feel good mjuzak!

Även denna kväll levererar Papi Jam feel good mjuzak för ditt öra. Det är bara att njuta så länge han är på det här humöret.

Trendbrott

Ett inte allt för välkommet nageltrång, för övrigt det första på säkert tjugo år, har reulterat i att en fabulös svit fått sig en törn. Fram till mitten på juli, dvs. när jag gick på semester så hade jag bara nyttjat bilen till jobbet en enda gång under året. Denna mängd har nu tvådubblats och kommer i och med morgondagen säkerligen att tredubblas. Bedrövligt, men what to do.

Igår kväll insåg jag att problemet inte skulle lösa sig själv - så med fotbad, en hög dos tålamod och en smärttröskel modell Papi så opererade jag bort tånageln all by myself. Får hoppas att det blir bra. Det kändes i vilket fall som helst bra ända fram tills att jag stoppade ner foten i arbetsskorna på jobbet.

Annars då? Well, jag ska inte trötta ut er men jag brottas dagligen just nu med den annalkande höstdeppressionen. Det är svårt från år till år att förutspå hur djup den kommer att bli, men magkänslan säger att den kommer vara lite svårare i år. Det finns en tomhet som inte fanns där förra året. Fragment och bitar av ofullbordande som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men så är det ju också ett jävla ställe som vi har valt att bosätta oss på... Om man fick önska så skulle jag vilja ha sex månader sommar - och resterande månader kunde delas ut på övriga årstider med två till antalet. Men nejdå... två månader sol och tio månaders mörker. Inte undra på att det hänger snaror i takkrokarna här och där. Bara att bita ihop... man kanske skulle ta sig en tröstöl såhär i sen timme - vi säger så.

För jävla bra!

Must say... det här är lite för bra för hennes eget bästa! Man flirtar inte med Massive Attack sådär ostraffat... Därför blir det publicering och uthängning till allmän beskådan här på bloggen. Fy skäms flicka!

Polarn O Papi

Jag brukar inte gå bananas över POP:s utbud rent designmässigt - däremot har jag vett att uppskatta kvaliteten och hållbarheten i dessa kläder. Därför brukar det bli en hel del komplement- och accentplagg till bäjbisen varje säsong. Dock brukar det röra sig mest om helg- och fritidskläder för lite mer tvugna former då plånbokens utrymme är en aning begränsat. På dagis får istället H&M agera hovleverantör till illbattingen som likt kreatur hyser en vurm för rullandet i lerpölar och grässlänter.

Denna höst verkar dock det forna kondomimperiet med grundaren Nils Adamsson sakralt övervakande lyckats värva en designer med al dente-känsla. Vi snackar top of the line-kläder som till och med Papi skulle vilja bära om de hade funnits i vuxenstorlekar. Det här är så mycket "must have" som det bara kan bli.

Men naturligtvis så kostar det därefter så nu blir det till att stödsälja lite utgångna kläder, storleksmässigt, på Tradera innan vi kan stolpa ned till den randiga butiken här i Centrum. Vad Ester tycker? Ingen aning, men det känns irrelevant för den kvinnan har en klädsmak som hämtat direkt från helvetet. Here we go!

Jonne rå'!

Det har runnit en del vatten under stadens broar mellan de två fotona. Cykel liksom höjd över havet har ändrats eller bytts ut. Hjälmen däremot verkar vara den samma - men vad gör väl det när en helt ny värld av frihet öppnar sig. Dessutom var vi ju faktiskt iväg nu i veckan och provade en sådan där cool skatehjälm... men du får nog bli lite lite tjockskalligare till innan det är dags. De orangea crescentcyklarna som har varit Papis signum genom tiderna är dock ett arv i rakt nedstående led. Bra så - pappa cykelläraren är stolt över sin adept.

Late summer gloom

Ta mig sjuttsingen.. det blev allt en värdig avslutning även på denna sommar. De senaste två dagarna har ett fuktigt och varmt täcke påpassligt legat över östra svealand vilket resulterat i lite härlig kroppsvärme och mys i loungen både morgon och kväll.

Idag kickstartade jag och min bäjbi dagen med en härlig frukost ute på pation tillsammans med smäktande toner från P3 och redan då viskade passadvindarna om hur agendan för dagen skulle te sig. Vi hade förvisso satt vår egen agenda och valde att följa den slaviskt. Därför blev Kringelfestivalen här i centrum första anhalt tillsammans med Zillah och Totte på scen - Esters favoritapa efter pappa. En trevlig tillställning i gassande solsken där till slut en glass fick agera belöning. Därefter prickade vi av lite cykel och lek i Dalparken - Papis intentioner var att sola lite samtidigt som han ögnade igenom senaste numret av King. Ett slags självplågeri som minner om forna storhetstider när han var både ung och vacker samt hade pluringar i pluskan. Numera tillhör han bara intresseföreningen för nedåtgående vrak. Vilket förvisso brukar vara den riktning som vrak just strävar efter. Hur som helst så märks det ändå att det höstas på för solens strålar får aldrig till det där riktiga steket numera. Bara att inse defacto. Det är över nu.

Vid tresnåret plockade vi upp barnets moder vid Maxi för en eftermiddag hos nazigubben Kamprad. Jag kan ju dock inte påstå att jag var med och höjde hans aktievärde särskilt nämnvärt - men en äggskärare för 9:- samt en påse wienerkorv för en tjuga fick åka med tillbaka till Kringelstaden. Nu var dock inte mitt uppsåt att tömma honom på plattpaket utan istället handlade det om en kombinerad stöld- och rekognoseringsturné. 40 blyertspennor till nästa helgs Prippspromenad åkte utan pardon ned i medhavd väska. Dessutom ville jag kolla upp lite stuff inför en kommande korrigering av vardagsrummet. Mediamöbel och soffbord ska bytas ut - samt att nya soffkuddar från SVEA inredning ska inhandlas. Fick ett uppslag till mediamöbeln, men soffbordet får vi nog åka till grann-MIO för.

Kvällen avslutades lättsamt i loungen med ett par kalla öl samtidigt som sorlet från Marenplan letade sig upp bland gata och gränd när Miss Li stämde sina instrument. Tack för den här sommaren!

Mer vill ha!

Papi, det gamla modeoraklet - som numera lever i skymundan med ett betydligt mer begränsat klädkonto hittar nya troféer. Här ett par jätteläckra Carhartt som skulle sitta som både hud och skinn på honom. Och till det grymt överkomliga priset 699:-. Men som sagt, gamla vrak ska inte springa omkring i Carhartt. Plats gübbe!

Cirkeln är sluten

Cirkeln är sluten - Ester är tillbaka på Papis gata och för familjetraditionen vidare... Ikväll övergav vi VAB-träsket som producerat raketbränsle i rumpan i form av "smet" som Ester själv kallar det. Ute i Enhörnaskogarna kallade istället första tillfället för höstens serieterräng.

Det var ett tag sedan som Papi själv var ute vid sin klubbgård och dess jaktmarker där både asfalt och terräng nötts under otaliga träningspass och klubbsamlingar. Kul att se lite bekanta ansikten. Men som sagt, ikväll handlade det om Ester och jag upphör inte att förvånas över hur snabb hon är - fast just nu gläds jag mest åt att hon tycker att det är så kul. Inga prestationskrav här inte!

Och vad mer... Jo, det har alltid hetat att Papi alltid ser så oberörd ut när han springer - Ester tar detta ett steg ytterligare genom att springa omkring med ett stort flin på läpparna. Det lyckades aldrig Papsen med. Nästa onsdag kör vi igen!

Retro

Var med i en marknadsundersökning nu på morgonen - det gäller att förgylla sin VAB-tid - som handlade om frukostjuice. Jag fick då en flashback från tidigt åttiotal... Är det någon mer som kommer ihåg Naturens Under som tillverkades av Arla? Har för mig att den var mjölk eller vasslebaserad, sjukt god var den hur som helst. Läge för en återlansering! Försökte hitta en bild på den, men den verkar som upplöst i det förgångna. Bara ett bleknande barnminne.

Terapiarbete

Ute blåser sommarvind

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.

Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan viden, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen.
Uppå golvet skall hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara:
där skall barnet vara.
 
Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand´ land
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden,
skor med granna smiden.

Lilla gula gåsen ung,
len liksom en silkespung,
ror med moder sin i säv,
pillar vingen med sin näv.
Vallherden vilar
vid sitt horn och pilar.

Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få
han skall bli bunden,
uti gröna lunden.

Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
"Liten kind, kom hit i kväll!
Dig vill jag lova
under guldås sova."

Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte och sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förstöra,
som vill barnet röra.

Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp;
virkar sen åt ungersven
kappan blå och får igen
fästring och spänne
och guldspann på änne

jag skulle vilja be och få...

Har fått span på en höstjacka som jag verkligen skulle vilja ha. En "Svenne" från Encore - stilren och väldigt mycket Papi. Men som ensamstående pappa så vet jag spelreglerna - det vill säga, jag vet hur det kommer att sluta... Det blir varelsen som växer som kammar hem hela modepengen i höst. Och det är väl lika bra - gamla gubbar ska inte springa omkring i Encore.

mitt hjärta gråter

De solblekta badbyxorna packas in, i smutstvätten dröjer sig lite skärgårdssand kvar.På trädgårdsgångarna samlas allt fler gula löv och barr, och längs avmätta vägar tvingar sig en semesterdammig bil vemodigt hemåt - värdig ett ackompanjemang från Tomas Wij Andersson. Trots barfotagång i morgonfuktigt gräs och härligt dopp i havet så vägrade känslan av högsommar att infinna sig. Förklaringen är förvisso enkel, det räcker med att slänga en blick i almanackan för att förstå. Vad jag däremot inte förstår är varför den svenska sommaren ska vara så hjärtskärande kort. Nu väntar 46 veckor av bara mörker och elände och jag ljuger inte när jag säger att mitt hjärta gråter. Och det gör ont...

Helgen som just förflutit brukar av hävd vara vikt för kräftskiva i synnerligen passande miljö. För en skaldjursälskare som undertecknad är detta en högtidsstund nästan värdig midsommar. (nästan sa jag!). Esters hemliga sällskap bjöd därför in till fest via skärgårdsmail (flaskpost) som sändes i skydd av fredagsstormen till grannöarna. Och vilken respons det blev! Solen började skina i takt med att gästerna anlände, och som det slöts upp kring de dignande borden! Mangrant är bara förnamnet. Och Papi som under föregående kvälls Plumpfestival lovat att gå all-in lyckades nästan förverkliga detta innan Lars Noréns kvinnliga alterego satte stopp för denna glädjeyttring. Men skam den som ger sig - den sjuttonde september stundar stort sjöslag i bygdegården - då kör vi andra akten.

Samtidigt som jag lägger in denna text som spretar lite så sitter jag och tittar på sommarens foto. Lite av ett självplågeri då man samtidigt vet hur avlägset nästa är. Vi har dock haft den finaste semester man kan tänka sig på Esters semesterkollo. Och jag skulle verkligen önska att alla barn fick uppleva den ynnest som det är att fritt få vara och verka i den vackraste av miljöer. Det är alltid lätt att bli hemmablind och ta saker för givet - men den själsro som skärgården ger mig gör att jag njuter fullt ut och lever varje ögonblick som om det vore det sista. Eller som farbror Melker så vist sade det en gång: Denna dag - ett liv.

epic failure

Den bloggtörstande har redan noterat det uppenbara, men mina löften tidigare i veckan blev inte annat än just fagra. I torsdags kväll stämplade jag ut efter en mycket lagom och tillrättalagd tredagars vecka . Svingade mig in i min X-wing som den Papi Skywalker jag nu är och lät mig svepas iväg längs med den mörka och ringlande väg 225. Det är inte så ofta som jag kör kvällstid, och det mest för att jag inte kör speciellt frekvent över huvudtaget. Men de få gånger som det inträffar så slås jag av hur mysigt det är att rulla fram ensam på vägen, ackompanjerad av P3 som i det här fallet hade den utsökta smaken att gå lite utanför sina egna ramar. Därför blev det så lyckat när Zarah Leander och Lill Lindfors mfl. hjälpte månen på himlavalvet att ledsaga mig ut till den väntande ön.

Hela tiden med ett vakande öga för att uppmärksamma eventuella djur som var i rörelse så fick jag kränga lite med rymdfärjan när räv, katt, räv och hjort i nämnd ordning gjort ett gästuppträdande innanför vägrensmarkeringarna. Jag nådde dock mitt mål tryggt och säkert bara för att mötas av att Comviq eller mitt nätverkskort (har inte bestämt mig) vägrade mig access till nätet. Därav inget efterlängtat "Saker som stör Jimmy" - men håll ut, det kommer. Jag ska bara landa.

för-vy

ni får hålla ut ett litet tag till - jag håller på att bygga upp tillräckliga aversioner för att leverera en ny "Saker som Jimmy stör sig på". Innehållet denna gång är högaktuellt, och bättre upp - jag kommer antagligen trampa en del på tårna. But it comes with the job.

Titta in på fredag så ska jag se vad jag kan göra. Topp!

back in the guinea pig-wheel

Gosh! Första arbetsdagen avklarad och det känns redan som om man gått in i väggen - är helt slut i huvudet och märkbart fundersam över hur mycket man kan tappa på bara sex veckor. Fingrar, och gör överslagsräkning på hur långt det är kvar till nästa semester - men hur jag än räknar så skriker kalkylatorn ut den inte helt bekväma siffran elva, som i månader.
Lyckades dessutom i ett svagt och förvirrat ögonblick tacka ja till att hoppa på ett utbildningsprojekt under oktober bara för att få lite variation på springandet i hamsterhjulet.

"- Du är ju så pedagogisk och vältalig inför större grupper Jimmy"
Jo, förvisso - men det har vissa likhetstecken med att jag är bekväm med innehållet i det jag ska undervisa i. Just det här är jag totalt rudis på, men wtf. det ska väl gå att lära in. Dessutom är det helt nya saker så ingen annan har heller någon pejl - man kan i princip dra till med vad som helst och nästan komma undan med det. Nä skämt å sido, det ska faktiskt bli kul. Utmaningar är till för att övervinnas, lifes a competition. Dessutom fick jag godkännt och sanktionerat att ta tag i och driva LEAN-aktiviteter som ligger mig speciellt varmt om hjärtat så det kan nog bli en rätt bra höst trots allt. Nu kör vi!

ich habe angst

Det är tungt nu... det värker i hjärtat av både vemod och armod, halsen stockar sig och jag vet av hävd och sed att jag kommer gråta en skvätt när bilen rullar över Tottnäsbron i morgon kväll. Semestern är i princip över och snart inleds nio månaders frysande och huttrande. Jag är fan inte gjord för dessa breddgrader, och trots att jag förvisso är ganska nöjd med sommaren på flera plan så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det kunde ha fått vara lite varmare, lite oftare och framför allt kvällstid. Jag håller fortfarande 2006 som den bästa vädersommaren ever och där var årets upplaga inte ens i närheten. den stod inte ens i farstun.

Jag har sagt det förut, och jag vet att jag borde försöka hårdare... men av någon tragisk anledning så lever jag bara för sommaren - och det säger ju sig självt att det är helt idiotiskt att binda upp sitt liv kring så osäkra prognoser, men säg det till dåren.

Regntunga skyar sveper just nu viken för att understryka tordön och domedagskänslan som just nu är säreget påtaglig. Det får bli fiskarna som jag tar ut min frustration på - och mina medtävlare i kvällens scrabble/alfapet. Jag kommer att vara obeveklig, grym och jävligt elak, en förmån förunnat människor som ser slutstationen komma tuffande. Och den heter inte Märsta.

TORÖBLADET - nr. 5

Kyligare luft har smugit sig in på våra breddgrader och sommaren känns inte längre lika självklar som för två veckor sedan. Redan börjar tecken om en annalkande höst göra sig gällande - allt från lite gulnande löv till utförsäljning av sommarleksaker på Coop. Semestern börjar lida mot sitt slut och detta får bli det nästsista sommarnumret av Toröbladet. Redaktion har haft en underbar tid i den vackraste av Sveriges miljöer och hoppas på att få vara tillbaka även nästa år. Och vem vet... det kan dyka upp både en halloween- och nyårsedition.

BADTEMPERATUR

Nordan har svept in och förstör Papis stenmonument med sitt envisa malande. Har inte badat sedan i onsdags men temperaturen skvallrar om lite svaga 19 grader. Borde vara högre i mitten av augusti. Visst, vi har varit synnerligen förskonade mot regnet och inkasserat flertalet soldagar. Men den där riktiga supervärmen har lyst med sin frånvaro hela sommaren.

ÖPPETTIDER

Som sagt, hösten smyger sig på vilket medför att servicen på ön begränsas till viss mån. Sjöbodarna vid Ankarudden håller öppet sju dagar i veckan 10-22 fram till 21/8. Rökeriet vid Tottnäs stänger redan nu på söndag den 14/8 och Torö Butik håller öppet som vanligt än ett tag.

VÄGARBETEN

Fortfarande håller vi (?) 50 km/h på öns huvudled och som ni kanske har märkt så fortgår vägarbeten i vägrenen på båda sidor av vägen. Just nu befinner de sig i höjd med kyrkogården i höjd med Herrhamra så sänk gärna farten.

TORÖ KYRKA

Har du inte hunnit med ett besök ännu i sommar så är det på sin plats nu. Kyrkan som renoverades under våren är skinande vacker invändigt, och så sent som i onsdags genomfördes ytterligare en sommarkonsert. Väl värt ett besök, om inte annat för att beskåda Esters dopplats. Och nej, den gröna heltäckningsmattan finns inte kvar.

FYRENS DAG

Lördagen den 20/8 firar Svenska Fyrsällskapet traditionsenligt "Fyrens Dag". Detta innebär att Landsorts fyr (och ett sjuttiotal andra fyrar längs med Sveriges kuster) öppnar upp för allmän beskådan mellan kl. 10-14. Så varför inte en båttur från Ankarudden, litte klätter i trapporna och sedan en kall Landsorts Lager i Saltboden. Kan tänka mig betydligt sämre utflykter än denna.

CASINO DET STORA BLÅ

Årets sjöslag går av stapeln den 13/8 och kombatanterna är som vanligt representanter från Stensvik och Örnbo (Kärringviken v/s Gubbviken enligt Surfzone.se). Tanken var från början att förflytta casinot ut på internationellt farvatten vid The Roundclub, men övaktmästaren som tillfälligt förflyttat verksamheten till Falsterbo fann det för gott att förvara accessnyckeln till ön hemmavid i Södertälje. I stället får klassiska Brygghuset agera arena för det som oftast brukar betyda med dryckeshjom än hasardspel.

På återseende till nästa helg då det stundar kräftskiva med håvriff.

110 cm

Ett års väntan nådde igår sitt slut (förvisso för att idag övergå till ytterligare ett ånyo) - och de otaliga pedagogiska övertalningarna under årets kvällsmånader avseende vikten av att äta upp sin mat inkasserade tänkt framgång. 105 cm hade förvandlats till 114 dito, och en ny värld av åtråvärda attraktioner öppnade sig. Led förvisso med de barn som påpassligt visade vidden av att inte äta, då de föll för den obönhörliga måttstocken på plats. Men ur eget uppfostringsperspektiv så var det en fullpoängare... Se där Ester! Så går det... 

Vi tog bilen in till Nynäshamn på morgonen och ställde den vid gratisparkeringen i anslutning till pendeltågstationen. Molnen på himlen var av skiftande karraktär och lovande varken bu eller bä, men friskt vågat hälften vunnit tänkte vi. Och med facit på hand så gjorde vi rätt... varken för varmt eller kallt och regnet höll sig borta hela dagen. Den enda missräkningen var att vi nog trodde att de flesta hade avslutat sina semestrar och nu befann sig på kontor och industrigolv. Så ikke! Eller "abanne!" som Ester brukar säga. Kötiderna till attraktionerna accelererade hypersnabbt och lyste ganska snart i eldtext som förkunnade allt från 35 till 60 minuters kö. Här ska flickebarnet ha en stor eloge som tålmodigt väntade på dessa korta minutrars belöning. Totalt räknade vi ihop sexton åk när vi summerade hennes dag på tåget hem. Och lyckan i hennes ögon och det förnöjsamma leendet var väl värt de något tilltagna utgifterna under dagen.

På frågan vad som var bäst så kvalade nog Kvasten och Bläckfisken in på en delad förstaplats. Ja å så gubben som såg ut att explodera på toaletten under färden med Blå Tåget. Jo jo, vi pratar ju om Ester... sverigebäst i toaletthumor. Mosatt frågeställning om vad som varit sämst sände ut ett kollektivt ont öga till både mam och pap som övertygade tjejen i kassan till Spökhuset att det här klarar Ester galant, trots den rådande 10-årsgränsen. Den övertygelsen ändrade sedan Freddy Krueger, Jigsaw, Mumien och flickan i Exorcisten snabbt på... Nu var det väl inte fara och färde på taket, och med några dagars smältande så kommer nog denna upplevelse förvandlas till något som vi skrattar åt. Annars får jag väl anmäla mig till BUP och få mig en avhyvling. En bra dag blev det summa summarum och det var en nöjd liten Ester som somnade tryggt i sin skärgårdssäng. Den lyckoosten har ju en hel vecka kvar på sommarkollot, pappan däremot börjar skönja slutet på sina paradistillvaro. På tisdag är det åter dags för allvaret i drömfabriken... men han mjukstartar med en tredagarsvecka, och redan på torsdag kväll är han tillbaka vid kustbandet för den årliga kräftskivan.

miljömedvetet deluxe

Om man nu har gett sig jävulen på att vara lite miljömedveten under sin semester så kan man ju lika gärna vara det fullt ut. Med andra ord är det big no no att ta bilen till returhörnan på "storgatan vid Torö C" (en smärre överdrift). Därför har Ester rattat sin egen sopbil längs de krumma vägarna bort mot de gröna containrarna med lite draghjälp från sin muskulöse fader. Och är man ändå på besök på öns centrala delar så kan man ju synka det med det lovvärda initiativet från Nynäshamns bibliotek - bokbussen! En guldgruva för både barn och vuxen där vi botaniserat med frenesi.

Maxi Präst

Jag har tänkt på en sak... Om du handlar på ICA Maxi så har du säkert lagt märke till att man gärna fyller ytterdelarna på sina butiker med allsköns hörnor. Det är allt från barnhörna till spel & cafehörna, returstationshörna, apotekshörna med mera och så vidare... Lek med tanken att man skulle ta detta tänk till en ännu högre nivå - i dubbel bemärkelse - och installera någon form av kyrko- eller bönehörna. Jamen då skulle det ju vara klart!! Maxi Priest behöver inte längre harva runt på obskyra tillställningar och traggla sina raggahits från nittiotalet. Han får en anställning rakt av!

day off

En omgång skitväder med frekvens på ett dygn rullade in över östra svealand, något vi för övrigt varit förskonade ifrån denna sommar. Nu passade detta rätt bra eftersom tvättid och klipptid var bokad hemma i staden. Ester var först lite motvillig, hon börjar helt klart bli hemmastadd här på sommarkollot (när jag tänker efter så har hon inte sett civilisationen på en månad. Om nu Södertälje kan anses som speciellt civiliserat). Fast när jag hintade om den nya sparkcykeln som stod parkerad hemmavid så var det inget snack om saken...

Det är inte ofta som flickebarnet ger uttryck för mallighet, men en relativt sund tendens fanns att skåda när hon svischade runt på innergården, och dessutom drog ned applåder från flera balkongplatser. Något hon nu tjatat konstant om i ungefär 24 timmar. Dags att plocka ned henne på jorden igen...

Utöver det hann vi med att vara övereffektiva med allt från McDonaldsbesök, filmtittning, sushifestival, fotografering, handling och framför allt tvagning. Det finns något befriande med att kunna duscha hur länge man vill. Det känns nästan som om huden gör krumpsprång av lycka - nog för att det finns duschmöjligheter ute på ön, men vattenkvaliteten går inte att jämföra.

esters sommarkollo

Esters sommarkollo fick besök igår kväll... precis när glöden på grillen hade slocknat kom de glidande i skymningen - piraterna. Men vi hade tur.. de ville bara kontrollera att Esters sommarskola med ord och skrift fortskrider, för det är inte bara lata dagar med sol och bad här på ön. Men nästan. Ett nytt ord att träna på varje dag dock.

androgynt vin

Alldeles för bra väder.. alldeles för bra vin... och alldeles för bra mat (sju sorters apa) de sista dagarna för att motivera bloggandet. Vi låter Katla ta oss tillbaka till bloggosfären.

Tomas Ledin och Chris Rea säger...

En dag fylld av aktiviteter närmar sig nu sin ända i sen augustitimme med stjärnklar fond på himlavalvet. Poetiskt? ja kanske, men vad annat att bli när man lever så nära inpå naturen och dess storslagenhet.

Inledde dagen med ett friskt morgondopp som fick leder och hjärtpump att kicka igång samtidigt som kroppen kompenserade detta genom att halvera snoppens storlek. Därefter packade vi in oss i två bilar för att byta ömark mot fastmark om än bara för ett ögonblick. Inne i Nynäshamn väntade nämligen utflyktsbåten M/S Flora på oss - där "oss" inkluderade 50% av Esters kusiner samt mormor och moster. Det här med Flora har varit på tapeten två gånger tidigare i sommar men fallerat på grund av förmiddagsregn som nesligt bytts mot klarblå himmel så fort avresetid för turen passerats. Men idag lyckades inte vädergudarna förstöra, och vi bjöds på en synnerligen skön resa - ackompanjerad av både sol och en lätt bris. I sakta mak tuffade vi sedan, under lite drygt två timmar, runt i vår älskade skärgård. Därtill bjöds förplägnad i form av fika och Papi kammade hem en iskall öl - ibland är det gudagott att vara.

Väl tillbaka i hamn så fick det bli inventering av Lejonet & Björnens sortiment bland hamnbodarna. Och i AK:s frånvaro så slapp vi den flottiga stanken av langos som känns så så nittio... Å andra sidan så hade väl hon sin storhetstid under just det årtiondet så hon må väl vara förlåten till viss del. Vidrigt är det dock.

Efter komplementhandling på Coop med tillhörande lek i den nya lekhörnan så vände vi bilfronterna tillbaka mot ön för en eftermiddag på strand och brygga. Papi hörde dock locktonerna från Tottnäs Rökeri och gjorde en väl motiverad avstickare för en påse gott och blandat. Därefter fylldes frysen full med god pilsner som fick ligga till sig samtidigt som både Tomas Ledin och Chris Rea ylade något om stranden. Morfar fick bygghjälp av undertecknad sillmjölke då den sedvanliga tillbyggnaden av bryggan skulle genomföras samtidigt som ungarna badade sig blåa i det svalkande vattnet.

Från bygg och bryggbranschen så sadlade Papi om och tog anställning i köket där kulinarisk onsdagsmys trollades fram i form av lime & sweetchili lax med Esters favoritsås. Papi fick ett par glas vin med viss återhållsamhet då han avsåg, och också genomförde ett tillämpligt löppass efter maten. Och vad är bättre än att runda av en sådan fysisk yttring än med ett hederligt snoppförminskande kvällsdopp. Nattning på det och Pensionat Varglyan kunde slå på neonljusen som förkunnar att spelhålan öppnat. Denna kväll Papis paradgren - Scrabble - och han gjorde ingen besviken, om vi bortser från medtävlarna som pulveriserades i sina försök att mäta sig med denna ordekvilibrist. Ja, så kan en helt vanlig dag här ute vid kustbandet gestalta sig... nästan lite overkligt lyxig själsro.