Japp... inte direkt så mycket causal Papi Jam - men å andra sidan very mycket juli laid back - you dig dat.
direkt från Vings katalog
spana in Batmans fullträff
Har tidigare promotat fenomenet Sommarpratare i P1 som en lagom dagsutflykt under semesterveckorna - jag noterar dock med visst förtret att jag har svårt att tajma in dessa sändningar. Man är ju en sådan satans aktiv kille - och sitter jag i Lejonet så är det P3 som är obligatoriskt inställd.
Jag älskar P3 - och ser det som ett drömjobb att få ett eget program där jag kan sitta och brodera nonsens och spela min egen playlist - ingen heavy rotation här inte...
Nu kom jag ifrån ämnet lite - fast ändå inte - ett program som jag har upptäckt är lättare att pricka in är P3 Live. Ett lagom upplägg som dock kräver sitt dryckeshjom i form av spanskt sandpapper. Igår poppade Papis favoriter och antagligen Sveriges svängigaste livesession - när inte Blacknuss är på humör - loss, dvs. Fibes Oh Fibes. Ikväll är det franska Yelle - till viss del ny bekantskap - som står för värdskapet.
Pröva, fan...
...shiiit... dagens ungdom har ju ingen koll...
körde Beavis and Buttheads dance-moves för DJ, men hon bara kollade på mig som om jag var dum i hela huvudet - "P" get down get down!
Om det finns intresse så ska jag leta upp en grundkurs på youtube - eller så kommer ni hit så ska jag få era ass att skaka...
DJ bestämde på förmiddagen att det var shopping som stod på agendan - vilket hon kraftfullt accentuerade genom att hänga på sig biblioteksgatesubstitutet och dessutom anlade minen av en kvinna i vimlet.
Där stannade dock flärden och dekadensen eftersom Papi prompt styrde av E4:an i höjd med Alby, och mer spännande destinationer än Bauhaus (där Mami köpte färg till lekstugan och faderskapet prickade in en ny duschslang) samt Jysk blev det inte. För mätta den lilla damens sociala törst gjordes ett försök till cafét i mälarviken vid Klubbensborg - dock hade de tyska husbilsturisterna lyckats med konststycket att belamra den redan tidigare obefintliga parkeringen, så vi sköt på det till en annan dag. Istället sjönk vi allt djupare ner i trailor trash-sfären och således blev Donken i Moraberg ett lagom "i stället för".
DJ hämnades dock tillbaka inne på JYSK och gick sedan förnöjt omkring och förkunnade för alla som orkade lyssna på henne att "- Pappa är arg"
Mälarhöjden ska dock ha cred för att ha satt dagens plate spottar-ribba. 6 nummer blev dagens facit, inte illa.
Se där... det var ett tag sedan... bestämt ungefär (sånt där går Gringo igång på) en 8-9 månader sedan. Så vad då - har Papi glidit fram i total harmoni? Nja det faller nog på sin egen orimlighet - och hade vi backat bandet till perioden 1990-95 så hade det genast varit en absurd iakttagelse...
Det handlar nog snarare om en åldersrelaterad oförmåga att uppröras, alternativt klä vansinnet i ord. Numera handlar det mer om "been there - done that" och en slags vemodig medkänsla om att det är synd om människorna. Men i bland tiltar det till - och oftast handlar det då om rena dumheter, blåögd naivitet eller svamlande vänsterpropaganda. Åh..ja.. Facket, brukar vara en bra trigger också.
Därför känns det lite förnöjsamt att kunna delge eder en ny infallsvinkel som snarare bygger på annoying fantasilöshet. För att åskådliggöra det hela med en målande parallell så flyttar vi oss tilbaka i tiden, slutet på 80-talet inklusive början på Vanilla Ice-talet. Platsen är den samma, dvs. anrika gamla hederliga nerknarkade Södertälje. Den fria företagsmarknaden blomstrade och den ena butiken efter den andra med syrianskt styre poppade upp. Det tragiska i den här sannsagan är att man av någon outgrundlig anledning lät ett och samma företag designa deras skyltar - och jag ljuger inte när jag säger att även de blinda spydde i sitt mörker över det vidriga typsnittet som tillämpades. Jag finner inte - och fann inte ord då över denna misär.
Därför skär det i ett estetiskt hjärta nu när historien upprepas - för har ni tänkt på hur det ser ut utanför varenda stor mega-kedja med lite självaktning (läs SIBA, OnOff, Elgiganten, Stadium, Hemma osv..) - gärna i anslutning till dessa minivarianter av amerikansk mall-areas. Men va fan... är det någon jävla spelomgång av Tetris som pågår utanför entréerna? Två avlånga klossar sammanfogade med ett horisontellt block - så vidrigt fantasilöst! Varför? För att ge en guldkantad tillvaro i plåtbaracken? Tro det...
När jag nu ändå har arbetat upp lite aggressioner - så fortsätter vi bakom redan insparkade dörrar. Idag var första dagen på semestern - inget ont i det - men jag passade på att svänga ut till ön med lite porslin och glas mm. Döm då om min förvåning när jag lämnar fastlandet och upptäcker att - fömodligen under nattetid - så har den ack så välkända idiotin tassat över bron vid Tottnäs i skydd av mörkret. Alternativ så har Torö väldigt lokalt drabbats av blixthalka så här i juli. Någon annan förklaring ser jag inte till att man har sandat hela jävla ön... ooooh vad det sved i Papis Peugeot-hjärta. Lejonet tittade väldigt uppfodrande på mig när jag stannade ute på Ören för lite sol och brygga och en smäktande bris. Jag glodde naturligtvis tillbaka - han är ung i stallet och behöver sättas på plats.
Man må tycka vad man vill om smaksensationen Pripps Blå, numera i Carlsbergs vårdande händer - men när det gäller företaget och dess art directors miljöval till årets reklamfilm kan jag inte klandra dem.
Vi pratar hemmaplan för familjen Apa - vi pratar i princip våran vik, eller i alla fall ett stenkast bort - vi pratar våran skärgårdskrog. Vi pratar vår oas under fyra veckor i sommar där vi ska läka såren efter en häktisk vår...
Vi pratar också bullshit - i alla fall om man heter Carlsberg - för sen när hittade man Pripps Blå på Ankaruddens dryckesmeny? Om det är okej så tar jag in en sedvanlig Landsortslager...
Skål!
Se reklamfilmen här: Torö Supreme
