ge mig fem!

Den växer...

2012-02-13T14:10:00.000+01:00

Inte för att jag på något sätt försöker mig på att skriva om historien - melodifestivalen är ett tre-minuters-verk och de spelreglerna är alla medvetna om, det gäller helt enkelt att kliva genom rutan. Men ju mer jag lyssnar på Aldrig Aldrig så växer den, dessutom så tycker jag att det finns detaljer i koreografin som faktiskt sticker ut. Men som helhet så fick den nog ur ett tävlingssammanhang den plats den förtjänade.

Ni får stå ut med att det är mycket fokus på Mello-cirkusen - för er som hängt på den här bakgatan ett par år så är det inget nytt. Papi är sedan barnsben såld på dessa glädjeveckor i ett kallt och pissigt Svedala. Håller förresten på med att komponera ihop en ny spellista på Spotify med tema just mello. Har kommit en bit i urvalet, och det är en intressant resa tillbaka i tiden. Vad mycket man har glömt och vilka skatter som finns att återupptäcka - just nu när jag en känsla om att 2003 kan vara tidernas mello-år. Så fort jag är klar lägger jag upp en länk här. Ni som är FB-kompis med mig kan redan nu följa processen med hur den växer fram.

My name is not Whitney

2012-02-12T16:00:00.000+01:00

Världen vaknade upp - i chock enligt tabloiderna - till den tragiska nyheten att Whitney Houston lämnat detta jordeliv vid en ålder av 48 år. Inget jobb till 75 där inte. Huruvida det var chockartat får väl stå för var och en, men om det hade funnits någon form av morbid betting på denna topic så är jag av den uppfattningen att en spelad hunka på miss Houston inte gett så mycket tillbaka. Tråkigt och tragiskt är det naturligtvis - det är det alltid när en älskad celeb går bort. Saknad av många - men handen på hjärtat så har hon varit saknad de senaste 15 åren på sin resa i sitt eget kemikaliska universum. Kvar lämnar hon en låtskatt med en av de renaste röster världen skådat - i alla fall så länge hon själv var ren.

Personligen har jag väl inte varit något av hennes större fan - även om jag förstår hennes storhet. Fast en låt som fastnade genom åren var den lilla saken "My name is not Susan" där vårat gemensamma intresse för swingbeat förenades under en magic moment. Lean back och njut...

Anna-Karin Jonsson

2012-02-12T15:44:00.000+01:00

Fick en sån där tanke idag... var tog Grynet vägen?

Gala! deltävling 2 - Göteborg

2012-02-12T10:32:00.000+01:00

Som väntat bjöd Göteborg på en rätt slätstruken show och således svårtippad. Detta till trots så prickade Papi in de fyra toppbidragen eftersom han gjorde en sen korrigering på DiLeva och Timoteij under fredagkvällen. Han hade dock underskattat den accelererande popularitet som David Lindgren byggt upp under den gångna veckan. Detta tog honom direkt till Globen, vilket är kul för David, men i vilket tuffare startfält som helst så hade det blivit respass. Visst, låten sätter sig men trots kopierade Saade-moves så kliver inte David ut genom rutan. Han ser ut som en liten musikalfarbror (vilket han också är) som någon har försökt dressa med streetcredibility utan framgång. Dock en eloge för den windmill han genomför - inte helt lätt.

Papis favorit Andreas gör vad man kan förvänta sig - ett stilfullt nummer men ack så menlöst. Jag förstår inte riktigt grejen med att åka ner med en flat discohistoria på svenska. Det må vara bögarnas fest - men motståndet ute stugorna är stort och då måste du ha något rejält chockoboom att komma med. Alcazar i olika konstellationer har aldrig vunnit även om det har varit berättigat flera gånger. Därför får folk i dassiga t-shirts som står på en ståbas åka till andra chansen i Nyköping. Men ja e int bitter!

Kvällens största wow-känsla frambringande istället Systembolagets nykomling Tapiz från Argentina. En eldig shiraz som verkligen värmde i vinterkylan och som gifte sig bra med kvällens meny. Rekommenderas.

Gala! preview (3)

2012-02-10T21:51:00.000+01:00

QX-galan rullar på TV och discokulan i den Lovisinska våningen har precis snurrat igång - precis den uppladdning som förpliktigar inför deltävling två. I morgon ska vi till Sveriges ändalykt Göteborg och något symptomatiskt med Papis känslor för den staden så är de deltagande bidragen rent för jävla erbarmliga. Inte ens Papis stilguru Andreas Lundstedt lyfter tävlingen, så bäst för honom att han queerar till kvällens föreställning. Vad jag i täckta ordalag försöker säga är att det är nästan omöjligt att förutspå morgondagen. Men om inte jag gör det, vem ska då göra det. Så let's go:

Ulrik Munther - Soldiers
Thomas DiLeva - Ge aldrig upp
Top Cats - Baby Doll
David Lindgren - Shout it out
Timoteij - Stormande hav
Sonja Aldén - I din himmel
Andreas Lundstedt - Aldrig Aldrig
Mimi Oh - Det går för långsamt

Och som vanligt... Det här är inte vad Papi Jam tycker, utan vad han som beteendevetare och galaexpert förutspår... Men egentligen kan ni skippa skiten i morgon och plocka fram gamla toarullar och göra ert eget Mini-Mello. Så illa är det.

doctor in the house

2012-02-10T16:23:00.000+01:00

Det är inte ofta det sker - men i morse plockade jag ut lejonet från garaget för att ta mig till jobbet. Kände av en lite märklig smärta i vänster bröst igår kväll som inte hade gått över när jag vaknade. Självdiagnosen är lite diffus - enligt nätet kan det vara allt från kärlkramp till en begynnande förkylning. Får jag gissa själv så skulle det kunna vara så att lungan är överansträngd efter all löpning i extrem kyla de sista veckorna - det som motsäger det är att jag kan fixera punkten där det värker genom att trycka med fingret. Borde betyda att det inte är invärtes... eller invärtes invärtes om ni förstår vad jag menar. Hur som helst så har man blivit en aning mer försiktig nu när man har blivit äldre - annat var det förr när man var odödlig. Man vill ju gärna inte att det ska röra sig om tex. hjärtmuskelinflammation, men åter igen... då borde jag inte kunna trycka på smärtan. Nåja, det lär väl visa sig... skulle kunna dra något skämt om "att har ni inte hört något ifrån mig..." men känner att efter förra helgen då min gamle lagkamrat i fotboll och innebandy, Andreas Bolin, gick bort så känns det lite opassande. Greppade en flaska hjärtmedicin i förebyggande syfte inne på glasbanken hur som haver.

Annars känner jag ett litet sting av avundsjuka till skorpklutten Ester som får åka på äventyr ut till ön med kusinerna och mormor & morfar. Förväntningarna har legat på topp och stegrats hela veckan. Har väl aldrig varit så lätt att få med henne till dagis som i morse. Först en studsande krabat och efter henne en packåsna till pappa som släpade vinterutrustning och kläder. Hörde något om att hon skulle agera fotomodell tillsammans med morfis innan avfärd för en artikel i DN. Låter hemligt men man får väl vänta och se... Hon kommer säkert att få en alldeles förträfflig helg - själv får jag en efterlängtad sovmorgon från skridskoskolan imorgon. Win/Win liksom - dessutom är det ju dags för Gala! imorgon. Titta gärna in här lite senare ikväll så ska ni få facit.

Måste nog säga...

2012-02-09T18:19:00.000+01:00

Omröstningen är avslutad och jag måste nog säga... att lite äckliga är ni allt. Av 213 unika besökare under den gångna veckan så var det bara 11 stycken som borstade tänderna. Jag kan dock lugna er med att jag varken kan se vilka det var som röstade eller lät bli - men jag kommer nog att bli varse det ändå eftersom andedräkten lär avslöja er. Inom kort en ny omröstning, men för att inte hänga ut er allt för mycket så lovar jag att den inte kommer att ha ett hygien-tema.

Vinnare då? Det blev delad pott för Pepsodent, Colgate och Sensodyne.

ignorance is bliss

2012-02-08T22:25:00.000+01:00

Dagens tanke:

Är det mödan värt att besvara tomma tunnor - eller räcker det med att konstatera att okunskap är rätt skrämmande... När de orangea kuverten rullar ut i år kommer samma människor att skrika efter att få jobba till 80 år...

Sanningen gör ont ibland

2012-02-07T22:29:00.000+01:00

Det var ett tag sedan som bloggen var propolitisk men idag hettade det till lite ute på de politiska twitter- och bloggscenerna efter statsminister Fredrik Reinfeldts utspel i Aktuellt. Givetvis förvanskades kontentan i det han proklamerade ganska snabbt eftersom det är ett mänskligt drag att projicera försvarsmekanismer mot sanningar som gör ont.

Utspelet gällde, observera möjligheten, att förlänga arbetsför ålder fram till 75 år där så är tillämpligt och intresse finns. Defacto så visar det på styrka och ansvar att lyfta problematiken inför den smältdegel som den enorma grupp av blivande pensionärer som 40-talisterna utgör. Enkel matematik orimlig gör ekvationen där färre ska försörja fler under en längre tid då medelåldern på gemene svensk har ökat med 11.2 år sedan riktlinjen för pension (65 år) klubbades igenom. För övrigt en riktlinje som idag är väldigt flexibel beroende på förutsättningar och profession . Och det säger väl sig självt, vem fan vill jobba mer och längre - men om alternativet är existensminimum och annalkande ättestupa så kanske man får bita i det sura äpplet.

Höga röster gör gällande att det är beklagligt att denna proklamation inte bemöttes av företrädare för oppositionspartierna - de mest konspiratoriskt lagda mässade om statsövertagande av public service. Men vad ska de bemöta detta med? Innehållet i dagens pensionssystem är framtaget av samtliga riksdagspartier vid omröstning 1994 & 1998 - och där Socialdemokraterna och Moderaterna har varit de starkast drivande krafterna. Den insatte är medveten om problematiken, den kommer vi inte ifrån. Nu handlar det istället om vem som sitter med Svarte Petter och måste agera ansvarsfullt. Klart som fan att det är bekvämt att hålla tyst då. Visst, man ska inte sparka på någon som ligger ned - men det är lätt att ta Grekland med en liknande demografi vad det gäller åldersfördelning som exempel. Fast med skillnaden att det har funnits transparens i deras pensionssystem att kunna stämpla ut redan vid 45 års ålder - förutsatt man har varit statligt anställd. (Och den sektorn är fascinerande stor i det landet). Jag säger inte att det är huvudorsaken till att man står på ruinens brant - men till en betydande del. Och om det är så vi vill ha det så tycker jag att ni ska fortsätta att gnälla om morötter och färdtjänst till jobbet.

Time flies

2012-02-06T20:47:00.000+01:00

Det är skrämmande vad tiden går fort... liten håller på att bli stor, och det är väl en tidsfråga innan man inte kan göra som Torsten Flinck längre - dvs. nypa kluttis i rumpan utan att få en svartbottnad blick tillbaka. Sitter med papper och konvolut framför mig och dammsuger nätet på information om Oxbacksskolan. Jajjemän, samma skola som de driftiga pojkarna från Bellevue förärade med en SIK-graffa 1988. Och samma skola som faktiskt är Södertäljes äldsta med sina 350 år på nacken. En tradition som borgar till förpliktelse med andra ord.

Och av vad jag kan utröna så är det en fullt funktionell skola med bra resultat - vilket inte är en självklarhet i en kommun som harvar på bottenträsket i mätningar år efter år. Kanske hänger ihop med att vi har haft samma styre mandatperiod ut och mandatperiod in - men det är mest spekulationer från mitt håll. Dessutom är jag inte särskilt imponerad av den oppositionspolitik som bedrivs lokalt heller. Man har en tydlig IT-prägel där både elever och lärare jobbar med datorer... bra där. Dessutom gillar jag det faktum att man är den enda skolan i kommunen som har en sådan där touch av innerstadsskola - extra plus att skolgården är så varierad i sitt begränsande enviroment och att den verkligen lever upp under varje rast. Mera plus då? Självklart närheten och att fritidsverksamheten är integrerad i grannbyggnaden. Dessutom förs diskussioner om att involvera ett högstadium - vore guld rent logistiskt. Samtidigt så skär det ju i hjärtat över att min bebis redan har blivit så här stor - å andra sidan så ska det bli spännande att vara en del i allt som hör till... läxläsning, jobbiga killar, inköp av kläder som man bara måste ha men som mamma vägrar att köpa till kompisar på rummet och att få vara fluortant. Damn, det här blir nog bra trots allt.

Mad-donna

2012-02-05T19:08:00.000+01:00

Ni vet väl att den störste av dem alla är tillbaka...

Gala! deltävling 1 - Växjö

2012-02-05T11:22:00.000+01:00

Den uppmärksamma noterar att Papi i sedvanlig ordning hade bra koll på startfältet och plockade in båda finalisterna redan på fredagen. I farten plockade han även med den där bananen som motvilligt måste erkännas bjuda på en rätt rolig show. Däremot missade han den sedvanliga sympatiröstningen som i år fick klä gestalt i form av en halvpsykotisk pundare med utstuderade gester och manér. Har väldigt svårt att förstå hans påmålade storhet, och än mer efter greppet runt Gina Derawis bakdel - fy fan. Dessvärre skedde denna orgie i drogromantik på bekostnad av glädjeinjektionen från Afro-Dite. Med risk för att bli tjatig - men vilka kvinnor!

Över lag tycker jag att gårdagens deltävling höll en förvånansvärt hög klass för att vara just en perrong på resan mot slutfinalen. Det bådar gott inför de kommande fem helgerna så discokulan får fortsätta att snurra i den Lovisinska våningen. Och vet ni... nästa vecka har vi Papis stilguru på scen - Andreas Lundstedt!

Och vet ni en sak till... jag tror banne mig att vi hörde vinnaren för hela konkarongen igår kväll. Det är Loreens år i år! Kom ihåg var ni läste det först. Eller Lorren som hon heter enligt lokala NEWZs förstasidor.

Gala! preview (2)

2012-02-03T16:38:00.001+01:00

Det börjar dra ihop sig... känner ni det i luften?! Sex raka helger med gala, glamour och balsam för själen i form av mat, vin och tilltugg. Melodifestivalen är äntligen här igen!

I år det dessutom 10 år sedan Christer Björkman red in på en vit springare och gjorde om hela mello-konceptet till den folkfest det är idag. En kväll blev till fyra, plus uppsamlingsheat med "andra chansen" och så big baboom final på det. Fler artister fick möjlighet att visa upp sig och ambitionen att bredda hela tävlingen blev verklighet. För 10 år sedan slog Afro-Dite rakt igenom TV-rutan med sin catchiga up-tempodisco och Papi Jam föll som en fura. I samma veva sprang han på en skitunge på en klubb i centrala Södertälje som tydligen delade samma intressen - dvs. melodifestival och Jimmy själv. Man kan väl säga att vi har hållit ihop sedan dess från och till - mest till tror jag - och på vägen adderat ytterligare ett intresse, Ester. Och vem har sagt att det behöver vara mer än så för att det ska funka. Därför känns det lite symptomatiskt att Afro-Dite dyker upp i den första deltävlingen i år och levererar en lika chic sak som då. Papi älskar den, men inser att deras bäst före datum rent musikaliskt ligger i det förgångna. Å andra sidan kan man knappast påstå att Blossom Tainton lever på lånad tid - fatta att den pinglan fyller 50 år i år. Vad går hon på egentligen?

I morgon kväll beger vi oss alltså till Kronobergs pärla - dvs. Växjö, och för er som inte kan vänta tills dess så får ni resultatet redan här och nu. Håll till godo:

Loreen - Euphoria
Dead by April - Mystery
Afro-Dite - The Boy can dance
Sean Banan - Sean den förste banan
Marie Serneholt - Salt and pepper
The Moniker - I want to be Chris Isaak
Thorsten Flinck - Jag reser mig igen
Abalone Dots - På väg

Och för den som undrar så är det inte Papis personliga val, utan baseras endast på hans expertkunskap.

hålets hemlighet

2012-02-02T20:58:00.000+01:00

Okej, jag ger mig - berätta hemligheten nu... I kvarteret här intill så ligger det ett hål i väggen. Ett anskrämligt sådant som vi per definition kan kalla för Restaurang Babylon. Att ens kalla de få kvadratmetrarna för restaurang är bara det en skymf mot den yta som min gästtoalett utgör. Ja, när jag tänker efter så har hela etablissemanget inte ett enda rätt. Skylten utanför är så ful att mitt estetiska sinne smider självmordsplaner. Inredningen är som hämtad från början av 1990-talet i ett tappert försök att få det att se ut som... hm... oklart. Menyn sänder inte heller den några kittlingar längs ryggraden och de som jobbar där skulle behöva en makeover rakt av. Lägger man därtill aspekten att Södertälje som stad är dubbeletablerat vad det gäller just sådana här affärsrörelser - så övergår det mitt förstånd kring hur det kan komma sig att det alltid sitter folk och äter där.

Whats the mother fucking hemlighet!! - finns det någon läsare här som kan belysa tillvaron lite? Det spelar liksom ingen roll när på dygnet jag passerar - likt förbannat sitter det människor och frossar i flottyren på sönderdiskade keramiktallrikar. Horribelt för fan.

R&D

2012-02-02T20:47:00.000+01:00

Idag skänker vi våra vänner och kollegor inom R&D på AstraZeneca en extra varm tanke efter det tråkiga beskedet som kom på förmiddagen. Ett beklagligt beslut som svider både för företaget, Sverige som forskningsnation och inte minst Södertälje som stad. Ja, inte bara Södertälje naturligtvis, utan även Montreal och Mölndal. Samtidigt sänder det en signal om att man precis som inom sportvärlden inte är bättre än sitt senaste resultat. Och det senaste som poppade ut på marknaden från Södertälje-pipelinen var så långt tillbaka i tiden som 1991. Med andra ord finns det begränsningar för tålamod även inom AZ. Detta säger jag utan att på något sätt försöka sätta mig på höga hästar - istället triggar det mig till att prestera ännu bättre framöver.

Sådär... nu kan förste man/kvinna klicka i "idiot" här nedan. Det brukar komma varje gång jag skriver om AstraZeneca.

Idolbild

2012-01-31T12:18:00.000+01:00

Ester ville ha in en idolbild i bloggen - så det här är tydligen poliskonstapel Elin ifrån Västeråspolisen. Ja ja.. jag vet vad ni tänker - men det kunde ha varit värre också.. Hon kunde ha haft Södertäljenätverket som förebilder. Shulilulu!

Jukken

2012-01-30T20:03:00.000+01:00

Ny skit i jukken här till höger. Beredningens Galagoboy tipsar om DaCosta och hans nya Välkommen. Papi Jam gillar när han inte har koll på scenen.

Riktigt Stål

2012-01-29T20:09:00.001+01:00

Ska inte sticka under stol med att Esters födelse där vid 2006 förändrade mig som människa på flera plan - vilket antagligen är ganska normalt om man naturligt funtad. Förutom att hon är det viktigaste jag har här i livet så påverkades och påverkas jag hela tiden av hennes presence for bad and for good. Jag tänker närmast på sådana världsliga saker som att ens egen ambitionsnivå sjunkit lite, att sådant som var viktigt förr har halkat ned lite i seriesystemet. Och att ens eget yttre vad det gäller både kropp och kläder får stå tillbaka för den lilla solstrålen. Jag tänker också på att man numera tänker väldigt proaktivt och i princip devalverat allt risktagande eftersom man känner, och vill finnas i hennes närhet.

Jag tänker också på ännu världsligare saker som att den forna globetrottern inte har satt sig i ett flygplan sedan just 2006, och det har inte bara att göra med att det är ebb i kassan. Farbror har blivit flygrädd på gamla dar. Dessutom har en hårdhudad patina smält vad det gäller filmer - och nu är det mer regel än undantag att tårkanalerna rensas när det vankas animerad pixarfilm eller typiska hollywoodklichéer. Filmen ovan och dess trailer är inget undantag - jag hade egentligen inga förväntningar på den och trodde nog att det skulle vara en plåtig framtidsfilm med robotar som boxas. Vilket det förvisso är, men filmen har också en varm genomgående tråd som slår an strängen om att betyda något för ens barn - och den stolthet och sårbarhet som kan lysa i deras ögon. Det kanske inte är någon biofilm, men om du är förälder precis som jag och är ensam hemma någon kväll, varför inte hyra detta alster och bänka dig med en liten näsduk. Ibland är det ganska befriande.

Omröstning

2012-01-29T16:10:00.003+01:00

I brist på annat så kör vi en liten ovetenskaplig undersökning huruvida vem det är who makes you smile. Eller på svenska - vad har du i badrumsskåpet egentligen? Klicka på det alternativ till höger som känns bra i själen.

Gala! preview (1)

2012-01-28T18:50:00.000+01:00

8 glas vin sedan Lucia... Papi ligger lågt, ja nästan lägre än ett lågvattenmärke i höjd med Öja. Men från och med nästa helg är det dags att stegra ambitionen lite. Då ska denna vita period premieras med druva för läckergom. Äntligen stundar ett blekt sken i denna jämmerdal och deppresionshöjd - Papi åtnjuts lite konstgjord andning i form av årets Melodifestival. Och följer du med så släpper jag lite artisttankar och förväntningar under den kommande veckan. Det enda vi dock kan vara helt säkra på är att denna galaturné även detta år "missade" eventarenan AXA Sportscenter.

Dåligt med inlägg

2012-01-27T17:52:00.000+01:00

Stängt på grund av orsak - Har jobbat kvällar och stapplat upp 04.15 på mornarna. Är tillbaka på lördag eller söndag. Tills dess får du gärna läsa det senaste här: http://nyheter24.se/blogg/tokmoderaten/

vad tänker du på Jimmy?

2012-01-25T09:43:00.000+01:00

Egentligen ingenting sådär... men det slår mig ibland att det dyker upp ortsnamn som bevisligen existerar - men har du någonsin hört, eller träffat någon som verkligen bor där... Tänker till exempel på Masmo, Täljö och Krigslida - alla berikade med stationer längs med t-bana, pendeltåg och roslagsbana, men likväl anonyma. Ville lägga till stadsdelen Vantör också, men då visade det sig ju såklart att Anna-Karin hade varit skriven där i sina enträgna försök att vinna Heinz välsignelse.

Har du också någon sån där ort här i Stockholm som lever i någon slags medvetandeperiferi?

pink cop

2012-01-23T22:06:00.000+01:00

Ordningen är numera återställd och 112 På Liv & Död rullar oförtrutet på till liten klutts oförställda glädje. Idolerna från polisenheten i Hässleholm och Västerås är tillbaka, precis som fajerbrigaden Johannes brandstation i centrala Stockholm. Frågorna är många och man får som förälder tänka till lite över hur mycket av verkligheten som ska yppas. Förra veckan avhandlades skottsäkra västar och idag var det handklovar som prompt skulle Googlas.

Till hjärtebarnets lycka så fastnade hon direkt för ett par rosa cuffs, så säga vad man vill men det kommer att bli glamorösa ingripanden så fort hon har klivit ut från polishögskolan. Tro mig. Dessutom var det viktigt att jag poängterade att hon kommer att sitta till höger om föraren i polisbilen - annars får det vara. Okej, då är det gjort.

P3 Guld - efterfest

2012-01-21T22:56:00.000+01:00

Lyssna: Årets hiphop: Ison & Fille

Så dök han upp ändå i TV-rutan... den där Papi Jam, och levererade en poetisk motivering om hur betongpaletten i Bredäng penslas med stil. Och vem var mer värdig eftersom han har varit down since "Vi glider".

P3 Guld

2012-01-21T17:34:00.000+01:00

Har ni hängt på den här bakgården ett tag så känner ni till Papis vurm för institutionen och feel good-fabriken P3. Då kan det heller inte komma som en överraskning att januari är en speciell månad för honom och övriga subsumerade i och med P3 Guld.

I år firar spektaklet 10 år och sänder i sedvanlig ordning från Götelabörj. Tittar vi på själva prisutdelningen och de nominerade i år så kan man väl lite krasst konstatera att det är ett ganska ordinärt fält. 2011 var ett ganska förutsägbart år där de etablerade P3-artisterna befäste sina positioner vilket också återspeglas här. Egentligen är det väl bara kategorin Årets HipHop/Soul som triggar några känslor - och självklart hoppas jag på att Ison & Fille får det erkännande de förtjänar, risken är dock att Timbuktu rider på Så mycket bättre-vågen och plockar hem det.

Det är istället gruppen live-akter som väcker det största intresset och jag skulle givetvis ljuga om jag inte tillstod att både oxöga och periskop är inställd på västkustens finest, Fibes, Oh Fibes! Kvällen till ära lovar man att leverera en helt ny slagdänga, lite julaftonsvarning för vuxna liksom. Utöver detta guldkorn hittar vi även Rebecca & Fiona, Laleh, Maskinen, Markus Krunegård mfl. och vem vet, kanske blir det även en hemlig surprise också. Matmässigt tänkte jag kreatera en klassiker fast i gourmetstil - varma mackor i ugn gör en bejublad revival-tour och förseglar på något sätt kvällen. Bänka er ni med! (kreatera fungerar inte i wordfeud, vet i tusan om det fungerar någon annanstans än just här)

smaklöshet som konstart

2012-01-20T23:37:00.002+01:00

En stor del av fotbollsvärlden, och minst 2/3 av Barcelona går just nu bananas i samband med att de första bilderna på de nya matchställen för 2012/13 har släppts. Jag brukar normalt agera förkläde åt Nike, vilket jag gjort sedan jag började tjäna egna pengar och hade råd med dyrgriparna - men inte ens jag kan uppbringa tillräckligt med support denna gång. Det ser helt enkelt förjävligt ut, som en sådan där rave-tröja på nittiotalet som bytte färg i takt med att man svettades. Å andra sidan så kunde jag inte bry mig mindre då Barcelona som lag inte triggar några emotionella band.

I stället vänder jag blicken norrut - eftersom jag låtsas att jag befinner mig i Spanien - och hälsar på i vackra Merseyside där fotbollens vagga är placerad. Och just vagga verkar ha spelat en central roll i utformningen av 'pools tröjor till nästa säsong. Herregud, hur tänker man - det ser ut som om ett amerikaniserat spädbarn har fått utforma en kreation som gjord för en suburb till Seattle, eller annan håla som inte har ett anständigt hockeylag. Jag menar, årets kreation kan mycket väl vara en av de snyggaste i klubbens historia. Stilrena, futuriska, prudentliga med skarp finnish som inger respekt. Prudentliga tänker ni... ja ja... det är mest för att tillfredställa alla helgerotiska lingvistiker där ute, men jag tror ni greppar budskapet i alla fall. Annars tar jag det i eldskrift: Gör om - gör rätt, annars blir det en lika miserabel vinter igen - precis som de senaste 20 åren. Det slår mig då hur tålmodig jag är i min väntan på en framgång...

Östers IF - 31 år
Södertälje SK - 27 år
Liverpool FC - 21 år

Medgångssupporter... mm jo. (klicka gärna på bilden för att förstora upp den)

idolbild

2012-01-19T01:29:00.000+01:00

Ingen återvändo

2012-01-19T00:00:00.000+01:00

Hemma och princip vänder i sen nattimme - fick ett piskande blötsnöväder i ansiktet på vägen hem. Lite som en bitchslap som förkunnande att nu kör vi... nu finns det ingen återvändo. Jag pratar naturligtvis om de kommande 20 dagarna som länge låg som en förtrolig horisont långt bort. Det är ett fagert minne just nu - nu handlar det om the real deal med 10-11 timmars dagar, där det dessutom föreligger stor risk för återfall i RedBull-träsket. Papi och hans utbildningskollegor ska försöka bestiga det symboliska berg som de kommande workshopsen i SAP och PAS-X utgör.

Är du konfident med materialet? Inte direkt...
Har du ont i magen? En aning ja...
Kommer det att gå bra? Alltid!

Och ja, konfident fungerar i wordfeud - men Papis användningsområde är synnerligen tvivelaktigt. Vi förstår vad han menar, och han tycker antagligen att det låter smuckt - men särskilt rätt är det ju inte.

men bestäm dig då

2012-01-17T16:37:00.000+01:00

Har radarn inställd med daglig basis på SMHI:s hemsida, konstant med förhoppningarna nedkörda i halsen. Ska det vara så förbannat svårt för det här pissevädret att bestämma sig för lite minusgrader. Jag behöver inget snö, minusgrader räcker gott och väl för att snökanonerna ska kunna jobba upp en någorlunda artificiell miljö ute vid Ragnhildsborg. Med det här velandet som är nu så har man bara lyckats bygga upp lite vit napalm till första liftstoppet. Och eftersom en fullskalig Ragnhild innebär fem svängar så fattar ju vem som helst att this aint enough. Nu verkar det dock som att på torsdag eftermiddag sveper det in chilly som kan ligga kvar över helgen. Bra - då släpar vi väl upp laggen igen.

- Men vad är det för satans plankor du har Papi?!

Tyst i klassen, Papi har varit med wayback från oldschool raka ELAN med stålkanter som skulle ha gjort Globalknivarna avundsjuka till dagens mesiga miniskidor. Well, jag köper att de är förlåtande och förstärker accelerationen ut ur svängarna men var är känslan av working up some sweat. Var är konstverket? Det här är lite som att jämföra CDJ:s med forna tiders vinylvändare, visst det låter bra - är enkelt och smidigt - men var är konstverket, var är hantverket? Papis Xscream från Salomon är den bästa av två världar. Timglas i lagom dos - längd som garanterar speed, och så lite grovjobb som gör att korven i Backstugan smakar lite godare. Där hör ni... dessutom har jag ändå inte råd att köpa nytt så gubbjäveln får väl tåla några hånflin i liften - men jag väntar på er där nere sedan...

all reklam...

2012-01-16T15:03:00.000+01:00

...är kanske inte alltid bra reklam - oavsett vad talesättet säger. Hoppas innerligt att schablonkostnaden för dessa annonser var gratis just den dagen.

my precious

2012-01-15T16:28:00.000+01:00

Vanessa Paradis - pojkrummens våta dröm på 80-talet - börjar onekligen få vissa drag av Gollum. Hon är precis som undertecknad utavlad 1972, vilket naturligtvis innebär att vissa följdfrågor infinner sig...

när seklet var ungt

2012-01-14T23:26:00.000+01:00

Esters morfar och jag har ett gemensamt intresse... eller ja, jag inbillar mig i och för sig att vi har flera, men just det jag tänker på nu rör staden och dess historia. Jag har alltid varit fascinerad av arkitektur och infrastrukturer, kommer speciellt ihåg att jag kunde hänga i timtal som liten över en flygfotobok som farmor och farfar hade. För att inte tala om euforin som infann sig när SimCity och dess efterföljare släpptes - många spelnätter på Vegagatan tragglades igenom som borgmästare i fiktiva städer med stilrena avenyer.

Därför är det en ynnest att få ta del av den berättarskatt och framför allt det minne som denne urbana Staffan Mählqvist är i besittning av. Förvisso tror jag att han ibland kryddar vissa historier med okontrollerbara fakta såsom väder, vind och klockslag men det är väl en förmån alla kåsörer förunnat. Framför allt så skänker det ju en krydda till den bild som förmedlas. Vårat intresse brukar ta sig uttryck i form av att vi går på föreläsningar hos Taberman, ett slags stadsorakel med en gigantisk fotosamling. Vi studerar morfaderns böcker när tillfälle ges på Bodastigen och undertecknad har en faiblesse för att kopiera gamla vykort på Tradera som sedan gubben får orera kring ute på landet.

Här ovan en spännande bild från början av föregående sekel. Lilla Nygatan tänker kanske du, och så hette den lutande gatstumpen fram till 1917 innan den bytte namn till lite mer välkända Lovisinsgatan. Och nu blir det genast mer spännande för vilka nutida referenspunkter går att utmynna ur bilden? Ja, inte många... direkt till vänster ser vi den utskjutande torndelen på Lovisinsgatan 10. En byggnad som enligt utsago rymmer tomtens verkstad och snart låser klockans visare på halv åtta. Lite längre ned kan man urskilja silhuetten av stadshotellets byggnad, men så mycket mer är det egentligen inte. Jämför gärna med bilden nedan och vi kan konstatera att det har hänt saker i disponentkvarteren. Se där, lite kulturgryning i lördagsnatten.

Rent krasst...

2012-01-13T19:27:00.000+01:00

...borde jag nog vara död - eller i alla fall under en kraftig strålningscamp. Det går tydligen att doktorera och forska i allt - och nu är det en Susanna Larsson, docent vid Karolinska Institutet, som kommit fram till att korv och leverpastej är djävulen om man vill undvika cancer i bukspottkörteln. En riktigt elak form av cancer med hög dödlighet. Procentsatser brukar vara ett bra hjälpmedel om man vill framhäva eller förvilla något. Jag tolkar det som det sistnämnda i det här fallet. För tydligen ökar chansen/risken med 20% för varje korvstackare man stoppar i sig.

Undertecknad som högaktar denna skapelse och säkerligen dragit i sig ett par tusen under sitt liv borde således vara stoft i en krypta någonstans i höjd med trappan ned mot forna B&B. Appropå död och korv så vidhåller jag även det jag alltid har sagt - skulle jag mot all förmodan... eller i alla fall viss förmodan hamna på Death Row där över i staterna, med ett erbjudande om en last supper så blir det otvekligen (funkar inte i Wordfeud) 3 danska pölser med den starkaste senap som går att uppbringa. Wurst for life liksom.

win-win-win

2012-01-11T18:32:00.000+01:00

Nu för tiden pratas det ofta om win-win situations... och jag ska väl inte sticka under stol med att även en annan anammat det från och till. Går även att göra snygga kopplingar till skyldigheter kontra rättigheter. Förstå då euforin när man kör en trippel - hade jag varit av det täcka könet kunde jag kanske gjort associationer till multipla orgasmer... men nu är jag ju dessvärre inte det.

Har precis avslutat en 3 dagars intervju (3x30 min) som redan i ett tidigt skede avslöjade sig själv och sin beställare. Så ni kan ju tänka er hur den gamle surgubben njöt när han fick spruta ur sig invektiv kring den Socialdemokratiska partiapparaten och hur de färgade moderatorerna slet sitt hår i sin iver att inte framstå som jäviga. Bra betalt var det dessutom... så bra att Ester plockar hem en bonuspresent till födelsedagen i form av en bärbar dvd. Blir perfekt i bilen och på landet - det har ju varit uppe på tapeten tidigare men jag har dragit på det. Nu blev det kosta gratis istället. Win-win-win you know...

sunt eller tragiskt...

2012-01-10T22:40:00.000+01:00

...ja, det är frågan. Jag noterar i vilket fall som helst att spinning-jonnen gick fyra gånger så långt som bilen förra året. Inte ens Kylie Minogue "spinning around" så intensivt.

Inglorious fail

2012-01-09T22:18:00.000+01:00

Hmm... jag har en liten klump av olust och ofullbordande i magen. Och den har inte bara sitt ursprung i det omöjliga utbildningsuppdrag som jag och några till ska försöka leverera under vecka 4 och 5 på firman. (Men det är en annan historia). Istället handlar det om att jag känner att jag har failat - ja, nästan svikit den gode Quentin Tarantino. Denne filmmogul i genren att fånga det bisarra/absurda och få det att te sig fullt normalt.

Undertecknad håller bland annat filmer som De Hänsynslösa, Jackie Brown, Kill Bill och så kronan på verket - From dusk till dawn - mycket högt på den cinematiska himlen. Därför kan man tycka att det är lite konstigt att det är först nu som han har befattat sig med kritikerhyllade Inglorious Basterds. Antagligen är det så att jag redan hade på känn vad som komma skulle - och att jag lite motsträvigt höll ut på oskuldstagandet. Men samtidigt kändes det paradoxalt som något helt omöjligt. Nåväl, jag lät mig övertygas av den gode Tony på jobbet att jag verkligen hade missat något och fick en blåstråle i handen innan jul. Jag gick således och klämde på den asken under nästan tre veckor innan jag fattade mod i lördags och gav den en chans. Och chans var verkligen vad den fick för jag höll ut i nästan 75% av filmen innan jag nästan gråtfärdig stängde av den. Den hade inte berört mig ett dyft - inte ens den psykotiska Bear Jew fick mig att dra på mungiporna.
Förlåt Quentin! Jag försökte verkligen, men det gick inte... förlåt.

Puder

2012-01-07T14:42:00.000+01:00

Shitten Pommes Fritten... Är helt slut i hela kroppen, men också lite sådär bomullsaktigt tillfreds med dagen so far. Kickstartade den med att åter igen vara på plats i AXA för skridskoskola i arla morgonstund. Inte helt bekväm med att behöva gå upp så tidigt en lördag, men det är bara att bita ihop - snart är flickebarnet fjorton och då får man väl hota med "fluortanten" för att hon ska gå upp. Passade även på att slipa hennes grickor så nästa gång lär hon väl sitta smetad i sargen, men den dagen den sorgen.

Ingen rast och ro då friluftsdag stod på schedulen, och så fort avblåsning och "raketen" var avklarad lät vi den franska hingsten stegra sig ut till Ragnhildsborg där Friluftsfrämjandets snökanoner jobbat sig blodiga de två senaste dygnen. Närde en ursprungstanke om att hänga vid Backstugan och sippa choklad + trycka varm korv samtidigt som Ester rodeobetvingade den nya snowracern. Eller "snor-räjser" som pappan kallade det way back i begynnelsen. Dessa intentioner försvann någonstans mellan "Pappa" och "kan du..." så det hela slutade med att vi hade en fantastiskt rolig dag i backen. Som vi släpade, drog och swischade utför branten - och framför allt skrattade tillsammans. Visste väl att det här med en kälke var en bra idé.

Samtidigt kan jag inte förneka att jag slängde trånande blickar mot skidbacken - och om vi kan behålla de här minusgraderna så borde det inte vara någon utopi att kunna släpa med sig sina carvinglagg till nästa helg. Dessutom än en gång ett stort tack till mina Chilkats som gör det möjligt för en überförfryst pappa att faktiskt genomföra sådana här vinteraktiviteter. En av de bästa investeringar jag gjort.

det var tydligen urgent

2012-01-06T20:22:00.000+01:00

P: - Vem ska du ringa?
E: - Tommy Körberg, så stör mig inte!
P: - Okej...(?)

#dryg5åringsäljesbilligt#

Vägen Hem (del 4)

2012-01-06T02:50:00.000+01:00

Jag kan tänka mig att en och annan av bloggens läsare tycker att den marginellt har blivit lite enahanda. Jag är beredd att hålla med - men betänk att det här med att flytta är en viss mental resa som inte skadar att göra proaktivt. Och eftersom jag ändå var på en heldagsutbildning i kvarteret så tänkte jag att jag ändå kunde insupa lite av atmosfären i form av ett par foton. Här ser ni granngatan, dvs. Kronstrandsgatan - tillika fasaden för AstraZenecas huvudkontor.

Sitter uppe just nu i sen nattimme och väntar in andra perioden för vm-finalen i juniorhockey. Borde kanske sova eftersom klutten Ester ramlar in här om fyra timmar, men what the heck.

Underskattat

2012-01-04T22:46:00.000+01:00

Januari är en bra månad - i alla fall om man är sugen på att känna hur Grekerna har det. Eller som de själva illustrerar det... Indiska löner och svenska skatter, så får man ett hum om hur det vänds på sekinerna. I deras fall känns det nog ganska hopplöst - för en annan handlar det om en eller två månaders uppoffring innan man är på bestånd igen. På köpet har man dessutom inkasserat en lite slimmare kropp - om det nu går.

Decembermånad är annars en enda lång minusraka kantad av utgifter, därför känns det som en ynnest att Ester och mitt favorittugg är både nyttigt och billigt. Jag pratar naturligtvis om moroten, en underskattad liten rotfrukt med multipla användningsområden. Tänk bara smaken av färskpressad morotsjuice, eller hur gott det är med riven saftig morot till den mustiga maten som kantar de mörka vintermånaderna. För att inte tala om hur gudomligt gott det är med honungs- och sambal oelek-glacerade rotfrukter i ugn. Och istället för flottiga chips är det minst lika gott att doppa en orange stav i guckan. Och, med betoning på just och... om man vill vara lite onyttig - kanske efter ett träningspass, så är det väl helt okej med lite morotskaka...

Vägen Hem (del 3)

2012-01-04T13:31:00.000+01:00

Fjättrad i sjukdomens bojor har ändå haft det goda med sig att jag har kunnat ta mig tid för lite research. Hittade en planlösning som till viss del gav svar på en del frågor. Något garage verkar det inte vara tu tal om, däremot en parkering med ett antal carports. Å andra sidan kan det ju fortfarande vara ett alternativ att ha kvar garaget på Dalgatan - så långt är det inte, och med tanke på hur lite jag kör så... Utöver det så är det tydligen en ambition att kvarteret ska öppnas upp mot kanalen för utsikt - bra där. Däremot är jag lite fundersam till bilden ovan, för det ser ut som en hel del balkonger är riktade ut mot Storgatan och hur kul på en skala kan det vara?

Väntar nu med spänning på att se vilka materialval man har tänkt sig invärtes. Vore kul om man tänkte lite nydanande och frångick lite av allmännyttans 90-talsstandard. Och framförallt, hur ser den digitala framförhållningen ut.

Vägen Hem (del 2)

2012-01-02T21:44:00.000+01:00

Inga nya bilder idag... så mycket har det knappast hänt borta i kvarteret, Däremot har jag gjort intresseanmälan hos fastighetsägaren vilket innebär att jag kommer att få fortlöpande information om nyheter via mail. Har dessutom korrigerat min ansökan lite så att den torde passa de kommande kriterierna. Kontrollerade dessutom hur många poäng jag har att svinga i ansökningsracet. Just nu nära 22000, vilket i och för sig inte säger mig särskilt mycket.

Eftersom jag blir hemma även i morgon med den här förkylningen så tänkte jag ägna lite tid till att jaga en planlösning. Är nyfiken på hur de har tänkt lösa parkeringssituationen - drömmen vore ju ett garage i källarplan, precis som det var på Vegagatan.

baggy

2012-01-02T09:04:00.000+01:00

En kompis lade upp den här på facebook - tycker den är underbart charmig.

Nyår 2011

2012-01-01T22:08:00.000+01:00

Tänk så kontrasterande två dagar kan vara varandra. Sitter just nu ihopkurad under en varm filt, nyss hemkommen efter vådlig färd på förrädiska vägar hem från ön. Med i bagaget en begynnande feber och förkylning. Nog för att jag är en vanemänniska men det här blir ju nästan löjligt - vill minnas att jag kickstartade även 2011 med att var sjuk och hängig. Kanske är det effekten av att ha varit på topp hela december med allt fixande och roddande inför julen - så när väl kroppen slappnar av så öppnar den upp vindbryggan för attack. Blir det inte mirakulöst bättre under natten så blir det hemmavarande imorgon.

Annars har vi haft en toppen-weekend ute på ön i glada och opretentiösa vänners lag. Fredagen och nyårsafton bjöd på underbart soligt väder med hög luft och lätta minusgrader. Som gjort för en Papi att trippa runt med lätta löpsteg och bara insupa enviromentet för själsro. Det värmer även ett litet pappahjärta att se hur harmonisk Ester blir så fort vi kommer ut till våran egen drömmarnas trädgård. Hon påtar runt, och fixar och donar bäst hon vill utan några curlande förmaningar om att vara försiktig och se sig för. Endera stunden hänger hon med bästa kompisen morfar och idkar Hemliga klubben som tydligen har ett grundincitament som går ut på att inmundiga choklad. I nästa sekund fixar hon i lekstugan eller vid gungorna, såvida hon inte retas med hunden Dimma - eller som den här gången, stolt är med och pysslar om nya sysslingen Vincent. Det var en mäkta stolt liten tjej som själv fick hålla den lilla spädisen i sina armar.

Nyår betyder uppdressning, så även ute i skärgården. Till detta ackompanjerades en härlig meny bestående av ugnsmarinerade humrar med recept som vi plockade med oss från Hallstorps Gästgiveri på Öland. En varmrätt innehållande oxfilé som bäddats med skogens guld i form av olika svampar och därtill en potatisterrin som smakade mera. Papi är ju inte så efterrättig av sig, men den ska tydligen också ha varit god... någon passionsbaserad mousse. Han gick istället ut till Rakt över disc med Clabbe som rullade igång vid 22-tiden och som pumpade härligt klassiska discospår. Mycket uppskattat - och en liten kontrast till det lösta Melodikrysset tidigare på dagen. Och appropå tidigare på dagen så hann Ester, mormor och morfar med en sväng till kyrkan för en fullsatt konsert med andliga förtecken - allt för att säkerställa att barnet frälses ifrån ondo.

Tolvslaget bevittnades sedemera under stjärnklar himmel nere vid bryggan - och det är en mäktig syn att i tystnaden höra havet som svallar in samtidigt som man ser hur den södra skärgården briserar i fyrverkerier. Själv såg jag ett stjärnfall och passade på att önska mig något innerligt, så vi får väl se om det slår in. Alltid lika vemodigt att lämna ön, men något enklare blev det av dagens urriga väder som inte framställde detta paradis i sin bästa dager.

Vägen hem (del 1)

2011-12-29T12:13:00.001+01:00

Papi väver drömmar, om inte av guld så av flyktig betong och cement. Därför tar han er med på en ny följetongsresa i för tillfället okänt antal episoder. Vägen hem...

Undertecknad när en tanke och förhoppning om att under 2013 göra en nystart av sitt liv och leverne ty det finns indikationer kring att vissa pusselbitar ämnar falla på plats. Förvisso rätt obetydliga i andras ögon, men i min egen verklighet rätt påtagliga. Samtidigt så har ju pussel den egenheten att inte alltid bete sig så som utläggaren vill men drömmen kan ingen ta ifrån en.

Grundcitamentet för detta nydanande är att tre tunga lånebilder går ut i början på detta år - däribland hatobjektet CSN - vilket medför en betydligt ljusare ekonomisk bild för detta ensamstående föräldraskap. Påpassligt nog så har min fastighetsägare den utsökta ambitionen att upprätta ett nytt boende i kvarteret Lampan vid samma tidpunkt. Förvisso trivs jag väldigt väl i de något mer centralare disponentkvarteren runt Lovisinsgatan, men jag ska inte sticka under stol med att jag alltid har drömt om att starta ett boende från scratch i något helt nyproducerat. Känslan av ny patina och att kunna styra över skavanker och underhåll - obetalbart...

Men köp något då säger säkert den rättfärdige... sant, säger jag - men det finns ett flertal aspekter till att så inte kommer att ske. I grund och botten är jag kanske lite präglad av devisen skomakare bliv vid din läst - är man uppvuxen i allmännyttan så blir det lite av en klassresa att byta boende. Förvisso en tanke som ofta föresvävat mig, speciellt under bankernas vidlyftiga år, och den mentala delen till den resan är inget problem. Däremot har bankernas utlåningsapproach ändrat sig till det mer sundare vilket dock kräver tyngre monetära muskler till insatsen, och det är något som saknas i dagsläget. Nu är detta inte huvudanledningen till detta beslut ty finns det tid så finns det råd. Istället handlar det om Papis drömmar kring en slutdestination - och där handlar det inte om om, utan när... det vill säga när Papi till slut anländer till sitt älskade Nynäshamn. För dit ska han. Just nu är det ett synnerligt trevligt jobb och Esters skolgång som håller honom kvar. Att då köpa sig ett boende i en kommun som är på en utförsgående spiral känns som ett vanvettigt förlustprojekt som skulle fjättra oss här för alltid. Då ter sig ovanstående beslut som det mest rätta. Och vill jag tillskriva mig epitetet husägare så är jag ju till trots fortfarande delägare i ett fritidsboende ute på ön, om än av det mindre slaget =).

2013 kan också vara året som Papi rör på sig inom organisationen. Har då varit 11 år på samma plats vilket nästan i sig tillskriver sig en viss stagnation - men what to do när man trivs. Och ska man flytta på sig lite, varför inte då ta steget till siten i Snäckviken vilket då skulle medföra att jag får 50 meter till jobbet i mitt nya Mälarhamnsliv. Finns det fler fördelar? Tja, Ester skulle få det marginellt längre till skolan men bara 20 meter till Tom Tits och har vi riktig tur så ingår kanalutsikt för den havstrånande sjöbusen.

Min tanke med den här följetongen är att med jämna mellanrum åskådliggöra hur boendet växer fram. Självklart blir det även en hel del tankar och funderingar som droppas och du får jättegärna hänga med på den resan.

Julhockey

2011-12-28T23:47:00.000+01:00

Att kalla det för boxingday kanske är att ta i - och för den delen England mer förunnat - men julledighet förpliktigar till att underhålla ett dagisskadat barn där aktiviteterna avlöser varandra. Papi slog två, eller kanske till och med tre flugor i en smäll. En liknelse som i normala decemberfall vore orealistiskt, men med svamp, blommor och smultron i sin fulla prakt detta år så kommer vi nog undan med det trots allt.

Hur som helst så teamade han upp med världens bästa guda ute i AXA för lite hockeysamkväm, tillika en möjlighet för flickebarnet att öka på sin negativa vokabulär. Just den biten bidrog Dåren och P förtjänstfullt med så det var bara att tacka att ta emot. Alltid trevligt att träffa dessa lads för att utbyta trivaliteter med på mäns vis. Ester gick inte heller lottlös utan kammade hem både halsduk och nallebjörn från Clabbe. Lägg därtill både choklad och hockeykorv så kan ni tänka er att det var en speedad varelse som hojtade okvädningsord från baksätet hela vägen hem.

SSK då? Sin vana trogen modell 2011 så fortsätter man att göra allt utom mål. Med nöd och näppe lyckades man bibehålla sitt snitt på 2 mål per match. Detta på 41 skott, och då ska man komma ihåg att det sista var i tom bur. Men en seger är alltid en seger - så även 2-0. Dock ingen hockeyfight så det sammanlagda betyget blir en 3:a.

"Nej Ester! Det heter inte ditt blinda jävla domarhelvete!" - Det heter att tillsynsmannen har nedsatt synförmåga.

växtvärk

2011-12-28T14:55:00.000+01:00

Gårdagens friskvårdsaktivitet blev precis så bra som förväntat om än lite vindpinad. Solen sken behagligt i det åttagradiga decembervädret - lovely - och Papi spurtade med friska gasellsteg runt den lilla sjön. Vid sin sida hade han sin vapendragare Ester på hennes hingst - vi kunde dock konstatera att det är någon som växer oroväckande fort. Detta bekräftades senare vid en kontrollmätning på den vita dörrlisten med blyertsstrecken. Flickebarnet mäter nu hela 116 cm i strumplästen vilket förklarar varför cykeln som var lite stor i april nu ser något barnslig ut på henne.

Papi som är handlingens man klickade därför vid hemkomst upp Crescents hemsida för botanisering. Något annat märke är inte tänkbart - kostar lite mer, men kvalitet och andrahandsvärde är obetingat oslagbart. Nu uppstod dessvärre en viss kontrovers då Ester inte är riktigt med på de estetiskt utstakade noterna som föreskriver att en orange nyans ska ingå. Hon pekade istället ivrigt på en rosa anskrämlig dito med följd att Papi rynkade på näsan. Sådana genusfällor ska vi inte trampa i utbrast han - ett utbrott Ester mest såg likgiltig ut inför. Nåväl, för att få skrället att förstå sitt eget bästa så företog vi oss idag en promenad upp till Jögge på Cykeltjänst - där Papi förväntade sig att få lite andligt och yrkesmässigt stöd. Det var dock lögn i helvete då dessa cykelgiganter ämnade fira jul fram till nästa vecka. Så it will be continued...

Stolgång?

2011-12-27T23:01:00.000+01:00

hjärtebarn

2011-12-26T23:11:00.000+01:00

Tänk, det behövs så lite för att värma ett litet fadershjärta. Vid läggning och omstoppning ikväll kom ett litet "Pappa, kan vi inte sticka bort till Scaniasjön i morgon så kan jag få cykla och du kan springa?". Behöver jag säga att vi tummade på det... Måste bara in på SMHI och checka nu så att inte vädergudarna förstör det hela.

Upprättelse

2011-12-25T01:15:00.001+01:00

Jag känner att någon förtjänar lite upprättelse... Papi har låtit lite bitter över att aldrig få några klappar eller presenter - förvisso har det väl inte legat något större allvar kring detta, mer än att gamla gubbar behöver få låta lite ibland. Men samtidigt är han inte så pass gammal, om man någonsin blir det, att han inte berörs positivt av lite erkännande.
Fina Mamin hade förstått detta och grävt djupt i sin börs för att kunna lämna över en gåva som berörde i hjärteroten...

Camilla Cherry och Petters tidsepos över svensk hiphops utveckling - Goda Dagars Magi - finns nu i en stolt Papi Jams ägo. Och nej, du får inte låna den hur mycket du än tjatar.

Jul i stan

2011-12-25T01:05:00.000+01:00

Sitter i sen natt-timme och summerar en fartfylld julafton som kanske lite motsägelsefullt gått i lugnets tecken. Sedan ett par år tillbaka så är hela julkonceptet taktiskt uppstyrt likt en hockeymatch i tre perioder. Dagen innan julafton, även kallad lill-jul, är vigd åt farmor och farfar där vi träffas - äter gott och stämmer av både kroppsliga och ekonomiska krämpor. Tillbakalutat utan krav men där Ester och Kosmoskatten får vara i centrum. Lite av ett förspel inför period två. Påpassligt med likhetstecken till första Star Wars-triologin och Sagan Om Ringen-filmerna så är det "Tvåan" som är bäst och i det här fallet synonymt med julafton.

För några år sedan - jag tror det var i samband med sjukdom så tog vi en timeout i julaftonsfirandet och upptäckte hur skönt det var att bara vara för sig själv och ta dagen lite som den kom. Endera året är det ett besök i kyrkan eller kyrkogården som gäller, nästa år kanske det är en frisk julpromenad som står på agendan, eller som i år ett besök i mammons centrum på ICA Maxi. Dagen kantas av besök från tomten - som detta år bjöd på en spektakulär show - paketöppning (ja, om man heter Ester Jonsson vill säga), pyssel och familjesamkväm. Helt enkelt väldigt laidback och ingen stress. Julafton följs sedan upp med turné ut till Sundsvik på juldagen där AK's släkt teamar upp för julfika och den på pappret anspråkslösa julklappsleken. En lek som under ytan ruvar på flera av de sju dödssynderna och som utvecklats till ett civiliserat warfare. Ljudnivån är på topp och alla medel är tillåtna, vilket också tillämpas...

Efter en sådan trestegsraket kan det vara ganska skönt att veta att nyår hägrar med en mental rekreationsresa ut till havsbandet där Papi kan få ströva runt och hitta sig själv igen. Det här med socialt umgänge tar nämligen på krafterna. God Jul allihop!

Äntligen är den här!

2011-12-22T00:13:00.000+01:00

Jag vet vad ni tänker.. har han blivit galen? Men nej då, eder Papi vet att det är två dagar kvar till julafton. Samtidigt så vet han ju att den dagen är en tomhänt kassako på det personliga planet så här gäller det att hitta andra glädjetriggers. Och vad passar bättre än ett riktigt praktstånd - ett stånd mer lustfyllt än vad Papi någonsin rest och som briserar 00.38 i natt. Jag pratar naturligtvis om vintersolståndet - jag menar... fattar ni! We made it! den tunga biten är avklarad, nu är det rak utförsbacke mot midsommar. Kan det bli bättre?

JUL

2011-12-20T14:50:00.000+01:00

En liten jultallrik on-the-go från skärgårdens pärla

Vad hände?

2011-12-19T13:45:00.000+01:00

2006

2011

Grand ma' goes MILF - ibland är det bättre att inte göra en video alls... Blev tvungen att googla på Kate... gissade att hon kanske var född runt 75-76 att döma av bilderna - men tydligen så är det en trend hos de som är födda 1980 att åldras i förtid. Är övertygad om att hon också har NEJ som mantra.

ljuset i tunneln

2011-12-18T00:42:00.000+01:00

Snö ute - tomten kom på skridskor - godispåsar delades ut - uppvisning av konståkningssektionen - alla glada. Men vad ni än säger så satt det väl ytterligare 50 vinnare på läktaren som redan gottade sig åt det faktum att det faktiskt stundar två lördagar med sovmorgon deluxe. Smaka på det... soooova!

sista bilden?

2011-12-18T00:11:00.001+01:00

Samtidigt som snön svepte in över östra svealand idag och dränkte landsdelen med tung blötsnö som vägrar fästa, så kryddades detta vemod med ytterligare en aspekt... Bilden ovan kan vara den sista vi ser på Papis favoriter Alcazar med dennes stilikon Andreas Lundstedt i spetsen. Igår kväll genomförde man enligt egen utsago den sista spelningen inför 3000 uppslutna AstraZeneca-anställda i Scandinavium, Göteborg. Man kan tycka att det är en pusselbit värdig att falla på plats, men samtidigt så rörde ju detta koncernens sydliga Sverigedivision och Papi var inte där - det borde han ha varit...

Istället får vi tacka för den fantastiska resan som vi bjudits på, och framförallt den låtskatt av joyfull disco som levererats. Myser fortfarande när jag tänker på hur vi ägde Playa del Inglés till Crying at the discoteque. Och helt skitklutt kanske det inte är trots allt - Andreas öppnar ändå upp för en framtid om suget efter disco återfinner sig - samtidigt blir inte trion yngre och det handlar väl lite om trovärdighet versus pathetics. Andreas ser vi närmast i melodifestivalen - dessutom knåpar han på ett bokprojekt om hur det är att leva med HIV, väl värt att följa upp och hålla ögonen öppna efter.

Såå... vi slutar väl där det började på något sätt.

Ge Mig Fem fyller 5

2011-12-16T17:16:00.000+01:00

"Jag skulle ju inte..." Ja, det var så det började för exakt fem år sedan. Ett tänkt kortvarigt projekt som skulle ses som en replik på dåren Gringos tilltag att börja blogga. Nu tillhör ju den mannen skaran av rastlösa människor som antagligen diagnostiseras med andra bokstäver än de sedvanliga - i hans fall skulle jag gissa på kombinationen I-D-I-O-T. Men nu ska vi inte låta hans tvivelaktiga leverne få solka ned en sådan glädjen och triumfens dag.

I fem år har alltså Papi levererat tänkvärda texter i parti och minut - och sakta men säkert har skaran läsare ökat i takt med att kvalitet, utformning och innehåll förbättrats. Från början fanns egentligen ingen plan kring vad bloggen skulle handla om, innan jag fick en uppenbarelse om det självklara. Mig! Jag insåg att det här var ju världens chans att dels använda detta forum som en slags dagbok som jag senare skulle kunna gå tillbaka till för att titta och förundras. Jag såg även potentialen i att kunna använda den som en kanal utåt till släkt och vänner utan att behöva interagera och umgås med dem - perfekt för ett avsocialiserat vrak som mig. Dessutom så fungerar ju det här som en anslagstavla på byns centrum där jag kan strö vassa sarkasmer och politiska bannbullor till likasinnade och antagonister. Men framför allt har bloggen kanske utvecklats till ett livsstilsmagasin där Papi Jam som master of ceremonials levererar fresh & laidback music för en kräsen publik, cleant mode för 70-talister som helt vägrar ge upp hooden, sneakers för Nike-frälsta, vin för blivande sommelierer och lite annat smått och gott som passerar hans alltid lika up-to-date-ögon. Och naturligtvis så röner hans älskade mästerverk Ester stor plats och utrymme i denna uttrycksform.

Tittar vi lite statistikmässigt så är detta det 1840:e inlägget, med andra ord på god väg mot 2000. Utav dessa finns det en hel del som jag rent författarmässigt är ganska nöjd med och har som ambition att ge ut i en fotobok. Besökarantalet ligger ganska konstant på ca. 220 unika besökare per dag - och totalt är det nästan 40000 som har hittat hit. Den uttalade ambitionen är dock en miljon så där finns det lite att jobba på. Men det är å andra sidan en grav sanning med modifikation. Det finns enkla och billiga knep för att maximera besökarklientelet - man kan anordna lusiga tävlingar, börja kommentera texter från de stora dagstidningarna, provocera kring kvinnofrågor och politik, sprida lögner om kändisar osv. Men till vilken nytta? Jag kan på stående fot utlova att jag inte kommer att vika från ovanstående hörnstenar, dessutom kan ni vara säkra på att slippa en massa tradig flash-reklam bland texterna.

Samtidigt ska erkännas att formatet på bloggen har förändrats lite med åren - de tidiga åren lade jag ned större kraft på långa utlägg i novellform - med andra ord rent ordbajseri som endast fyllde ett slags egenkärt syfte. Numera, och speciellt i år har jag försökt skala ned inläggen påtagligt eftersom jag insett att jag själv ratar bloggar som är för långrandiga. Identifiera kärnan i vad som ska sägas och bygg upp något kort och slagkraftigt kring det. Simple as that. Jag hoppas förstås att ni som läser hänger med på resan ytterligare några år - och ni får jättegärna kommentera men det är så klart inget tvång eftersom jag har någon slags underliggande drift till att alltid få sista ordet. Fick jag avslutningsvis önska mig något så skulle det vara kul att få lite bättre grepp på vilka ni är... men det bestämmer ni själva. Grattis bloggen i alla fall!

2011-12-15T22:36:00.000+01:00

Cerahtonia by Fibes, Oh Fibes!

People say I'm movin too slow
People say I'm ruined
What the fuck do they know

Verkade Papi lite gladare än vanligt idag? Droppade han lite träffsäkrare skämt och strödde lite oväntat beröm där tillfälle gavs. Är han sjuk? Kär - eller går han på droger? Nepps!

Bara det faktum att Fibes, Oh Fibes släpper första spåret från nya plattan nu på fredag är tillräckligt för att lysa upp attributet till människovärdigt leverne.
Så bli lite glad du också - Fullängdaren kommer i april.

tips från coachen

2011-12-14T23:34:00.000+01:00

Saker som gör en glad dagen efter tvättstugan...

- Du Ester, var det ingen fröken som tyckte att ni skulle ha galonisarna och gummistövlarna på idag?
-Joo.
- Vet du, ett tips från coachen är att dom oftast har väldigt rätt.
- Uhuum.
- Du vet att... du har ju liksom rullat i leran och jag tror att de där kläderna du har på dig är mer tänkta för vinter och snölek.
- Sluta tjata pappa.

Video 2

2011-12-14T21:58:00.000+01:00

Concrete Steppa har gjort det igen - en odödlig Petter-piece. Så snyggt foto -svepande klipp och en ljussättning som harmoniserar och gifter sig med låten. Och låten är kanske den svaga punkten i detta mästerverk. Helt okej, men vi har blivit bortskämda med att Petter alltid levererar nu för tiden - och då höjs kraven. Såg att han twittrat om en sho-bang-känsla efter en session i studion förra veckan. Lovar gott.

Video 1

2011-12-14T21:54:00.000+01:00

Duran Durans europa... eller egentligen världsturné har nu nått de brittiska öarna, dvs. hemmaplan - och utsålda arenor kväll efter kväll bekräftar bandets popularitet. I år är det dessutom 30 år sedan som bandets stora genomslagshit, Girls on film, släpptes. (För övrigt på det trevliga datumet 13:e juli). För att fira detta släpper man nu tributelåten från senaste plattan, Girl Panic, som har påminnande riff från orginalet. Men det som gör att den riktigt sticker ut är videon, producerad av Jonas Åkerlund - där en hoper nya och gamla supermodeller tar gubbarnas plats i bandet. Ruskigt snyggt - kan bli en Corbijn-klassiker.

lusse bulle elva nätter före jul

2011-12-13T22:34:00.001+01:00

Det var allt en trött liten tomtegumma som tokslocknade efter att eftertexterna till 112 På liv & död tonat ut... Det var till och med så att hon avbröt Staffan Mählqvists arvtagare i form av Papi redan efter par sidor i kvällens kapitel av Ronja Rövardotter. Och appropå rövardotter så är det helt klart en egen liten illbatting som jag när vid min barm - oj oj vilken attityd som gör entre ibland. Men det är lite kul, för det är som om hon kommer på sig själv och ser lite förvånad ut - "sa jag det där?".

Jodå, liten börjar bli stor och för varje traditionstyngd aktivitet som genomförs på dagis så slår oss insikten att det faktiskt är för sista gången. Denna trygga värld ska snart förbytas mot en djungel - är hon verkligen redo? Antagligen, frågan är nog snarare.. är vi redo? Jag har mina doubts där - bäst att ta av sig curlingskorna medans tid finns. Nu väntar lite sov inför nästa fullspäckade decemberdag för i morgon stundar julkonsert i Wendela Hebbes Aula för denna hyperaktiva dam... mer om det i morgon.

där ska skåpet stå

2011-12-12T23:36:00.000+01:00

Hörde att ni letade efter ett skönt flow så här till jul... Ni kan sluta leta, Promoe-tomten dök upp.

ljus i mörkret

2011-12-12T22:23:00.001+01:00

Jag hälsar er alla som förr mången gång

med brus i etern och stämningsfull sång

Jag kommer när mörkast det är här i Norden

och allt synes dött och förfruset på jorden

I dessa tider vet jag att det sitter folk och väntar på ett sakralt väsen från Italien, och till det brukar man addera några nordtyska tomtar och påhittade pepparkaksgubbar, eller gummor för de genusladdade skull. Själv har jag högre ambitioner i mitt ambivalenta liv och har hittat mitt eget ljus i detta suicida decembermörker - Musikhjälpen.

I år är det fjärde året som SR och P3 genomför denna behjärtansvärda manifestation där ett par folkkära radiopratare/artister låses in i ett "akvarium" under 144 timmar med endast dryck som drivmedel och ett uppsåt att med alla tillåtna medel samla in pengar. I år är temat "Alla flickor har rätt att gå i skolan" - och det är Jason (Timbuktu), Kodjo och Gina som är årets värdar. Jasons tredje år förövrigt. Bidrar gör man genom att önska låtar vilket genererar en summa. Utöver detta bjuder man in kändisar och artister, genomför livespelningar och auktioner med mera. Noterade förresten att under årets första sändningsdag så tittade Håkan Jugholt förbi och vände ut och in på sig själv - hela 200:- lyckades han ysta ur sig. Misstänker att han begärde kvitto för att kunna kvitta denna summa mot diverse bidrag. Japp, denna politiska passus får bli avslutning på denna dag. Glöm inte att lyssna nu.

Noterar även att det verkar hart när omöjligt att hitta ett torg i Stockholm för denna aktivitet. Hitills Malmö - Göteborg - Malmö - Göteborg... suck.

whats cookin'

2011-12-11T19:40:00.000+01:00

Coolio rappade way back om... What's going on in the kitchen, but I dont know what's cookin' - tur då att jag har full koll för här vankas billig och grymt god adventsklassiker. Jul/köttkorv med kokt potatis, pepparrotsås och grovkornig skånsk senap. Förvisso hädar Ester med ketchup, men det må väl vara hänt. Och det stoppar inte där... har sparat två glas vin från igår - blir perfekt när hon har somnat och pepparkakan plus ädelost gör entre. Bara för att jag vomerar på julen så betyder ju inte det att jag avstår från russinen.

teknikens under

2011-12-11T11:29:00.000+01:00

Ett litet steg för mänskligheten men ett sjuhelvetes kliv för teknikoduglingen Papi. Har på egen hand, det vill säga helt själv (om vi exkluderar två sms) installerat nätverksuppkoppling via router i 3D-centret inne i sovrummet. Så nu finns det ännu färre anledningar att kliva upp på helgerna. Ska bara försöka lista ut hur jag installerar Spåttifajn - sedan är ett dekadent och försvullat leverne ett faktum.

värre än ryska posten

2011-12-10T22:58:00.000+01:00

Bad to the bone... blev med barn redan nu på lördagkvällen, vilket naturligtvis var trevligt eftersom jag längtade efter klutten. Men det var en snörvlig och febrig Mami som lämnade över ett än mer hostande och glansögt barn, och nu börjar även jag känna att det kommer krypande. En icke önskvärd arvspolitik som vi måste ringa Olle för att mota i grind. Men how to do it - vi får ta till de tricks som står till buds, för jag har varken tid eller råd att vara hemma något innan jul. Papis plånbok drog en suck av lättnad, eller om det var ett stön, idag när de facto sista julklappen till kärleksbarnet var inhandlat. Inget överflöd, men tillräckligt för att hon ska kunna känna sig lite bortskämd. Men det är hon värd - för jag kan inte påstå att det ramlar in så mycket leksaker mellan högtiderna - fast samtidigt, vad är det som säger att ett barn blir lyckligare av ett överflöd som kanske istället är ett surrogat för ett dåligt samvete. Jag slösar istället kärlek och aktivitetstid och jag tror på det konceptet i slutändan. Det gör den där plånboken också. Men nu var det ju det här med smittohärden... peppar peppar.

no coke

2011-12-09T00:41:00.000+01:00

Lugn och fin, ingen fara. Det är bara jag som briserar av lite fyrverkerier i centrumgrytan så här tre veckor före nyår. Dr. Alban sa det redan 1990 och jag ville inte vara sämre den 9:e december 2010. Därför firas det faktum att Papi har varit ren från cola i ett år. Egentligen borde det ju betyda att jag kammar hem någon riktigt fet belöning för ni kommer väl ihåg hur det lät när man var yngre... "Håller du upp med godis i ett år får du en ny cykel, körkortet betalt, en moppe eller en insats till en ny lägenhet" beroende på likviditeten hos ens föräldrar. Oavsett denna likviditet så var det här ju löften som de kunde slänga ur sig eftersom de visste att det inte fanns en sjatte (chans för er som är födda efter Berlinmurens fall) att man skulle klara det.

Vill minnas att jag gick ut rätt hårt och ströp allt veckointag av olika sorters sötsaker under årets första sex månader - detta fallerade sedan under semestern till en mer sansad nivå. Men det jag är mest stolt över förutom negligerandet av cola, är att jag lyckats bannlysa allt onyttigt tröstätande på jobbet. Förutom att det är ekonomiskt fördelaktigt så har kroppen mått bra av detta stålbad. Visst händer det att det slinker ner lite choklad i veckan på kvällen, eller att jag fuskar och bryter förbudet mot Red Bull, men lite busig får man allt vara. Så vad säger ni? Vi kör väl ett år till för här finns ändå inget sug efter den där bruna sörjan.

helge skoog

2011-12-07T20:38:00.000+01:00

Det går rykten om att den här bilen tänker parkera på Lovisinsgatan nästa vecka. Samma rykte hintar om en fiskmeny kryddad med bedrövligt dåliga göteborgsvitsar. Fan trot! Disponentkvarteren representerar. Woop woop!

DJ Ester

2011-12-07T20:11:00.000+01:00

...exakt. ett begrepp och signum som Papi Jam tillämpade under hjärtebarnets begynnande levnadsår. Antagligen med ett purpose att föra faderskapets addiction vidare. Med tiden har dock tillmälet avtagit i takt med hennes märkliga ointresse för musik. Men så hände något under början av året... microphone och cd-spelare började användas flitigare, Papis dator med Spotify började bokas upp och önskemål om en egen file tog form. På eftermiddagarna kom hon hem från dagis och körde shower med nya låtar - i alla fall nya i hennes värld, även om Papi för länge sedan ratat dem. Och nu då.. nu är hon på väg att köra om sin far rejält - musikquizen blir svårare för den gamla vinylgnidaren och han får anstränga sig för att inte ett pubertalt frustrationsläge ska uppstå.

Förra veckan firade jag triumfer genom att pricka hennes topp-3 bara genom nynnande och svengelska. Spana in den själva förresten - för snart kommer ni inte veta vad hon snackar om.

yupp, she's a dancehallbäjb - och just nu ser jag fram emot den dagen då hon inser vilken skatt hennes farsa sitter på... men en sak i taget.

det är ju ändå jul

2011-12-07T17:47:00.002+01:00

Mitt i allt julklappshandlande så slog jag till och unnade mig en ny tandborste. Appropå nivåer.

kulturbärare

2011-12-06T17:25:00.001+01:00

Kiara . You're Right About .1990 by capitainfunkk

Som kulturbärare känner den här bloggen sitt ansvar att då och då ta en titt i backspegeln. Papi Jam är ju dessutom som bekant en stor vurmare av swingbeat. Plockar man bort kläderna och behåller musik och dans så har vi kvar en jävligt glad produkt. Idag tar vi oss tillbaka till 1990 och tittar till Kiara.

buuu!

2011-12-06T16:20:00.000+01:00

Såg ni förresten det där onämnbara i morse... som en vit matta av avföring låg den där och hånlog. Bedrövligt - studsade hem från fabricum med en obehagskänsla som endast dämpades av insikten att hjärtebarnet kanske uppskattade detta tilltag. Dessutom bygger ju hela hennes julklapps-kit på förekomsten av detta frysta sommarregn. Så låt gå då - bara det är borta 31:a januari så kan jag härda ut. Får plocka fram mina Chilkats och polardräkten.

bomma en tagg

2011-12-06T06:34:00.000+01:00

Det kanske är på sin plats att först poängtera att detta inte är något som stör mig. Snarare är det så att jag är glatt fascinerad över resoneringsgraden kring detta fenomen. Ett fenomen som med jämn frekvens utspelar sig i princip en gång i månaden.

"- Ööh! Grabben, får man bomma en cigg av dig!?"

Och det slår liksom aldrig fel - jag möter dessa olycksaliga själar, nyss utramlade från RIA eller något annat härbärge i vild jakt på dagens första bloss. Det som sticker ut lite i bilden är att den tillfrågade kommer lubbandes för full kareta iförd tighta clima-kläder. Och det är det här som förbryllar mig lite... exakt vad i hela helvete är det hos mig som sänder ut signaler om att jag skulle kunna vara en presumtiv rökare? Nada! Och om vi ändå leker med tanken på att jag också skulle bedriva hetsjakt för att uppnå KOL-nirvanan - hur troligt är det egentligen att jag har med mig ett ciggpaket och en tändare på löprundan.

Hyggligt fascinerande. Jag brukar skratta fram ett glatt "- Nää tyvärr!" Fastän hela mitt väsen skulle vilja droppa något drypande sarkastiskt. Men det är min uppfostran för god för.

kärleken

2011-12-04T16:17:00.001+01:00

Här ser ni en stolt liten skit ute på söndagspromenad den andra advent. En lugnets dag efter gårdagens farande och flängande med Ester i huvudrollen. Vi kickstartade dagen med att utebli från skridskoskolan till förmån för återbesök på S:t Eriks ögonklinik på Karolinska. Det var dags för ödesbesked huruvida brytningsfelet vuxit bort eller inte. Rökruta eller Biblioteket i plugget som börjar efter sommaren liksom. Därför var det kanske Papi som drog de lättaste suckarna efter att läkaren förkunnat att det såg fint ut. Ett världsligt problem, jag vet - och jag tänker nästan varje dag på hur förunnade och förskonade vi har varit med detta hjärtebarn. Dessutom finns det ju läckra brills till barn också. Men samtidigt kommer man ju ihåg hur grymt låg- och mellanstadiet kunde vara...

På eftermiddagen var vi ute en sväng till Sundsvik för att äta lite gott och fira Luddet som fyllt fyra år. En liten avstickare innan nästa drama skulle utspelas på hemmaplan. Ester har ju som bekant fått sin första lösa tand och efter att hon och hennes kusin Lova praktiserat "knäcka näsbenet" med makaroner i munnen så stod den där tanden mera inåt än utåt. Dock krävdes det över en timmes övertalning från Mami innan antiklimaxet var ett faktum... plopp! och Ester såg nästan besviken ut. Knappt ens något blod.

Så i natt flaxade en tandfé förbi sovrummet på Lovisinsgatan och levererade sitt gods. Samma tandfé som vid elvatiden igår kväll försökte hitta ett öppet ställe som var villigt att splitta på en hunka. Får fan ställa in en kortläsare vid hennes tandglas till de övriga tänderna.

Vega skyline

2011-12-04T16:02:00.001+01:00

Det hugger till i hjärtetrakten varje gång jag passerar över Mälarbron och ser hur Vegakvarterens skyline tornar upp sig. Nu med ett alldeles nytt landmärke i form av Veidekkes pelare som sträcker sig mot skyn. Jag saknar verkligen mitt gamla boende, eller är det kanske egentligen den efterromantiserande bilden av de åren som symboliserade dessa. Samtidigt så konstaterar jag ju även att den bästa tiden också är just nu... när man fortfarande är en form av idol för Ester som överöser en med hedersbetygelser och pussar. Eller så är det helt enkelt så att allt har sin tid och charm.

Men fan, Vega...

vi tar det i morgon...

2011-12-04T15:45:00.000+01:00

Sol, vind och vatten tär på patinan vare sig man vill det eller inte... Det var inte länge sedan Elkedjans obelisk lyste med eldröda bokstäver likt ett landmärke att ta sikte på - nu ett bleknande minne som skulle behöva lite omsorg. Samtidigt är inte jag den att döma, även om min firmas yttre skulle komma högt i rang i fall jag nu hade haft en. Dessutom vet man ju hur det är... det ska planeras, beställas färg, ta sig till en färghandel och så vidare - omständigt värre och vem har tid med det.

Är du sarkastisk nu Jimmy? Fråga en Södertäljebo... eller take a deeper look at the picture.

Fuck off Heinz!

2011-12-01T23:38:00.000+01:00

Det är jävligt märkligt... men varje gång som en av Heinz lärljungar från Stockholms hotell & restaurangskola är här och fingrar på min spis så måste den totalsaneras. Nu senast så skulle det tydligen flamberas kokvatten på den så att eldslågorna likt eldflugor dansade futterwacken till gastronomins ära.

Och det stoppar inte där... tydligen så berättade utbildningens regel 3:13 att oavsett hur lite eller mycket utrustning som finns i ett kök så ska ALLT användas... det är ändå aldrig kocken som diskar. Färdig? Skulle inte tro det...

Regel 6:17 gör gällande att finns det en diskho tillgänglig så ska den fyllas med allt som går att uppbringa, gärna så att det rinner över kanten eller ännu bättre blir en sådan där krämig smet.

Ok, låt gå för att det oftast blir väldigt gott - men den där Heinz skulle fan ha stryk i alla fall.

bråda dagar

2011-12-01T21:29:00.000+01:00

December knackar på, det innebär bråda och hektiska dagar för en initierad nättävlare som undertecknad. Det formligen öses ut vinster till höger och vänster, många dessutom väldigt luckurativa. Lägg därtill att varje firma eller tidning med lite självaktning praktiserar adventskalender där varje lucka motsvarar en viss prestation.

Paradoxalt så är december den månad genom alla år som har genererat tveklöst minst vinster. Ja ja, jag hör lite hostande i bakgrunden - och låt gå, förra årets tribute i 36000:-klassen ser jag som en kompensation på allt nedlagt arbete. Det jag däremot efterlyser är lite sådana där bra vinster som böcker, spel, videogames, skivor etc. - med andra ord sådant som vore ypperligt att kunna ge bort som julklappar. Jag pratade om termen nedlagd tid. För den som är intresserad över hur mycket tid jag lägger på denna fritidsaktivitet (som jag ändå upplever att det är), så rör det sig om kanske 30 minuter per dag under jan-nov och det dubbla under december då. Slöseri kanske en del tycker - men eftersom jag de facto verkar ha en viss fallenhet för detta så tycker jag att det betalar sig rätt bra.

Gladast kanske ändå Ester är eftersom mycket kommer henne till gagn. Lägg därtill alla presentkort som rasslar in och som omvandlas till fritids- och idrottskläder till den lilla klutten.

Annars då... hur är läget? Inte så bra faktiskt. Gjorde en dumhet igår när jag skulle vara behjälplig vid inlastningen av sommardäcken i bilen på Däckia. Idiotiskt att med raka armar försöka lyfta in ett däck i de främre regionerna. Speciellt med den här androgyna löparkroppen. Därför sonar jag nu med en riktig rackarns ryggvärk - blev inte mycket sova under föregående natt, får se hur det blir under den kommande. Men men... det är ju ändå inkommande fredag så det ska nog gå.

tandfén

2011-11-29T21:52:00.000+01:00

Liten börjar sannerligen bli stor. Tröjärmarna sitter uppe vid armbågarna, fötter och skor förses med åror, vågen skriker kralliga 21 kg med tillhörande rutor på energiknippets mage, och Papi sliter i sitt anletes svett för att hålla jämna steg i garderoben. Alla kan ju inte unna sig lyxen att fokusera på inredning...

Som om det inte vore nog så börjar nu garnityret ge vika och den första lösa tanden är ett stolt faktum. Nu pratar vi inte längre dagar utan timmar, så det är väl bara att ikläda sig rollen som tandfe. Men vad brukar detta sagoväsen bella in under kudden? Jag tänkte att premiärtanden kunde innebära en gratifikation med Jenny Lind. Å andra sidan så kan ju detta inte sätta normen för det skulle ju innebära 20x50=1000 i slutändan - så det får nog därefter bli Selma eller guld-Gurra. Jag tror vi bestämmer det på stående fot.

Aleks

2011-11-29T00:07:00.000+01:00

Den är sjukligt efterlängtad och på onsdag shobangar det! Sveriges cleanaste och mest underskattade soulröst släpper sin första fullängdare. Aleks - Inte längre fiender. Se till att greppa den och följ med på en resa genom sorg och glädje i betongen. Sho bre!

Ännu ett kulturarv

2011-11-28T22:42:00.000+01:00

Den första adventshelgen har passerat, och med vilken pondus den gjorde det sen. Härliga 12 grader här nere i stadsgrytan under ett par timmar på dagen. Nu märkte jag dock inte så mycket av det då jag befann mig i status minor olag efter lördagkvällens utsvävningar med jobbet. Himla kul och trevligt men jag har mina aningar om att julbordet var spetsat med sprit. En sanning med modifikation men jag är faktiskt lite osäker på maten... Papi jobbade ju själv där uppe på Berget i sin ungdom under tokfan Lindius. Men jag vill minnas att det var betydligt mer kärlek nedlagd på dessa julens läckerheter. Nu var det mesta iskallt och smakade frys - fast varför gnälla när det var gratis. Och vinet värmde ju istället.

Denna vecka är det utbildning som står på schedulen, vilket betyder destination Snäckviken och träsmak i rumpan. Fyra av fem dagar är uppbokade så det är bara att montera in tändstickor i ögonhålorna.

Julen ja... den närmar sig ju med stormsteg och jag har precis klickat hem årets julklapp till hjärtebarnet. Det får bli ett kulturarv som glatt åtskilliga barn genom åren. Inte minst Papi själv som vintertid bodde på sin snöräjser upp till han var tretton år. Sedan blev han en frusen och ynklig soldyrkare men den historien har vi ju malt ett otal gånger. Kan kännas lite som en chansning med tanke på snöns tackvänlighet att hålla sig borta. Men nog ska väl Ester kunna få ihop till några åk i år. Dessutom är det ju långt tills hon själv fyller tretton. Lite avundsjuk är jag ändå... tycker mig se att designen ser lite tuffare ut än den kaross en annan hade.

bigfoot

2011-11-26T16:27:00.000+01:00

Kommer ni ihåg 80-tals rullen Bigfoot & Hendersons? Det finns nu en lokal uppföljare under arbetsnamnet Bigfoot & Bergqvists... Var bort ett par kvarter till Stadiumbutiken för att inhandla ett par nya skatekängor eftersom någon envisas med att dra fötterna efter sig med hål i sulan som belöning. Och det var då det fasansfulla slog mig... Ungjäveln har växt två och en halv storlek sedan september!! Herregud, hon kommer att se ut som Familjen Petson innan hon börjar högstadiet. Från minst i klassen till Janne Långben.

Nåväl, nya pjucks it was till skäjtaren - samtidigt slog mig nästa smärtsamma insikt. Beställde inte du Papi ett par Viking vinterkängor i september för att vara ute i god tid. Jo.. jag tog till och med i och plussade på en storlek, men just nu känns det lite futtigt. Och mycket riktigt... 27 mot 29 led ett bittert nederlag. Får hoppas att deras kundtjänst fattar det här med kundvård hos konsumenter med växande barn på måndag när jag ringer.

Vi vuxna pratar till höger och vänster om klassresor och ambitioner kring dessa. Kan ganska krasst konstatera att min egen har parkerat så länge den här damens storleksresa fortgår.

Inget bra alls idag då? Jodå... studsmattan på gågatan hade öppnat och ikväll är det julbord med tillhörande julshow tillsammans med alla medicinska underverk på AZ. Får se om passerkortet funkar på måndag.

QJ

2011-11-25T00:09:00.000+01:00

Dääm! vad bra han är... Spotify har fått mig att återupptäcka mr. Quincy Jones. Och med tanke på Papis nyväckta faiblesse för jazz så är den här mannen ett helt upplevelsepaket som kombinerar det bästa av två världar. En godispåse som nog får bli den sötma som tar oss igenom december och den vedervärdiga julen.

Vågar inte riktigt nämna det onämnbara, men varje dag utan det där vita är som en seger för mänskligheten. Inser dock att jag måste slänga på bilens vinterpjucks, inte så mycket för att jag använder den eller för att det behövs - men lagen säger så och då är det bäst att lyda.

Skulle förresten kunna tänka mig ett par sådana där glajjor som Q har på bilden - men jag får väl vänta ett tag till på gråstarret. Men det är nog en tidsfråga, inte för att jag kisar eller går omkring med huvudvärk men riktigt lika sharp är man inte. Då får jag ju dessutom äntligen något att skylla min ansiktsblindhet på. Vad tror ni, skulle jag passa som brillorm?

Årets julkort

2011-11-23T01:58:00.000+01:00

högerklicka > skriv ut mål > välj skrivare > skriv ut > klipp ut > klistra upp på kylskåpet

Likt alla företag med lite självaktning så ser vi naturligtvis över våra processer. Tittar på vad som är värdegrundande och produktförädlande, för att sedan kunna skala av lite av de slöserier som identifieras.

Med detta som grund låter vi här meddela att årets julkortsaktiviteter är inställda - en lyxverksamhet som är svår att motivera med tanke på dagens kärva och globala nedgång i ekonomin. Istället använder vi oss av denna sociala medieportal för att få ut vårt budskap om julens välsignelser.

En varm och riktigt härlig grön jul önskar Ester med faderskap.

Drive

2011-11-22T12:44:00.000+01:00

Så kom den då till slut... årets Papi-film. Summan brukar vara konstant, det vill säga en till två filmer per år som verkligen berör. Som verkligen checkar av de kriterier som Papi har satt upp för att tilldelas detta epitet. Och det ska gudarna veta, att det nålsöga som dessa utgör är verkligen smalt.

Samtidigt är det på sin plats att förtydliga att undertecknad är väldigt långt ifrån epitetet cinematist, och de krav som förpliktigar. Jag har oftast svårt att komma ihåg handlingen från alla dussinfilmer som beskådas, än mindre vilka skådespelare som var med. Jag kan inte rabbla kuriosa och quotes - inte heller droppa oneliners från filmerna. Förutom just de få som triggar min emotionella kamera. Den enda kulturella merit jag har att skryta med är att jag placerar Bergmans Det sjunde inseglet väldigt högt, och har således sett den flera gånger. Annars är det, i andras ögon, rätt banala filmer - men som ändå förmedlar en genuin känsla som berör mig. Här hittar du tex. High Fidelity, Up in the Air, Shaun of the Dead, Jerry Maguire, Collateral, Clockwork Orange, From dusk till dawn mfl.

Otaliga är de filmer som har lovat gott, men som halvvägs in i handlingen blir alldeles för förutsägbara och sensations- och effektflirtande. Ungefär lika många gånger har Papi stängt av filmen. Därför är det en sådan befriande känsla när dessa kompletta mästerverk droppar in och förlöser.

Drive är ett paket som innehåller allt. Ett otroligt vackert foto, en suggestiv pumpande bakgrundsmatta som ger en känslan av att filmen är en musikvideo, ljussättningar som växlar under scenernas gång, skådespelare som i sin relativa tystnad berättar de outtalade, en klassisk story som likt en saga behandlas med väna handskar och ett ultravåld som aldrig riktigt känns onödigt. Ska du se en film i år så är det den här - om inte annat för att bedåras av Carey Mulligan... och nåja, Ryan Gosling om du är lagd åt det hållet.

humor - en färskvara

2011-11-21T12:12:00.001+01:00

Har ni tänkt på det här med humor någon gång? Jag menar, i ett kanske vidare perspektiv än om det är bra eller dåligt. Vilket förvisso är ganska tackvänligt med humor eftersom den sällan är mittemellan. Antingen skrattar man, eller så gör man det inte, och det är naturligtvis individuellt betingat - dvs. vilka beröringspunkter man har.

Men jag tänker mer ur en historisk och social infallsvinkel - för humorn går ju ofta hand i hand med att spegla nutiden och samhällsklimatet i stort. Jag skulle vilja påstå att svensk humor ligger i framkant även internationellt - och det har inte så mycket med att göra att vi egentligen skulle vara roligare än andra i grund och botten. Istället tror jag att det handlar om att vi i vår generella konflikträdsla har utvecklat och förfinat ett vapen som stavas just humor, satir, sarkasm och ironi. Kan vara väldigt vasst, men går naturligtvis att försvara i sin oskyldighet. Vi kastar inte bajs på regeringsbyggnaderna likt franska bönder, vi blockerar inte alpmassiv med våra italienska långtradare, vi avsätter inte vår regering med våld likt... ja större delen av världen - nä vi skojar om det. Och visst är det ganska befriande...

Lars Brandeby har gått ur tiden och lämnar naturligtvis ett tomrum hos sina nära och kära. Många vill lyfta fram honom som en av de roligaste i Sverige - kan tycka att det är att ta i, men där har vi det där med beröringspunkterna igen. Själv har jag otroligt svårt för den käcka och goa götelaborgshumorn, med frontfigurer som just Kurt Olsson, Galenskaparna, Ingvar Oldsberg och Claes Malmberg mfl. som representanter. Men naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln... Albert & Herbert - svensk varm och odödlig komik i sin linda. Och då kommer vi in på nästa infallsvinkel - kvalitetshumor...

För om ni tänker efter... mycket, eller ja det mesta av det där som man låg dubbelvikt av skratt för tillbaka i tiden får en ju inte ens att småle idag. Jag menar hur kul är egentligen Svullo, Ronny Jönsson, Lorry-gänget, Kurt Olsson, Papphammar, Ronny och Ragge och Rally? Ja listan kan göras lång och man kan nästan känna lite vemod över att det som tillhör ens historia inte berör på samma sätt längre. Minnen av uppladdningsradio på fredagkvällar och lördagsmys i TV-soffan. Då är det ju tur att det finns deras motsatser, det vill säga förfinad, intelligent och klassisk humor som aldrig går ur tiden...

Jag tänker framför allt på Magnus och Brasse, tidigare nämnda Albert och Herbert, Hasse och Tage och merparten av Hassan-gängets flora mfl. Bland dagens humorister kan man ana embryon av odödlig humor i tex. Hipp Hipp-gänget med Johan Glans och David Batra i spetsen och Mammas nya Kille i P3/Klungan. Däremot röner jag inte riktigt samma utsikter för tex. Magnus Betnér vars gapande numera börjar kännas påfrestande - å andra sidan kan jag tex. sakna Peter Wahlbecks utflippade kreationer. Hur som helst så kan vi nog enas om att humor berör och för människor samman.

Har jag glömt några? Skulle väl vara AK's stora idoler Lasse Åberg och Janne Loffe Carlsson. Och för det lär jag väl få en bitter tillbakakaka om Stefan & Krister. Mitt försvar där är att det som spottas ut från Vallarna i Falkenberg är så uselt att det inte går att låta bli att skratta... Tro de´!

Diana Walker

2011-11-19T19:21:00.000+01:00

Det finns tillfällen då Ester likt sin far, Fantomen, går på stadens gator som en vanlig människa...

Sitter just nu och ser tillbaka på en intensiv dag fylld med skridskoskola i arla gryning, ett 3D-äventyr med Kung Fu-pandan Po och en stadsvandring där flickebarnet rev ner trånade blickar och lyckliga suckar från förbipasserande pensionärer. Papi har agerat back-up och sekond och firar nu sina egna triumfer med en krispig portugis och tända ljus över hela våningen i väntan på både Joe Labeirut som Ester kallar honom - och naturligtvis "Så mycket bättre". Känner mig också bekväm med det faktum att jag inte jobbar i morgon - borde betyda att jag kan spränga av ett löppass i dagsljus. En lyx få förunnat på dessa vidriga breddgrader.

Mami 30 år!

2011-11-19T00:02:00.000+01:00

Mami fyller 30 år på torsdag och prestigelös som man är så väljer jag naturligtvis att fira detta event med tillbörlig respekt, trots ens egen skrala facit reversed mode.
Tyckte att en retrokväll med vingslag från wayback kunde vara passande och satte därför en devalverad grekisk flagga som signum för den tid som flytt. Kanalcafét som sedermera blev erkända jazzhaket Miles Bar huserar nu under nästan lika uppskattade Lemoni. En grekisk taverna med ett kök som inte fuskar. Däremot kunde vi konstatera att våra farhågor kring grekiskt vin infriades. Inte kattskit, men långt ifrån vaktelägg.

Därefter lyfte vi våra feta arslen och traskade de klassiska stegen över Mälarbron för att sjunka ned i loungen hos B&B... nej, jag menar Saint.... äsch, nu är det ju grekiska Medusas bakficka. Men eloge för både uppassning och inredning och vi adderar ytterligare ett argument till varför Papi ska flytta till Mälarhamnen 2013.

Nu sova - är ju snart dags för skridskoskolan, men i morgon blir det fan bussen.

creepy crawlers

2011-11-16T22:36:00.000+01:00

...det är något allvarligt fel på min dotter.

Vid den här tiden på året så brukar av hävd de traditionella godnattsagorna ersättas av leksakskedjornas julkataloger, detta år inget undantag. Och Papi hänger på och bläddrar lika andaktsfullt bland de späckade sidorna då det minner om min egen barndom av spänd förväntan. Ikväll kände jag mig ändå nödgad att ta ett genussamtal med den lilla madamen efter att hon för tredje kvällen i rad ylat om samma önskning...

Jag är förvisso inte förvånad över att någon slags fabrik för masstillverkning av slemmiga insekter har väckt hennes tentakler - detta till trots försökte jag ändå att likt Ansgar bedriva upplysning. Nu mässade han förvisso kanske inte så mycket om Barbiedockor, prinsesskläder och rollspelsutstyrslar - men grundtanken att fösa folk till deras rätta fålla delar vi. Nu var det dock att tala för döva öron och flickebarnet somnade med flin på läpparna efter alla förslag på var man kan placera "slemmisarna så att mamma kissar på sig".

god save the queen

2011-11-15T22:03:00.000+01:00

Sitter och tittar på England - Sverige på TV, och förutom det faktum att svenskarna åter igen spelar ganska uselt och fantasilöst, plus att matchtröjorna ser ut som Ralph Lauren 2009 så är behållningen Leighton Baines.

Ja menar, hela hans väsen är ju en hyllning till Tipsextra på 70-talet. Hallå, var är du Lars-Gunnar Björklund!?

it's alive! it's a Sony.

2011-11-14T22:16:00.000+01:00

Ja, har man sett på fan...eller om det kanske är mer högtboende och vitklädda sakraliteter som har ett finger med i spelet. Fast efter de patetiska övertalningsförsöken från de sektsvurna I-fånanhängarna idag så lutar jag mer åt det troliga faktum att SonyEricsson numera är så härdade att de både bildligt, talat och fysiskt tål att pissas på. (Jag har bestämt mig för att jag antagligen hade kissat i koppen i går).

Hur som helst, mobilen funkar alldeles utmärkt - kanske lite för bra till vissa Wordfeudares förtret. Funderar på om jag kanske ska lämna in den för gravering - skulle gärna ha ett WR eller ett WP direkt efter XPERIA. Vet i katten hur jag skulle ha överlevt utan min lilla kompis.

delikat fråga...

2011-11-13T23:36:00.000+01:00

Ok, hands up! Tar det tillbaka och skriver in mig i medlemsrullarna. Ska ärligt erkänna att jag i det tysta fnyst när man hört eller läst storys om hur folk tappar sin mobil i toaletten. På riktigt, hur lyckas man?! Kan nu berätta att det är inte svårt alls... man fibblar bara lite för att få igång Wordfeuden samtidigt som man förbereder en lossning - mobilen gör en saltomortal ned på ringen och sedan ett perfekt dyk som hade fått Ulrika Knape att gråta av lycka.

Papi gråter också just nu, men inte av riktigt samma saltstänkta karraktär. Det här var precis vad jag inte behövde. Dessutom infinner sig också den delikata frågan... hade jag, eller hade jag inte hunnit kissa - reptilsnabb var jag i vilket fall som helst. Nu är det bara att hålla tummarna att den repar sig - men det slutar väl med att det blir en sådan där 199 kronors-Samsung från Willys, under det år som jag har kvar på abonnemanget. Skit också, jag som tyckte det var så kul med Alfapet i luren - men nu vet ni som sitter och väntar varför Papi inte gör några dag. Det här var verkligen Fars dag må jag säga.

bad papa

2011-11-13T12:02:00.000+01:00

Teckningen kvarglömd på dagis, av den utlovade pärlplattan syntes intet, inga viskande röster och tassande steg som utmynnade i en liten inslagen hedersbetygelse. Jag dröjde mig till och med kvar extra länge i sängen för att ge spelrum för en eventuell frukost men ack så jag bedrog mig. Till slut var det bara att inkassera den dystra sanningen att man för sjätte året i rad jobbat ihop till titeln "dålig Papis".

Tur då att man är härdad och gråter invärtes istället - plus att man är så förutseende att man köper sig sin egen Fars Dagspresent. Tack Papi för den fina tröjan, den skall jag bära med kärlek. Men det var trevligt igår i alla fall - om ni undrar tar jag hand om disken nu och följer upp med ett arbetspass på fabricum. Det gäller att fira när man kan!

jimmy gör ett litet avslöjande

2011-11-11T22:48:00.000+01:00

Fröken Fondell levererar ännu en fredag å det grövsta och förstärker de intryck som jag fick i början av årets Idol-cirkus. Lite extra kul att nu kunna inkassera ursäkter från de som initialt sågade det embryo som eder musicciceron såg redan då. Idag tolkade hon The Marvelettes Please Mr. Postman och det slog mig då att jag fortfarande efter tio års pillertrillande i grund och botten ser mig som en postiljon i själ och identitet.

Vill jag byta tillbaks? Inte då, jag trivs fantastiskt bra hos en av Sveriges bästa arbetsgivare - men jag skulle ljuga om jag inte erkände att lystna blickar tittar ut genom fabriksfönster i steril miljö när kvicksilvret passerar tjugo grader under maj till september.

Skulle det vara ett avslöjande? Nä, det kommer här... Jag jobbar ju väldigt mycket med LEAN-frågor och visuell förankring kring olika metodiker och för den skarpsynte så går det att förnimma en röd... eller låt mig säga orange tråd som löper genom mina alsters approach. Och vad bottnar detta i... ja inte västtysklands eller hollands träningsoveraller, utan det grafiska arv som lever kvar från CityMail. Förvisso är den firman uppköpt för hundrade gången i ordningen och agerar numera i snorgrön konfektion - och undertecknad var även med när vi jonnade runt i olivgrönt, svart och vinrött - men det är den orangea eran som kännetecknar den värme som jag känner för den perioden i mitt liv, och det här kanske är en tillbakakaka på något sätt. En snygg grafisk kombination är det dock med en touch av grafitgrå.

Big up för hjältar som Thomas, Jerry, Martin, Roger och Vejde som still håller fanan högt - plus de som jag är osäker på om de är kvar.

Cliniderm

2011-11-09T15:55:00.000+01:00

Jag lovade ju både er läsare, och kanske framförallt Cliniderm en recension på de produkter som jag så tackvänligt fick hemsänt. Testperioden har löpt från den 28/10 till 10/11.

PROFIL TESTPERSON

Kön: Man
Ålder: 39
Hudtyp: Blandhy, dvs. fetare i T-zonen.
Groomingstatus: Medel
Groomingförebilder: Martin Björck och Daniel Lindström

PRODUKTER

Clearly Fresh Deo Stick - Jag ska säga som det är.. Det är ganska uppenbart att detta inte är Cliniderms kärnverksamhet utan snarare ett sätt att bredda produktkorgen. Doftmässigt så luktar det ganska snarlikt den mishmash som strömmar ut från en parfymaffär eller en taxfree på en finlandsbåt, dvs. när alla dofter blandas. Absolut inte oangenämt, däremot anonymt. Å andra sidan så tyckte min dotter att den luktade underbart så jag vet inte... Funktionsmässigt helt okej, en vardagsdeo som jag nog placerar i omklädningsrummet på jobbet. Designen är stilren och följer Cliniderms strikta och lite nordiska approach. (Vilket också är gällande för nedan betysatta produkter)

Hydra Control Face Cream - Återfuktande ansiktskräm som känns betydligt fetare än sin föregångare - det ska dock sägas att vädret under testperioden har varit ovanligt milt och fuktigt för årstiden så behovet har inte funnits där fullt ut. Annars är den torra och kalla vinterperioden ett krig mot mitt ansikte och dess hud. Det pendlar friskt från fnasigt torrt till blaskigt och glansigt där sebumet formligen sprutar ur porerna =). Doftmässigt lite sobrare och diskretare än den förra kollektionen vilket gillas. Är också förtjust i utformningen med pumpfunktion på behållaren.

Deep Clean Facial Wash - Har tidigare använt moussen, dvs. Facial Foam - den här produkten känns kompaktare och intrycket är dessutom att den rengör mer på djupet samtidigt som den lämnare en mjukare lyster på huden. Moussen kändes ofta väldigt uttorkande i överkant vilket inte är gällande här. Fick jag önska skulle jag vilja ha samma utformning på behållaren som ovan. Här en stående tub vilket medför att det ofta rinner ut mer än man behöver.

BETYG

CF Deo Stick - 2/5
HC Face Cream - 4/5
DC Facial Wash - 4/5

Se där - lite att bita i här i höstmörkret. Det kan tilläggas att testpersonen normalt även använder produkter från Biotherme och har låtit dessa stå som referensmall i denna produktrecension.

Tennman

2011-11-09T12:26:00.000+01:00

Papis stilikon ryktas.. eller ja snarare bekräftas vara inne i studion för nytt material - det första sedan 2006 så väntan har varit lång. Under tiden har Justin co-labbat med allsköns artister, köpt en golfbana och försökt sig på lite acting på vita duken med blandat resultat. Just det, sa jag att han även startat upp en egen skivlabel, Tennman music?

På den labeln har signat Memphisbaserade Free Sol, med vilka han även featurar på ett flertal spår. Deras platta släpptes nu i oktober och där hittar vi sköna Role Model med en hel del attityd.

Jimmy öppnar upp

2011-11-09T02:41:00.000+01:00

16 års massivt förakt och vämjelse börjar sakta att luckras upp i sina grundvalar. Vi är inte nere på källarnivå ännu, och jag tycker fortfarande att låtar som Kräm och Kärleken väntar är banal skräpkonsumtion. Men någonstans så öppnar ändå Sveriges största Kent-motståndare upp en dörr på glänt. När fan blir gammal blir han religiös och bit för bit hittar jag små guldkorn i denna visskatt. Måste jag framhålla en favoritplatta så blir det nog "Du & Jag döden" - den har ett melodiskt mörker som tilltalar mig - vackert avskalat utan flickrumspoesin. Ni ser, det kan nog bli folk av mig med.

13:e november

2011-11-07T13:36:00.000+01:00

Att vara en sådan där Papi som bara ger men aldrig får behöver ju inte per automatik innebära total avsaknad av önskemål och drömmar. Och visst kan det hugga lite i hjärteroten när det runt fikabordet på jobbet redovisas allt från klockor, spa-behandlingar, hotellweekends, middag+konsert och dyra idrottsutrustningar - men allt det där är materialistiskt flyktigt förgånget (intalar jag mig) och det enda som egentligen betyder något är att jag har ett friskt barn som älskar mig. Och som hon gör det!

Men, bara ett litet men - tänk om man kunde få ovanstående bok på söndag. Å andra sidan så dyker den nog upp på stadsbiblioteket... om några år.

världskris?

2011-11-06T23:16:00.000+01:00

Den där surgubben har hållit sig lugn en längre tid, men idag briserade i alla fall en liten fjutt inne på Lindboms Livs. Någon måste ju säga ifrån när dårskapet firar triumfer... Jag framförde dock mitt ärende med stil och ackuratess - lämnade till och med en liten öppning till försoning då jag påpekade det faktum att det kanske rörde sig om en världskris eller en skörd som slagit fel. Vadå, tänker du... jo tokfan där ute på Östertäljeslätten har fått för sig att det är rimligt att Kiwifrukten ska kosta 10:- styck. Ja, ni hör ju själva.

Annars förlöpte söndagen bra med jobb at fabricum - är nyss hemkommen till kryptan och möttes av dofterna från gårdagen viltcoma, fantastiskt gott. Men kändes samtidigt väldigt avlägset när jag pulade in en sådan där pizzamacka från Grandiosa i micron. Kan ju inte vara fest jämnt.