Vägen hem (del 1)

Papi väver drömmar, om inte av guld så av flyktig betong och cement. Därför tar han er med på en ny följetongsresa i för tillfället okänt antal episoder. Vägen hem...


Undertecknad när en tanke och förhoppning om att under 2013 göra en nystart av sitt liv och leverne ty det finns indikationer kring att vissa pusselbitar ämnar falla på plats. Förvisso rätt obetydliga i andras ögon, men i min egen verklighet rätt påtagliga. Samtidigt så har ju pussel den egenheten att inte alltid bete sig så som utläggaren vill men drömmen kan ingen ta ifrån en.


Grundcitamentet för detta nydanande är att tre tunga lånebilder går ut i början på detta år - däribland hatobjektet CSN - vilket medför en betydligt ljusare ekonomisk bild för detta ensamstående föräldraskap. Påpassligt nog så har min fastighetsägare den utsökta ambitionen att upprätta ett nytt boende i kvarteret Lampan vid samma tidpunkt. Förvisso trivs jag väldigt väl i de något mer centralare disponentkvarteren runt Lovisinsgatan, men jag ska inte sticka under stol med att jag alltid har drömt om att starta ett boende från scratch i något helt nyproducerat. Känslan av ny patina och att kunna styra över skavanker och underhåll - obetalbart...


Men köp något då säger säkert den rättfärdige... sant, säger jag - men det finns ett flertal aspekter till att så inte kommer att ske. I grund och botten är jag kanske lite präglad av devisen skomakare bliv vid din läst - är man uppvuxen i allmännyttan så blir det lite av en klassresa att byta boende. Förvisso en tanke som ofta föresvävat mig, speciellt under bankernas vidlyftiga år, och den mentala delen till den resan är inget problem. Däremot har bankernas utlåningsapproach ändrat sig till det mer sundare vilket dock kräver tyngre monetära muskler till insatsen, och det är något som saknas i dagsläget. Nu är detta inte huvudanledningen till detta beslut ty finns det tid så finns det råd. Istället handlar det om Papis drömmar kring en slutdestination - och där handlar det inte om om, utan när... det vill säga när Papi till slut anländer till sitt älskade Nynäshamn. För dit ska han. Just nu är det ett synnerligt trevligt jobb och Esters skolgång som håller honom kvar. Att då köpa sig ett boende i en kommun som är på en utförsgående spiral känns som ett vanvettigt förlustprojekt som skulle fjättra oss här för alltid. Då ter sig ovanstående beslut som det mest rätta. Och vill jag tillskriva mig epitetet husägare så är jag ju till trots fortfarande delägare i ett fritidsboende ute på ön, om än av det mindre slaget =).


2013 kan också vara året som Papi rör på sig inom organisationen. Har då varit 11 år på samma plats vilket nästan i sig tillskriver sig en viss stagnation - men what to do när man trivs. Och ska man flytta på sig lite, varför inte då ta steget till siten i Snäckviken vilket då skulle medföra att jag får 50 meter till jobbet i mitt nya Mälarhamnsliv. Finns det fler fördelar? Tja, Ester skulle få det marginellt längre till skolan men bara 20 meter till Tom Tits och har vi riktig tur så ingår kanalutsikt för den havstrånande sjöbusen.

Min tanke med den här följetongen är att med jämna mellanrum åskådliggöra hur boendet växer fram. Självklart blir det även en hel del tankar och funderingar som droppas och du får jättegärna hänga med på den resan.

Julhockey

Att kalla det för boxingday kanske är att ta i - och för den delen England mer förunnat - men julledighet förpliktigar till att underhålla ett dagisskadat barn där aktiviteterna avlöser varandra. Papi slog två, eller kanske till och med tre flugor i en smäll. En liknelse som i normala decemberfall vore orealistiskt, men med svamp, blommor och smultron i sin fulla prakt detta år så kommer vi nog undan med det trots allt.

Hur som helst så teamade han upp med världens bästa guda ute i AXA för lite hockeysamkväm, tillika en möjlighet för flickebarnet att öka på sin negativa vokabulär. Just den biten bidrog Dåren och P förtjänstfullt med så det var bara att tacka att ta emot. Alltid trevligt att träffa dessa lads för att utbyta trivaliteter med på mäns vis. Ester gick inte heller lottlös utan kammade hem både halsduk och nallebjörn från Clabbe. Lägg därtill både choklad och hockeykorv så kan ni tänka er att det var en speedad varelse som hojtade okvädningsord från baksätet hela vägen hem.

SSK då? Sin vana trogen modell 2011 så fortsätter man att göra allt utom mål. Med nöd och näppe lyckades man bibehålla sitt snitt på 2 mål per match. Detta på 41 skott, och då ska man komma ihåg att det sista var i tom bur. Men en seger är alltid en seger - så även 2-0. Dock ingen hockeyfight så det sammanlagda betyget blir en 3:a.

"Nej Ester! Det heter inte ditt blinda jävla domarhelvete!" - Det heter att tillsynsmannen har nedsatt synförmåga.

växtvärk

Gårdagens friskvårdsaktivitet blev precis så bra som förväntat om än lite vindpinad. Solen sken behagligt i det åttagradiga decembervädret - lovely - och Papi spurtade med friska gasellsteg runt den lilla sjön. Vid sin sida hade han sin vapendragare Ester på hennes hingst - vi kunde dock konstatera att det är någon som växer oroväckande fort. Detta bekräftades senare vid en kontrollmätning på den vita dörrlisten med blyertsstrecken. Flickebarnet mäter nu hela 116 cm i strumplästen vilket förklarar varför cykeln som var lite stor i april nu ser något barnslig ut på henne.

Papi som är handlingens man klickade därför vid hemkomst upp Crescents hemsida för botanisering. Något annat märke är inte tänkbart - kostar lite mer, men kvalitet och andrahandsvärde är obetingat oslagbart. Nu uppstod dessvärre en viss kontrovers då Ester inte är riktigt med på de estetiskt utstakade noterna som föreskriver att en orange nyans ska ingå. Hon pekade istället ivrigt på en rosa anskrämlig dito med följd att Papi rynkade på näsan. Sådana genusfällor ska vi inte trampa i utbrast han - ett utbrott Ester mest såg likgiltig ut inför. Nåväl, för att få skrället att förstå sitt eget bästa så företog vi oss idag en promenad upp till Jögge på Cykeltjänst - där Papi förväntade sig att få lite andligt och yrkesmässigt stöd. Det var dock lögn i helvete då dessa cykelgiganter ämnade fira jul fram till nästa vecka. Så it will be continued...

Stolgång?

hjärtebarn

Tänk, det behövs så lite för att värma ett litet fadershjärta. Vid läggning och omstoppning ikväll kom ett litet "Pappa, kan vi inte sticka bort till Scaniasjön i morgon så kan jag få cykla och du kan springa?". Behöver jag säga att vi tummade på det... Måste bara in på SMHI och checka nu så att inte vädergudarna förstör det hela.

Upprättelse

Jag känner att någon förtjänar lite upprättelse... Papi har låtit lite bitter över att aldrig få några klappar eller presenter - förvisso har det väl inte legat något större allvar kring detta, mer än att gamla gubbar behöver få låta lite ibland. Men samtidigt är han inte så pass gammal, om man någonsin blir det, att han inte berörs positivt av lite erkännande.
Fina Mamin hade förstått detta och grävt djupt i sin börs för att kunna lämna över en gåva som berörde i hjärteroten...


Camilla Cherry och Petters tidsepos över svensk hiphops utveckling - Goda Dagars Magi - finns nu i en stolt Papi Jams ägo. Och nej, du får inte låna den hur mycket du än tjatar.

Jul i stan

Sitter i sen natt-timme och summerar en fartfylld julafton som kanske lite motsägelsefullt gått i lugnets tecken. Sedan ett par år tillbaka så är hela julkonceptet taktiskt uppstyrt likt en hockeymatch i tre perioder. Dagen innan julafton, även kallad lill-jul, är vigd åt farmor och farfar där vi träffas - äter gott och stämmer av både kroppsliga och ekonomiska krämpor. Tillbakalutat utan krav men där Ester och Kosmoskatten får vara i centrum. Lite av ett förspel inför period två. Påpassligt med likhetstecken till första Star Wars-triologin och Sagan Om Ringen-filmerna så är det "Tvåan" som är bäst och i det här fallet synonymt med julafton.

För några år sedan - jag tror det var i samband med sjukdom så tog vi en timeout i julaftonsfirandet och upptäckte hur skönt det var att bara vara för sig själv och ta dagen lite som den kom. Endera året är det ett besök i kyrkan eller kyrkogården som gäller, nästa år kanske det är en frisk julpromenad som står på agendan, eller som i år ett besök i mammons centrum på ICA Maxi. Dagen kantas av besök från tomten - som detta år bjöd på en spektakulär show - paketöppning (ja, om man heter Ester Jonsson vill säga), pyssel och familjesamkväm. Helt enkelt väldigt laidback och ingen stress. Julafton följs sedan upp med turné ut till Sundsvik på juldagen där AK's släkt teamar upp för julfika och den på pappret anspråkslösa julklappsleken. En lek som under ytan ruvar på flera av de sju dödssynderna och som utvecklats till ett civiliserat warfare. Ljudnivån är på topp och alla medel är tillåtna, vilket också tillämpas...


Efter en sådan trestegsraket kan det vara ganska skönt att veta att nyår hägrar med en mental rekreationsresa ut till havsbandet där Papi kan få ströva runt och hitta sig själv igen. Det här med socialt umgänge tar nämligen på krafterna. God Jul allihop!

Äntligen är den här!

Jag vet vad ni tänker.. har han blivit galen? Men nej då, eder Papi vet att det är två dagar kvar till julafton. Samtidigt så vet han ju att den dagen är en tomhänt kassako på det personliga planet så här gäller det att hitta andra glädjetriggers. Och vad passar bättre än ett riktigt praktstånd - ett stånd mer lustfyllt än vad Papi någonsin rest och som briserar 00.38 i natt. Jag pratar naturligtvis om vintersolståndet - jag menar... fattar ni! We made it! den tunga biten är avklarad, nu är det rak utförsbacke mot midsommar. Kan det bli bättre? 

JUL

En liten jultallrik on-the-go från skärgårdens pärla

Vad hände?

2006 




2011


Grand ma' goes MILF - ibland är det bättre att inte göra en video alls... Blev tvungen att googla på Kate... gissade att hon kanske var född runt 75-76 att döma av bilderna - men tydligen så är det en trend hos de som är födda 1980 att åldras i förtid. Är övertygad om att hon också har NEJ som mantra.

ljuset i tunneln

Snö ute - tomten kom på skridskor - godispåsar delades ut - uppvisning av konståkningssektionen - alla glada. Men vad ni än säger så satt det väl ytterligare 50 vinnare på läktaren som redan gottade sig åt det faktum att det faktiskt stundar två lördagar med sovmorgon deluxe. Smaka på det... soooova!

sista bilden?

Samtidigt som snön svepte in över östra svealand idag och dränkte landsdelen med tung blötsnö som vägrar fästa, så kryddades detta vemod med ytterligare en aspekt... Bilden ovan kan vara den sista vi ser på Papis favoriter Alcazar med dennes stilikon Andreas Lundstedt i spetsen. Igår kväll genomförde man enligt egen utsago den sista spelningen inför 3000 uppslutna AstraZeneca-anställda i Scandinavium, Göteborg. Man kan tycka att det är en pusselbit värdig att falla på plats, men samtidigt så rörde ju detta koncernens sydliga Sverigedivision och Papi var inte där - det borde han ha varit...

Istället får vi tacka för den fantastiska resan som vi bjudits på, och framförallt den låtskatt av joyfull disco som levererats. Myser fortfarande när jag tänker på hur vi ägde Playa del Inglés till Crying at the discoteque. Och helt skitklutt kanske det inte är trots allt - Andreas öppnar ändå upp för en framtid om suget efter disco återfinner sig - samtidigt blir inte trion yngre och det handlar väl lite om trovärdighet versus pathetics. Andreas ser vi närmast i melodifestivalen - dessutom knåpar han på ett bokprojekt om hur det är att leva med HIV, väl värt att följa upp och hålla ögonen öppna efter.

Såå... vi slutar väl där det började på något sätt.

Ge Mig Fem fyller 5

"Jag skulle ju inte..." Ja, det var så det började för exakt fem år sedan. Ett tänkt kortvarigt projekt  som skulle ses som en replik på dåren Gringos tilltag att börja blogga. Nu tillhör ju den mannen skaran av rastlösa människor som antagligen diagnostiseras med andra bokstäver än de sedvanliga - i hans fall skulle jag gissa på kombinationen I-D-I-O-T. Men nu ska vi inte låta hans tvivelaktiga leverne få solka ned en sådan glädjen och triumfens dag.

I fem år har alltså Papi levererat tänkvärda texter i parti och minut - och sakta men säkert har skaran läsare ökat i takt med att kvalitet, utformning och innehåll förbättrats. Från början fanns egentligen ingen plan kring vad bloggen skulle handla om, innan jag fick en uppenbarelse om det självklara. Mig! Jag insåg att det här var ju världens chans att dels använda detta forum som en slags dagbok som jag senare skulle kunna gå tillbaka till för att titta och förundras. Jag såg även potentialen i att kunna använda den som en kanal utåt till släkt och vänner utan att behöva interagera och umgås med dem - perfekt för ett avsocialiserat vrak som mig. Dessutom så fungerar ju det här som en anslagstavla på byns centrum där jag kan strö vassa sarkasmer och politiska bannbullor till likasinnade och antagonister. Men framför allt har bloggen kanske utvecklats till ett livsstilsmagasin där Papi Jam som master of ceremonials levererar fresh & laidback music för en kräsen publik, cleant mode för 70-talister som helt vägrar ge upp hooden, sneakers för Nike-frälsta, vin för blivande sommelierer och lite annat smått och gott som passerar hans alltid lika up-to-date-ögon. Och naturligtvis så röner hans älskade mästerverk Ester stor plats och utrymme i denna uttrycksform.

Tittar vi lite statistikmässigt så är detta det 1840:e inlägget, med andra ord på god väg mot 2000. Utav dessa finns det en hel del som jag rent författarmässigt är ganska nöjd med och har som ambition att ge ut i en fotobok. Besökarantalet ligger ganska konstant på ca. 220 unika besökare per dag - och totalt är det nästan 40000 som har hittat hit. Den uttalade ambitionen är dock en miljon så där finns det lite att jobba på. Men det är å andra sidan en grav sanning med modifikation. Det finns enkla och billiga knep för att maximera besökarklientelet - man kan anordna lusiga tävlingar, börja kommentera texter från de stora dagstidningarna, provocera kring kvinnofrågor och politik, sprida lögner om kändisar osv. Men till vilken nytta? Jag kan på stående fot utlova att jag inte kommer att vika från ovanstående hörnstenar, dessutom kan ni vara säkra på att slippa en massa tradig flash-reklam bland texterna.

Samtidigt ska erkännas att formatet på bloggen har förändrats lite med åren - de tidiga åren lade jag ned större kraft på långa utlägg i novellform - med andra ord rent ordbajseri som endast fyllde ett slags egenkärt syfte. Numera, och speciellt i år har jag försökt skala ned inläggen påtagligt eftersom jag insett att jag själv ratar bloggar som är för långrandiga. Identifiera kärnan i vad som ska sägas och bygg upp något kort och slagkraftigt kring det. Simple as that. Jag hoppas förstås att ni som läser hänger med på resan ytterligare några år - och ni får jättegärna kommentera men det är så klart inget tvång eftersom jag har någon slags underliggande drift till att alltid få sista ordet. Fick jag avslutningsvis önska mig något så skulle det vara kul att få lite bättre grepp på vilka ni är... men det bestämmer ni själva. Grattis bloggen i alla fall!

Cerahtonia by Fibes, Oh Fibes!

People say I'm movin too slow
People say I'm ruined
What the fuck do they know


Verkade Papi lite gladare än vanligt idag? Droppade han lite träffsäkrare skämt och strödde lite oväntat beröm där tillfälle gavs. Är han sjuk? Kär - eller går han på droger? Nepps!


Bara det faktum att Fibes, Oh Fibes släpper första spåret från nya plattan nu på fredag är tillräckligt för att lysa upp attributet till människovärdigt leverne.
Så bli lite glad du också - Fullängdaren kommer i april.

tips från coachen

Saker som gör en glad dagen efter tvättstugan...


- Du Ester, var det ingen fröken som tyckte att ni skulle ha galonisarna och gummistövlarna på idag?
-Joo.
- Vet du, ett tips från coachen är att dom oftast har väldigt rätt.
- Uhuum.
- Du vet att... du har ju liksom rullat i leran och jag tror att de där kläderna du har på dig är mer tänkta för vinter och snölek.
- Sluta tjata pappa.

Video 2

Concrete Steppa har gjort det igen - en odödlig Petter-piece. Så snyggt foto -svepande klipp och en ljussättning som harmoniserar och gifter sig med låten. Och låten är kanske den svaga punkten i detta mästerverk. Helt okej, men vi har blivit bortskämda med att Petter alltid levererar nu för tiden - och då höjs kraven. Såg att han twittrat om en sho-bang-känsla efter en session i studion förra veckan. Lovar gott.

Video 1

Duran Durans europa... eller egentligen världsturné har nu nått de brittiska öarna, dvs. hemmaplan - och utsålda arenor kväll efter kväll bekräftar bandets popularitet. I år är det dessutom 30 år sedan som bandets stora genomslagshit, Girls on film, släpptes. (För övrigt på det trevliga datumet 13:e juli). För att fira detta släpper man nu tributelåten från senaste plattan, Girl Panic, som har påminnande riff från orginalet. Men det som gör att den riktigt sticker ut är videon, producerad av Jonas Åkerlund - där en hoper nya och gamla supermodeller tar gubbarnas plats i bandet. Ruskigt snyggt - kan bli en Corbijn-klassiker.

lusse bulle elva nätter före jul

Det var allt en trött liten tomtegumma som tokslocknade efter att eftertexterna till 112 På liv & död tonat ut... Det var till och med så att hon avbröt Staffan Mählqvists arvtagare i form av Papi redan efter par sidor i kvällens kapitel av Ronja Rövardotter. Och appropå rövardotter så är det helt klart en egen liten illbatting som jag när vid min barm - oj oj vilken attityd som gör entre ibland. Men det är lite kul, för det är som om hon kommer på sig själv  och ser lite förvånad ut - "sa jag det där?".

Jodå, liten börjar bli stor och för varje traditionstyngd aktivitet som genomförs på dagis så slår oss insikten att det faktiskt är för sista gången. Denna trygga värld ska snart förbytas mot en djungel - är hon verkligen redo? Antagligen, frågan är nog snarare.. är vi redo? Jag har mina doubts där - bäst att ta av sig curlingskorna medans tid finns. Nu väntar lite sov inför nästa fullspäckade decemberdag för i morgon stundar julkonsert i Wendela Hebbes Aula för denna hyperaktiva dam... mer om det i morgon. 

där ska skåpet stå

Hörde att ni letade efter ett skönt flow så här till jul... Ni kan sluta leta, Promoe-tomten dök upp.

ljus i mörkret

Jag hälsar er alla som förr mången gång

med brus i etern och stämningsfull sång

Jag kommer när mörkast det är här i Norden

och allt synes dött och förfruset på jorden

I dessa tider vet jag att det sitter folk och väntar på ett sakralt väsen från Italien, och till det brukar man addera några nordtyska tomtar och påhittade pepparkaksgubbar, eller gummor för de genusladdade skull. Själv har jag högre ambitioner i mitt ambivalenta liv och har hittat mitt eget ljus i detta suicida decembermörker - Musikhjälpen.

I år är det fjärde året som SR och P3 genomför denna behjärtansvärda manifestation där ett par folkkära radiopratare/artister låses in i ett "akvarium" under 144 timmar med endast dryck som drivmedel och ett uppsåt att med alla tillåtna medel samla in pengar. I år är temat "Alla flickor har rätt att gå i skolan" - och det är Jason (Timbuktu), Kodjo och Gina som är årets värdar. Jasons tredje år förövrigt. Bidrar gör man genom att önska låtar vilket genererar en summa. Utöver detta bjuder man in kändisar och artister, genomför livespelningar och auktioner med mera. Noterade förresten att under årets första sändningsdag så tittade Håkan Jugholt förbi och vände ut och in på sig själv - hela 200:- lyckades han ysta ur sig. Misstänker att han begärde kvitto för att kunna kvitta denna summa mot diverse bidrag. Japp, denna politiska passus får bli avslutning på denna dag. Glöm inte att lyssna nu.

Noterar även att det verkar hart när omöjligt att hitta ett torg i Stockholm för denna aktivitet. Hitills Malmö - Göteborg - Malmö - Göteborg... suck.

whats cookin'

Coolio rappade way back om... What's going on in the kitchen, but I dont know what's cookin' - tur då att jag har full koll för här vankas billig och grymt god adventsklassiker. Jul/köttkorv med kokt potatis, pepparrotsås och grovkornig skånsk senap. Förvisso hädar Ester med ketchup, men det må väl vara hänt. Och det stoppar inte där... har sparat två glas vin från igår - blir perfekt när hon har somnat och pepparkakan plus ädelost gör entre. Bara för att jag vomerar på julen så betyder ju inte det att jag avstår från russinen.

teknikens under

Ett litet steg för mänskligheten men ett sjuhelvetes kliv för teknikoduglingen Papi. Har på egen hand, det vill säga helt själv (om vi exkluderar två sms) installerat nätverksuppkoppling via router i 3D-centret inne i sovrummet. Så nu finns det ännu färre anledningar att kliva upp på helgerna. Ska bara försöka lista ut hur jag installerar Spåttifajn - sedan är ett dekadent och försvullat leverne ett faktum. 

värre än ryska posten

Bad to the bone... blev med barn redan nu på lördagkvällen, vilket naturligtvis var trevligt eftersom jag längtade efter klutten. Men det var en snörvlig och febrig Mami som lämnade över ett än mer hostande och glansögt barn, och nu börjar även jag känna att det kommer krypande. En icke önskvärd arvspolitik som vi måste ringa Olle för att mota i grind. Men how to do it - vi får ta till de tricks som står till buds, för jag har varken tid eller råd att vara hemma något innan jul. Papis plånbok drog en suck av lättnad, eller om det var ett stön, idag när de facto sista julklappen till kärleksbarnet var inhandlat. Inget överflöd, men tillräckligt för att hon ska kunna känna sig lite bortskämd. Men det är hon värd - för jag kan inte påstå att det ramlar in så mycket leksaker mellan högtiderna - fast samtidigt, vad är det som säger att ett barn blir lyckligare av ett överflöd som kanske istället är ett surrogat för ett dåligt samvete. Jag slösar istället kärlek och aktivitetstid och jag tror på det konceptet i slutändan. Det gör den där plånboken också. Men nu var det ju det här med smittohärden... peppar peppar.

no coke

Lugn och fin, ingen fara. Det är bara jag som briserar av lite fyrverkerier i centrumgrytan så här tre veckor före nyår. Dr. Alban sa det redan 1990 och jag ville inte vara sämre den 9:e december 2010. Därför firas det faktum att Papi har varit ren från cola i ett år. Egentligen borde det ju betyda att jag kammar hem någon riktigt fet belöning för ni kommer väl ihåg hur det lät när man var yngre... "Håller du upp med godis i ett år får du en ny cykel, körkortet betalt, en moppe eller en insats till en ny lägenhet" beroende på likviditeten hos ens föräldrar. Oavsett denna likviditet så var det här ju löften som de kunde slänga ur sig eftersom de visste att det inte fanns en sjatte (chans för er som är födda efter Berlinmurens fall) att man skulle klara det.

Vill minnas att jag gick ut rätt hårt och ströp allt veckointag av olika sorters sötsaker under årets första sex månader - detta fallerade sedan under semestern till en mer sansad nivå. Men det jag är mest stolt över förutom negligerandet av cola, är att jag lyckats bannlysa allt onyttigt tröstätande på jobbet. Förutom att det är ekonomiskt fördelaktigt så har kroppen mått bra av detta stålbad. Visst händer det att det slinker ner lite choklad i veckan på kvällen, eller att jag fuskar och bryter förbudet mot Red Bull, men lite busig får man allt vara. Så vad säger ni? Vi kör väl ett år till för här finns ändå inget sug efter den där bruna sörjan.

helge skoog

Det går rykten om att den här bilen tänker parkera på Lovisinsgatan nästa vecka. Samma rykte hintar om en fiskmeny kryddad med bedrövligt dåliga göteborgsvitsar. Fan trot! Disponentkvarteren representerar. Woop woop!

DJ Ester

...exakt. ett begrepp och signum som Papi Jam tillämpade under hjärtebarnets begynnande levnadsår. Antagligen med ett purpose att föra faderskapets addiction vidare. Med tiden har dock tillmälet avtagit i takt med hennes märkliga ointresse för musik. Men så hände något under början av året... microphone och cd-spelare började användas flitigare, Papis dator med Spotify började bokas upp och önskemål om en egen file tog form. På eftermiddagarna kom hon hem från dagis och körde shower med nya låtar - i alla fall nya i hennes värld, även om Papi för länge sedan ratat dem. Och nu då.. nu är hon på väg att köra om sin far rejält - musikquizen blir svårare för den gamla vinylgnidaren och han får anstränga sig för att inte ett pubertalt frustrationsläge ska uppstå.


Förra veckan firade jag triumfer genom att pricka hennes topp-3 bara genom nynnande och svengelska. Spana in den själva förresten - för snart kommer ni inte veta vad hon snackar om.









yupp, she's a dancehallbäjb - och just nu ser jag fram emot den dagen då hon inser vilken skatt hennes farsa sitter på... men en sak i taget.

det är ju ändå jul

Mitt i allt julklappshandlande så slog jag till och unnade mig en ny tandborste. Appropå nivåer.

kulturbärare

Kiara . You're Right About .1990 by capitainfunkk

Som kulturbärare känner den här bloggen sitt ansvar att då och då ta en titt i backspegeln. Papi Jam är ju dessutom som bekant en stor vurmare av swingbeat. Plockar man bort kläderna och behåller musik och dans så har vi kvar en jävligt glad produkt. Idag tar vi oss tillbaka till 1990 och tittar till Kiara.

buuu!

Såg ni förresten det där onämnbara i morse... som en vit matta av avföring låg den där och hånlog. Bedrövligt - studsade hem från fabricum med en obehagskänsla som endast dämpades av insikten att hjärtebarnet kanske uppskattade detta tilltag. Dessutom bygger ju hela hennes julklapps-kit på förekomsten av detta frysta sommarregn. Så låt gå då - bara det är borta 31:a januari så kan jag härda ut. Får plocka fram mina Chilkats och polardräkten.

bomma en tagg

Det kanske är på sin plats att först poängtera att detta inte är något som stör mig. Snarare är det så att jag är glatt fascinerad över resoneringsgraden kring detta fenomen. Ett fenomen som med jämn frekvens utspelar sig i princip en gång i månaden.

"- Ööh! Grabben, får man bomma en cigg av dig!?"

Och det slår liksom aldrig fel - jag möter dessa olycksaliga själar, nyss utramlade från RIA eller något annat härbärge i vild jakt på dagens första bloss. Det som sticker ut lite i bilden är att den tillfrågade kommer lubbandes för full kareta iförd tighta clima-kläder. Och det är det här som förbryllar mig lite... exakt vad i hela helvete är det hos mig som sänder ut signaler om att jag skulle kunna vara en presumtiv rökare? Nada! Och om vi ändå leker med tanken på att jag också skulle bedriva hetsjakt för att uppnå KOL-nirvanan - hur troligt är det egentligen att jag har med mig ett ciggpaket och en tändare på löprundan.

Hyggligt fascinerande. Jag brukar skratta fram ett glatt "- Nää tyvärr!" Fastän hela mitt väsen skulle vilja droppa något drypande sarkastiskt. Men det är min uppfostran för god för.

kärleken

Här ser ni en stolt liten skit ute på söndagspromenad den andra advent. En lugnets dag efter gårdagens farande och flängande med Ester i huvudrollen. Vi kickstartade dagen med att utebli från skridskoskolan till förmån för återbesök på S:t Eriks ögonklinik på Karolinska. Det var dags för ödesbesked huruvida brytningsfelet vuxit bort eller inte. Rökruta eller Biblioteket i plugget som börjar efter sommaren liksom. Därför var det kanske Papi som drog de lättaste suckarna efter att läkaren förkunnat att det såg fint ut. Ett världsligt problem, jag vet - och jag tänker nästan varje dag på hur förunnade och förskonade vi har varit med detta hjärtebarn. Dessutom finns det ju läckra brills till barn också. Men samtidigt kommer man ju ihåg hur grymt låg- och mellanstadiet kunde vara...

På eftermiddagen var vi ute en sväng till Sundsvik för att äta lite gott och fira Luddet som fyllt fyra år. En liten avstickare innan nästa drama skulle utspelas på hemmaplan. Ester har ju som bekant fått sin första lösa tand och efter att hon och hennes kusin Lova praktiserat "knäcka näsbenet" med makaroner i munnen så stod den där tanden mera inåt än utåt. Dock krävdes det över en timmes övertalning från Mami innan antiklimaxet var ett faktum... plopp! och Ester såg nästan besviken ut. Knappt ens något blod.

Så i natt flaxade en tandfé förbi sovrummet på Lovisinsgatan och levererade sitt gods. Samma tandfé som vid elvatiden igår kväll försökte hitta ett öppet ställe som var villigt att splitta på en hunka. Får fan ställa in en kortläsare vid hennes tandglas till de övriga tänderna.

Vega skyline

Det hugger till i hjärtetrakten varje gång jag passerar över Mälarbron och ser hur Vegakvarterens skyline tornar upp sig. Nu med ett alldeles nytt landmärke i form av Veidekkes pelare som sträcker sig mot skyn. Jag saknar verkligen mitt gamla boende, eller är det kanske egentligen den efterromantiserande bilden av de åren som symboliserade dessa. Samtidigt så konstaterar jag ju även att den bästa tiden också är just nu... när man fortfarande är en form av idol för Ester som överöser en med hedersbetygelser och pussar. Eller så är det helt enkelt så att allt har sin tid och charm.

Men fan, Vega...

vi tar det i morgon...

Sol, vind och vatten tär på patinan vare sig man vill det eller inte... Det var inte länge sedan Elkedjans obelisk lyste med eldröda bokstäver likt ett landmärke att ta sikte på - nu ett bleknande minne som skulle behöva lite omsorg. Samtidigt är inte jag den att döma, även om min firmas yttre skulle komma högt i rang i fall jag nu hade haft en. Dessutom vet man ju hur det är... det ska planeras, beställas färg, ta sig till en färghandel och så vidare - omständigt värre och vem har tid med det.

Är du sarkastisk nu Jimmy? Fråga en Södertäljebo... eller take a deeper look at the picture.

Fuck off Heinz!

Det är jävligt märkligt... men varje gång som en av Heinz lärljungar från Stockholms hotell & restaurangskola är här och fingrar på min spis så måste den totalsaneras. Nu senast så skulle det tydligen flamberas kokvatten på den så att eldslågorna likt eldflugor dansade futterwacken till gastronomins ära.

Och det stoppar inte där... tydligen så berättade utbildningens regel 3:13 att oavsett hur lite eller mycket utrustning som finns i ett kök så ska ALLT användas... det är ändå aldrig kocken som diskar. Färdig? Skulle inte tro det...

Regel 6:17 gör gällande att finns det en diskho tillgänglig så ska den fyllas med allt som går att uppbringa, gärna så att det rinner över kanten eller ännu bättre blir en sådan där krämig smet.

Ok, låt gå för att det oftast blir väldigt gott - men den där Heinz skulle fan ha stryk i alla fall.

bråda dagar

December knackar på, det innebär bråda och hektiska dagar för en initierad nättävlare som undertecknad. Det formligen öses ut vinster till höger och vänster, många dessutom väldigt luckurativa. Lägg därtill att varje firma eller tidning med lite självaktning praktiserar adventskalender där varje lucka motsvarar en viss prestation.

Paradoxalt så är december den månad genom alla år som har genererat tveklöst minst vinster. Ja ja, jag hör lite hostande i bakgrunden - och låt gå, förra årets tribute i 36000:-klassen ser jag som en kompensation på allt nedlagt arbete. Det jag däremot efterlyser är lite sådana där bra vinster som böcker, spel, videogames, skivor etc. - med andra ord sådant som vore ypperligt att kunna ge bort som julklappar. Jag pratade om termen nedlagd tid. För den som är intresserad över hur mycket tid jag lägger på denna fritidsaktivitet (som jag ändå upplever att det är), så rör det sig om kanske 30 minuter per dag under jan-nov och det dubbla under december då. Slöseri kanske en del tycker - men eftersom jag de facto verkar ha en viss fallenhet för detta så tycker jag att det betalar sig rätt bra.

Gladast kanske ändå Ester är eftersom mycket kommer henne till gagn. Lägg därtill alla presentkort som rasslar in och som omvandlas till fritids- och idrottskläder till den lilla klutten.

Annars då... hur är läget? Inte så bra faktiskt. Gjorde en dumhet igår när jag skulle vara behjälplig vid inlastningen av sommardäcken i bilen på Däckia. Idiotiskt att med raka armar försöka lyfta in ett däck i de främre regionerna. Speciellt med den här androgyna löparkroppen. Därför sonar jag nu med en riktig rackarns ryggvärk - blev inte mycket sova under föregående natt, får se hur det blir under den kommande. Men men... det är ju ändå inkommande fredag så det ska nog gå.

tandfén

Liten börjar sannerligen bli stor. Tröjärmarna sitter uppe vid armbågarna, fötter och skor förses med åror, vågen skriker kralliga 21 kg med tillhörande rutor på energiknippets mage, och Papi sliter i sitt anletes svett för att hålla jämna steg i garderoben. Alla kan ju inte unna sig lyxen att fokusera på inredning...

Som om det inte vore nog så börjar nu garnityret ge vika och den första lösa tanden är ett stolt faktum. Nu pratar vi inte längre dagar utan timmar, så det är väl bara att ikläda sig rollen som tandfe. Men vad brukar detta sagoväsen bella in under kudden? Jag tänkte att premiärtanden kunde innebära en gratifikation med Jenny Lind. Å andra sidan så kan ju detta inte sätta normen för det skulle ju innebära 20x50=1000 i slutändan - så det får nog därefter bli Selma eller guld-Gurra. Jag tror vi bestämmer det på stående fot.

Aleks

Den är sjukligt efterlängtad och på onsdag shobangar det! Sveriges cleanaste och mest underskattade soulröst släpper sin första fullängdare. Aleks - Inte längre fiender. Se till att greppa den och följ med på en resa genom sorg och glädje i betongen. Sho bre!

Ännu ett kulturarv

Den första adventshelgen har passerat, och med vilken pondus den gjorde det sen. Härliga 12 grader här nere i stadsgrytan under ett par timmar på dagen. Nu märkte jag dock inte så mycket av det då jag befann mig i status minor olag efter lördagkvällens utsvävningar med jobbet. Himla kul och trevligt men jag har mina aningar om att julbordet var spetsat med sprit. En sanning med modifikation men jag är faktiskt lite osäker på maten... Papi jobbade ju själv där uppe på Berget i sin ungdom under tokfan Lindius. Men jag vill minnas att det var betydligt mer kärlek nedlagd på dessa julens läckerheter. Nu var det mesta iskallt och smakade frys - fast varför gnälla när det var gratis. Och vinet värmde ju istället.

Denna vecka är det utbildning som står på schedulen, vilket betyder destination Snäckviken och träsmak i rumpan. Fyra av fem dagar är uppbokade så det är bara att montera in tändstickor i ögonhålorna.

Julen ja... den närmar sig ju med stormsteg och jag har precis klickat hem årets julklapp till hjärtebarnet. Det får bli ett kulturarv som glatt åtskilliga barn genom åren. Inte minst Papi själv som vintertid bodde på sin snöräjser upp till han var tretton år. Sedan blev han en frusen och ynklig soldyrkare men den historien har vi ju malt ett otal gånger. Kan kännas lite som en chansning med tanke på snöns tackvänlighet att hålla sig borta. Men nog ska väl Ester kunna få ihop till några åk i år. Dessutom är det ju långt tills hon själv fyller tretton. Lite avundsjuk är jag ändå... tycker mig se att designen ser lite tuffare ut än den kaross en annan hade.

bigfoot

Kommer ni ihåg 80-tals rullen Bigfoot & Hendersons? Det finns nu en lokal uppföljare under arbetsnamnet Bigfoot & Bergqvists... Var bort ett par kvarter till Stadiumbutiken för att inhandla ett par nya skatekängor eftersom någon envisas med att dra fötterna efter sig med hål i sulan som belöning. Och det var då det fasansfulla slog mig... Ungjäveln har växt två och en halv storlek sedan september!! Herregud, hon kommer att se ut som Familjen Petson innan hon börjar högstadiet. Från minst i klassen till Janne Långben.

Nåväl, nya pjucks it was till skäjtaren - samtidigt slog mig nästa smärtsamma insikt. Beställde inte du Papi ett par Viking vinterkängor i september för att vara ute i god tid. Jo.. jag tog till och med i och plussade på en storlek, men just nu känns det lite futtigt. Och mycket riktigt... 27 mot 29 led ett bittert nederlag. Får hoppas att deras kundtjänst fattar det här med kundvård hos konsumenter med växande barn på måndag när jag ringer.

Vi vuxna pratar till höger och vänster om klassresor och ambitioner kring dessa. Kan ganska krasst konstatera att min egen har parkerat så länge den här damens storleksresa fortgår.

Inget bra alls idag då? Jodå... studsmattan på gågatan hade öppnat och ikväll är det julbord med tillhörande julshow tillsammans med alla medicinska underverk på AZ. Får se om passerkortet funkar på måndag.

QJ

Dääm! vad bra han är... Spotify har fått mig att återupptäcka mr. Quincy Jones. Och med tanke på Papis nyväckta faiblesse för jazz så är den här mannen ett helt upplevelsepaket som kombinerar det bästa av två världar. En godispåse som nog får bli den sötma som tar oss igenom december och den vedervärdiga julen.

Vågar inte riktigt nämna det onämnbara, men varje dag utan det där vita är som en seger för mänskligheten. Inser dock att jag måste slänga på bilens vinterpjucks, inte så mycket för att jag använder den eller för att det behövs - men lagen säger så och då är det bäst att lyda.

Skulle förresten kunna tänka mig ett par sådana där glajjor som Q har på bilden - men jag får väl vänta ett tag till på gråstarret. Men det är nog en tidsfråga, inte för att jag kisar eller går omkring med huvudvärk men riktigt lika sharp är man inte. Då får jag ju dessutom äntligen något att skylla min ansiktsblindhet på. Vad tror ni, skulle jag passa som brillorm?

Årets julkort

högerklicka > skriv ut mål > välj skrivare > skriv ut > klipp ut > klistra upp på kylskåpet

Likt alla företag med lite självaktning så ser vi naturligtvis över våra processer. Tittar på vad som är värdegrundande och produktförädlande, för att sedan kunna skala av lite av de slöserier som identifieras.

Med detta som grund låter vi här meddela att årets julkortsaktiviteter är inställda - en lyxverksamhet som är svår att motivera med tanke på dagens kärva och globala nedgång i ekonomin. Istället använder vi oss av denna sociala medieportal för att få ut vårt budskap om julens välsignelser.

En varm och riktigt härlig grön jul önskar Ester med faderskap.

Drive

Så kom den då till slut... årets Papi-film. Summan brukar vara konstant, det vill säga en till två filmer per år som verkligen berör. Som verkligen checkar av de kriterier som Papi har satt upp för att tilldelas detta epitet. Och det ska gudarna veta, att det nålsöga som dessa utgör är verkligen smalt.

Samtidigt är det på sin plats att förtydliga att undertecknad är väldigt långt ifrån epitetet cinematist, och de krav som förpliktigar. Jag har oftast svårt att komma ihåg handlingen från alla dussinfilmer som beskådas, än mindre vilka skådespelare som var med. Jag kan inte rabbla kuriosa och quotes - inte heller droppa oneliners från filmerna. Förutom just de få som triggar min emotionella kamera. Den enda kulturella merit jag har att skryta med är att jag placerar Bergmans Det sjunde inseglet väldigt högt, och har således sett den flera gånger. Annars är det, i andras ögon, rätt banala filmer - men som ändå förmedlar en genuin känsla som berör mig. Här hittar du tex. High Fidelity, Up in the Air, Shaun of the Dead, Jerry Maguire, Collateral, Clockwork Orange, From dusk till dawn mfl.

Otaliga är de filmer som har lovat gott, men som halvvägs in i handlingen blir alldeles för förutsägbara och sensations- och effektflirtande. Ungefär lika många gånger har Papi stängt av filmen. Därför är det en sådan befriande känsla när dessa kompletta mästerverk droppar in och förlöser.

Drive är ett paket som innehåller allt. Ett otroligt vackert foto, en suggestiv pumpande bakgrundsmatta som ger en känslan av att filmen är en musikvideo, ljussättningar som växlar under scenernas gång, skådespelare som i sin relativa tystnad berättar de outtalade, en klassisk story som likt en saga behandlas med väna handskar och ett ultravåld som aldrig riktigt känns onödigt. Ska du se en film i år så är det den här - om inte annat för att bedåras av Carey Mulligan... och nåja, Ryan Gosling om du är lagd åt det hållet.

humor - en färskvara

Har ni tänkt på det här med humor någon gång? Jag menar, i ett kanske vidare perspektiv än om det är bra eller dåligt. Vilket förvisso är ganska tackvänligt med humor eftersom den sällan är mittemellan. Antingen skrattar man, eller så gör man det inte, och det är naturligtvis individuellt betingat - dvs. vilka beröringspunkter man har.

Men jag tänker mer ur en historisk och social infallsvinkel - för humorn går ju ofta hand i hand med att spegla nutiden och samhällsklimatet i stort. Jag skulle vilja påstå att svensk humor ligger i framkant även internationellt - och det har inte så mycket med att göra att vi egentligen skulle vara roligare än andra i grund och botten. Istället tror jag att det handlar om att vi i vår generella konflikträdsla har utvecklat och förfinat ett vapen som stavas just humor, satir, sarkasm och ironi. Kan vara väldigt vasst, men går naturligtvis att försvara i sin oskyldighet. Vi kastar inte bajs på regeringsbyggnaderna likt franska bönder, vi blockerar inte alpmassiv med våra italienska långtradare, vi avsätter inte vår regering med våld likt... ja större delen av världen - nä vi skojar om det. Och visst är det ganska befriande...

Lars Brandeby har gått ur tiden och lämnar naturligtvis ett tomrum hos sina nära och kära. Många vill lyfta fram honom som en av de roligaste i Sverige - kan tycka att det är att ta i, men där har vi det där med beröringspunkterna igen. Själv har jag otroligt svårt för den käcka och goa götelaborgshumorn, med frontfigurer som just Kurt Olsson, Galenskaparna, Ingvar Oldsberg och Claes Malmberg mfl. som representanter. Men naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln... Albert & Herbert - svensk varm och odödlig komik i sin linda. Och då kommer vi in på nästa infallsvinkel - kvalitetshumor...

För om ni tänker efter... mycket, eller ja det mesta av det där som man låg dubbelvikt av skratt för tillbaka i tiden får en ju inte ens att småle idag. Jag menar hur kul är egentligen Svullo, Ronny Jönsson, Lorry-gänget, Kurt Olsson, Papphammar, Ronny och Ragge och Rally? Ja listan kan göras lång och man kan nästan känna lite vemod över att det som tillhör ens historia inte berör på samma sätt längre. Minnen av uppladdningsradio på fredagkvällar och lördagsmys i TV-soffan. Då är det ju tur att det finns deras motsatser, det vill säga förfinad, intelligent och klassisk humor som aldrig går ur tiden...

Jag tänker framför allt på Magnus och Brasse, tidigare nämnda Albert och Herbert, Hasse och Tage och merparten av Hassan-gängets flora mfl. Bland dagens humorister kan man ana embryon av odödlig humor i tex. Hipp Hipp-gänget med Johan Glans och David Batra i spetsen och Mammas nya Kille i P3/Klungan. Däremot röner jag inte riktigt samma utsikter för tex. Magnus Betnér vars gapande numera börjar kännas påfrestande - å andra sidan kan jag tex. sakna Peter Wahlbecks utflippade kreationer. Hur som helst så kan vi nog enas om att humor berör och för människor samman.

Har jag glömt några? Skulle väl vara AK's stora idoler Lasse Åberg och Janne Loffe Carlsson. Och för det lär jag väl få en bitter tillbakakaka om Stefan & Krister. Mitt försvar där är att det som spottas ut från Vallarna i Falkenberg är så uselt att det inte går att låta bli att skratta... Tro de´!

Diana Walker

Det finns tillfällen då Ester likt sin far, Fantomen, går på stadens gator som en vanlig människa...


Sitter just nu och ser tillbaka på en intensiv dag fylld med skridskoskola i arla gryning, ett 3D-äventyr med Kung Fu-pandan Po och en stadsvandring där flickebarnet rev ner trånade blickar och lyckliga suckar från förbipasserande pensionärer. Papi har agerat back-up och sekond och firar nu sina egna triumfer med en krispig portugis och tända ljus över hela våningen i väntan på både Joe Labeirut som Ester kallar honom - och naturligtvis "Så mycket bättre". Känner mig också bekväm med det faktum att jag inte jobbar i morgon - borde betyda att jag kan spränga av ett löppass i dagsljus. En lyx få förunnat på dessa vidriga breddgrader.

Mami 30 år!

Mami fyller 30 år på torsdag och prestigelös som man är så väljer jag naturligtvis att fira detta event med tillbörlig respekt, trots ens egen skrala facit reversed mode.
Tyckte att en retrokväll med vingslag från wayback kunde vara passande och satte därför en devalverad grekisk flagga som signum för den tid som flytt. Kanalcafét som sedermera blev erkända jazzhaket Miles Bar huserar nu under nästan  lika uppskattade Lemoni. En grekisk taverna med ett kök som inte fuskar. Däremot kunde vi konstatera att våra farhågor kring grekiskt vin infriades. Inte kattskit, men långt ifrån vaktelägg.


Därefter lyfte vi våra feta arslen och traskade de klassiska stegen över Mälarbron för att sjunka ned i loungen hos B&B... nej, jag menar Saint.... äsch, nu är det ju grekiska Medusas bakficka. Men eloge för både uppassning och inredning och vi adderar ytterligare ett argument till varför Papi ska flytta till Mälarhamnen 2013.


Nu sova - är ju snart dags för skridskoskolan, men i morgon blir det fan bussen.

creepy crawlers

...det är något allvarligt fel på min dotter.

Vid den här tiden på året så brukar av hävd de traditionella godnattsagorna ersättas av leksakskedjornas julkataloger, detta år inget undantag. Och Papi hänger på och bläddrar lika andaktsfullt bland de späckade sidorna då det minner om min egen barndom av spänd förväntan. Ikväll kände jag mig ändå nödgad att ta ett genussamtal med den lilla madamen efter att hon för tredje kvällen i rad ylat om samma önskning...

Jag är förvisso inte förvånad över att någon slags fabrik för masstillverkning av slemmiga insekter har väckt hennes tentakler - detta till trots försökte jag ändå att likt Ansgar bedriva upplysning. Nu mässade han förvisso kanske inte så mycket om Barbiedockor, prinsesskläder och rollspelsutstyrslar - men grundtanken att fösa folk till deras rätta fålla delar vi. Nu var det dock att tala för döva öron och flickebarnet somnade med flin på läpparna efter alla förslag på var man kan placera "slemmisarna så att mamma kissar på sig".

god save the queen

Sitter och tittar på England - Sverige på TV, och förutom det faktum att svenskarna åter igen spelar ganska uselt och fantasilöst, plus att matchtröjorna ser ut som Ralph Lauren 2009 så är behållningen Leighton Baines.

Ja menar, hela hans väsen är ju en hyllning till Tipsextra på 70-talet. Hallå, var är du Lars-Gunnar Björklund!?

it's alive! it's a Sony.

Ja, har man sett på fan...eller om det kanske är mer högtboende och vitklädda sakraliteter som har ett finger med i spelet. Fast efter de patetiska övertalningsförsöken från de sektsvurna I-fånanhängarna idag så lutar jag mer åt det troliga faktum att SonyEricsson numera är så härdade att de både bildligt, talat och fysiskt tål att pissas på. (Jag har bestämt mig för att jag antagligen hade kissat i koppen i går).

Hur som helst, mobilen funkar alldeles utmärkt - kanske lite för bra till vissa Wordfeudares förtret. Funderar på om jag kanske ska lämna in den för gravering - skulle gärna ha ett WR eller ett WP direkt efter XPERIA. Vet i katten hur jag skulle ha överlevt utan min lilla kompis.

delikat fråga...

Ok, hands up! Tar det tillbaka och skriver in mig i medlemsrullarna. Ska ärligt erkänna att jag i det tysta fnyst när man hört eller läst storys om hur folk tappar sin mobil i toaletten. På riktigt, hur lyckas man?! Kan nu berätta att det är inte svårt alls... man fibblar bara lite för att få igång Wordfeuden samtidigt som man förbereder en lossning - mobilen gör en saltomortal ned på ringen och sedan ett perfekt dyk som hade fått Ulrika Knape att gråta av lycka.

Papi gråter också just nu, men inte av riktigt samma saltstänkta karraktär. Det här var precis vad jag inte behövde. Dessutom infinner sig också den delikata frågan... hade jag, eller hade jag inte hunnit kissa - reptilsnabb var jag i vilket fall som helst. Nu är det bara att hålla tummarna att den repar sig - men det slutar väl med att det blir en sådan där 199 kronors-Samsung från Willys, under det år som jag har kvar på abonnemanget. Skit också, jag som tyckte det var så kul med Alfapet i luren - men nu vet ni som sitter och väntar varför Papi inte gör några dag. Det här var verkligen Fars dag må jag säga.

bad papa

Teckningen kvarglömd på dagis, av den utlovade pärlplattan syntes intet, inga viskande röster och tassande steg som utmynnade i en liten inslagen hedersbetygelse. Jag dröjde mig till och med kvar extra länge i sängen för att ge spelrum för en eventuell frukost men ack så jag bedrog mig. Till slut var det bara att inkassera den dystra sanningen att man för sjätte året i rad jobbat ihop till titeln "dålig Papis".

Tur då att man är härdad och gråter invärtes istället - plus att man är så förutseende att man köper sig sin egen Fars Dagspresent. Tack Papi för den fina tröjan, den skall jag bära med kärlek. Men det var trevligt igår i alla fall - om ni undrar tar jag hand om disken nu och följer upp med ett arbetspass på fabricum. Det gäller att fira när man kan! 

jimmy gör ett litet avslöjande

Fröken Fondell levererar ännu en fredag å det grövsta och förstärker de intryck som jag fick i början av årets Idol-cirkus. Lite extra kul att nu kunna inkassera ursäkter från de som initialt sågade det embryo som eder musicciceron såg redan då. Idag tolkade hon The Marvelettes Please Mr. Postman och det slog mig då att jag fortfarande efter tio års pillertrillande i grund och botten ser mig som en postiljon i själ och identitet.


Vill jag byta tillbaks? Inte då, jag trivs fantastiskt bra hos en av Sveriges bästa arbetsgivare - men jag skulle ljuga om jag inte erkände att lystna blickar tittar ut genom fabriksfönster i steril miljö när kvicksilvret passerar tjugo grader under maj till september.


Skulle det vara ett avslöjande? Nä, det kommer här... Jag jobbar ju väldigt mycket med LEAN-frågor och visuell förankring kring olika metodiker och för den skarpsynte så går det att förnimma en röd... eller låt mig säga orange tråd som löper genom mina alsters approach. Och vad bottnar detta i... ja inte västtysklands eller hollands träningsoveraller, utan det grafiska arv som lever kvar från CityMail. Förvisso är den firman uppköpt för hundrade gången i ordningen och agerar numera i snorgrön konfektion - och undertecknad var även med när vi jonnade runt i olivgrönt, svart och vinrött - men det är den orangea eran som kännetecknar den värme som jag känner för den perioden i mitt liv, och det här kanske är en tillbakakaka på något sätt. En snygg grafisk kombination är det dock med en touch av grafitgrå.


Big up för hjältar som Thomas, Jerry, Martin, Roger och Vejde som still håller fanan högt - plus de som jag är osäker på om de är kvar.

Cliniderm

Jag lovade ju både er läsare, och kanske framförallt Cliniderm en recension på de produkter som jag så tackvänligt fick hemsänt. Testperioden har löpt från den 28/10 till 10/11.

PROFIL TESTPERSON

Kön: Man
Ålder: 39
Hudtyp: Blandhy, dvs. fetare i T-zonen.
Groomingstatus: Medel
Groomingförebilder: Martin Björck och Daniel Lindström

PRODUKTER

• Clearly Fresh Deo Stick - Jag ska säga som det är.. Det är ganska uppenbart att detta inte är Cliniderms kärnverksamhet utan snarare ett sätt att bredda produktkorgen. Doftmässigt så luktar det ganska snarlikt den mishmash som strömmar ut från en parfymaffär eller en taxfree på en finlandsbåt, dvs. när alla dofter blandas. Absolut inte oangenämt, däremot anonymt. Å andra sidan så tyckte min dotter att den luktade underbart så jag vet inte... Funktionsmässigt helt okej, en vardagsdeo som jag nog placerar i omklädningsrummet på jobbet. Designen är stilren och följer Cliniderms strikta och lite nordiska approach. (Vilket också är gällande för nedan betysatta produkter)

• Hydra Control Face Cream - Återfuktande ansiktskräm som känns betydligt fetare än sin föregångare - det ska dock sägas att vädret under testperioden har varit ovanligt milt och fuktigt för årstiden så behovet har inte funnits där fullt ut. Annars är den torra och kalla vinterperioden ett krig mot mitt ansikte och dess hud. Det pendlar friskt från fnasigt torrt till blaskigt och glansigt där sebumet formligen sprutar ur porerna =). Doftmässigt lite sobrare och diskretare än den förra kollektionen vilket gillas. Är också förtjust i utformningen med pumpfunktion på behållaren.

• Deep Clean Facial Wash - Har tidigare använt moussen, dvs. Facial Foam - den här produkten känns kompaktare och intrycket är dessutom att den rengör mer på djupet samtidigt som den lämnare en mjukare lyster på huden. Moussen kändes ofta väldigt uttorkande i överkant vilket inte är gällande här. Fick jag önska skulle jag vilja ha samma utformning på behållaren som ovan. Här en stående tub vilket medför att det ofta rinner ut mer än man behöver.

BETYG

• CF Deo Stick - 2/5
• HC Face Cream - 4/5
• DC Facial Wash - 4/5

Se där - lite att bita i här i höstmörkret. Det kan tilläggas att testpersonen normalt även använder produkter från Biotherme och har låtit dessa stå som referensmall i denna produktrecension.