varierat utbud för alla åldrar och just den problematiken har vi avhandlat tidigare. Vad vi däremot inte har dryftat i detta forum är en annan i mitt tycke viktigare faktor, dvs. kringmiljö och intryck vid själva handlandet. Och kanske är det så att en stad får den centrumkärna och dess klientel som det förtjänar. Jag skulle kunna inkassera enkla och billiga poäng genom att sparka på det nya inslaget i stadsmiljön i form av industrialiserade tiggare från öststaterna. Jag skulle kunna jämföra Lunagallerians klientel som stämmer rätt bra överens med det sunkiga utbudet mot Kringlans lite (med betoning på lite) chicare besökare. Men jag gör inte det.

Istället har jag de senaste åren gått och irriterat mig på en annan grej. Varför luktar det ofta avlopp och avföring i mer eller mindre alla butiker från och till. Och här är H&M tätt följt av ICA Kringlan + Konsum värst. Vad är grejen och varför görs det inget åt saken? Det är inte direkt så att man lockas till att strosa runt och impulshandla när näsan längtar efter lindring. En bajamaja på Roskilde är stundtals att föredra. Fixa för fan!

nedräkning (8)

Det närmar sig... har fått bekräftelse på att svarta katten nu befinner sig i Sverige. Så det är bäst att vi får ett avslut på denna spännande och lite annorlunda ad. Fast de närmaste dagarna så behöver den inte dyka upp - den levereras ju med sommarpjucken på. Och vintersulorna ligger ju på min gästtoalett och myser... kan bli slirigt att lösa.

Riiisajkel!

högerklicka > skriv ut mål > välj skrivare > skriv ut > klipp ut > klistra upp på kylskåpet

Likt alla företag med lite självaktning så ser vi naturligtvis över våra processer. Tittar på vad som är värdegrundande och produktförädlande, för att sedan kunna skala av lite av de slöserier som identifieras.

Med detta som grund låter vi här meddela att årets julkortsaktiviteter är inställda - en lyxverksamhet som är svår att motivera med tanke på dagens kärva och globala nedgång i ekonomin. Istället använder vi oss av denna sociala medieportal för att få ut vårt budskap om julens välsignelser.

Jag tror minsann att vi i rådande ekologisk anda tar och recyklar förra årets bulla kring fenomenet julkort. Kan tänka mig att det fanns flera som med viss indignation konstaterade att det inte ramlade in någon kreativ skapelse från familjen apa. Men så är det ibland, man måste våga förnya sig och förkasta sådant som inte känns lika viktigt. Och se det från den goda sidan - i år lär det inte komma som någon överraskning.

Annars är det mycket som händer just den här tiden fram till jul. För vissa är den 24:e den stora begivenheten, för undertecknad är som tidigare nämnt den stora dagen den 22:a i samband med vintersolståndet. Har förresten överraskat mig själv genom att faktiskt vara klar med i princip alla julklappar, och då är vi ändå bara i början av december. Appropå julklappar så är det tur att Ester inte är hemma idag. Den här farsan är inte så traditionsbunden när det gäller denna hyckelhögtid - men den stora leksaksrensardagen håller han hårt på. Nu ska all påsamlat skräp, trasiga delar och omotiverade inköp väck för att göra plats för det nya. Grymt tycker en del - men tro mig, hon märker inte ett dyft.

Förresten så dök vinterdäcken upp igår, så viss hjulafton infann sig i den Lovisinska paradvåningen - nu är det bara resten av bilen som saknas. Vore praktiskt om den dök upp nästa vecka - börjar bli lite klurigt att lösa all förväntad logistik när det gäller umgänge denna månad.

1:a advent

Stadsbarnen önskar en trevlig första advent till alla där ute i kylan och mörkret. Men håll ut! Från och med den 22:a december blir dagarna ljusare.

ticketack

Har blivit med köksklocka igen... en stilren liten sak som med sin silverram matchar kökets skeppsarmatur till taklampor. Syftet var mest att ha ett referensmaterial nu när vi råpluggar klockan med Ester. Insåg nämligen att alla klockor i hemmet var digitala. Fast nu när jag sitter här på min kammare så slår det mig hur mycket jag har saknat det rogivande tickandet.

enkel biljett - Nordpolen

Kristian Anttila & Sylvia Vrethammar - en orimlig combo, men jäsiken vad skön låt.

det kommer ingen bättring

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

- Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen.

- Ok.

Lokaltidningen berättar i dag historien om ett fegt vidrigt as - men också om en kvinna som borde  ha gett sig av redan efter första slaget. Låter enkelt att säga och det finns nyanser och gråzoner i allt - men någonstans vid tredje gången borde det varit uppenbart att ingen förändring var i sikte. Och absolut inte efter den 29:e... Gör det enkelt för er kvinnor - inför nolltolerans. Skit i släkt, vänner, ekonomi, boendeförhållanden och barn (de vinner du med dig i alla fall). Finns inget som rättfärdigar att behöva ta emot stryk.

LGB

Tidigare i veckan Larry Hagman och nu ännu en stor man som gått ur tiden. Det känns lite tråkigt att behöva konstatera att kreatören av ungdomens lägereld på lördagseftermiddagarna nu inte längre finns med oss. Jag har Lars-Gunnar Björklund att tacka för avtrycket av varmkorv och pommes frites, en tummad enkelrad med stryktipset där det tippades mer med hjärtat än hjärnan och bilden av en furiös far som trodde att hästarna sprang bättre i matchpaus och efter avblås om det var knäpptyst i rummet.

Det här var också en tid när det var kul att hålla på Liverpool. Det är lättare att hålla sig för skratt idag. Tycker det här är en fin bild från tidernas begynnelse.

nedräkning (14)

Ska inte hålla er på nagelbitarhalster längre - serverar därför del fem av sex i denna synnerligen intrikata historia.

dagens nynn (3)

Skönt... jag har tagit mig ur det nynnande träsket av barn-TV-jinglar och faktiskt landat i nutid. Eller har jag det? Soundet låter misstänkt som en uppfräschning av S.A.W från slutet av 80-talet. Men det går liksom inte att värja sig emot Olly Murs charm. Killen som har det där typiskt tjocka engelska ansiktet med utstående öron som är inavelssignumet i områdena kring Manchester, påminner om en korsning av Holly Johnson (hmm...Jonsson och inavel...ok vi droppar det) och Rick Astley. Förbannat catchy är det och Papi är torsk.

första sparet

Tidigare i höstas när Ester började skolan - eller förskolan/nollan för att vara exakt - så startade vi ju upp det här med veckopeng med tillhörande motprestationer. Initialt så gick hela pengen, det vill säga trettio riksdaler uteslutande till snask och skit från sådana där vridautomater. Men efter ett tag så insåg hon att man faktiskt kunde lägga undan lite och spara i porslinsgrisen.

Sakta men säkert så började grisens mage svälla och när man sedan lade till lite tandfe-troféer och hitta pengar på marken så blev det ännu roligare. Där i början hade hon inget riktigt mål med sparandet men någonstans i november när LEGO presenterade året kalendrar så sade det ping. Efter det har det varit ett dagligt spörsmål att diskutera kring hur mycket som saknas och vad kalendern kan tänkas innehålla.

Därför var det en mäkta stolt klutt som stegade in på Clas Ohlson idag och slängde upp två hunkor på disken för att rekvirera en dyrgrip. Nu har vi istället startat en nedräkning inför lördagen när den första täckelsen ska falla. Bra där kärleken.

jag och min stora trut!

Höll det två dagar eller, så säg!? Synnerligen vidrigt ofog att börja vräka ned sådär - men jag hoppas nu verkligen att alla höst- och vinterälskare tar vara på det här festivalintrot och beger sig ut och njuter. Mer regn i morgon, som sedan följs upp av blötsnö och slutligen övergår till det onämnbara. Därefter stundar minusgrader, kanske ända ner till minus tio - som gjort för isgator. Tjoho chimey hey motherfucker...

Det var enkelt att sitta fundera på lite billigare kontinentala friktionsdäck när inte detta fanns på både nät- och hornhinna. Igår kväll lade den här snubben om både kurs och budget när han klickade hem ett par rediga Michelindäck. Inte värt att vara dumsnål när man sen sitter där i snödrivan eller ute på en åker. Får dra in på annat istället.

jag borde inte...

...säga något - men varje dag utan snö från och med nu är fan en seger för mänskligheten. Eller i alla fall för mig. Jag ryser med okonstlad obehag när jag tittar på bilden ovan. Fy hundan.

Annars fortlöper tragedin och följetongen kring tvivelaktiga nyetableringar i den tokigaste av städer. Och här måste jag tillstå en liten rättelse angående det nybyggda huset i kvarteret Humlan. Jag påstod att det fanns tre lokaler för affärsverksamhet och där två redan var tjingade av en mäklare och ett solarium. Jag hade fel - fyra är det rätta, och vi har nu kunnat snegla lite genom en öppen dörr och skymtat vad som väntar bakom de dolda fönstren... och håll i er nu... trumvirvel!... en pizzeria eller kebab...eller både och, fan vet jag. Vad jag däremot vet är att jag aldrig har varit lyckligare... Äntligen! pizza...här i vår lilla stad!

Och för att fira detta så kan jag fläska på och låta meddela att Apotekets gamla lokaler vid Stora torget har fått en ny ägare. Om du har tröttnat på att tvätta pengar vid centralstationen eller inne i Lunagallerian kan du nu ramla in hos Forex/Western Union. Satan vad praktiskt, tyckte faktiskt att det var lite ont om sådant i just det kvarteret, Dessutom har vi en liten revival eller pånyttfödelse i mäklarlokalerna mellan Ticket och Crocs Inn. De gamla turkpresentshopparna med krimskrams du inte ens i dina mest perversa drömmar trodde existerade har fått en ny kompis efter en tynande tillvaro.

Det klockrent lockande och inbjudande namnet "Min Nalle" välkomnar dig som söker orientaliskt fejkcrap - och naturligtvis en och annan nalle. Hallelujah! 

nedräkning (18)

Jag har tänkt lite och kommit fram till att jag ska snåla lite den här gången. Mina 50-100 mil per vinterhalvår motiverar inte riktigt för LM-fälgar i 16 tum rent ekonomiskt. Det får därför bli stålfälgar under de bistra månaderna. Bilskalet kommer ju ändå ha det skönt och bra där det står och myser i sitt garage med snöstormen piskande utanför. Frågan är ju bara om man ska försöka piffa till hjulsidorna lite i alla fall, om inte annat för att skydda hjulbultarnas huvud.

Om så blir fallet, vilken av ovanstående plastskapelse tycker ni att jag ska slå till på.

För övrigt funderar jag på vad jag ska fylla denna blogg med sedan när jag inte kan köra dessa nödnedräkningsinlägg...

Åk nu farsan!

Oj! vilken härlig dag det blev - det tråkiga vädret till trots. Fick en bonusdag med DJ Ester när tant Anna-Karin skulle ha ett heldagsfirande för att celebrera sitt intåg i haggisåldern. Vi kickstartade dagen med att ta ett morgonlöp med slutdestination Konsum för att proviantera frukost, middag och lördagssnask till kvällen.

Därefter tog vi tjuren vid hornen och begav oss bort till Sydpoolens äventyrsbad för att lajja bort några timmar i vattnet. Och sjuttsingen vad kul vi fick! Efter en lite trevande start bland vågor och simleksaker så gjorde hon stora ögon över de två vattenrutschbanorna och sedan var det kört. Samma ögon lyste som parabolantenner i tre timmar medan vi svischade om och om igen  ned för krumbukterna till det avslutande watersplashet. 

Blev lite samma lyckokänsla som vi upplevde på Furuvik i somras. Den tösen är verkligen galen i allt som stavas åkattraktioner. Och där andra barn plöjer tecknat på youtube så sitter denna och letar upp världens mest galna berg-och-dalbanor och drömmer sig bort. När det gäller sådant finns det ingen rädsla.

Dessvärre är det modet som bortblåst när det kommer till att njuta av papsens gastronomiska utsvävningar. Tyckte själv att jag lyckades rätt bra med min sambalkyckling med myntasås och tillhörande färska fettuccine men det blev kalla handen direkt. Men efter en sådan här lyckad dag så överlever jag det. I morgon är det simskola igen så jag misstänker att paniken är tillbaka - men den dagen den sorgen.

Ps. Smälter faktiskt lite för varje vecka vad det gäller Sylvia Wrethammar - hon är allt lite skön ändå. Och vad snygg hon var när hon var ung. Hon och Siv Malmqvist var verkligen pinglor på den tiden.

Penga' Per

Okej, jag har bestämt mig - det har tagit nästan ett år, men den här snubben var tvungen att hamna under lupp. Och jag vet att jag kommer få ocreddiga faceslaps från tex Bryant & Artinian - men så här är det... Penga' Per har något att tillföra den svenska hiphop-scenen... word.

Neeeeeejj!!

mein Gott! vad har ni gjort? riksklåpare... varför gå in och pilla på ett koncept som stått sig starkt i säkert tio år. Papis favoritschampo, Barnängen Aloe Vera Youghurt har nagelfarts och tilldelats en proteinformula. Men det är väl bra och trevligt tänker du... jo, om det inte vore för den lilla detaljen att den krispiga fräschören helt har försvunnit och ersatts av något som påminner om unkna bondbönor i en jordkällare. 

Kan väl inte vara någon större katastrof med tanke på ditt snagg?

Katastrof? Det är värre en så. Den här snubbens värld har rasat samman - just det här med schampon har alltid varit en stötesten. Med tanke på hur ofta jag duschar så har det alltid varit viktigt med ett schampo som fungerar även som duschcreme och inte torkar ut huden. Dessutom ska den lukta neutralt fräscht - jag vill ju helst inte lukta alls, det räcker så bra med amoniakdressen till löparkläder.

Antar att det inte går att få Barnängen att ta sitt förnuft till fånga - så det blir väl till att dammsuga södra Stockholm på de ex som finns kvar ute i butikerna.

nedräkning (22)

Vi kör väl ett litet längt i brist på annat - dessutom hettar intrigen till ytterligare i del 4 här nedan.

Fantasilöshetens ansikte

Det sägs att den man älskar agar man - men med tanke på att mina känslor för Södertälje är på upphällningen så får vi nog sortera in detta inlägg under ren och skär sadism. Men jag kan inte låta bli att sucka över att fantasilöshet och enfald har upphöjts till konstform i denna gudsförgätna håla. En håla som i förhållande till sitt invånarantal ståtar med den mest komprimerade stadskärna som går att erhålla inom Svea Rikes gränser. En centrumkärna sönderstyckad av två trafikleder, en kanal och ett tågspår som prompt måste gå ända in i zenit av stadsbebyggelsen.

Man skulle ju då kunna tänka sig att det krävs lite planering rent utbudsmässigt för att tillgodose invånarnas krav på service och kommers. Think again. Det finns en centrumförening som säkert har nobla ambitioner och tillika intentioner kring att stärka centrumets attraktionskraft  - och visst gör man med jämna mellanrum undersökningar i lokalpress och på eget bevåg för att ta tempen på Täljebornas önskemål. Men någonstans på vägen så går det fel... väldigt fel. För med tanke på att dessa stadsbor med eld och frenesi droppar realistiska och spännande förslag och önskemål så är det ju jävligt märkligt att ingen aktör hörsammar detta. Istället belönas vi med ytterligare en sinnessjuk överetablering av en marknad som var mättad redan 1979. Är man bara dum i huvudet när man öppnar ytterligare en frisör, pizzeria, körskola, solarium, fotobutik, kebab/grek, bröllopsbutik eller har man blivit lurad?

Jag fattar liksom inte - andelen lokaler är verkligen begränsat och på något sätt lurar man sig själv varje gång det ser ut att dyka upp en nyetablering eller rent av nya lokaler. För att ta några exempel:

• Åh! Något nytt på gång i gamla Bakfickan på Park Hotel... aha...ytterligare en bilskola.
• Hm.. Bröllopsbutiken på Järnagatan blev en... pizzeria - skönt, det började bli ont om dem.
• Kinarestaurangen i Campusbacken blev en... ta dam! Pizzeria!
• Barnbutiken på Nygatan som inte klarade sig i konkurrensen blev en.... barnbutik!
• Närlivs vid Campus blev en... kebab/grill.
• Hela Lunagallerian är även den ett stort skämt - borde vara skottpengar på att lyckas få ett 3-våningskomplex att innehålla 70% crap-butiker.
• Om man skulle ta å hitta på något i Gamla konditoriets lokaler... jag vet, vi öppnar en sportbar!

Och så här fortsätter det... Senaste nybygget, dvs. kvarteret Humlan längs med Nygatan förärades med tre butikslokaler i bottenplan. I den lokala tidningen kunde man läsa att husägaren förhandlade med synnerligen spännande aktörer och att det snart skulle visa sig vad Södertäljeborna kunde vänta sig i utökat utbud. Nu har två av dessa tre aktörer lättat på skynket och jag kan återigen bara hånflina åt hur epitetet täljetokar bara matas i en allt stridare ström av vansinne. En mäklare och ett solarium so far... och folket går man ur huse under jublande former. Trummor och trumpeter ljuder över stadens gator kring denna vardagslyx. Tänk så förunnade vi är.

Snopp!

Det är ju väldigt märkligt... plötsligt har vägen som går till garaget blivit poppis att ta igen för Sveriges i särklass mest snopp- och pungfixerade 6-åring. Det ekar SNOPP! mellan husväggarna när vi skyndsamt tar oss förbi och pappan hukar sig med neddragen luva aningen förläget. Får hoppas på kommunens klotterpolicy så att detta är hart när ett övergående stadium. Jag som annars är pro-grafitti.

Annars har veckan från helvetet precis tagit slut - och här ska ingen skugga falla på flickebarnet för hon har skött sig bra. Men jag kom in helt fel i denna kalenderlängd med ett fiaskoförsök till att vända en nattvecka till dagtid. Detta renderade till att i måndags morse hade jag sovit en timme innevarande natt och sedan kom jag aldrig ifatt eller på fötter igen. Vad jag än gjorde så kändes det som att jag låg ett steg efter med hjärtat i halsgropen. Så det blev bara en enda räcka av korta nätter, tidiga lämningar, jäktiga hämtningar, jakt på matlagning och kvalitetstid... eller som Peter LeMarc säger, det var livet som for förbi.

Söndagen har dock genomgående haft den trevliga auran av comeback och näsa ovanför vattenytan igen. Inledde dagen med ett frivilligt morgonlöp på en timme i hög luft och novemberdis. Vi följde sedan upp det med att träffa Esters favoritkille Elliot och hans bror Alvin vid lekplatsen i Dalparken. Ester var ju inte hemma när Elliot fyllde år så vi körde en catching up med tillhörande lunch på Atillas. Trevligt att få samspråka med Alex och Råbert till barnens glädjetjut i bakgrunden. Detta stojeri tog dock udden av Esters framträdande på simskolan senare på eftermiddagen. Gjorde hon framsteg förra veckan så var det tvärvändning denna. Samtidigt kan jag inte bli arg, för jag kommer så väl ihåg min egen respekt för vatten och jag kan kanske tycka att man går lite väl fort fram i gruppen. Å andra sidan är det väl svårt att hitta en balans som simlärare när utvecklingsnivån på barnen spretar så markant. Att från en ena veckan gå från att öva bentag till att denna dyka efter ringar på botten hade varit overkill även för mig. Jag tror att det får bli så att vi kör klart den här vändan och att jag och AK snappar upp övningarna - sedan får vi bli bättre på att ta oss till badhus eller dylikt och i lugn och ro låta Ester bekanta sig med dem utan stress.

Nu stundar kvalitetstid med en ny stjärna på korvhimlen. GÖL har den ytterst goda smaken att kombinera wienerkorv med lite hetta. Tro mig, det här har den här korvkonnässören väntat länge på. Det var brodern Jerry som tipsade om detta - jag stötte dock på patrull tidigare i veckan då de exemplar som gick att uppbringa i ICA Maxis hyllor hade ett datum som passerat lämplighet. Men nu så - andra vändan gick det bättre. Antagligen har de bara packat om samma korvar, man vet ju hur det går till på den där firman. Så om ni inte hör något mer från mig så vet ni alla fall vad jag dog av...