tandfén

Liten börjar sannerligen bli stor. Tröjärmarna sitter uppe vid armbågarna, fötter och skor förses med åror, vågen skriker kralliga 21 kg med tillhörande rutor på energiknippets mage, och Papi sliter i sitt anletes svett för att hålla jämna steg i garderoben. Alla kan ju inte unna sig lyxen att fokusera på inredning...

Som om det inte vore nog så börjar nu garnityret ge vika och den första lösa tanden är ett stolt faktum. Nu pratar vi inte längre dagar utan timmar, så det är väl bara att ikläda sig rollen som tandfe. Men vad brukar detta sagoväsen bella in under kudden? Jag tänkte att premiärtanden kunde innebära en gratifikation med Jenny Lind. Å andra sidan så kan ju detta inte sätta normen för det skulle ju innebära 20x50=1000 i slutändan - så det får nog därefter bli Selma eller guld-Gurra. Jag tror vi bestämmer det på stående fot.

Aleks

Den är sjukligt efterlängtad och på onsdag shobangar det! Sveriges cleanaste och mest underskattade soulröst släpper sin första fullängdare. Aleks - Inte längre fiender. Se till att greppa den och följ med på en resa genom sorg och glädje i betongen. Sho bre!

Ännu ett kulturarv

Den första adventshelgen har passerat, och med vilken pondus den gjorde det sen. Härliga 12 grader här nere i stadsgrytan under ett par timmar på dagen. Nu märkte jag dock inte så mycket av det då jag befann mig i status minor olag efter lördagkvällens utsvävningar med jobbet. Himla kul och trevligt men jag har mina aningar om att julbordet var spetsat med sprit. En sanning med modifikation men jag är faktiskt lite osäker på maten... Papi jobbade ju själv där uppe på Berget i sin ungdom under tokfan Lindius. Men jag vill minnas att det var betydligt mer kärlek nedlagd på dessa julens läckerheter. Nu var det mesta iskallt och smakade frys - fast varför gnälla när det var gratis. Och vinet värmde ju istället.

Denna vecka är det utbildning som står på schedulen, vilket betyder destination Snäckviken och träsmak i rumpan. Fyra av fem dagar är uppbokade så det är bara att montera in tändstickor i ögonhålorna.

Julen ja... den närmar sig ju med stormsteg och jag har precis klickat hem årets julklapp till hjärtebarnet. Det får bli ett kulturarv som glatt åtskilliga barn genom åren. Inte minst Papi själv som vintertid bodde på sin snöräjser upp till han var tretton år. Sedan blev han en frusen och ynklig soldyrkare men den historien har vi ju malt ett otal gånger. Kan kännas lite som en chansning med tanke på snöns tackvänlighet att hålla sig borta. Men nog ska väl Ester kunna få ihop till några åk i år. Dessutom är det ju långt tills hon själv fyller tretton. Lite avundsjuk är jag ändå... tycker mig se att designen ser lite tuffare ut än den kaross en annan hade.

bigfoot

Kommer ni ihåg 80-tals rullen Bigfoot & Hendersons? Det finns nu en lokal uppföljare under arbetsnamnet Bigfoot & Bergqvists... Var bort ett par kvarter till Stadiumbutiken för att inhandla ett par nya skatekängor eftersom någon envisas med att dra fötterna efter sig med hål i sulan som belöning. Och det var då det fasansfulla slog mig... Ungjäveln har växt två och en halv storlek sedan september!! Herregud, hon kommer att se ut som Familjen Petson innan hon börjar högstadiet. Från minst i klassen till Janne Långben.

Nåväl, nya pjucks it was till skäjtaren - samtidigt slog mig nästa smärtsamma insikt. Beställde inte du Papi ett par Viking vinterkängor i september för att vara ute i god tid. Jo.. jag tog till och med i och plussade på en storlek, men just nu känns det lite futtigt. Och mycket riktigt... 27 mot 29 led ett bittert nederlag. Får hoppas att deras kundtjänst fattar det här med kundvård hos konsumenter med växande barn på måndag när jag ringer.

Vi vuxna pratar till höger och vänster om klassresor och ambitioner kring dessa. Kan ganska krasst konstatera att min egen har parkerat så länge den här damens storleksresa fortgår.

Inget bra alls idag då? Jodå... studsmattan på gågatan hade öppnat och ikväll är det julbord med tillhörande julshow tillsammans med alla medicinska underverk på AZ. Får se om passerkortet funkar på måndag.

QJ

Dääm! vad bra han är... Spotify har fått mig att återupptäcka mr. Quincy Jones. Och med tanke på Papis nyväckta faiblesse för jazz så är den här mannen ett helt upplevelsepaket som kombinerar det bästa av två världar. En godispåse som nog får bli den sötma som tar oss igenom december och den vedervärdiga julen.

Vågar inte riktigt nämna det onämnbara, men varje dag utan det där vita är som en seger för mänskligheten. Inser dock att jag måste slänga på bilens vinterpjucks, inte så mycket för att jag använder den eller för att det behövs - men lagen säger så och då är det bäst att lyda.

Skulle förresten kunna tänka mig ett par sådana där glajjor som Q har på bilden - men jag får väl vänta ett tag till på gråstarret. Men det är nog en tidsfråga, inte för att jag kisar eller går omkring med huvudvärk men riktigt lika sharp är man inte. Då får jag ju dessutom äntligen något att skylla min ansiktsblindhet på. Vad tror ni, skulle jag passa som brillorm?

Årets julkort

högerklicka > skriv ut mål > välj skrivare > skriv ut > klipp ut > klistra upp på kylskåpet

Likt alla företag med lite självaktning så ser vi naturligtvis över våra processer. Tittar på vad som är värdegrundande och produktförädlande, för att sedan kunna skala av lite av de slöserier som identifieras.

Med detta som grund låter vi här meddela att årets julkortsaktiviteter är inställda - en lyxverksamhet som är svår att motivera med tanke på dagens kärva och globala nedgång i ekonomin. Istället använder vi oss av denna sociala medieportal för att få ut vårt budskap om julens välsignelser.

En varm och riktigt härlig grön jul önskar Ester med faderskap.

Drive

Så kom den då till slut... årets Papi-film. Summan brukar vara konstant, det vill säga en till två filmer per år som verkligen berör. Som verkligen checkar av de kriterier som Papi har satt upp för att tilldelas detta epitet. Och det ska gudarna veta, att det nålsöga som dessa utgör är verkligen smalt.

Samtidigt är det på sin plats att förtydliga att undertecknad är väldigt långt ifrån epitetet cinematist, och de krav som förpliktigar. Jag har oftast svårt att komma ihåg handlingen från alla dussinfilmer som beskådas, än mindre vilka skådespelare som var med. Jag kan inte rabbla kuriosa och quotes - inte heller droppa oneliners från filmerna. Förutom just de få som triggar min emotionella kamera. Den enda kulturella merit jag har att skryta med är att jag placerar Bergmans Det sjunde inseglet väldigt högt, och har således sett den flera gånger. Annars är det, i andras ögon, rätt banala filmer - men som ändå förmedlar en genuin känsla som berör mig. Här hittar du tex. High Fidelity, Up in the Air, Shaun of the Dead, Jerry Maguire, Collateral, Clockwork Orange, From dusk till dawn mfl.

Otaliga är de filmer som har lovat gott, men som halvvägs in i handlingen blir alldeles för förutsägbara och sensations- och effektflirtande. Ungefär lika många gånger har Papi stängt av filmen. Därför är det en sådan befriande känsla när dessa kompletta mästerverk droppar in och förlöser.

Drive är ett paket som innehåller allt. Ett otroligt vackert foto, en suggestiv pumpande bakgrundsmatta som ger en känslan av att filmen är en musikvideo, ljussättningar som växlar under scenernas gång, skådespelare som i sin relativa tystnad berättar de outtalade, en klassisk story som likt en saga behandlas med väna handskar och ett ultravåld som aldrig riktigt känns onödigt. Ska du se en film i år så är det den här - om inte annat för att bedåras av Carey Mulligan... och nåja, Ryan Gosling om du är lagd åt det hållet.

humor - en färskvara

Har ni tänkt på det här med humor någon gång? Jag menar, i ett kanske vidare perspektiv än om det är bra eller dåligt. Vilket förvisso är ganska tackvänligt med humor eftersom den sällan är mittemellan. Antingen skrattar man, eller så gör man det inte, och det är naturligtvis individuellt betingat - dvs. vilka beröringspunkter man har.

Men jag tänker mer ur en historisk och social infallsvinkel - för humorn går ju ofta hand i hand med att spegla nutiden och samhällsklimatet i stort. Jag skulle vilja påstå att svensk humor ligger i framkant även internationellt - och det har inte så mycket med att göra att vi egentligen skulle vara roligare än andra i grund och botten. Istället tror jag att det handlar om att vi i vår generella konflikträdsla har utvecklat och förfinat ett vapen som stavas just humor, satir, sarkasm och ironi. Kan vara väldigt vasst, men går naturligtvis att försvara i sin oskyldighet. Vi kastar inte bajs på regeringsbyggnaderna likt franska bönder, vi blockerar inte alpmassiv med våra italienska långtradare, vi avsätter inte vår regering med våld likt... ja större delen av världen - nä vi skojar om det. Och visst är det ganska befriande...

Lars Brandeby har gått ur tiden och lämnar naturligtvis ett tomrum hos sina nära och kära. Många vill lyfta fram honom som en av de roligaste i Sverige - kan tycka att det är att ta i, men där har vi det där med beröringspunkterna igen. Själv har jag otroligt svårt för den käcka och goa götelaborgshumorn, med frontfigurer som just Kurt Olsson, Galenskaparna, Ingvar Oldsberg och Claes Malmberg mfl. som representanter. Men naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln... Albert & Herbert - svensk varm och odödlig komik i sin linda. Och då kommer vi in på nästa infallsvinkel - kvalitetshumor...

För om ni tänker efter... mycket, eller ja det mesta av det där som man låg dubbelvikt av skratt för tillbaka i tiden får en ju inte ens att småle idag. Jag menar hur kul är egentligen Svullo, Ronny Jönsson, Lorry-gänget, Kurt Olsson, Papphammar, Ronny och Ragge och Rally? Ja listan kan göras lång och man kan nästan känna lite vemod över att det som tillhör ens historia inte berör på samma sätt längre. Minnen av uppladdningsradio på fredagkvällar och lördagsmys i TV-soffan. Då är det ju tur att det finns deras motsatser, det vill säga förfinad, intelligent och klassisk humor som aldrig går ur tiden...

Jag tänker framför allt på Magnus och Brasse, tidigare nämnda Albert och Herbert, Hasse och Tage och merparten av Hassan-gängets flora mfl. Bland dagens humorister kan man ana embryon av odödlig humor i tex. Hipp Hipp-gänget med Johan Glans och David Batra i spetsen och Mammas nya Kille i P3/Klungan. Däremot röner jag inte riktigt samma utsikter för tex. Magnus Betnér vars gapande numera börjar kännas påfrestande - å andra sidan kan jag tex. sakna Peter Wahlbecks utflippade kreationer. Hur som helst så kan vi nog enas om att humor berör och för människor samman.

Har jag glömt några? Skulle väl vara AK's stora idoler Lasse Åberg och Janne Loffe Carlsson. Och för det lär jag väl få en bitter tillbakakaka om Stefan & Krister. Mitt försvar där är att det som spottas ut från Vallarna i Falkenberg är så uselt att det inte går att låta bli att skratta... Tro de´!

Diana Walker

Det finns tillfällen då Ester likt sin far, Fantomen, går på stadens gator som en vanlig människa...


Sitter just nu och ser tillbaka på en intensiv dag fylld med skridskoskola i arla gryning, ett 3D-äventyr med Kung Fu-pandan Po och en stadsvandring där flickebarnet rev ner trånade blickar och lyckliga suckar från förbipasserande pensionärer. Papi har agerat back-up och sekond och firar nu sina egna triumfer med en krispig portugis och tända ljus över hela våningen i väntan på både Joe Labeirut som Ester kallar honom - och naturligtvis "Så mycket bättre". Känner mig också bekväm med det faktum att jag inte jobbar i morgon - borde betyda att jag kan spränga av ett löppass i dagsljus. En lyx få förunnat på dessa vidriga breddgrader.

Mami 30 år!

Mami fyller 30 år på torsdag och prestigelös som man är så väljer jag naturligtvis att fira detta event med tillbörlig respekt, trots ens egen skrala facit reversed mode.
Tyckte att en retrokväll med vingslag från wayback kunde vara passande och satte därför en devalverad grekisk flagga som signum för den tid som flytt. Kanalcafét som sedermera blev erkända jazzhaket Miles Bar huserar nu under nästan  lika uppskattade Lemoni. En grekisk taverna med ett kök som inte fuskar. Däremot kunde vi konstatera att våra farhågor kring grekiskt vin infriades. Inte kattskit, men långt ifrån vaktelägg.


Därefter lyfte vi våra feta arslen och traskade de klassiska stegen över Mälarbron för att sjunka ned i loungen hos B&B... nej, jag menar Saint.... äsch, nu är det ju grekiska Medusas bakficka. Men eloge för både uppassning och inredning och vi adderar ytterligare ett argument till varför Papi ska flytta till Mälarhamnen 2013.


Nu sova - är ju snart dags för skridskoskolan, men i morgon blir det fan bussen.

creepy crawlers

...det är något allvarligt fel på min dotter.

Vid den här tiden på året så brukar av hävd de traditionella godnattsagorna ersättas av leksakskedjornas julkataloger, detta år inget undantag. Och Papi hänger på och bläddrar lika andaktsfullt bland de späckade sidorna då det minner om min egen barndom av spänd förväntan. Ikväll kände jag mig ändå nödgad att ta ett genussamtal med den lilla madamen efter att hon för tredje kvällen i rad ylat om samma önskning...

Jag är förvisso inte förvånad över att någon slags fabrik för masstillverkning av slemmiga insekter har väckt hennes tentakler - detta till trots försökte jag ändå att likt Ansgar bedriva upplysning. Nu mässade han förvisso kanske inte så mycket om Barbiedockor, prinsesskläder och rollspelsutstyrslar - men grundtanken att fösa folk till deras rätta fålla delar vi. Nu var det dock att tala för döva öron och flickebarnet somnade med flin på läpparna efter alla förslag på var man kan placera "slemmisarna så att mamma kissar på sig".

god save the queen

Sitter och tittar på England - Sverige på TV, och förutom det faktum att svenskarna åter igen spelar ganska uselt och fantasilöst, plus att matchtröjorna ser ut som Ralph Lauren 2009 så är behållningen Leighton Baines.

Ja menar, hela hans väsen är ju en hyllning till Tipsextra på 70-talet. Hallå, var är du Lars-Gunnar Björklund!?

it's alive! it's a Sony.

Ja, har man sett på fan...eller om det kanske är mer högtboende och vitklädda sakraliteter som har ett finger med i spelet. Fast efter de patetiska övertalningsförsöken från de sektsvurna I-fånanhängarna idag så lutar jag mer åt det troliga faktum att SonyEricsson numera är så härdade att de både bildligt, talat och fysiskt tål att pissas på. (Jag har bestämt mig för att jag antagligen hade kissat i koppen i går).

Hur som helst, mobilen funkar alldeles utmärkt - kanske lite för bra till vissa Wordfeudares förtret. Funderar på om jag kanske ska lämna in den för gravering - skulle gärna ha ett WR eller ett WP direkt efter XPERIA. Vet i katten hur jag skulle ha överlevt utan min lilla kompis.

delikat fråga...

Ok, hands up! Tar det tillbaka och skriver in mig i medlemsrullarna. Ska ärligt erkänna att jag i det tysta fnyst när man hört eller läst storys om hur folk tappar sin mobil i toaletten. På riktigt, hur lyckas man?! Kan nu berätta att det är inte svårt alls... man fibblar bara lite för att få igång Wordfeuden samtidigt som man förbereder en lossning - mobilen gör en saltomortal ned på ringen och sedan ett perfekt dyk som hade fått Ulrika Knape att gråta av lycka.

Papi gråter också just nu, men inte av riktigt samma saltstänkta karraktär. Det här var precis vad jag inte behövde. Dessutom infinner sig också den delikata frågan... hade jag, eller hade jag inte hunnit kissa - reptilsnabb var jag i vilket fall som helst. Nu är det bara att hålla tummarna att den repar sig - men det slutar väl med att det blir en sådan där 199 kronors-Samsung från Willys, under det år som jag har kvar på abonnemanget. Skit också, jag som tyckte det var så kul med Alfapet i luren - men nu vet ni som sitter och väntar varför Papi inte gör några dag. Det här var verkligen Fars dag må jag säga.

bad papa

Teckningen kvarglömd på dagis, av den utlovade pärlplattan syntes intet, inga viskande röster och tassande steg som utmynnade i en liten inslagen hedersbetygelse. Jag dröjde mig till och med kvar extra länge i sängen för att ge spelrum för en eventuell frukost men ack så jag bedrog mig. Till slut var det bara att inkassera den dystra sanningen att man för sjätte året i rad jobbat ihop till titeln "dålig Papis".

Tur då att man är härdad och gråter invärtes istället - plus att man är så förutseende att man köper sig sin egen Fars Dagspresent. Tack Papi för den fina tröjan, den skall jag bära med kärlek. Men det var trevligt igår i alla fall - om ni undrar tar jag hand om disken nu och följer upp med ett arbetspass på fabricum. Det gäller att fira när man kan! 

jimmy gör ett litet avslöjande

Fröken Fondell levererar ännu en fredag å det grövsta och förstärker de intryck som jag fick i början av årets Idol-cirkus. Lite extra kul att nu kunna inkassera ursäkter från de som initialt sågade det embryo som eder musicciceron såg redan då. Idag tolkade hon The Marvelettes Please Mr. Postman och det slog mig då att jag fortfarande efter tio års pillertrillande i grund och botten ser mig som en postiljon i själ och identitet.


Vill jag byta tillbaks? Inte då, jag trivs fantastiskt bra hos en av Sveriges bästa arbetsgivare - men jag skulle ljuga om jag inte erkände att lystna blickar tittar ut genom fabriksfönster i steril miljö när kvicksilvret passerar tjugo grader under maj till september.


Skulle det vara ett avslöjande? Nä, det kommer här... Jag jobbar ju väldigt mycket med LEAN-frågor och visuell förankring kring olika metodiker och för den skarpsynte så går det att förnimma en röd... eller låt mig säga orange tråd som löper genom mina alsters approach. Och vad bottnar detta i... ja inte västtysklands eller hollands träningsoveraller, utan det grafiska arv som lever kvar från CityMail. Förvisso är den firman uppköpt för hundrade gången i ordningen och agerar numera i snorgrön konfektion - och undertecknad var även med när vi jonnade runt i olivgrönt, svart och vinrött - men det är den orangea eran som kännetecknar den värme som jag känner för den perioden i mitt liv, och det här kanske är en tillbakakaka på något sätt. En snygg grafisk kombination är det dock med en touch av grafitgrå.


Big up för hjältar som Thomas, Jerry, Martin, Roger och Vejde som still håller fanan högt - plus de som jag är osäker på om de är kvar.

Cliniderm

Jag lovade ju både er läsare, och kanske framförallt Cliniderm en recension på de produkter som jag så tackvänligt fick hemsänt. Testperioden har löpt från den 28/10 till 10/11.

PROFIL TESTPERSON

Kön: Man
Ålder: 39
Hudtyp: Blandhy, dvs. fetare i T-zonen.
Groomingstatus: Medel
Groomingförebilder: Martin Björck och Daniel Lindström

PRODUKTER

• Clearly Fresh Deo Stick - Jag ska säga som det är.. Det är ganska uppenbart att detta inte är Cliniderms kärnverksamhet utan snarare ett sätt att bredda produktkorgen. Doftmässigt så luktar det ganska snarlikt den mishmash som strömmar ut från en parfymaffär eller en taxfree på en finlandsbåt, dvs. när alla dofter blandas. Absolut inte oangenämt, däremot anonymt. Å andra sidan så tyckte min dotter att den luktade underbart så jag vet inte... Funktionsmässigt helt okej, en vardagsdeo som jag nog placerar i omklädningsrummet på jobbet. Designen är stilren och följer Cliniderms strikta och lite nordiska approach. (Vilket också är gällande för nedan betysatta produkter)

• Hydra Control Face Cream - Återfuktande ansiktskräm som känns betydligt fetare än sin föregångare - det ska dock sägas att vädret under testperioden har varit ovanligt milt och fuktigt för årstiden så behovet har inte funnits där fullt ut. Annars är den torra och kalla vinterperioden ett krig mot mitt ansikte och dess hud. Det pendlar friskt från fnasigt torrt till blaskigt och glansigt där sebumet formligen sprutar ur porerna =). Doftmässigt lite sobrare och diskretare än den förra kollektionen vilket gillas. Är också förtjust i utformningen med pumpfunktion på behållaren.

• Deep Clean Facial Wash - Har tidigare använt moussen, dvs. Facial Foam - den här produkten känns kompaktare och intrycket är dessutom att den rengör mer på djupet samtidigt som den lämnare en mjukare lyster på huden. Moussen kändes ofta väldigt uttorkande i överkant vilket inte är gällande här. Fick jag önska skulle jag vilja ha samma utformning på behållaren som ovan. Här en stående tub vilket medför att det ofta rinner ut mer än man behöver.

BETYG

• CF Deo Stick - 2/5
• HC Face Cream - 4/5
• DC Facial Wash - 4/5

Se där - lite att bita i här i höstmörkret. Det kan tilläggas att testpersonen normalt även använder produkter från Biotherme och har låtit dessa stå som referensmall i denna produktrecension.

Tennman

Papis stilikon ryktas.. eller ja snarare bekräftas vara inne i studion för nytt material - det första sedan 2006 så väntan har varit lång. Under tiden har Justin co-labbat med allsköns artister, köpt en golfbana och försökt sig på lite acting på vita duken med blandat resultat. Just det, sa jag att han även startat upp en egen skivlabel, Tennman music?


På den labeln har signat Memphisbaserade Free Sol, med vilka han även featurar på ett flertal spår. Deras platta släpptes nu i oktober och där hittar vi sköna Role Model med en hel del attityd. 

Jimmy öppnar upp

16 års massivt förakt och vämjelse börjar sakta att luckras upp i sina grundvalar. Vi är inte nere på källarnivå ännu, och jag tycker fortfarande att låtar som Kräm och Kärleken väntar är banal skräpkonsumtion. Men någonstans så öppnar ändå Sveriges största Kent-motståndare upp en dörr på glänt. När fan blir gammal blir han religiös och bit för bit hittar jag små guldkorn i denna visskatt. Måste jag framhålla en favoritplatta så blir det nog "Du & Jag döden" - den har ett melodiskt mörker som tilltalar mig - vackert avskalat utan flickrumspoesin. Ni ser, det kan nog bli folk av mig med.

13:e november

Att vara en sådan där Papi som bara ger men aldrig får behöver ju inte per automatik innebära total avsaknad av önskemål och drömmar. Och visst kan det hugga lite i hjärteroten när det runt fikabordet på jobbet redovisas allt från klockor, spa-behandlingar, hotellweekends, middag+konsert och dyra idrottsutrustningar - men allt det där är materialistiskt flyktigt förgånget (intalar jag mig) och det enda som egentligen betyder något är att jag har ett friskt barn som älskar mig. Och som hon gör det!


Men, bara ett litet men - tänk om man kunde få ovanstående bok på söndag. Å andra sidan så dyker den nog upp på stadsbiblioteket... om några år. 

världskris?

Den där surgubben har hållit sig lugn en längre tid, men idag briserade i alla fall en liten fjutt inne på Lindboms Livs. Någon måste ju säga ifrån när dårskapet firar triumfer... Jag framförde dock mitt ärende med stil och ackuratess - lämnade till och med en liten öppning till försoning då jag påpekade det faktum att det kanske rörde sig om en världskris eller en skörd som slagit fel. Vadå, tänker du... jo tokfan där ute på Östertäljeslätten har fått för sig att det är rimligt att Kiwifrukten ska kosta 10:- styck. Ja, ni hör ju själva.


Annars förlöpte söndagen bra med jobb at fabricum - är nyss hemkommen till kryptan och möttes av dofterna från gårdagen viltcoma, fantastiskt gott. Men kändes samtidigt väldigt avlägset när jag pulade in en sådan där pizzamacka från Grandiosa i micron. Kan ju inte vara fest jämnt.

Spökvandring

Gråtung och disig novembersky kastade långa skuggor och skapade en passande kuliss för den spökvandring som utspelades bland de hundraåriga husen på Torekällberget i eftermiddags. Ghostbuster E.Jonsson var såklart på plats och följde ivrigt den gåtfulla guiden och hennes spännande historier. Ester hävdar dessutom med bestämdhet att hon såg ett tvättäkta spöke inne i Pagelska gården.

Guiden berättade även att ungdomar från staden kunde sitta och hålla vakt utanför det hus som inrymmer Axlings Linne för att få en skymt av den vita frun. Not nowadays antar jag - men jag tipsade Ester om att hon kunde fråga morfar ifall han har hängt i gränden under sin barndom. Låter som ett upptåg helt i den tidens anda.

Rundturen var lagom lång och lämnade delikata frågor obesvarade - dessutom fick vi tillträde till byggnader som vi inte varit inne i tidigare. Bra grejs liksom. Nu väntar vi in mamsen som ska bjuda på älgvilt och honungsglacerade rotfrukter - papsen teamar upp med mustiga portugiser som mjällar sig perfekt.

snart så...

Men Papi... varför ska du säga upp telefonen för?

Tja... jag sitter och tittar på den senaste räkningen:

Samtalstrafik: 26:-
Avgifter, abbonemang och annat skit: 771:-

Speaks for it self på något sätt.

Spänningen stiger

Under fem dagar i oktober höll BonnierCarlsen en TinTin-tävling där man plockade ut en vinnare per dag som motiverat journalistens betydelse bäst. Papi, ordekvelbristen dök naturligtvis upp och plockade hem en av dessa dagar.

Nu den här veckan så ramlade delmomentspriset in i form av två inbundna album till Esters stora lycka - men there is more to come... fem skall bli två, och har man lagt sina kort väl så går det att plocka hem alla album (23 st) plus lite annat godis. Så nu hålls det fyra tummar på Lovisinsgatan, då är godnattsagan säkrad för en lång tid framåt. 

Sandvikens kommun

Är fortfarande upprörd och bestört efter kvällens Uppdrag Granskning där tjänstemän, åklagare och förtroendevalda i Sandviken antagligen begick ett lustmord på sitt eget upptagningsområde för åratal framåt. Herregud vilken världsfrånvändhet och velourhymlande. Är det ens egen skitnödighet och tillkortakommande som får dessa människor att agera så sinneslöst? Antagligen...

Den enda förmildrande omständighet som jag kan finna är väl att om man sitter inspärrad i denna - till och med för en öststat beklämmande - byggnad så måste det nog till slut sätta sig på det personliga omdömet.

Förresten har jag ett nytt uppslag åt er... jag pussade min dotter godnatt ikväll - med lite god vilja så kan ni nog få det till både grovt övergrepp och råhångel med ett tillhörande tvångsomhändertagande redan till frukost i morgon. Behöver ni ett trovärdigt underlag så kan jag alltid be något lokalt fyllo ringa in anmälan mot en Explorer. Skämmes fan på er!

Spiken i kistan

Nä Peugeot, det här håller inte... hör ni gäääääspningen? Ert formspråk går från grumlighet till grumlighet och blir bara tråkigare. Identitetslös är det begrepp som föresvävar mig uppblandat med besvikelse. Ovan ser ni modell 208 - med andra ord den modell som ska ersätta det kadaver som jag rullar omkring. Och det man slår sig mest för bröstet om är att den har blivit kortare och väger mindre - Wow! på riktigt... Ny modellserie brukar innebära värdeminskning på den föregående, men i det här fallet är jag osäker.

larmet går

Idag var det någon som höll på att pruppa i brallan av lycka - till råga på allt på någon annans olycka. En man föll ihop på Konsum när vi var där och Ester var naturligtvis mitt uppe i smeten. Fick dra henne därifrån medelst med våld. Men som den förutsägande fader jag nu är så insåg jag ju att om vi väntar utanför Gallerian så kommer hon att få se sina idoler in action.

Och nu har hon inte pratat om något annat på hela kvällen så om ni ser några blodstänk på skärmen så är det mina öron som blöder. Finalen på denna händelserika kväll blev naturligtvis ett besök hos hennes kompisar i Bollnäs, Västerås, Östersund, Stockholm och Nyköping...  112 på liv och död. Jag börjar ana att det här är på mycket mer allvar än så. Lilla skorpan.